Jag undrar om socialtjänsten/socialjouren är bra? De bad mig ringa idag som vi kom överens om i natt för att jag råkade på dem. Hur borde jag göra? Vet sådana vad aspergers är? Vad hjälper de med? Att ordna saker för framtiden, eller mer prata av? Förstår de om hemmasituationen kan vara konstig? Jag hörde lite från dem men det framkom inte så mkt eftersom "det var natt och de skulle packa för att gå hem" de också.

Jag skriver här för att jag inte riktigt vet om jag borde ringa eller inte. Om det är värt det. Mer skada än nytta? Eftersom jag redan är lite skadad av mina erfarenheter så vill jag helst börja undvika mer av sådant.

Jag vet inte vad sådana gör, så jag kan inte ge råd.

Tyvärr, jag har heller ingen uppfattning om detta. Det kan sedan säkert också vara olika alltefter vad det är för personer som har den jouren och vad de har för riktlinjer för arbetet och så vidare.

Kanske beroende på vem som råkar svara av dem också? Mina föräldrar tycker att det bara är mer till besvär än nytta av sådana men så är det just dem jag inte kommer överens med ändå, föräldrarna.
Jag vill bara rymma iväg. Jag orkar inte.

Testa att ringa på deras telefontid, har för mig att det är säkrast mellan 8 och 10 på morgonen.

Attans kattans då..då sover jag ju som allra oftast! Om jag lyckats somna..Sicken tid..

Har för mig att det var så i min kommun, men... Det bästa är nog ändå om du går dit.

De hjälper alltså en mer om man går dit än ringer?

Du behöver ju inte lämna ut dig själv totalt bara för att de ringer dig. Fråga först och främst vad de kan hjälpa en person som dig med. Om det är specifika saker du behöver hjälp med. Du kanske inte ens behöver nämna asperger.

Jag nämnde iaf inte om asperger till dessa men de frågade vad jag heter mer än förnamnet så jag antar att man skall säga det då? Jag kände mig ganska påsamlad av alla problem så jag rabblade väl upp livshistorian på kort då. Men jag vet inte, det var det jag skulle göra kanske? Berätta om hur det har varit.

Om du "bara" vill prata om saker så kan du ju skaffa en kurator.

Sen om socialtjänsten "gör" något eller inte beror väl kanske lite på din ålder. Om du är omyndig så antar jag att de i värsta fall kan ta en ifrån ens föräldrar. Men om det är det du vill så... Tja. Man får väl fråga dem.

Ta kontakt med dem, regnif. Det kan hända att de går att tala med.
Men gör det som en sak av många, ta hand om dig på alla sätt du kan, så att du inte slår dig mer än ofrånkomligt om de skulle visa sig inte gå att tala med.

Kan du kanske också ringa någon av de där poliserna som var hyggliga mot dig förut?

Fast de sade att de kan mer bara ge nummer att ringa till för att de själva inte har några råd, poliserna. Men visst var de snälla.
Jag är bara rädd för att höra att jag skall gå tillbaka till mina föräldrar igen.
Ta hand om mig? Tyvärr vet jag inte hur man gör det. Om inte andra kan så kan inte jag heller. Då är jag nog inte det värd.

Jag hatar egentligen alkohol typ, men jag har snart inget annat val. Mina sömnisar är slut. Jag vill eg. inte prata med någon av rädsla för att psyk får höra, för att jag inte tror på (psyk) ändå.

Det är många av er som får stå och försvara mig här på forumet.

regnif skrev:Det är många av er som får stå och försvara mig här på forumet.

Men det är ju en av fördelarna med att vara aktiv på ett forum. Det att det kan finnas människor som förstår en och kan hjälpa till i diskussionen, mot dem som inte har orkat sätta sig in i hur man själv tänker och har haft det.

regnif skrev:Ta hand om mig? Tyvärr vet jag inte hur man gör det. Om inte andra kan så kan inte jag heller. Då är jag nog inte det värd.

Det där är svårt, när man har fått för litet omsorg själv som liten.
Bara att försöka ha realistiska förväntningar på sig själv också, ta det i de små steg man kan...

Jag hatar egentligen alkohol typ, men jag har snart inget annat val. Mina sömnisar är slut. Jag vill eg. inte prata med någon av rädsla för att psyk får höra, för att jag inte tror på (psyk) ändå.

Det är många av er som får stå och försvara mig här på forumet.

Vi är väl några som uppskattar dig och några (delvis samma personer) som faktiskt har varit i lika förtvivlade lägen som där du verkar vara. Som alltså förstår och inte är rädda.

Kan det hjälpa litet?

Mer vet jag inte vad jag ska svara just nu. Lyckligtvis är vi flera på forumet...

Det kanske kan hjälpa lite men jag är i ganska konstigt läge just nu. Känns som att jag inte kan slappna av helt så jag inte tappar fokusen.
Jag kan inte eg. tänka helt själv dessa dagar. Allt på nätet flyter ihop till samma. Det är så mkt nät nu. Det börjar bli sent i mitt liv.

regnif skrev:Jag undrar om socialtjänsten/socialjouren är bra? De bad mig ringa idag som vi kom överens om i natt för att jag råkade på dem. Hur borde jag göra? Vet sådana vad aspergers är? Vad hjälper de med? Att ordna saker för framtiden, eller mer prata av? Förstår de om hemmasituationen kan vara konstig? Jag hörde lite från dem men det framkom inte så mkt eftersom "det var natt och de skulle packa för att gå hem" de också.

Jag skriver här för att jag inte riktigt vet om jag borde ringa eller inte. Om det är värt det. Mer skada än nytta? Eftersom jag redan är lite skadad av mina erfarenheter så vill jag helst börja undvika mer av sådant.

Om du har råkat på dem och de har uppfattat att du har ett hjälpbehov på något sätt, som innefattar att du skall kontakta dem, så är det något i din situation eller din livsföring som har påtalat att du har ett behov. Kanske har du själv sökt upp dem, eller råkat på dem utomhus på något sätt. Men de hade inte bett dig kontakta dem om du inte hade signalerat att du var i behov av stöd på något sätt.

Det finns två lagstiftningar som man kan få stöd och insats genom och det är sociallagstiftningen samt lss; något som asbergers syndrom ex infaller under. Stöden och nivån på stöden ser lite olika ut beroende på vad det är för hjälp man kan tänkas behöva.

Om du känner att du är i behov av stöd, bostad, mat för dagen, insatser via lss eller annat så tycker jag absolut att du skall ringa in, åtminstone för att få en vägledning eller information om vad de kan tänkas vara behjälpliga med. Utan att veta mer om din situation, hur du har råkat på dem eller liknande kan jag inte ge annat råd än så, inte heller vilket stöd du rent lagmässigt faktiskt har rätt att få om behovet på annat sätt inte kan tillgodoses, inte heller vet jag din ålder, för är du under 21 så kan det också vara av vikt när det gäller vem som har vilket ansvar för dig, då föräldrar ganska långtgående under vissa villkor är försörjningspliktiga för barn tills de är 21 år fyllda, beroende på hur omständigheterna ser ut, beroende på hur deras möjligheter och er relation ser ut. (det finns förstås situationer som innebär att även yngre personen har rätt och möjlighet att få hjälp via socialförvaltningen).

Du måste nog på något sätt ha signalerat att du har ett insatsbehov på något sätt, när du fick rådet att ringa dem, och därför tycker jag att du skall göra det.

Känner du dig osäker så skriv ner på en lapp lite kortfattat hur din situation ser ut, och vad du själv tror att du behöver för hjälp, samt om du har några frågor du vill ha svar på av dem när du ringer. Ibland kan det vara lång väntetid för att få tid första gången om de inte bedömer läget som akut.

Om man bara har behov av att prata så finns det bra möjligheter med jourhavande präst/medmänniska, sök på nätet för med information.

Det socialjouren brukar kunna ordna är ett akut boende om man inte har någonstans att ta vägen, ibland kan de snabbt ordna fram pengar, men troligen bara om du redan är inskriven i socialtjänstens ekonomiska biståndsdel, men exakt vad du kan få hjälp med är väldigt individuellt.

När det gäller LSS så verkar det generellt vara en väldigt långsam organisation, så jag tror inte att det går att räkna med LSS insatser för akuta behov.

Annars finns vi här på forumet att tillgå för stöd, jag tycker att det känns som om att det alltid finns någon här som är beredd att ställa upp med moraliskt stöd och ibland även med mer än så.

LåångsaminSatS är tydligen bara till för de som behöver hjälp dygnet runt, det sade en jag bor hos att de hade sagt till den. Sen invalidiseras man av dem bara.
Egentligen är inget värre än ensamheten, jag behöver egentligen ingen som hjälper till med mat och sådant tror jag. Vara för länge ensam är det värsta men jag vet inte om de förstår det.

Jag är ju med i LSS egentligen (fast jag vill eg. inte längre) men jag råkade ju på det här med socialtjänsten/socialjouren (de pratade om båda), så jag är inte inskriven på socialbidrag eller så så då går det kanske inte.

Jag hade velat ha en kamratstödjare egentligen, men jag fick info om ett ställe som jag då försökte ta kontakt med själv utan att få svar och de hade tidigare haft kamratstödjare men nu är tydligen det borttaget.

Jag vill egentligen bryta den sociala svårigheten men jag får jämt bara höra om mediciner och jag tycker inte det är nån hjälp och jag mår inte ens bättre av dem. Jag lär mig inte funka bättre socialt på dem.

Om detta är ungefär samma som socialsekreterare kan jag rekommendera det, jag hade en sån som hälften var "kurator" och hälften hjälpte mig med allting jag kan tänka mig som var krångligt. Hon var jättebra!

(Jag är 24 år om det är relevant för frågan.)

Jag vet inte deras åldersgränser, dock, så jag vet inte.

Jag tror inte de har åldersgränser, däremot olika avdelningar skulle jag tro.
En del som sysslar med tex familjer, andra som sysslar med missbruk (har en släkting som jobbar som sådan i botkyrka), ytterligare andra som sysslar med pengar.
Nu är detta mina gissningar och inga fakta utom det inom parentes.

nano skrev:Jag tror inte de har åldersgränser, däremot olika avdelningar skulle jag tro.
En del som sysslar med tex familjer, andra som sysslar med missbruk (har en släkting som jobbar som sådan i botkyrka), ytterligare andra som sysslar med pengar.
Nu är detta mina gissningar och inga fakta utom det inom parentes.

Det jag sett är att de har olika indelningar för olika sorters ärenden, men det kan skilja sig från kommun till kommun, hur det är i St:ock-hult-holm vet inte jag, jag rekommenderar att Regnif (eller den det berör) går in på den aktuella kommunens hemsidan (kommunens-namn-utan-prickar-och-ringar.se)

Jahajja. Jag vet inte om man tar kommunen man vistas i eller är bokförd i. Antagligen den man är bokförd i då men det ändras väl snart igen kanske. Jaja. Nu har det gått så lång tid efter den tiden jag skulle ringt dem att de säkert har glömt bort det nu. Orkar inte förklara flera gånger ändå. Och det finns visst folk som har dåliga erfarenheter av sådana så jag kanske struntar i det.
:S