Såg detta inslag:

SVT inrikes skrev:Vanligt med våld inom idrotten

Det är fyra gånger vanligare att råka ut för våld och hot för en person som arbetar som VD i en idrottsförening än för en polis, enligt en statlig utredning som presenteras i dag. Utredningen visar att sportchefer, ordningsvakter och domare regelbundet utsätts för våld, hot och trakasserier.

Utredningen bygger på djupintervjuer med ett antal aktiva spelare, ledare, domare och ordningsvakter inom fotboll och hockey och har letts av den nationella samordnaren mot brott vid idrottsarrangemang, Björn Eriksson.

Stämmer det med din erfarenheter ?

Moderator Alien: Med tanke på hur diskussionen utvecklats ändrade jag rubriken något.

Ja det stämmer helt och hållet. I många sporter sätts människor att "tävla" emot andra människor i konstruerade och kraftigt onaturliga situationer. Närhelst två levande ting skall tävla emot varandra så skapas farliga situationer; när människor skall tävla emot varandra så blir dessa farliga situationer mycket intrikata. Den ilska en fotbollsspelare kan känna emot sin motståndare består i samma slags djuriska frustration som man kan känna då någon inkräktar på ens territorium, eller inför avlivandet utav sitt byte eller ifall ens liv och hälsa är hotade.

Att överhuvudtaget hålla på att uppsåtligen försätta människor i antagonistiska situationer är för mig helt befängt. Vi bör istället sträva efter att leva för varandra i mysiga gemenskaper.

Nej de flesta sporter leder till ilskna känslor. Undantagen är givetvis ensamidrotter där man istället för att tävla människor emellan, kan tävla emot naturen. Inte skulle väl en ilsken bergsbestigare aptera sprängladdningar på en klippa därför att den varit för svår att bestiga?

Skulle jag spela innebandy skulle jag ha svårt för att följa påhittade struntregler om hur man får bete sig på planen. Skulle jag däremot segla skulle jag kunna pressa min båt till sitt max utan att riskera att någon motståndare skulle ta skada: naturen lider inte av att vara min motståndare på samma vis som en människa skulle göra.

Det är skamligt att man i dagens skolor och i övrigt i samhället premierar så riskfyllda aktiviteter som sporter där människor sätts emot andra människor. Det är farligt därför att folk blir arga. Det är onödigt därför att det varken leder till mat på bordet eller till att man tagit sig från A till B. Alla konstruerade sporter försöker efterlikna naturens evolutionsprincip om survival of the fittest. Folk borde vid det här laget ha insett hur korkat det är att skapa en massa nya spelarenor när redan naturen erbjuder oss den bästa och mest autentiska av de alla.

- Till skogs dödar du rådjuret när du blir hungrig. På en fotbollsplan får man inte döda. Det är svårt att ta till sig.
- Till havs reser du från ö till ö. I ett 400-meterslopp springer du i en cirkel. Det är svårt att ta till sig.

Det jag främst hävdar är att det är urbota dumt att skapa nya konstlade utmaningar när det redan finns en massa äkta att ägna sig åt. Vidare är argumentet att "det är bra för folkhälsan" inte vettigt då man lika gärna hade kunnat få folk att cykla mer, springa i skogen eller krypa i grottor mer. Den enda som tjänar på de sporter som nästintill helt har tagit över vår statliga idrottsbudget är de affärsmän som får sin reklam tryckt på ungdomslagets tröjor. De enda som tjänar på detta strunt är de klubbägare som får in enorma belopp på biljettförsäljning till nutidens gladiatorspel.

Så ja. Jag känner igen mig i det du länkade till och jag tycker att det är korkat att man inte gör någonting åt saken. De belopp vi tvingas betala för att bekosta läkarvård för de idrottsrelaterade våldsbrotten är onödiga. Därtill kommer kostnader för de förhållandevis få polisutredningar som tvingas dra igång. Vidare kommer ideell skada i form av en våldsbenägen ungdom som växer upp med att det skall vara okej att kämpa emot en annan människa. Riktigt illa.

Förvånar mig inte ett smack att fotbollsspelare är mer våldsamma än andra.
De är bra mycket mer våldsamma och dräggiga än exempelvis kampsportare.
Men folk i gemen tror att motsatt förhållande gäller...tjenare.

Titta bara på läktarvåldet, firmorna, huliganerna och allt vad det är. Tror ni MMA- eller boxningspubliken dras med den typen av problem?
Ta bara random krogkväll när fotboll visas på storbildsskärm.
Tror ni det blir en trevlig stämning med en massa packade supporters i svettiga Sverigetröjor?

Idrott och tävlande är bra grejer men jag tvivlar alltså på de som vill missionera med fotbollen.
Det är inte alls säkert att fotboll, lagmentalitet mm alltid är sunt. Det kan lika gärna leda till destruktiva, urartade attityder om ledarskapet är svagt.
Fotbollen kan verka konstruktivt - men den kan också skapa mobbmentalitet, lynchstämning och andra destruktiva tendenser.

KrigarSjäl skrev:Förvånar mig inte ett smack att fotbollsspelare är mer våldsamma än andra.

Du menar väl fotbollssupportrar?

Gripandekylig skrev:Svammel

Märks att du aldrig fattat grejen med fotboll. Herregud vilket skitsnack.

424stil skrev:

KrigarSjäl skrev:Förvånar mig inte ett smack att fotbollsspelare är mer våldsamma än andra.

Du menar väl fotbollssupportrar?

Både och. De som supportar spelar ofta själva, eller har gjort.
Fotboll kan plocka fram de sämsta flockegenskaperna.

424stil skrev:Märks att du aldrig fattat grejen med fotboll. Herregud vilket skitsnack.

Det har du helt rätt i. Jag har aldrig begripit mig på fotboll. Under min skolgång exempelvis var jag antingen i utkanten och höll mig undan spelet eller så tvingades jag in i någon kamp om bollen som vanligen slutade i att jag bröt emot reglerna. Jag kan liksom inte följa "tävlingsregler" som inte är den starkaste överlever... inte i konstruerade sporter i alla fall. Det har jag alltid tyckt varit svårt.

Kan du beskriva grejen med fotboll och sälja in konceptet till mig? Tack.

KrigarSjäl skrev:Fotboll kan plocka fram de sämsta flockegenskaperna.

Ja det är exakt så som jag också har upplevt det. Men som 424stil skrev så kan det ju bero på att jag inte begriper mig på sporten.

Gripandekylig skrev:Kan du beskriva grejen med fotboll och sälja in konceptet till mig? Tack.

Lite svårt. Ungefär som att försöka få någon som bara gillar att titta på Steven Seagal filmer att bli intresserad av finlitteratur.

Jag menar, har man aldrig förstått det så kommer man antagligen aldrig förstå det heller.

Jag spelade fotboll på varenda rast i årskurs 1-6. Sen spelade jag i pojklag också.

Såg VM på TV och det var det mäktigaste någonsin. Sedan började jag följa ett lag och nu har jag deras klubblogga tatuerat på ryggen och namnet på armarna.

Godtyckliga regler är larvigt, ergo: sport är larvigt, särskilt lagsporter.

När man läser sådant här, så får man sina funderingar:

Flashback: Avstängning av 14-årig pojke ur fotbollsklubb (2013-02-02) skrev:Ett av de mest uppmärksammade fallen var "nollningen" som skedde i ett av AIK fotbolls ungdomslag, där flera spelare fick en galge uppkörd i anus. Pojkarna i detta lag sa att de bara "lekte" och att ingen skadade sig. Faktum var att de utsatta pojkarna inte tyckte att det var ett dugg roligt. Gråter en 12-14 åring i en lek så är det ganska klart att något har gått snett!

DN: AIK-arna åtalas för våldtäkt (2002-12-06)

I många skolsammanhang brukar också "sportklientelet" vara tongivande i kränkande aktiviteter.

Vad ska man tro?, och varför tro på något annat än den info man har att utgå ifrån?

424stil skrev:Jag menar, har man aldrig förstått det så kommer man antagligen aldrig förstå det heller.

Jag spelade fotboll på varenda rast i årskurs 1-6. Sen spelade jag i pojklag också.

Såg VM på TV och det var det mäktigaste någonsin. Sedan började jag följa ett lag och nu har jag deras klubblogga tatuerat på ryggen och namnet på armarna.

Okej, tack för beskrivningen ändå. Jag tog mig friheten att läsa igenom några utav dina andra inlägg som berört just fotboll och du verkar vara en person som verkligen tycker om fotbollen. Du verkar följa många matcher, tycka om att heja på dina favoriter och du tycks vara väldigt insatt i sporten i övrigt. Allt som allt verkar du visa att man kan vara väldigt lugn, glad och entusiastisk när man är intresserad av sporten. Det sätt som du verkar älska att följa fotbollsmatcher och hur du blir väldigt glad när dina favoriter vinner visar på att du verkligen kan älska fotboll, och älska ett lag. Att älska på det viset är ju raka motsaten till att vara våldsam så det bådar ju gott.

Den biten är väldigt intressant i sig.

Nu tar jag mig friheten att citera något du skrev i tråden om hur våldsbenägna vi är.

424stil skrev:Sen blir jag galet förbannad om jag ser på Tottenham spela och dom förlorar på grund av inkompetens. Som förra säsongen mot City borta, det är runt 30 sekunder kvar och det enda jag tänker är "håll i bollen nu, spela den inom laget" för det är oavgjort. Då slår nån idiot en lång passning, dom bryter och passar in den i vårat straffområde, en av våra backar lägger in en sen tackling och det blir straff. Givetvis sätter dom den och vinner matchen. Sånt gör mig helt vansinnig, jag tror nästan att jag hade varit kapabel till att örfila hela laget om dom varit i mitt vardagsrum då. Därför ser jag sällan på Tottenhams matcher, jag klarar inte av 90 minuter av ångest, skräck, besvikelse osv. Jag vill helst att vi ska leda med 3-0 efter en kvart och att det ska vara totalt ospännande.

Dock verkar det även finnas en baksida till din kärlek för fotbollen. För närhelst du önskar att just ditt favoritlag ska vinna så önskar du ju även att deras motståndarlag ska förlora. Att önska en annan människa förluster, nedstämdhet och lidande är den baksida utav sporten som jag kan se kan leda till våldsamheter.

Att du kan bli vansinnig över en match, som du skrev, låter ju ganska skadligt.
Nu skrev du ju nästan, men ifall du ändå kände ett svagt begär att misshandla ett helt fotbollslag på grund av att matchen inte gått så som du hoppats tyder ju på att den glädje du känner inför sporten ändå har en jämnstor motkänsla: den ilska du känner när det inte blir som du hade tänkt dig.

Just den dubbelsidigheten av dessa sporter är inte att förringa.
- Närhelst en människa vinner så förlorar en annan människa.
- När supportrarnas lag förlorar så blir de arga, ibland våldsamma.

Så jag undrar egentligen fortfarande:
- Varför ska man tävla emot andra människor istället för att tävla emot naturen? Ifall jag bestiger ett berg så blir inte berget ledset. Ifall jag istället besegras utav berget så blir ju inte jag, eller de som följer min klättring arga på berget.

- Varför ska man medvetet försätta människor i antagonistiska situationer? Vi har ju krigat tillräckligt redan och det finns redan tillräckligt med våld i samhället.

- Varför ska man uppmuntra sporter som bevisligen leder inte bara till positiva känslor utan även till dessa farliga våldsamma negativa känslor?

Jag förstår inte varför somliga är så obstinata att behålla en struntsport som närmast kan liknas vid ett gladiatorspel. Kan vi inte bara nöja oss med att vara glada, tillfreds och mysiga tillsammans? Jag förstår inte varför man medvetet vill riskera att orsakar ilska.

Gripandekylig skrev:Kan vi inte bara nöja oss med att vara glada, tillfreds och mysiga tillsammans? Jag förstår inte varför man medvetet vill riskera att orsakar ilska.

Det är inte fråga om att orsaka ilska utan om att hantera den konstruktivt.
Kampsport är bra grejer.

Och nej - alla kan inte nöja sig med att sitta och vara glada, tillfreds och mysiga tillsammans eftersom vi tillhör människosläktet och inte vegetabilierna.
Både du och hippiesarna har missförstått den saken.
Vi är evolutionens kreatur oavsett om vi vill eller ej.

Det vi är överens om är att lagsporter & flockmentalitet kan urarta, men det är nåt helt annat.

Saken är väl att våldsamheterna tenderar att begränsa andra människor. Aggressivitet mot andra i klassen på idrottslektioner, avspärrningar, muckande på stan efter matcher, osv.

plåtmonster skrev:Saken är väl att våldsamheterna tenderar att begränsa andra människor. Aggressivitet mot andra i klassen på idrottslektioner, avspärrningar, muckande på stan efter matcher, osv.

Jo. Och sånt har betydligt mer med fotboll än kampsport att göra.

Fotbollen huserar väl de mest flagranta.

KrigarSjäl skrev:Och nej - alla kan inte nöja sig med att sitta och vara glada, tillfreds och mysiga tillsammans eftersom vi tillhör människosläktet och inte vegetabilierna. Vi är evolutionens kreatur oavsett om vi vill eller ej.

Ja givetvis lyder vi under samma evolutionära regler som alla andra. Jag menar inte att ifrågasätta den saken, tvärtom är jag snarast fanatisk i min evolutionära tro. Det jag säger är att det inte finns någon anledning att försätta två individer utav människosläktet i ett antagonistiskt förhållande såtillvida det inte finns någon reell vinning. Med reell syftar jag på saker så som att säkra sin tillgång till livsnödvändigheter, att eliminera ett hot eller att skydda sin avkomma. Det finns redan så många anledningar till att bråka med andra människor så att då hitta på en sport med lag som ska strida mot varandra om att få in en boll i motståndarlagets mål är något av det mest evolutionärt avlägsna man kan föreställa sig. Det finns liksom ingen poäng med att strida om någonting värdelöst.

KrigarSjäl skrev:Det är inte fråga om att orsaka ilska utan om att hantera den konstruktivt.

Ja det är klokt att lära sig att hantera ilska konstruktivt. Så länge man söker att uppnå det målet utan att riskera alltför stora skador så är jag helt med på att man bör försöka lära människor att hantera ilskan konstruktivt. I fallet fotboll så väger den potentiella vinsten alltför lätt i jämförelse med tyngden utav de skador som supporterbråk, ilskna sportbarsbesökare eller spelares brutna ben medför. Det är helt enkelt inte värt det.

Istället är ju undervisning i konflikthantering och som du förespråkat kampsport (ibland) lämpliga former för att lära människor att hantera ilska.

Essensen utav det jag ville framföra var att man inte ska hitta på en massa struntkonflikter när det redan finns evolutionärt drivna äkta konflikter att hantera.

Fotboll är imiterad jakt.
Människan är jägare/samlare och inte succulenter. Vi har ingen fotosyntes och inga rotsystem så vi måste leta upp vår mat. Därav konkurrensen som sedermera och i tider då vi inte behöver jaga för överlevnads skull tar sig uttryck i vissa kulturella fenomen såsom idrott.
Om fotboll är imiterad jakt är det flockjakt, det sägs att vi jagade så men jag menar att vi även måste ha jagat enskilt.

Hannar som utmanar andra hannar är inget okänt fenomen i djurriket.

KrigarSjäl skrev:Fotboll är imiterad jakt.
Människan är jägare/samlare och inte succulenter. Vi har ingen fotosyntes och inga rotsystem så vi måste leta upp vår mat. Därav konkurrensen som sedermera och i tider då vi inte behöver jaga för överlevnads skull tar sig uttryck i vissa kulturella fenomen såsom idrott.
Om fotboll är imiterad jakt är det flockjakt, det sägs att vi jagade så men jag menar att vi även måste ha jagat enskilt.

Hannar som utmanar andra hannar är inget okänt fenomen i djurriket.

En idrott som har ett mänskligt motståndarlag är en imitation av strid snarare än av jakt, skulle jag vilja påstå.

Gafsan skrev:

KrigarSjäl skrev:Fotboll är imiterad jakt.
Människan är jägare/samlare och inte succulenter. Vi har ingen fotosyntes och inga rotsystem så vi måste leta upp vår mat. Därav konkurrensen som sedermera och i tider då vi inte behöver jaga för överlevnads skull tar sig uttryck i vissa kulturella fenomen såsom idrott.
Om fotboll är imiterad jakt är det flockjakt, det sägs att vi jagade så men jag menar att vi även måste ha jagat enskilt.

Hannar som utmanar andra hannar är inget okänt fenomen i djurriket.

En idrott som har ett mänskligt motståndarlag är en imitation av strid snarare än av jakt, skulle jag vilja påstå.

Bollen är det tänkta bytet eller trofén som alla på plan jagar efter.
Att sparka på en boll har inget med strid att göra, fråga Mike Tyson.

KrigarSjäl skrev:Fotboll är imiterad jakt.
Människan är jägare/samlare och inte succulenter.

Jag håller med dig om att jakten efter bollen kan liknas vid jakten efter föda och jag anser det vara så oerhört onödigt att skapa dessa konstruerade hittepåsituationer när det redan finns så mycket av den äkta varan i naturen.

Gafsan skrev:En idrott som har ett mänskligt motståndarlag är en imitation av strid snarare än av jakt, skulle jag vilja påstå.

Ja det ena utesluter inte det andra och jag håller med dig om att sådan antagonism är att kopiera äkta stridssituationer som det redan kryllar utav.

För att citera trådens första svar:

Gripandekylig skrev:Alla konstruerade sporter försöker efterlikna naturens evolutionsprincip om survival of the fittest. Folk borde vid det här laget ha insett hur korkat det är att skapa en massa nya spelarenor när redan naturen erbjuder oss den bästa och mest autentiska av de alla.

Det jag menade var att det redan finns tillräckligt med krig, våldsbrott och övriga konflikter i samhället. Att därutöver indoktrinera barn till att bekämpa sina medmänniskor helt i onödan är oftast dumt och kostar samhället inte bara pengar, utan även moral.

Vid bedömandet av huruvida en sport är försvarbar eller ej bör fördelarna vägas gentemot nackdelarna; dessutom bör den eventuella vinsten vägas mot övriga alternativ.

Fotboll:
Fördelar - Samarbetsförmåga, respektlära, god fysik, bra reklamplank
Nackdelar - Våld, skador, "vi & dom-idéer", skeva ideal, enorma samhällskostnader
Alternativ - Föreläsningar i konflikthantering, friluftsaktiviteter, tv-reklam

Svaret är givet. Fotboll lönar sig inte.

Liknande metod kan nyttjas för att bedöma andra sporters värde.

Jag förstår inte riktigt det slentrianmässiga stämpeln av "våldsamma" som ges till just fotbollssupportrar.

Självklart finns huligalism, men det är en minoritet av fotbollssupportrar, och det finns även i andra sporter (även om fotboll är betydligt mycket större vilket innebär även fler våldsamma fans, sedan finns det ju förstås andra aspekter).

Förstår inte riktigt KrigarSjäls resonemang om att tidigare bakgrund inom fotbollen skulle göra supportrar våldsamma. Tvärtom så har fotbollen för många varit en väg bort från brottslighet och möjliggjort en väg ut, precis som för många andra idrotter.

Min observation är att många inom sporten har dålig respekt för de som är mer inriktade på intressen som har mer med huvud än kropp att göra. Givetvis hjälper sporten många att bli mindre involverade i kriminalitet osv. Det är en klart positiv faktor men det är fortfarande att de blir mindre aggressiva, det upphör inte. Orienterarare har t.ex knappast samma aggresiva aurora.

Däremot tror jag inte undervisning i konflikthantering fungerar som ersättning. Även om vissa individer som sådana kanske är i behov av det. Men sporten kanske mer borde vara inriktad på samarbete och att uppnå mål. Ska ämnet få existera inom den de facto obligatoriska skolan måste man ta itu med aggressionerna och respekten. Underhållningsvärdet skall inte heller underskattas så det får vara kamp i någon form.

Sedan får man skilja grupp från individer. Att det finns balanserade individer står inte motsats till att det finns aggresiva sådana. Eller att den senare kategorin gör så mycket väsen att de blir tongivande. Men konsekvensen överlag blir densamma.

KrigarSjäl skrev:

Gripandekylig skrev:Kan vi inte bara nöja oss med att vara glada, tillfreds och mysiga tillsammans? Jag förstår inte varför man medvetet vill riskera att orsakar ilska.

Det är inte fråga om att orsaka ilska utan om att hantera den konstruktivt.
Kampsport är bra grejer.

Och nej - alla kan inte nöja sig med att sitta och vara glada, tillfreds och mysiga tillsammans eftersom vi tillhör människosläktet och inte vegetabilierna.
Både du och hippiesarna har missförstått den saken.
Vi är evolutionens kreatur oavsett om vi vill eller ej.

Det vi är överens om är att lagsporter & flockmentalitet kan urarta, men det är nåt helt annat.

Ok, men måste dock säga att vi faktiskt idag VÄLJER hur vi ska betee oss. Att hålla på att snacka om vad som är naturligt eller ej leder ingen vart.

Och för att säga en posetivt sak om flockmentalitet så kan de leda till lika mycket bra saker som negativt, så som vänskap, gemenskap, tolerans, acceptans och en fantastisk samarbetsförmåga och problemlösning.