Socialtjänsten tog inte hänsyn till Jonas diagnos
41 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Socialtjänsten tog inte hänsyn till Jonas diagnos
Barracuber:
Flera trådar på Aspergerforum handlar om fallet Jonas, bland annat:
En AS-kille med problem med myndigheterna.
Socialtjänsten tog inte hänsyn till Jonas diagnos (den här tråden)
"Jag känner helt igen mig i Jonas"
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Flera trådar på Aspergerforum handlar om fallet Jonas, bland annat:
En AS-kille med problem med myndigheterna.
Socialtjänsten tog inte hänsyn till Jonas diagnos (den här tråden)
"Jag känner helt igen mig i Jonas"
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
http://www.dn.se/insidan/socialtjansten ... s-1.962019
Intressant artikel i DN, och också en artikel som berörde mer än många andra på samma tema. Den här ligger så nära hur mitt liv sett ut och i mångt fortfarande ser ut. Fast idag vet jag ju vad jag pratar om och låter mig inte trampas på på samma sätt som förr. Men jävlar vad det svider att läsa ändå...
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 21:47:30, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Fruktansvärt. Man mår illa och lider med mamman och sonen.
Och a-mamman, nu förstår man mer om hur du kan ha haft det.
Tänker också på att det tog sån tid innan mamman fick kontakt med Attention i Jämtland och därmed började förstå. Vår information måste tryckas ut inte bara till myndigheter utan minst lika mycket till allmänheten.
Och a-mamman, nu förstår man mer om hur du kan ha haft det.
Tänker också på att det tog sån tid innan mamman fick kontakt med Attention i Jämtland och därmed började förstå. Vår information måste tryckas ut inte bara till myndigheter utan minst lika mycket till allmänheten.
Senast redigerad av barracuber 2011-05-04 21:47:30, redigerad totalt 1 gång.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Det mest relevanta för att det gick illa i det här fallet var nog inte att pojken hade AS utan att kvinnan var lågstatus . Hade han haft två välutbildade och talföra höginkomstföräldrar är det kanske troligare att placeringen inte hade skett.
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 21:47:30, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Heh. Är det konstigt att han mår sådär när han har det sådär? Verkligen hjälper man någon genom att isolera den ännu mer..
Är det så j-la svårt att ta hand om de människor man tar in på sitt j-la ställe, eller? Skall man öht ta hand om dem då, ha något ansvar alls?
Ja, man börjar bli trött när man läser alla negativa sätten. Man blir förbannad. Låter ensidigt om många sådana här fall. Vad har man sådana där ställen till? Gör folk ännu mer oroade/isolerade eller? Vad är det för mening då? Det känns lite absurt.
Undrar om man kan utveckla diabetes av stress?
Jag orkade inte läsa allt.
Men jag undrar, är sånt där till för att förstöra för folk med flit?
Strunt i om nån använder diagnoser/namn eller inte, men kan man inte ta hänsyn till individens problem?
Och hur nödvändigt är det att ha diagnos eller söka viss typ av hjälp, om det ändå kommer nån som beslutar nåt helt annat? Helt jävla vridet.
Han måste lära sig vara med de andra barnen? Ja, genom att tvinga dem vara i samma rum etc. sen skall allt vara bra? Ingen som följde upp vad som hände, eller?
Är det så j-la svårt att ta hand om de människor man tar in på sitt j-la ställe, eller? Skall man öht ta hand om dem då, ha något ansvar alls?
Ja, man börjar bli trött när man läser alla negativa sätten. Man blir förbannad. Låter ensidigt om många sådana här fall. Vad har man sådana där ställen till? Gör folk ännu mer oroade/isolerade eller? Vad är det för mening då? Det känns lite absurt.
Undrar om man kan utveckla diabetes av stress?
Jag orkade inte läsa allt.
Men jag undrar, är sånt där till för att förstöra för folk med flit?
Strunt i om nån använder diagnoser/namn eller inte, men kan man inte ta hänsyn till individens problem?
Och hur nödvändigt är det att ha diagnos eller söka viss typ av hjälp, om det ändå kommer nån som beslutar nåt helt annat? Helt jävla vridet.
Han måste lära sig vara med de andra barnen? Ja, genom att tvinga dem vara i samma rum etc. sen skall allt vara bra? Ingen som följde upp vad som hände, eller?
Senast redigerad av regnif 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
Man kan inte bry sig om alla.
Det är onödigt att tro att SOC hjälper folk mer än att hålla dem vid liv så att de betalar skatt i framtiden, tycker jag.
De är värre än arbetsförnedringen, fastän de samarbetar.
Det är onödigt att tro att SOC hjälper folk mer än att hålla dem vid liv så att de betalar skatt i framtiden, tycker jag.
De är värre än arbetsförnedringen, fastän de samarbetar.
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 2 gånger.
Men det blir nog en hel del vridet när man läser tidningen oxå.regnif skrev:Verkar inte som att såna där ställen bryr sig om nån de tar in.
En del kanske tycker att den föräldern inte skulle ha barn osv..
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
Parvlon skrev:Men det blir nog en hel del vridet när man läser tidningen oxå.regnif skrev:Verkar inte som att såna där ställen bryr sig om nån de tar in.
En del kanske tycker att den föräldern inte skulle ha barn osv..
Ja, vem vet. Man vet väl inte alla detaljer även fast man reagerar.
Edit: Men jag tycker egentligen inte alla skall få ha barn heller. Eller att de bör istället ta emot hjälp av andra om de själva inte klarar det.
Senast redigerad av regnif 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
Bjäbbmonstret skrev:Det mest relevanta för att det gick illa i det här fallet var nog inte att pojken hade AS utan att kvinnan var lågstatus . Hade han haft två välutbildade och talföra höginkomstföräldrar är det kanske troligare att placeringen inte hade skett.
Jag är välutbildad och talför... Det hjälpte inte. Iofs är jag väl lågstatus som långtidssjukskriven, men det var jag inte när eländet började.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
barracuber skrev:Tänker också på att det tog sån tid innan mamman fick kontakt med Attention i Jämtland och därmed började förstå. Vår information måste tryckas ut inte bara till myndigheter utan minst lika mycket till allmänheten.
Det har inte hjälpt att veta att det är npf och senare få papper på det. Tyvärr. I vårt fall alltså. Det är som att npf inte finns, eller finns men i så fall kommer sig av att man är just en oduglig förälder.
Vissa på soc är liksom en omöjlig ekvation, vad man än säger eller gör så kommer man tillbaks till samma ursprungsgrej, man har och är fel själv.
Och nu inser jag att jag låter paranoid och bitter, men det är tyvärr min bild, och jag anser att den är väldigt välgrundad, empiriskt och allt, inte bara baserat på löpsedelsläsning.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Det är sorgligt. Jag kan iofs förstå att socialen reagerar när han inte sköter sin diabetes.
Det verkar som Jonas av rent trots vägrade sköta sin diabetes. Iofs kanske inte så ovanligt hos tonåringar; struntar man i det så försvinner det.
Men även om socialen var okunnig om AS, fattar jag inte tankegången bakom dessa restriktioner:
Eller är det helt enkelt så att de tror att Jonas "problembeteende" beror på modern och att det bästa är att han inte får ha så mycket kontakt med henne, via mobil el internet.
På torsdag ska socialtjänsten kommentera. Det ska bli intressant att läsa.
Det verkar som Jonas av rent trots vägrade sköta sin diabetes. Iofs kanske inte så ovanligt hos tonåringar; struntar man i det så försvinner det.
Men även om socialen var okunnig om AS, fattar jag inte tankegången bakom dessa restriktioner:
Det dröjer två och ett halvt år innan Jonas får sätta sin fot i Östersund, eller i sitt hem, igen – trots hans vädjanden till myndigheterna om att åtminstone få komma hem och hälsa på ibland. Under hela den tiden får han bara träffa sin mamma en gång i månaden, på dagtid, på den ort där han är omhändertagen. Han får prata i telefon med henne 1–3 gånger i veckan, olika under olika perioder utifrån vad socialnämnden bestämmer. Han får inte ha mobiltelefon eller använda internet.
Eller är det helt enkelt så att de tror att Jonas "problembeteende" beror på modern och att det bästa är att han inte får ha så mycket kontakt med henne, via mobil el internet.
– Socialtjänsten verkade inte intresserad av att Jonas kunde ha Aspergers syndrom. Trots att alla hans problem, inklusive skolvägran, är mycket vanliga just vid det syndromet, säger Ewa Stenberg, skolombud för Föreningen autism i Jämtland, som följt Jonas fall sedan hösten 2005.
Ewa Stenberg var med på två möten med socialtjänsten och skolan innan vårdnadsutredningen startades.
– Jag upplevde att både skolan och socialtjänsten hade en färdig bild av Lisa som person, de hade bestämt sig för att det var hon som felade. De framhöll bara sånt som de tyckte var negativt, att Lisa var ensamstående, hade problem med värk och smärta, att hon hade sjukersättning och låg inkomst. De såg inte objektivt på fallet, de lade in sina egna värderingar. Socialtjänstens handläggare sa själv att hon inte kunde något om asperger, berättar Ewa Stenberg.
På torsdag ska socialtjänsten kommentera. Det ska bli intressant att läsa.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
Det där känns oerhört bekant. Det finns en utbredd uppfattning inom många socialtjänster att Autism/AS inte finns, och att om något barn fått denna diagnos så betyder det inget, utan alltsammans beror på föräldrarnas oförmåga. Detta är häpnadsväckande med tanke på hur socialstyrelsen officiellt ser på npf. Än värre är att förvaltningsdomstolarna inte heller känner till/vill känna till npf, utan om en socialtjänst påstår att föräldrar orsakat sina barns npf, så köper de detta och dömer till vård enligt LVU.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma skrev:Jag är välutbildad och talför... Det hjälpte inte. Iofs är jag väl lågstatus som långtidssjukskriven, men det var jag inte när eländet började.
Nej....det kanske inte hjälper varje gång men ibland gör det säkert det...
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Sannolikheten för omhändertagande minskar med ökande utbildning, jag har postat hur starkt sambandet är tidigare på forumet, men jag orkar inte gräva fram det. Förtidspension är det farligaste som finns, sannolikheten för omhändertagande blir 6 gånger större vilket socialstyrelsen tror beror på omhändertagande pga psykiska funktionshinder hos föräldrarna. Källhänvisning finns i något inlägg från i somras, Social rapport 2006 kommer det från i alla fall.
Socialstyrelsen har anmärkt på att vården aldrig utvärderas och att ingen statistik finns som visar att den har någon effekt alls... Det kan lika gärna vara skadligt som nyttigt. Detta visar att socialtjänstens motiv inte kan vara att hjälpa folk, fakta ignoreras ju medvetet. De har haft typ 100 år på sig att experimentera på omhändertagna barn men har ändå inte kommit på hur vård ska bedrivas...
Socialstyrelsen har anmärkt på att vården aldrig utvärderas och att ingen statistik finns som visar att den har någon effekt alls... Det kan lika gärna vara skadligt som nyttigt. Detta visar att socialtjänstens motiv inte kan vara att hjälpa folk, fakta ignoreras ju medvetet. De har haft typ 100 år på sig att experimentera på omhändertagna barn men har ändå inte kommit på hur vård ska bedrivas...
Senast redigerad av Den förfärlige snömannen 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
- Den förfärlige snömannen
- Inaktiv
- Inlägg: 1871
- Anslöt: 2009-05-30
- Ort: Göteborg
Bjäbbmonstret skrev:alfapetsmamma skrev:Jag är välutbildad och talför... Det hjälpte inte. Iofs är jag väl lågstatus som långtidssjukskriven, men det var jag inte när eländet började.
Nej....det kanske inte hjälper varje gång men ibland gör det säkert det...
Jag svarade mest på ditt inlägg om vikten av utbildning osv för att jag råkat få belägg för att det inte spelade nån roll i vårt fall. Eller kanske det visst gjorde det, det hade kanske varit sju resor värre om jag varit mindre verbal och jag inte haft högre utbildning än soc-damerna? Det vete fåglarna.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Djupt sorgligt. Blir så ledsen av att läsa artikeln och bilderna av pojkens anteckningar.
Jag förstår mig inte på samhället ibland och min bild av soc blir alltmer negativ framför allt när det kommer till ämnet "föräldraförmåga".
Ska bli intressant att läsa vad socialtjänsten har att säga.
En kram till dig, a-mamma.
Jag förstår mig inte på samhället ibland och min bild av soc blir alltmer negativ framför allt när det kommer till ämnet "föräldraförmåga".
Ska bli intressant att läsa vad socialtjänsten har att säga.
En kram till dig, a-mamma.
Senast redigerad av TheBoxSaysNo 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
- TheBoxSaysNo
- Inlägg: 2219
- Anslöt: 2008-05-16
barracuber skrev:Fruktansvärt. Man mår illa och lider med mamman och sonen.
Och a-mamman, nu förstår man mer om hur du kan ha haft det.
Tänker också på att det tog sån tid innan mamman fick kontakt med Attention i Jämtland och därmed började förstå. Vår information måste tryckas ut inte bara till myndigheter utan minst lika mycket till allmänheten.
Det var inte Attention, utan Föreningen Autism. Hon fick hjälp därifrån, men ingen på socialtjänsten verkar ha lyssnat. Idag står den andra artikeln om fallet "Det handlar om maktmissbruk:
– Det är väldigt vanligt att svårigheterna kommer fram i skolan, där det ställs stora, ofta outtalade, sociala krav, säger Ewa Stenberg, skolombud för Föreningen autism i Jämtlands län. Det är också väl känt att det som i Jonas fall lätt blir konflikter mellan skola och hem i sådana här fall, när ingen riktigt begriper vad som är fel.
Ewa Stenberg har följt Jonas fall länge och är upprörd över kommunens hantering av det.
– Jag tycker att det handlar om maktmissbruk. De hade bestämt sig för att problemen berodde på mamman. De skyndade sig att omhänderta Jonas fast en neuropsykiatrisk utredning redan hade påbörjats.
Socialtjänsten borde ha tagit reda på vad Aspergersyndromet innebär, tycker Ewa Stenberg. Jonas skolvägrade, vände på dygnet, isolerade sig, satt mest framför datorn – allt det är vanligt bland unga med asperger. Utan rätt kunskaper och stöd är det mycket svårt, både för föräldrar och andra vuxna, att hjälpa barnen att få ordning på tillvaron.
– När Jonas sedan fick diagnosen, låtsades socialtjänsten inte om den utan fortsatte bara att hävda att Lisas omsorgsförmåga var dålig. Jonas och Lisa kunde ha fått professionellt stöd i Östersund utifrån diagnosen. Ingenstans finns visat att inte det skulle ha fungerat, säger Ewa Stenberg.
Lisa satte sig in i funktionshindret, hon tog kontakt med lämpliga skolor och habilitering i Östersund och gjorde en vårdplan som hon gav kommunen.
Ett tvångsomhändertagande kan vara extra traumatiskt för barn med funktionshinder som asperger, framhåller Ewa Stenberg.
– Eftersom det finns svårigheter med social förmåga och kommunikation, är banden till de närstående särskilt viktiga. I Jonas fall var det inte bara det att han togs hemifrån, hans kontakter med sin mamma efter omhändertagandet blev ju hårt begränsade av socialtjänsten. Det är helt fruktansvärt, säger Ewa Stenberg.
Man blir upprörd över socialtjänsten. Men också över hur länsrätten bara tycks lyssna på tjänstemännen och totalt ignorera Jonas och hans mors överklagaden. Utgår de mer el mindre medvetet från att socialtjänstemännen alltid har rätt? För Jonas och Lisa måste det ha känts som att tala med en vägg, när ingen lyssnar. De hade stöd av FA men det hjälpte inte heller.
Han berättar hur han längtar efter sin mamma och efter att få använda internet och telefon. Han känner sig isolerad och rädd, han känner sig bara trygg i sitt riktiga hem. Jonas berättar hur han håller inne känslorna på dagen, men gråter på kvällen. Han har funderingar på att ta livet av sig om han inte får åka hem. Han grubblar över om han hade kunnat ändra händelseförloppet om han gått till skolan hemma, och om han hade accepterat den stödfamilj som socialtjänsten utsett.
När Jonas mamma Lisa förstod hur illa Jonas for på det hem där han placerats, blev hon desperat. Hon skrev till alla ledamöter i socialnämnden, och bifogade Jonas egna brev och dagboksanteckningar. Hon vädjade till nämnden att de skulle sätta sig väl in i ärendet.
Jonas var tvångsomhändertagen i tre år, tills han blev myndig våren 2009. Under de åren hann Jonas och Lisa begära omprövning och överklaga beslut många gånger. Jonas skrev bland annat själv till länsrätten i december 2006:
”Jag vill komma hem därför att jag är olycklig där jag är. Jag vill ifrån den här platsen där jag är olycklig och jag vill åka hem så jag kan få tillbaka mitt liv. Så länge jag har lvu vill jag ha tillgång till internet och jag vill ha tillgång till telefon när jag vill och jag vill få åka hem minst 2 gånger i månaden. Men först och främst vill jag bli behandlad som en människa.”
I Socialstyrelsens regler för tillämpning av lvu står att begränsningar av umgänge med föräldrar ska användas mycket restriktivt, och det ska finnas starka skäl. Någon egentlig motivering till de hårda umgängesbegränsningarna för Jonas framgår inte av socialtjänstens utredningar eller av besluten, förutom att ett besök i hemmet skulle kunna få Jonas att ”gå tillbaka i utvecklingen”. Det sägs gång på gång att Jonas utvecklas positivt i den ”strukturerade” miljön där han är omhändertagen. Det hävdar hvb-hemmet, som kommunen betalar för Jonas placering. Själv uppfattar han det inte alls så:
– Jag gick till skolan, dels för att jag inte ville vara i familjehemmet, dels för att jag hela tiden var rädd att de skulle ändra reglerna så att jag inte skulle få träffa mamma alls, säger Jonas. Men jag mådde dåligt hela tiden och jag är säker på att jag skulle ha utvecklats mycket mer positivt om jag fått bo hemma.
Hoppas Jonas mår bra idag. Men tre års omhändertagande, det måste känts som ett treårigt straff för brottet att inte passa in.
Socialtjänsten ska svara imorgon. Men jag skulle egentligen vilja ha svar från länsrätten också, hur resonerar de när de vägrade att ompröva LVU?
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
Jag vill minnas att jag har läst någonstans om att man kan få diabetes av stress. Kanske den här pojken utsattes för extrem stress i sin skola varpå han fick diabetes.
Sedan kan man fundera på ifall rektor och personalen på socialförvaltningen har förläst sig på Alice Miller och dyl. Alltså att de har en förlegad uppfattning om att autism osv orsakas av känslokalla mödrar. Kanske en förklaring till deras fixering på moderns "bristande omsorg". Enligt artikeln i DN framstår ju pojkens mamma som utomordentligt engagerad. Att det är hon som har försökt finna en lösning på problemen utan att få något gehör.
Sedan kan man fundera på ifall rektor och personalen på socialförvaltningen har förläst sig på Alice Miller och dyl. Alltså att de har en förlegad uppfattning om att autism osv orsakas av känslokalla mödrar. Kanske en förklaring till deras fixering på moderns "bristande omsorg". Enligt artikeln i DN framstår ju pojkens mamma som utomordentligt engagerad. Att det är hon som har försökt finna en lösning på problemen utan att få något gehör.
Senast redigerad av nisse 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
det är i dessa stunder jag undrar hur människan är innerst inne...
läst igenom båda artiklarna, ska läsa den tredje delen också, och det jag känner för är att ta en aktiv roll emot dessa j(¨+a)vla hem som utsätter oss aspbergare för något som mer liknas vid tortyr, fängelse än något som påstås på vacka webbsidor och ifrån vackra munnar i fin kostymer...
jag har ett jaktgevär... och tanken på att börja jaga personalen i dem hemmen blir väldigt stor ibland... saknar dock ammunition, och förmodligen den slutliga viljan att göra allvalr av det dock, så ingen panik.
men GUH! man blir så förbannand!!
läst igenom båda artiklarna, ska läsa den tredje delen också, och det jag känner för är att ta en aktiv roll emot dessa j(¨+a)vla hem som utsätter oss aspbergare för något som mer liknas vid tortyr, fängelse än något som påstås på vacka webbsidor och ifrån vackra munnar i fin kostymer...
jag har ett jaktgevär... och tanken på att börja jaga personalen i dem hemmen blir väldigt stor ibland... saknar dock ammunition, och förmodligen den slutliga viljan att göra allvalr av det dock, så ingen panik.
men GUH! man blir så förbannand!!
Admin
Det är inte ok att börja tala om jaktgevär och komma med förtäckta hot på forumet, även om du bedyrar att du "saknar [...] ammunition, och förmodligen den slutliga viljan". Du har gjort liknande uttalanden förr här och här. Då fick du en tillsägelse och därmed får du nu en varning.
Meddelas även i PM.
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Det är inte ok att börja tala om jaktgevär och komma med förtäckta hot på forumet, även om du bedyrar att du "saknar [...] ammunition, och förmodligen den slutliga viljan". Du har gjort liknande uttalanden förr här och här. Då fick du en tillsägelse och därmed får du nu en varning.
Meddelas även i PM.
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Senast redigerad av AK 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
nisse skrev:Jag vill minnas att jag har läst någonstans om att man kan få diabetes av stress. Kanske den här pojken utsattes för extrem stress i sin skola varpå han fick diabetes.
Sedan kan man fundera på ifall rektor och personalen på socialförvaltningen har förläst sig på Alice Miller och dyl. Alltså att de har en förlegad uppfattning om att autism osv orsakas av känslokalla mödrar. Kanske en förklaring till deras fixering på moderns "bristande omsorg". Enligt artikeln i DN framstår ju pojkens mamma som utomordentligt engagerad. Att det är hon som har försökt finna en lösning på problemen utan att få något gehör.
Har Alice Miller pratat på Bettelheim- och Kärfve-vis? Det var mer än jag visste faktiskt.
Annars håller jag med, om mamman osv. Och det där med diabetes var ju intressant som uppslag. Vet inget om det dock.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Nu har socialtjänsten svarat:
Ja, jag tycker inte deras skäl är övertygande. Framförallt inte för fortsatt LVU efter AS-diagnosen.
Detta påminner mig om när små barn förr i tiden måste vistas på sjukhus längre tider. Då uppmuntrades inte föräldrars besök, eftersom barnen blev oroliga efteråt. Naturligtvis för att de då vågade visa sina känslor. Om föräldrarna höll sig borta förträngde barnen sina känslor av saknad och övergivenhet, vilket var bekvämt för personalen. Nuförtiden inser man att barn behöver kontakten med sina föräldrar, helst varje dag, och föräldrar får vara där så mycket de kan.
”Vi ansåg att Jonas utsattes för fara”Förvaltningschef Dan Osterling och Marika Sahlin framför då i stället att det var Jonas sammantagna situation, med flerårig skolfrånvaro, allvarlig oro i sjukvården för hans hälsotillstånd, och hans mammas oförmåga att ge honom det han behövde, som gjorde att han utsattes för allvarlig fara. Därför kunde man inte avvakta.
– Det hade gjorts olika försök att få till en mer normal tillvaro för Jonas. När det inte gick, måste man gå in och bryta situationen och se till att det blir en normal dygnsrytm, skolgång med mera. Och efter omhändertagandet, i en strukturerad miljö, gjorde Jonas stora framsteg på flera områden, säger Marika Sahlin.
Jonas problem med bland annat skolgång och dygnsrytm är vanliga vid Aspergers syndrom. Men innan Jonas omhändertogs visste ingen att han hade syndromet. Jonas och hans mamma, som sökt mycket hjälp, hade aldrig fått stöd och insatser från kommunen utifrån den kunskapen. I den psykiatriska utredningen föreslås stöd i hemmet från habiliteringen, där kunskaper om funktionshindret finns, för att bland annat hjälpa Jonas till bättre rutiner – något hans mamma också efterfrågade.
På vilka grunder bedömde socialtjänsten att Jonas ändå måste vara fortsatt omhändertagen?
– Det var en bedömning som gjordes utifrån de samlade omständigheter som fanns, mer kan jag inte svara på det, säger Dan Osterling.
Ja, jag tycker inte deras skäl är övertygande. Framförallt inte för fortsatt LVU efter AS-diagnosen.
Under större delen av den tid som Jonas var omhändertagen, hade han hårda begränsningar i umgänget och telefonkontakten med sin mamma. Enligt Socialstyrelsen ska det finnas starka skäl för sådana begränsningar. Vilka var skälen i Jonas fall?
– Det fanns en oro för att han skulle gå tillbaka i utvecklingen, säger Marika Sahlin. Utifrån det vi sett tidigare, att han inte kunnat ha en struktur på dygnet. Diabetesen ingick i det här också. Enligt familjehemmet påverkades Jonas av umgänget med sin mamma, de sa att han blev orolig och mer inåtvänd i samband med umgänget.
Detta påminner mig om när små barn förr i tiden måste vistas på sjukhus längre tider. Då uppmuntrades inte föräldrars besök, eftersom barnen blev oroliga efteråt. Naturligtvis för att de då vågade visa sina känslor. Om föräldrarna höll sig borta förträngde barnen sina känslor av saknad och övergivenhet, vilket var bekvämt för personalen. Nuförtiden inser man att barn behöver kontakten med sina föräldrar, helst varje dag, och föräldrar får vara där så mycket de kan.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
Angående diabetes och stress, här är en länk till Lunds universitet som styrker mitt tidigare påstående:
http://diabetesportalen.se/tema/stress-och-diabetes/
Att pojken drabbas av diabetes är ytterliggare en tung börda. För att kunna sköta diabetes i unga år krävs lunga och strukturerade förhållanden. I ljuset av detta, är det inte konstigt att förstå att det var svårt för pojken att sköta sin diabetes.
Här kan man läsa mer om diabetes typ 2 (åldersdiabetes):
http://www.diabetes.se/Templates/Extension____3881.aspx
Jag är ingen expert på Alice Miller, men jag har råkat ut för människor som har läst henne och som har terroriserat mig.
I en artikel om Refrigerator Mothers på wikipedia finns Alice Miller omnämd:
http://en.wikipedia.org/wiki/Refrigerator_mother
annars är väl detta en bra summering av Miller:
http://www.nytimes.com/2002/01/27/books ... gewanted=1
Janne Larsson är också en person som har dedicerat sitt liv åt att sprida information och kunskap:
http://www.journalisten.se/kronika/11171/fritt-fram-foer-scientologisk-gallimattias
http://www.lakartidningen.se/index.php? ... cleId=7601
Varje gång det blir diskussioner om behandlingshem, då önskar jag att någon kunde redovisa vilken metod och vårdideologi de använder sig av. Det skvalpar runt idégods från Hassela och tolvstegsmetoden, vilka jag själv är mycket skeptisk till. För tänk om man jobbar med att "bryta ner" den kriminella- och missbrukaridentiteten hos de intagna ungdomarna. Vad händer när de tar emot unga med neuropsykiatriska funktionshinder? Hur ska de rehabiliteras och till vad, genom att bli utsatta för vad som kan kallas för övergrepp och trakasserier.
http://diabetesportalen.se/tema/stress-och-diabetes/
Att pojken drabbas av diabetes är ytterliggare en tung börda. För att kunna sköta diabetes i unga år krävs lunga och strukturerade förhållanden. I ljuset av detta, är det inte konstigt att förstå att det var svårt för pojken att sköta sin diabetes.
Här kan man läsa mer om diabetes typ 2 (åldersdiabetes):
http://www.diabetes.se/Templates/Extension____3881.aspx
Jag är ingen expert på Alice Miller, men jag har råkat ut för människor som har läst henne och som har terroriserat mig.
I en artikel om Refrigerator Mothers på wikipedia finns Alice Miller omnämd:
http://en.wikipedia.org/wiki/Refrigerator_mother
annars är väl detta en bra summering av Miller:
http://www.nytimes.com/2002/01/27/books ... gewanted=1
Janne Larsson är också en person som har dedicerat sitt liv åt att sprida information och kunskap:
http://www.journalisten.se/kronika/11171/fritt-fram-foer-scientologisk-gallimattias
http://www.lakartidningen.se/index.php? ... cleId=7601
Varje gång det blir diskussioner om behandlingshem, då önskar jag att någon kunde redovisa vilken metod och vårdideologi de använder sig av. Det skvalpar runt idégods från Hassela och tolvstegsmetoden, vilka jag själv är mycket skeptisk till. För tänk om man jobbar med att "bryta ner" den kriminella- och missbrukaridentiteten hos de intagna ungdomarna. Vad händer när de tar emot unga med neuropsykiatriska funktionshinder? Hur ska de rehabiliteras och till vad, genom att bli utsatta för vad som kan kallas för övergrepp och trakasserier.
Senast redigerad av nisse 2011-05-04 21:47:31, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare