Ett av mina intressen är psykofarmaka. Att läsa om dom t.e.x i fass och liknande.
Detta leder b.l.a till att jag ofta vill byta medicin efter att ha läst om någon jag tror ska funka bättre än den jag har, vilket ofta också visat sej stämma.

Jag har lärt mej det mesta utantill om b.la antidepressiva läkemedel och ofta visar det sej att jag vet mer än doktorn. Troligtvis är det detta som fått honom att flippa ur, för nu har han skrivit in en varningstext till andra läkare i datorn att man inte får ge mej t.e.x lugnande medel. Jag har svår ADHD som jag verkligen behöver ritalin mot för att må bra. Det har jag alltid fått i tillräckliga doser. Men sedan den här doktorn kom har jag fått för lite så jag mått piss och tjatat om att få tillbaka samma doser som när jag mådde bra.

Nu har doktorn dragit ner doseringen till under hälften med anledning att jag som han säger "snöar in på mediciner" och alltid vill byta. Han bara går på om nått han läst om medicinerna att andra reagerar negativt på och vägrar lyssna på mej när jag berättar hur JAG reagerar på medicinen. Han blir skitsur när jag ifrågasätter vad han har läst och straffar mej med att sno allt som funkar. Detta trotts att det inte handlar om att jag vill missbruka dom eller så, bara må bra och fungera i livet.

Nu är hela mitt liv en kattastråf p.g.a att jag inte får tillräcklig hjälp för min ADHD av en grinig läkare. Han ljuger, lurar mej och bollar runt mej för att slippa mej. Jag upplever att han tycker illa om mej som person för att jag är besvärlig, och han kan vara väldigt elak. Tyvärr är han överläkare inom psykeratrin i mitt område. Han felbehandlar mej fullständigt. Vet någon vad jag ska göra? var går gränsen för hur en läkare får agera?

Moderator Gripandekylig - delade in texten i stycken

Jag antar att du redan har nämnt detta för andra på samma avdelning/vc att du hemskt gärna vill byta till en annan läkare då du känner att denne har felbehandlat dig och att ni ej ligger på samma våglängd.

Annars kan jag rekommendera att höra av dig till Patientnämnden.
http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/ ... mnden-PAN/

Det där låter verkligen inte okej att en läkare tar bort en dos som fungerar för dig. Det ska vara en läkares skyldighet att enbart göra det som är bäst för dig, inte göra något för att jävlas.

Jag råkare ut för en sån där skojare förut som inte tog mig på allvar och skickade hem mig med ett i princip "du söker bara för sökandets skull. Kom tillbaka när du har riktiga problem" och jag hörde av mig till han som var högst upp i kommunen över sjukvården. Han sa till mig att det är bara jag som patient som kan avgöra om det är ett bra eller dåligt möte som sker med läkaren. Tycker jag att det inte är bra, då var det inte det.

Jag hoppas det inte bara känns som tomt prat, du ska verkligen inte behöva ha det sådär *styrkekramar*

Tack för ditt svar Alexa. Fin katt!
Jo jag har tagit upp det med min kontaktperson på mottagningen, men hon säger bara att det inte är hon som bestämmer. Tror dom föredrar patienter som är mer fogliga, d.v.s alla som inte klarar att prata för sej eller mår för dåligt för att ha en egen vilja. Jag har tidigare använt en del droger för att må "bra" men slutat. Doktorn bryr sej inte om att jag slutat och går på drogtester, han ogillar mej och dömmer mej som missbrukare för all framtid.

Byt läkare och om det behövs utanför läkarens distrikt.

Det verkar vara ett klassiskt neurotypdrag att inte kunna gräva i ett ämne utan att hitta på en massa irrelevanta kopplingar. En felaktig prägling där neurotypen associerar tidigare inlärningar som inte har tillräcklig koppking till det som är aktuellt för stunden.

haha jag har det motsatta problemet, jag är totalt ointresserad av dessa meds. Känner mig mest eländig under dem perioderna. Jag glömmer ofta bort vad som är vad etc, alla dessa namn. Dock så måste jag kompromissa ibland :I

plåtmonster skrev:Det verkar vara ett klassiskt neurotypdrag att inte kunna gräva i ett ämne utan att hitta på en massa irrelevanta kopplingar. En felaktig prägling där neurotypen associerar tidigare inlärningar som inte har tillräcklig koppking till det som är aktuellt för stunden.

Håller med tyvärr. Dessa läkare som inte kan hålla isär sina egna värderingar och tankar gentemot sin professionella roll. Det är riktigt svårt att hitta bra läkare som är förstående och har kunskap kring hur vi med as fungerar.

Det kan också vara en sak att ta upp, att du vill ha en läkare som har mer insikt och kunskap kring hur vi med npf-problematik / as fungerar.
Jag gjorde det då min läkare skrev av mig från mina mediciner för hon tyckte jag ville byta för mycket (hade testat 3 olika antidepp inom loppet av ett år).
Fick sedan en polsk läkare som verkade ha kemi, mediciner och biologi som specialintresse. Mycket trevlig och saklig herre som jag önskade jag hade fått från första början!

VildeVille - Förstår inte hur de kan se det som dåligt att du har slutat med egenmedicinering/droger och går på drogtester. Det visar ju på att du litar på sjukvården och vill uppfylla deras krav och leva ett normalt liv för din skull och din omgivnings skull. Det är starkt jobbat!

VildeVille skrev:Ett av mina intressen är psykofarmaka. Att läsa om dom t.e.x i fass och liknande.
Detta leder b.l.a till att jag ofta vill byta medicin efter att ha läst om någon jag tror ska funka bättre än den jag har, vilket ofta också visat sej stämma.
Jag har lärt mej det mesta utantill om b.la antidepressiva läkemedel och ofta visar det sej att jag vet mer än doktorn.

Jag har också farmakologi som specialintresse och vet mycket om psykofarmaka. När det händer för mig att en läkare föreslår att ordinera ett läkemedel som jag misstänker på förhand att jag inte lär bli lika hjälpt av som något annat förändrar jag läkarens åsikt genom att mer försiktigt tala generellt om de olika alternativen och deras respektive biverkningsprofiler. Till slut brukar läkaren själv föreslå det jag har tänkt på hela tiden. Så man behöver ju inte direkt nämna rakt ut vilket läkemedel man "vill" ha, utan låta läkaren komma till den insikten själv, fast med lite hjälp. Om man är lite mer smidig på det viset slipper läkaren uppleva sig själv lika ifrågasatt och får heller ingen anledning att misstänka patienten för att vara alltför insnöad på mediciner, eller att misstänka läkemedelsmissbruk.

Det är ändå fel av din läkare att beskriva dig som en riskperson i din journal och att sätta en s.k. missbruksstämpel på dig som patient trots att ingenting obestridligt pekar på det. Du har väl aldrig erkänt något narkotikabrott eller missbruk av mediciner?

VildeVille skrev:Vet någon vad jag ska göra?

Testa i första hand att vända dig till vårdmottagningen där läkaren arbetar (till chefsläkaren exempelvis) och berätta om era problem. Kanske kan de då ge dig en annan läkare, åtgärda problemen med den aktuella läkaren, eller göra både och. Du kan i andra hand vända dig till patientnämnden och i tredje hand vända dig till socialstyrelsen.

Känner delvis igen.
Inte minst det där att läkare skriver varningar i journalen. Jag vet inte om jag vill kolla, men jag har länge misstänkt att en eller ett par läkare skrivit varningar i min journal om att jag skulle vara hypokondrisk eftersom jag vet en del om olika sjukdomar, och att detta fått annan personal att 'vara på sin vakt' vilket i så fall är ett ganska förfärligt rättsövergrepp - alla som jag talar med får i så fall en skev bild av allt jag säger utan att jag vet om detta! Och paranoid är jag inte heller. - även om det förstås vore en tacksam bild för den som ev skriver sådana varningar.
Börjar man tala om en medicin så sjunker drastiskt sannolikheten att man kommer att få den - skandalöst!

VildeVille skrev:Tror dom föredrar patienter som är mer fogliga, d.v.s alla som inte klarar att prata för sej eller mår för dåligt för att ha en egen vilja.

Definitivt.
Och det ironiska är att många andra människor också tänker att 'de som kan tala för sig klarar sig ju alltid igenom byråkratin'...
...vilket trots allt inte utesluter att vi kanske är det lilla hot som i slutändan räcker för att välta byråkratin över ända...

plåtmonster skrev:Byt läkare och om det behövs utanför läkarens distrikt.

Det verkar vara ett klassiskt neurotypdrag att inte kunna gräva i ett ämne utan att hitta på en massa irrelevanta kopplingar. En felaktig prägling där neurotypen associerar tidigare inlärningar som inte har tillräcklig koppking till det som är aktuellt för stunden.

Riktig analys. Det enda jag inte håller med om är stavningen "koppking"
PS. Fast sanningen att säga så var det mitt stavningsprogram som upptäckte den...

Läkare med koppking dvs kopparbaserade stora apor på hjärnan kan ha svårt att förstå saker.. jag menar det är ju så ADHD att koncentrera sig när de måste tänka på dessa kopparapor

plåtmonster skrev:Läkare med koppking dvs kopparbaserade stora apor på hjärnan kan ha svårt att förstå saker.. jag menar det är ju så ADHD att koncentrera sig när de måste tänka på dessa kopparapor

Tack för era svar. De ger mej motiation att fortsätta kämpa för mina rättigheter.
Jo tyvärr valde jag att vara helt ärlig beträffande mitt tidigare missbruk hos doktorn, just för att jag litade på vården och läkaren. Det var ett stort misstag, inte bara för att jag misste min viktigaste medicin, läkaren såg även till att jag misste mitt körkort. Detta inte för någon rattfylla eller droger, men jag gjorde en liten felbedömning i trafiken och åkte av vägen. Ingen blev skadad men doktorn anmälde mej som olämplig till transportstyrelsen för att rädda sitt eget skinn. Jag har jobbat som yrkeschaufför och kört helt prickfritt i 22 år, utan minsta böter eller nånting, men råkar åka av i en skarp kurva och kanar ut på gräsmattan. Doktorn skriver i sin anmälan att jag gått hos honom för "missbruk" vilket jag absolut inte gjort, och får dom att dra in mitt körkort.

Nu har jag träffat doktorn igen, och i dag gick det lite bättre. Jag ska få tillbaka körkortet så fort han sett att jag mår bättre. Jag fick även lite Imovane till natten, och jag ska få tillbaka mitt ritalin så fort jag gjort några tester som ska visa hur stor dos jag behöver. Detta för att jag behöver väldigt hög dos ritalin, 160 mg om dagen, 80 mg på morgonen och 80 mg på eftermiddagen.