Jag har en kort liten fråga...
Finns det fler med diagnos AS som inte bryr sig ett skit om sina intressen?

Alltså, jag har alltid gillat asiatiska möbler, men jag bryr mig inte om att läsa på om dom? T ex när jag jobbade i asiatisk antikbutik behövde jag läsa på lite om vad vissa möbler var etc... Tyckte det var SKITTRÅKIGT! Jag fick en jättetjock bok med bilder och sånt, men jag lade snabbt ifrån mig den för jag inte orkade engagera mig i det.

Har jag fattat allt rätt ska man som as-person lägga ner extremt mycket energi på det man tycker är schyst. Läsa på och samla information...

Är det fel på mig eller finns det fler som bara nöjer sig med att veta pyttelite om det dom tycker om?

Att ha ett specialintresse behöver inte innebära att man vill VETA saker. Det kan lika gärna vara att man vill ha det omkring sig, vill äta det, vill ha det på sig, vill dofta på det, sjunger det, pratar om det, stalkar det (om det vill sig illa) osv.

Vidare så kan man ha bekymmer med att hålla orken uppe för att läsa, även om man vill, särskilt om man inte är bara är aspig utan även har ADHD.

Så känn dig inte konstig för det, tycker jag.

Räknas det också att man tycker om att samla? Det gör jag nämligen, jag letar alltid efter det där lilla extra
Är inte så mycket för att veta om det, men jag gillar att samla och skapa en värdefull samling. Känns coolt att ha en sådan!

alfapetsmamma skrev: Det kan lika gärna vara att man vill ha det omkring sig, vill äta det, vill ha det på sig

.

Vad gör man med brinnande specialintressen som man inte kan/vill äta/ha på sig?

Jag kan också känna lite sådär. Jag tycker jättemycket om att titta på vackra byggnader och har faktiskt studerat arkitekturhistoria (det ingick när jag studerade konsthistoria), men jag vill bara titta på gamla katedraler och vackra moskéer, inte lära mig en massa tekniska termer eller sätta mig in i hur man gör planskisser.

Medicinhistoria tycker jag också är intressant, men inte så pass att jag sitter och läser tunga uppslagsverk. När jag praktiserade på ett medicinhistoriskt museum var jag tvungen att läsa tre mördande tråkiga gamla böcker från 50-talet i vilka det bara var gubbar, gubbar och gubbar. Jag ville mycket hellre följa med min favorit Kerstin när hon guidade besökare.

Fast vissa saker gör mig helt fanatisk. Jag har t.ex. ÅTTA böcker om Frida Kahlo...

Kahlokatt skrev:Fast vissa saker gör mig helt fanatisk. Jag har t.ex. ÅTTA böcker om Frida Kahlo...

Själv tycker jag det är väldigt sympatiskt.

(Jag har alla grammatikor och lexikon som finns att få tag på i ett språk jag lärde mig på egen hand. Skulle bara ha alla som jag kom över, fast man inte kan säga att jag har nån jättenytta av att ha ALLA.)

KandiShaker skrev:Jag har en kort liten fråga...
Finns det fler med diagnos AS som inte bryr sig ett skit om sina intressen?

Alltså, jag har alltid gillat asiatiska möbler, men jag bryr mig inte om att läsa på om dom? T ex när jag jobbade i asiatisk antikbutik behövde jag läsa på lite om vad vissa möbler var etc... Tyckte det var SKITTRÅKIGT! Jag fick en jättetjock bok med bilder och sånt, men jag lade snabbt ifrån mig den för jag inte orkade engagera mig i det.

Har jag fattat allt rätt ska man som as-person lägga ner extremt mycket energi på det man tycker är schyst. Läsa på och samla information...

Är det fel på mig eller finns det fler som bara nöjer sig med att veta pyttelite om det dom tycker om?

Man behöver inte ha något intresse eller specialintresse om man har AS, så nej det är inget "fel" med dig.

Mina intressen är mer av aktiviteter. Jag målar, bygger och skriver och det är ju inget jag direkt samlar information om. Jag gör det inte heller hela tiden, utan då jag känner för det eller då jag har tid och det är ju inte så ofta.

Typiskt för autistiska specialintressen är ofta att de inte leder till någonting vettigt eller blir särskilt djuplodande.

Kahlokatt skrev:Fast vissa saker gör mig helt fanatisk. Jag har t.ex. ÅTTA böcker om Frida Kahlo...

Åtta böcker tycker jag känns ganska normalt i sammanhanget - jag hade förväntat mig att du skulle ha 100 böcker och massor av planscher och vykort och filmer.

I min boksamling har jag många dubletter och i vissa fall har jag både tre eller fler exemplar av en och samma bok. Eller böcker på språk jag inte behärskar men av författare som jag anser är viktiga.

En bok som jag däremot inte tycker är särskilt bra är Massmördaren (om seriemördaren Andrej Tjikatilo) och den har jag fem exemplar av.

Annars är samlandet min grej - jag har nyligen börjat samla på kölappar från apoteket där jag hämtar ut min medicin. Ännu ingår endast de kölappar som jag så att säga har handlat med.

Jag är sedan länge på väg att göra mig av med en stensamling genom att lägga tillbaka stenarna där jag fann dem - en strand intill en f.d. ångbåtsbrygga. Det är gamla ballaststenar det gäller - mycket flintsten.


Edit; Jag samlar t.ex. på glasflaskor men jag har aldrig köpt någon utan hittat alla på gamla övergivna tippar osv.

Någon totalfixering vid att samla information om saker som intresserar mig har jag inte - läsa torra böcker? Nej, tack.

Kahlokatt skrev:Jag kan också känna lite sådär. Jag tycker jättemycket om att titta på vackra byggnader och har faktiskt studerat arkitekturhistoria (det ingick när jag studerade konsthistoria), men jag vill bara titta på gamla katedraler och vackra moskéer, inte lära mig en massa tekniska termer eller sätta mig in i hur man gör planskisser.

+1

Men så finns det ju saker som upptar hela min varelse under vissa perioder.

Så för mig består nog specialintressena av tre nivåer: vanligt svenssonintresse (arkitektur, konst, psykologi), tillfälliga galenskapsperioder (smyckestillverkning, svampplockning) och ständiga besattheter (musik, språk).

Men är inte ett av kriterierna vid diagnosställning att man skall ha specialintressen? (Och jag vet att man inte måste uppfylla samtliga.)

Kahlokatt:

Om katedraler och glasfönster i dagens Svenskan

Lavender_Blue skrev:
Men är inte ett av kriterierna vid diagnosställning att man skall ha specialintressen? (Och jag vet att man inte måste uppfylla samtliga.)

Nja, det beror väl på vad man kallar specialintressen. Diagnosmanualerna har kriterier som:

"oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner och ritualer"
"repetitiva rutiner som påverkar den egna personens tillvaro"
"omfattande fixering vid ett eller flera stereotypiska och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering"
"enträgen fascination inför delar av saker"

Men som du själv säger så behöver man inte uppfylla samtliga kriterier.
Det är ingen av kriterierna som säger något om "specialintressen". Det frågar däremot ofta psykologer, psykiatriker, eller kuratorer om.

Tony Attwood skriver att de egentligen är svårt att veta om "specialintressen" (kriterierna ovan) är ett särdrag hos Aspergers syndrom eller ett särdrag hos en ångestfylld person, eftersom ångestfyllda personer visar upp dessa kriterier också.

Peter Szatmari refererar inte alls till specialintressen som kriterie för aspergers syndrom eftersom mellan 5-15% av alla barn, tonåringar och vuxna med AS (som uppfyller alla de övriga diagnoskriterierna) inte har något specialintresse.

Tony Attwood skriver att han inte utesluter aspergers syndrom då ett specialintresse saknas.

Vad luddigt det här med specialintresse är.
Borde det inte ha någon särskild kriterie?
T ex

Lilla Anders har samlat på leksaksbilar i 20 år, nu har han över 1 000 stycken och han själv tycker att det är en dålig samling. Han läser ständigt på om bilmärken och har inga andra intressen än just, sina leksaksbilar !

Isåfall kan man ju säga att alla har aspergers, eftersom alla har ett intresse de mer eller mindre brinner för. Tokigt.

Det jag var ute efter var hur man ska bete sig med sitt intresse? Är det något man lever för? Ni fattar, vad ÄR egentligen ett specialintresse?

KandiShaker skrev:Vad luddigt det här med specialintresse är.
Borde det inte ha någon särskild kriterie?
T ex

Lilla Anders har samlat på leksaksbilar i 20 år, nu har han över 1 000 stycken och han själv tycker att det är en dålig samling. Han läser ständigt på om bilmärken och har inga andra intressen än just, sina leksaksbilar !

Isåfall kan man ju säga att alla har aspergers, eftersom alla har ett intresse de mer eller mindre brinner för. Tokigt.

Det jag var ute efter var hur man ska bete sig med sitt intresse? Är det något man lever för? Ni fattar, vad ÄR egentligen ett specialintresse?

Det här med specialintresse ÄR luddigt för det kan bestå av så många olika saker/ämnen, på många olika sätt, med många olika mål, för olika människor.
Jag ska försöka förklara hur jag menar...


Specialintresse kan ju vara i princip vad som helst, eller som det står i DSM-IV:
”Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter”.

1. Det kan alltså dels röra sig om olika ”typer” av specialintressen t.ex.:
- samlingar av fysiska ting
- faktakunskaper om något visst ämne
- rena aktiviteter som att bygga, måla, skriva eller hålla på med datorer
osv, osv...


2. Det kan därutöver också finnas flera skillnader i hur man beter sig med specialintresset:
- som utesluter andra sysselsättningar (man vill inte göra annat)
- Som stereotypt upprepas (det rituala- eller rutinmässiga med specialintresset)
- Med inlärda fakta utan djupare mening


3. I sin tur kan man sortera, spara eller katalogisera sitt intresse på olika sätt, t.ex.:
- spara i huvudet efter att man läst
- skriva ned allt och samla i olika kataloger
- samla fysiska ting och ställa på rad i hyllor och skåp
- genom att diskutera med andra likasinnade för att ordna upp sina tankar
osv, osv, osv...


4. Utöver det så kan syftet med ett specialintresse vara annorlunda mot vanliga intressen:
- Ett sätt att slappna av
- för att lindra ångest
- för att lindra stress
- för att skapa sammanhang, förutsägbarhet och trygghet
- för att försöka förstå den fysiska världen
- för att skapa en identitet
- En källa till glädje

Det blir alldeles för många olika kombinationer för att skriva en lätt sammanfattning av vad ett specialintresse är eftersom vi kan kombinera alla dessa fyra huvudgrupper med alla undergrupper.
Lägg därtill att många har olika specialintressen genom åren, och alla ser inte likadana ut i syfte, utförande, beteende osv. och då blir det riktigt knepigt att försöka specificera vad ett specialintresse är.

Lavender_Blue skrev:
Så för mig består nog specialintressena av tre nivåer: vanligt svenssonintresse (arkitektur, konst, psykologi), tillfälliga galenskapsperioder (smyckestillverkning, svampplockning) och ständiga besattheter (musik, språk).

Men är inte ett av kriterierna vid diagnosställning att man skall ha specialintressen? (Och jag vet att man inte måste uppfylla samtliga.)

Trevliga intressen! Fast psykologi som specialintresse hos kvinnor eller flickor med AS är väldigt vanligt, så jag skulle inte kalla det svenssonintresse i det här fallet.

Nej, det är inget krav med specialintresse. Eller, det råder olika uppfattningar om det, som så mycket annat. Det handlar mer om SÄTTET man intresserar sig för saker, eller gör saker på, än att man ska ha en vidimerad vurm för vektorer (eller dinosaurier, muttersortering, kartor, tidtabeller, kölappar, grammatikor skrivna i frakturstil eller whatever).

Själv tycker jag att mina intressen är halvdana, är mest bara halvbildat och kan lite om allt möjligt. Jag önskar att jag vore expert på något och kunde skriva en bok om mitt intresse.

atoms skrev:

Kahlokatt skrev:Fast vissa saker gör mig helt fanatisk. Jag har t.ex. ÅTTA böcker om Frida Kahlo...

Åtta böcker tycker jag känns ganska normalt i sammanhanget - jag hade förväntat mig att du skulle ha 100 böcker och massor av planscher och vykort och filmer.

Heh, heh. Jag räknade om, det visade sig att det var tio böcker. Jag har massor av planscher och vykort på väggarna också, men jag har bara en film (en mexikansk fantastisk sak, inte den där vidriga Hollywood-filmen).

nisse skrev:Själv tycker jag att mina intressen är halvdana, är mest bara halvbildat och kan lite om allt möjligt. Jag önskar att jag vore expert på något och kunde skriva en bok om mitt intresse.

Precis som jag då. Jag kan lite om allt och ingenting om mycket!

Jag önskar också att jag hade ett specialintresse som jag var riktigt kunnig inom så jag kunde satsa på det. Men jag tröttnar för fort eftersom jag vill förstå allt, och det orkar jag inte med. Jag förstår bara vissa delar, sen ger jag upp eftersom jag inte kan förklara samband och liknande.

Ibland vill jag veta allt om något, ibland är jag bara intresserad av delar av ett ämne. Jag har t.ex ett grymt intresse för tatuering men jag har noll intresse av att ta reda på hur man bygger tatueringsmaskiner.

Något som stör mig när man nämner specialintresse är den förra delen av ordet, dvs special, eftersom det har en jobbig klang. Det är liksom kletigt. På 1980-talet sa ofta folk att man var lite speciell och även om det kunde vara ett positivt omdöme så är min kvardröjande känsla ändå att det var kletigt sagt. J använde ofta det ordet och det gör inte saken lättare.

KrigarSjäl skrev:Ibland vill jag veta allt om något, ibland är jag bara intresserad av delar av ett ämne. Jag har t.ex ett grymt intresse för tatuering men jag har noll intresse av att ta reda på hur man bygger tatueringsmaskiner.

Det är väl aspighet i sin prydno!

jag fattar inte det här med 'special intresse' jag förstår ju vad det är, men jag förstår inte varför det dras upp på detta forumet hela tiden, det är ju inte direkt unikt för aspergare. de flesta har ett 'special intresse' eller fler oavsett diagnos.

Firkraag skrev:jag fattar inte det här med 'special intresse' jag förstår ju vad det är, men jag förstår inte varför det dras upp på detta forumet hela tiden, det är ju inte direkt unikt för aspergare. de flesta har ett 'special intresse' eller fler oavsett diagnos.

Sättet specialintresset utövas på av en Aspergare är unikt. Bla i intensitet. Många som hänger här är ju inte riktiga Aspergare dessutom.

sugrövmanövern skrev:

Firkraag skrev:jag fattar inte det här med 'special intresse' jag förstår ju vad det är, men jag förstår inte varför det dras upp på detta forumet hela tiden, det är ju inte direkt unikt för aspergare. de flesta har ett 'special intresse' eller fler oavsett diagnos.

Sättet specialintresset utövas på av en Aspergare är unikt. Bla i intensitet. Många som hänger här är ju inte riktiga Aspergare dessutom.

Dom med specialintresse blir helt insnöade på det utvalda intresset. Träffade en tjej med AS som var helt besatt av Ted Gärdestad. Hon tjatade hela jävla tiden om honom, hur snygg han var, hur perfekt och manlig han var. Jag ba: GET A LIFE!!!
Nej men, där märkte jag tydliga as-drag. Provade man att prata om något annat lite mer neutralt föll intresset för konversation ganska snabbt.