Till Socialstyrelsen

Undertecknade företrädare från organisationer för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har av våra medlemmar blivit uppmärksammade på att flera av dem nekas rätten till tandvårdsstöd jml Tandvårdslagen (1985:125) 8 §. De personer som nekats har alla diagnosen Aspergers syndrom, vilket gör att de omfattas av bestämmelserna i Lagen (1993:387) om särskilt stöd åt vissa funktionshindrade, 1:1 §. Har man fått en diagnos inom autismspektrumet omfattas man således av LSS och ingår automatiskt i personkrets 1. Man har därmed rätt till tandvårdsstöd enligt tandvårdslagen (1985:125).

När de ansökt om tandvårdsstöd med hänvisning till Tandvårdslagen och att de omfattas av LSS, har de nekats med motiveringen att de måste ha insatser jml LSS för att ha rätt till tandvårdsstödet. I vissa fall har man även påstått att de även måste bedömas ha ett särskilt stort vårdbehov och/eller bo i särskilt boende. Man menar att det betyder att inte alla som omfattas av LSS har automatisk rätt till tandvårdsstödet, utan landstingen kan själva avgöra vilka inom denna grupp som de anser ska ha rätt till tandvårdsstöd.

Det innebär enligt vår mening att man på detta sätt har dubblerat kraven på dem som omfattas av LSS och ställer samma krav som gäller för den andra gruppen som anges i 8 a §. Socialstyrelsen har emellertid i Meddelandeblad mars 2004 slagit fast att personer som ingår i någon av personkretsarna inom LSS redan har bedömts ha ett omfattande behov av vård- och omsorgsinsatser. Någon ytterligare bedömning ska därför inte göras

Enligt vår uppfattning är alla dessa argument från landsting m fl. inte tillämpliga och inte förenliga med skrivningen i Tandvårdslagen eller med dess intentioner. Bestämmelserna i Tandvårdslagen anser vi vara entydiga och att de inte kan tolkas på det sätt som görs av jurister och handläggare inom landsting och kommuner. Det finns landsting som fört diskussioner kring hur lagtexten skall tolkas och som därefter beslutat att bestämmelserna i lagen endast ska gälla dem som har insatser jml LSS. Denna tolkning har fått till följd att många personer som enligt Tandvårdslagen har rätt till stöd inte får det därför att de bor i fel landsting. Det är inte vårt intryck att det varit lagstiftarens mening att tandvårdsstödet ska se olika ut beroende på var i landet man bor. Enskilda handläggare har dessutom till funktionshindrade uttalat moraliska betänkligheter över att personer, som enligt deras mening inte ska behöva tandvårdsstöd, enligt lag likväl har rätt till detta. Några har även förvägrats att ens ansöka om tandvårdsstödet och personal som har till uppgift att stödja funktionshindrade har inte velat bistå dem med att göra en ansökan.

Naturligtvis finns det undantag. Flera landsting som vi varit i kontakt med har löst frågan så, att personer som inte har LSS-insatser via sin kommun, istället kan vända sig till någon särskilt utsedd handläggare inom landstinget, vanligen på Tandvårdsnämndens centrala kansli eller motsvarande. Det är naturligtvis ett utmärkt förfaringssätt så länge det finns möjlighet för berörda att på ett rimligt sätt få information om detta. Tyvärr brister det avsevärt när det gäller den möjligheten.

Flera landsting har viss information på sin hemsida men det kan vara mycket svårt att hitta fram till den. I allmänhet tar den inte heller upp det vi här påtalar. I vissa fall sker också glidningar i hur man beskriver rätten till tandvårdsstöd. Först är det i allmänhet korrekt beskrivet med hänvisning till Tandvårdslagen och LSS, men i nästa informationssteg har budskapet förvanskats och rätten har villkorats på ett sätt som inte stämmer med skrivningen i Tandvårdslagen. Vid påpekanden har en del landsting ändrat på sin information, medan andra vidhåller sin uppfattning.

De grupper som det här handlar om, kan ha svårt att ta kontakter med myndigheter, inte minst per telefon. De kan - liksom många andra - ha svårt att hitta på de ofta mycket omfattande hemsidor som landstingen har. Den information som finns där är inte alltid så lättförstådd och det kan vara svårt att rätt uppfatta innebörden i den. Tillgängligheten ur olika aspekter till informationen är därför viktig. Den bör vara lätt att hitta, finnas på en logisk plats på hemsidan, vara skriven på ett tydligt språk och lätt att förstå. Så är det tyvärr sällan på de hemsidor vi studerat. Det får till följd att information om de rättigheter som enligt lag finns
bl. a för denna grupp funktionshindrade som vi företräder, inte alltid kommer berörda till del.

De brister vi här påtalar angående rätten till tandvårdsstöd, har alltså flera olika orsaker. Dels tolkar man lagtexten på ett sätt som inte stämmer med hur den faktiskt är utformad, dels lägger man till villkor i utförandet som inte finns angivna i lagen. Det är dessutom ofta svårt att som funktionshindrad få nödvändig information för att kunna ta del av sina rättigheter.

Den sista punkten kanske är en fråga för landstingen enbart. De två övriga frågorna

Hur ska lagtexten i detta fall tolkas och vem har tolkningsföreträde?
I vilken utsträckning är centrala myndigheters anvisningar, t ex Socialstyrelsens, styrande när det gäller en lags praxis?

hemställer vi om att Socialstyrelsen tar upp med landstingens företrädare. Vi önskar att det kommer till stånd en lösning som innebär att berörda grupper kan bli delaktiga av tandvårdsstödet på ett rimligt sätt. Så som handläggningen idag ser ut på många håll, medför den att en stor grupp människor diskrimineras och undandras sina lagliga rättigheter. Det är inte acceptabelt. Vi ber om Socialstyrelsens medverkan till att detta inte fortgår.

Sverige den 21 oktober 2008

A skrev:Det är för det mesta tidsbestämt och hur länge verkar variera mellan olika landsting.