Soul, r'n'b och annan populärmusik
60 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Re: Hårdrock
Akira skrev:Alla aspergare gillar väl inte stenkakor och dragspel?
Nä, jag gillar Barry Manilow och mycket jazz och klassiskt!
Fast mycket hårdrock är skön, jag har kanske inga specifika favoriter dock.
Men jag köpte så klart soundtracket till Freddy vs Jason för några år sedan, mycket tungt och hårt på den...
MANILOW!
Min idol är svår att placera i något specifikt fack. Han är nog helt enkelt sin egen musikkateogori!
Hans skivor brukade i svenska butiker eller skivkataloger vara i princip de enda man såg i en kategori kallad "popular". I USA kallas det kanske möjligen mer "contemporary music". Att kalla honom smörsångare känns konstigt, om Manilow är smörsång, vad är då Julio Iglesias? Iglesias brukar man definitivt kalla smörsångare, och han har väl aldrig gjort något annat heller.
Barry Manilow gjorde i princip pop och alltid utsvävningar mot rock, disco, och tidigt mycket jazzinfluenser och så småningom hela jazzalbum, som 2:00 AM - Paradise Café, Singin' with the Big Bands och Manilow sings Sinatra. Senaste nya studioalbumet med nya låtar gjorde han 2001, och sedan har han nischat in att göra diverse varianter av cover-albums, "The Greatest Songs of the 50's", följt av 60-, 70- och 80-talet och nu senast "The Greatest Love Songs of All Times".
Han är nu vid dryga 60 sin generations närmaste motsvarighet till vad Frank Sinatra var på sin tid (Frankie lär vid ett tillfälle ha nämnt Barry med orden "He's the next") och har redan sedan 2003 haft en stående show på Las Vegas Hilton.
Och Take That gjorde ju en version av "Could It Be Magic" och Westlife sjöng in "Mandy"...
På senare år har han också varit jurymedlem i American Idol. Redan tidigt 90-tal var han en av de populäraste och flest gånger återkommande gästerna i Arsenio Hall Show.
Pärlan från Family Guy illustrerar hur det nog ofta är i USA med dem som inte öppet är Manilow-fans:
I Europa har han alltid varit stor åtminstone i England och Tyskland. Här i Sverige vete tusan... I ett några år gammalt nummer av internationella fanklubbens medlemstidning som jag från klubben för några år sedan var det en insändare från en svenska som skrev ungefär "fantastiskt att plötsligt upptäcka att du fortfarande uppträder, jag trodde du hade slutat med det för länge sedan". Och det stämmer med bilden jag har själv. Jag har nämnt honom för många nya bekanta som varken hört namnet eller känt igen vem han är när man har försökt förklara vem han är.
Det är då inte ofta man hör något av honom i radio här, snarare har man alltid hoppat högt när det händer. Men det har funnits några profiler på Sveriges Radio som uppenbart gillade honom personligen och spelade hans musik lite då och då, Per-Erik Nordquist borta i Värmland och så var det antingen Anders Eldeman eller någon annan på Radio Stockholm i slutet av 80-talet. Och jag hörde Lasse Berghagen som Sommar-pratare ett år, då han spelade "I write the songs". Och videon till "Hey Mambo" var med i Kryzz en gång och det var efternamnet Manilow som skulle skrivas in i krysset.
En gång under Peter Harrysons tid i "Så ska det låta" hörde jag någon musikalsångar-glop ta ton och börja sjunga "Copacabana". Harryson var tvungen att lägga till som en fråga "Barry Manilow, va?" efteråt och sångaren, vem han nu var, svarade instinktivt och spontant genast "Mycket möjilgt, mycket möjligt..."
Härom veckan började faktiskt någon sjunga "Can't Smile Without You" och Peter Settman visste nog ingenting. Det blev ingen kommentar alls.
Hur har vi det nu här på forumet? Någon som vågar outa några sympatier? Någon som kan göra mig äran stridig om titeln som störste Fanilow här?
Hans skivor brukade i svenska butiker eller skivkataloger vara i princip de enda man såg i en kategori kallad "popular". I USA kallas det kanske möjligen mer "contemporary music". Att kalla honom smörsångare känns konstigt, om Manilow är smörsång, vad är då Julio Iglesias? Iglesias brukar man definitivt kalla smörsångare, och han har väl aldrig gjort något annat heller.
Barry Manilow gjorde i princip pop och alltid utsvävningar mot rock, disco, och tidigt mycket jazzinfluenser och så småningom hela jazzalbum, som 2:00 AM - Paradise Café, Singin' with the Big Bands och Manilow sings Sinatra. Senaste nya studioalbumet med nya låtar gjorde han 2001, och sedan har han nischat in att göra diverse varianter av cover-albums, "The Greatest Songs of the 50's", följt av 60-, 70- och 80-talet och nu senast "The Greatest Love Songs of All Times".
Han är nu vid dryga 60 sin generations närmaste motsvarighet till vad Frank Sinatra var på sin tid (Frankie lär vid ett tillfälle ha nämnt Barry med orden "He's the next") och har redan sedan 2003 haft en stående show på Las Vegas Hilton.
Och Take That gjorde ju en version av "Could It Be Magic" och Westlife sjöng in "Mandy"...
På senare år har han också varit jurymedlem i American Idol. Redan tidigt 90-tal var han en av de populäraste och flest gånger återkommande gästerna i Arsenio Hall Show.
Pärlan från Family Guy illustrerar hur det nog ofta är i USA med dem som inte öppet är Manilow-fans:
I Europa har han alltid varit stor åtminstone i England och Tyskland. Här i Sverige vete tusan... I ett några år gammalt nummer av internationella fanklubbens medlemstidning som jag från klubben för några år sedan var det en insändare från en svenska som skrev ungefär "fantastiskt att plötsligt upptäcka att du fortfarande uppträder, jag trodde du hade slutat med det för länge sedan". Och det stämmer med bilden jag har själv. Jag har nämnt honom för många nya bekanta som varken hört namnet eller känt igen vem han är när man har försökt förklara vem han är.
Det är då inte ofta man hör något av honom i radio här, snarare har man alltid hoppat högt när det händer. Men det har funnits några profiler på Sveriges Radio som uppenbart gillade honom personligen och spelade hans musik lite då och då, Per-Erik Nordquist borta i Värmland och så var det antingen Anders Eldeman eller någon annan på Radio Stockholm i slutet av 80-talet. Och jag hörde Lasse Berghagen som Sommar-pratare ett år, då han spelade "I write the songs". Och videon till "Hey Mambo" var med i Kryzz en gång och det var efternamnet Manilow som skulle skrivas in i krysset.
En gång under Peter Harrysons tid i "Så ska det låta" hörde jag någon musikalsångar-glop ta ton och börja sjunga "Copacabana". Harryson var tvungen att lägga till som en fråga "Barry Manilow, va?" efteråt och sångaren, vem han nu var, svarade instinktivt och spontant genast "Mycket möjilgt, mycket möjligt..."
Härom veckan började faktiskt någon sjunga "Can't Smile Without You" och Peter Settman visste nog ingenting. Det blev ingen kommentar alls.
Hur har vi det nu här på forumet? Någon som vågar outa några sympatier? Någon som kan göra mig äran stridig om titeln som störste Fanilow här?
När jag läste rubriken MANILOW så tänkte jag direkt på komedin "Murphy Brown" som gick mellan åren -88 och -98. Murphy spelades av Candice Bergen och hennes tuffa och tjurskalliga karaktär HATADE verkligen Barry Manilow.
Efter några säsonger blev Murphy gravid och fick en son som fullkomligt älskade Manilow (till Murphys förtret). Och på sonens 1-årsdag så bjöd en av Murphys kollegor in Barry Manilow för att sjunga för födelsedagsbarnet.
Den blicken som Murphy Brown gav då Manilow trädde in var GRYM!
Sången Barry sjöng var "I am your child". Och då smälte till och med den hårdnackade Murphy.
Efter några säsonger blev Murphy gravid och fick en son som fullkomligt älskade Manilow (till Murphys förtret). Och på sonens 1-årsdag så bjöd en av Murphys kollegor in Barry Manilow för att sjunga för födelsedagsbarnet.
Den blicken som Murphy Brown gav då Manilow trädde in var GRYM!
Sången Barry sjöng var "I am your child". Och då smälte till och med den hårdnackade Murphy.
Shit, jag såg Murphy Brown ibland, men this is news to me! Kanske jag har sett någon kommentar om honom någon gång i serien, men inte greppat det större sammanhanget.
Sedan hade Ally McBeal hallucinationer av Barry ett par gånger i ett avsnitt och höll på att ge honom en örfil när han sedan bara råkade vara på stamstället IRL på slutet.
Sedan hade Ally McBeal hallucinationer av Barry ett par gånger i ett avsnitt och höll på att ge honom en örfil när han sedan bara råkade vara på stamstället IRL på slutet.
Större delen av the main titles (de allra första titlarna, fram till huvudrollsnamnen och filmens titel kom i samband med en allra första prologscen med filmens första mord) med signaturmelodin, från filmen som blev Barrys riktigt stora genombrott utanför USA, och som i Sverige blev starten för att filmer med Goldie Hawn fick titlar som började med "tjejen som..."
Ready to take a chance again i Foul Play
Filmen håller riktigt bra än idag, 32 år efter att den gjordes. Jag har den givetvis på DVD.
Ready to take a chance again i Foul Play
Filmen håller riktigt bra än idag, 32 år efter att den gjordes. Jag har den givetvis på DVD.
Pemer skrev:Större delen av the main titles (de allra första titlarna, fram till huvudrollsnamnen och filmens titel kom i samband med en allra första prologscen med filmens första mord) med signaturmelodin, från filmen som blev Barrys riktigt stora genombrott utanför USA, och som i Sverige blev starten för att filmer med Goldie Hawn fick titlar som började med "tjejen som..."
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=cLYL-pYpxGI&[/youtube]
Filmen håller riktigt bra än idag, 32 år efter att den gjordes. Jag har den givetvis på DVD.
Åh, nostalgi!
Jag kom faktiskt inte ihåg att det var Manilow som sjöng ledmotivet till Tjejen som visst för mycket. Bra rulle, en klar nostalgitrip! Och ledmotivet kommer jag ihåg att jag gick och sjöng på hela tiden då jag var liten (efter att ha sett filmen).
Måste kolla den någon kväll, det var länge sedan nu. Tack Pemer!
Enn av mina älskningsfilmer all time! Chevy Chase och Goldie Hawn - Yes!!!
Vad många inte vet är att Barry Manilow var pianist, kapellmästare och arrangör åt Bette Midler - en annan favorit!
Här är ett TIDIGT klipp (1971) med Barry Manilow på piano - Easier said than done:
Här är ett annat roligt klipp från 1976 med Bette Midler - Birds:
Vad många inte vet är att Barry Manilow var pianist, kapellmästare och arrangör åt Bette Midler - en annan favorit!
Här är ett TIDIGT klipp (1971) med Barry Manilow på piano - Easier said than done:
Här är ett annat roligt klipp från 1976 med Bette Midler - Birds:
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Min kanske största favorit från alla de fyra "Greatest songs of the..."-albumen (mnnja, okej, jag har faktiskt inte insupit 80- och 90-talsalbumen fullt ut än, och jag gillade hans inspelning av "Careless Whisper" på 80-talsskivan, det gjorde jag), inspelningen tillsammans med gamla Association, som jag därmed upptäckte.
Tyvärr ett medley av deras två hits Cherish och Windy, som jag helt enkelt inte tycker lika mycket om, och framför allt inte mixen där de finaste bitarna ur Cherish har kommit bort. Jag hade föredragit en ren version av enbart Cherish, med en lika fin modernisering av hela den. Någon som gillar båda låtarna lika mycket kan nog uppskatta den häftiga mixningen av dem i slutet.
Här gör Association gamla Cherish, enbart, vid en reunion show 1983:
Otroligt mysig låt. Man skulle ha varit tonåring under 60-talet och gått ut i vuxenlivet någonstans kring skarven 60/70 så hade man kunnat upptäcka Barry när hans karriär drog igång 73-74, så där... Jag är nog helt enkelt född i fel tidevarv! Jobb hade man fått, så aspie man är, det fick de på den tiden, och charma tjejer känns som att det var lättare även det, för oss så här subtilt annorlunda. Massor av oss aspergare i min generation har väl avlats av aspie-män ur den generationen, som fick tjejer och fick bilda familj... det verkar definitivt som att det är mycket som är helt nya attityder i kaka söker maka i vår tid än det var då, men jag kan ha fel, förstås...
Tyvärr ett medley av deras två hits Cherish och Windy, som jag helt enkelt inte tycker lika mycket om, och framför allt inte mixen där de finaste bitarna ur Cherish har kommit bort. Jag hade föredragit en ren version av enbart Cherish, med en lika fin modernisering av hela den. Någon som gillar båda låtarna lika mycket kan nog uppskatta den häftiga mixningen av dem i slutet.
Här gör Association gamla Cherish, enbart, vid en reunion show 1983:
Otroligt mysig låt. Man skulle ha varit tonåring under 60-talet och gått ut i vuxenlivet någonstans kring skarven 60/70 så hade man kunnat upptäcka Barry när hans karriär drog igång 73-74, så där... Jag är nog helt enkelt född i fel tidevarv! Jobb hade man fått, så aspie man är, det fick de på den tiden, och charma tjejer känns som att det var lättare även det, för oss så här subtilt annorlunda. Massor av oss aspergare i min generation har väl avlats av aspie-män ur den generationen, som fick tjejer och fick bilda familj... det verkar definitivt som att det är mycket som är helt nya attityder i kaka söker maka i vår tid än det var då, men jag kan ha fel, förstås...
NEEEJ Kahlokatt... Jag har extremt svårt att tro att någon skulle säga att du är töntig för att du skriver om dina idoler.
Jag skulle tycka det var jättekul att få läsa om dina idoler.
Min största idol när jag var liten var Lionel Richie, därav mitt medlemsnamn Truly.
Men jag kan inte skriva något om honom för jag är ingen faktasamlare på det sättet. Jag är mer strikt samlare av fysiska ting - alltså plattor och bilder av Richie osv.
När jag var yngre skrev jag långa listor med alla hans uppträdande, hans framträdande i olika tv-shower, hans plattor osv. Det var snyggt handskrivna listor i min pärm som jag sedan dekorerade.
Jag saknar det där mer "riktiga" faktasamlandet oavsett om det är om en person eller om något ämne. (Jag är så trött just nu och då blir jag hyperuppvarvad. Jag tappar ord och fixar inte att koncentrera mig. Jag har skrivit om den här texten tre gånger nu för jag råkade stänga av datorn för när jag blir uppvarvad så har jag ingen kontroll på mina fingrar. Jag skriver i tusen km i timmen och trycker på knappar jag inte borde... men jag hoppas du förstår vad jag menar).
Förlåt Pemer att jag kapade din tråd!
[url=http://www.postimage.org
http://s1.postimage.org/q3T79.gif[/url]
Jag skulle tycka det var jättekul att få läsa om dina idoler.
Min största idol när jag var liten var Lionel Richie, därav mitt medlemsnamn Truly.
Men jag kan inte skriva något om honom för jag är ingen faktasamlare på det sättet. Jag är mer strikt samlare av fysiska ting - alltså plattor och bilder av Richie osv.
När jag var yngre skrev jag långa listor med alla hans uppträdande, hans framträdande i olika tv-shower, hans plattor osv. Det var snyggt handskrivna listor i min pärm som jag sedan dekorerade.
Jag saknar det där mer "riktiga" faktasamlandet oavsett om det är om en person eller om något ämne. (Jag är så trött just nu och då blir jag hyperuppvarvad. Jag tappar ord och fixar inte att koncentrera mig. Jag har skrivit om den här texten tre gånger nu för jag råkade stänga av datorn för när jag blir uppvarvad så har jag ingen kontroll på mina fingrar. Jag skriver i tusen km i timmen och trycker på knappar jag inte borde... men jag hoppas du förstår vad jag menar).
Förlåt Pemer att jag kapade din tråd!
[url=http://www.postimage.org
http://s1.postimage.org/q3T79.gif[/url]
SOUL!
David Bowie - Young Americans - Dick Cavett Show New York 1974
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Roberta Flack - The First Time Ever I Saw Your Face 1972
Grym röst!
Gillar Leona Lewis version också!
Problem att hitta Killing me softly i original...
Grym röst!
Gillar Leona Lewis version också!
Problem att hitta Killing me softly i original...
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Återgå till Intressanta intressen