ufo skrev:

MsTibbs skrev:

ufo skrev:När datorerna på den gamla DOS tiden började att prata och föra dialoger med mig så var jag nog mer skadad än vanligt

Jg som talade med "sportpsykologen" i min dator.... är jag rubbad då?

Många talar till sina ägodelar men få ägodelar svarar.
Händelsen jag syftade till var en emotionell crach som jag "lindrade" med att sitta vid datorerna 24h/dygnet tangentbordet var alltför ofta min kudde.
Det här var när Win3.11 var en nyhet så man satt med MS-Dos 6.2 och bokstavligen förde konversationer med datorn. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Gick inte ut genom dörren innan datorn sa att det var ok.

Jag hade ett jobbigt dos-utseende program som hette typ sportspsykologen Fred, som kom med på diskett i någon tidning. Han var tjatig i längden. Ekolali typ. Min monotona form av chat några år före jag fick testa internet första gången...

MsTibbs skrev:Jag hade ett jobbigt dos-utseende program som hette typ sportspsykologen Fred, som kom med på diskett i någon tidning. Han var tjatig i längden. Ekolali typ. Min monotona form av chat några år före jag fick testa internet första gången...

Usch ja, det låter traumatiskt. Det är nog säkrast att du konsulterar Eliza för lite terapi:

http://www-ai.ijs.si/eliza/eliza.html

Kvasir skrev:
Usch ja, det låter traumatiskt. Det är nog säkrast att du konsulterar Eliza för lite terapi:

http://www-ai.ijs.si/eliza/eliza.html

Rolig! En stund i vart fall... så här dags på natten är jag ganska lättroad.

Titti skrev:

Kvasir skrev:
Usch ja, det låter traumatiskt. Det är nog säkrast att du konsulterar Eliza för lite terapi:

http://www-ai.ijs.si/eliza/eliza.html

Rolig! En stund i vart fall... så här dags på natten är jag ganska lättroad.

Lika bra som en del andra vänner...

Jag kryssade i med tvekan Ja, andra har tagit skada då jag haft enskilda personer som intresse. Vet ej om de lidit av det, men förmodligen har de uppfattat mig som jobbig om jag tolkat dem rätt. I övrigt är min ekonomi kass. Tror aldrig jag förstört saker eller stulit något.

MsTibbs skrev:Jag hade ett jobbigt dos-utseende program som hette typ sportspsykologen Fred, som kom med på diskett i någon tidning. Han var tjatig i längden. Ekolali typ. Min monotona form av chat några år före jag fick testa internet första gången...

Men det var iallafall ett program vars syfte var att prata med dig.

ufo skrev:

MsTibbs skrev:Jag hade ett jobbigt dos-utseende program som hette typ sportspsykologen Fred, som kom med på diskett i någon tidning. Han var tjatig i längden. Ekolali typ. Min monotona form av chat några år före jag fick testa internet första gången...

Men det var iallafall ett program vars syfte var att prata med dig.

Jajjemen ^^Jag tyckte det var oerhört faschinerande fram till jag började begripa hur programmet var uppbyggt Då tyckte jag iofs också att det var faschinerande, men på ett annat sätt

MsTibbs skrev:Jajjemen ^^Jag tyckte det var oerhört faschinerande fram till jag började begripa hur programmet var uppbyggt Då tyckte jag iofs också att det var faschinerande, men på ett annat sätt

Samma sak med Eliza. Joseph Weizenbaum skrev det ursprungliga Elizaprogammet (på 60-talet) för att demonstrera hur lätt det var att få en dator att skenbart förstå skriven kommunikation. Han hade trott att det skulle vara uppenbart för alla som provade det att det hela var rent nonsen, men till sin stora fasa upptäckte han hur vissa personer kunde sitta i timmar och prata med "datorpsykologen" utan att verka inse hur innehållslös kommunikationen var. Det intressanta med Eliza är just hur otroligt enkel princip det bygger på, och hur förvånansvärt effektfullt det blir.

uniqueNr5 skrev:Tränade Shotokan Karate väldigt mycket ett tag. Hände någon gång att man tog i lite för hårt när man sparrades, men ingenting allvarligt.

Jag var mkt intresserad av långdistanslöpning några år. Både av att utöva det och att läsa om det. Det intresset avtog dock samtidigt som jag blev "skadad för livet" av överträning och inte kunde springa/jogga längre. Förslitningsskadan ger sig än idag, efter 5 år, tillkänna ("kommer som ett brev på posten") om jag t ex småspringer till bussen/tvättstugan och cykla går inte. Promenader går.

Jag är intresserad av musik. Mest rockmusik som jag gillar.

*bumpeti*
Ja, det pratas ju om att ta självmord på säjj, mä specialinträssän. Här kan man berätta om ens specialintresse någon gång skadat andra eller en själv osv, om det har varit till förtret eller gått till överdrift.

Jag samlade cd-skivor. Jag köpte ett stort tungt skåp för att förvara dem i, stora mängder är det. När jag skulle flytta skåpet föll det mot mig, gav mig några revor, skadade en dörr så flisorna flög och sedan när skåpet låg där omkullvält, så visste jag inte om någon katt blivit krossad. Men så hade inte skett.

Nu har jag monterat isär och slängt dödsskåpet, och faktiskt slängt en massa cd-skivor. Man kan ju ladda hem om den är någon enstaka låt från en samlingsskiva tex.

Inte så allvarliga saker, men men.

Jag drog på mig en rejäl förkylning när jag stod och målade på en klippig kust i Frankrike en gång, och vägrade ge upp trots halv storm och regn (går ju till en viss gräns med oljefärg), trots att jag var klädd för det soliga väder som hade rått tidigare. Jag gav inte upp förrän en stormby kastade iväg staffliet så det gick sönder.

Jag har också målat i sol, både här hemma och söderut, och bränt mig lite väl mycket, och någon gång kanske fått begynnande solsting, utan att inte förrän efteråt att det inte var så nyttigt. En av gångerna kom jag på den "smarta" idén att ta av mig skjortan och passa på att sola lite medan jag målade. Fyra timmar senare kom jag på att jag stått i solen utan skjorta eller solkräm.

Musarm kanske. Och ett ordentligt ryggont efter några dygns civilisationspelande i en soffa med en otroligt oergonomiskt sittställning och en bärbar dator, riktigt ont gjorde det. Jag har förlorat stora mängder vänner då jag stängt in mig och inte hört av mig på ett tag (ungefär ett sommarlov och lite till, så lätt var det att bli av med dem på den tiden nu går det fan inte).