Finns det någon som har kännedom om/intresse av sociala kooperativ? Kan det vara en väg att hitta jobbmöjligheter om man har en gemensam idé? Coompanion är en institution för detta, men låter det sig göras?



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.

Vad skulle det vara för krav för att vara med?

Vilka gemensamma beröringspunkter skulle de ingående personerna ha?

Hur skall de få ekonomin att gå ihop?

Jag jobbar på Coompanion och har följt utvecklingen av sociala kooperativ i Sverige sedan 1997.

Leffe skrev:Finns det någon som har kännedom om/intresse av sociala kooperativ? Kan det vara en väg att hitta jobbmöjligheter om man har en gemensam idé? Coompanion är en institution för detta, men låter det sig göras?

Jag gick en kurs och skulle var med och starta ett sådant uppe i Mora. Men jag fick avsluta alltihop då jag gick in i väggen så att säga.

plåtmonster: sociala kooperativ är öppna för personer som har funktionshinder eller stått utanför arbetsmarknaden en längre tid om jag förstår rätt. De personer som ingår i kooperativet måste ha en gemensam företagsidé att arbeta med. Och finansieringen kan vara någon form av statligt stöd/anställningsstöd eller liknande tror jag, med sikte på att verksamheten på sikt ska bli självgående. Det måste till någon form av ansvarig kring detta tror jag. Men eventuelt kan ju detta vara något för människor om man hittar någon/några att samarbeta med. Kanske något att tänka på?

Här finns mer info:

http://coompanion.se/

För att starta måste en viss andel av personalen kunna jobba med avtalsenlig lön. De som inte kan ta ut lön blir mer som praktikanter i sitt egna företag. När man mår bättre och företaget drar in mer pengar kan fler få anställning med avtalsenlig lön. Ofta har dessa sociala Koperativ kontrakt på att erbjuda sysselsättning för Fas 3 tex. Men handledarna är dom som äger företaget - delägarna.

kullan skrev: Men handledarna är dom som äger företaget - delägarna.

Nja, det stämmer inte riktigt. Kooperativet, som i regel är en ekonomisk förening, ägs av dess medlemmar. Och medlemmarna brukar vara de som är anställda och eventuellt andra intressenter.

Ekonomisk förening skiljer sig från aktiebolag på så sätt att medlemmarna/delägarna äger en lika stor andel var, andelarna, eller företaget i sin helhet, kan inte köpas av utomstående, och det ekonomiska överskottet återinvesteras och stannar i företaget, eller går till ändamål som fastställts i föreningens stadgar.

Leffe skrev:Och finansieringen kan vara någon form av statligt stöd/anställningsstöd eller liknande tror jag, med sikte på att verksamheten på sikt ska bli självgående.

Lönebidrag är vanligast, men Arbetsförmedlingen ger också stöd för nystartsjobb och utvecklingsanställning. Fas 3, som kullan nämner, är också rätt vanligt.

Några länkar...

De sociala kooperativens intresseorganisation, Skoopi:

http://www.skoopi.coop

Partnerskapet för utveckling av sociala företag, PUST:

http://www.pust.coop

Sofisam:

http://www.sofisam.se

Numera talar man mest om "arbetsintegrerande sociala företag". Det är oftast samma sak som sociala kooperativ, men alla sociala företag är inte kooperativ.

Ja, jag förstår en del av de sociala kooperativen men inte allt. Jag har varit på möten och sett att det finns sociala kooperativ finns där personer med asperger (mest ungdomar vad jag förstod) ägnade sig åt konstärlig utövning. Jag har också fått information om att någon mor till en person med diagnosen asperger var intresserad av att starta någon form av kooperativ som skulle rymma person med asperger. Detta är några exempel bland många. Men vilka möjligheter finns det att eventuellt initiera sådana saker "underifrån" så att säga. Alltså att hitta personer som har en gemensam idé, säg att några stycken av oss i denna tråd hittar en gemensam idé att starta ett kafé, med en målsättning att denna på sikt skulle kunna bli självbärande, eller i alla fall mer självbärande. Och hitta handledare till detta? Detta låter som en intressant idé på något sätt, men samtidigt ställs man om jag minns det rätt för hinder av allvarligt slag.

Kanhända är det fler som jag som tycker att man hamnar i nån slags "dödläge" där byråkratiska regler verkar lämna käppar i hjulet. Eller kan en del handla om brist på kontakter? Ibland kan kontakter och ansträngning (givetvis) öppna dörrar. Men jobbar man heltid undrar man ibland hur man ska hinna med...

-Hellre kooperativ än korporativism.

Om man vet hur Coop fungerar - det är ett kooperativ - så vet man lite hur detta funkar.

Ja, visserligen är Coop ett kooperativ - även om detta är jättelikt,något sådan har jag inte tänkt - men det är inte riktigt samma sak som sociala kooperativ och hur detta fungerar som var det som denna tråd handlar om...

Bostadsrättsföreningar brukar också vara kooperativ. Men vet inte hur pass sociala dom brukar vara. Kapsylen deras kooperativ och verksamheter är väldigt sociala eller dom är väl mer anarkistiska.

Leffe skrev:Ja, visserligen är Coop ett kooperativ - även om detta är jättelikt,något sådan har jag inte tänkt - men det är inte riktigt samma sak som sociala kooperativ och hur detta fungerar som var det som denna tråd handlar om...

Jag har gått kurs som just companion höll i och de jämförde detta ned just Coop. Och de sa att det var likvärdigt. De om några borde veta vad det handlar om. Companion själva är för övrigt ett socialt företag i sig.

Skillnaden är väl att socala kooperativ anställer folk som inte är de företagsekonomiskt mest lönsamma. Samt att det kanske är vardagliga verksamheter det rör sig om.

Skulle vara intressant att läsa om vad slags affärsidé dessa företag använder. Något måste de tjäna pengar på om det inte är ren bidragsverksamhet.

plåtmonster skrev:Skulle vara intressant att läsa om vad slags affärsidé dessa företag använder. Något måste de tjäna pengar på om det inte är ren bidragsverksamhet.

Det står en hel del om detta I de länkar jag postade ovan...

Lönebidrag etc. reducerar lönekostnaden, men annars får de sociala företagen in pengar genom att sälja varor och tjänster. Vanliga branscher är caféer, second hand-butiker, hunddagis, fastighetsservice, kontorsservice, bilrekond, hotell/vandrarhem etc. etc.

kullan skrev:Jag har gått kurs som just companion höll i och de jämförde detta ned just Coop. Och de sa att det var likvärdigt. De om några borde veta vad det handlar om. Companion själva är för övrigt ett socialt företag i sig.

Skillnaden är att Coop är konsumentkooperativ och de sociala kooperativen är arbetskooperativ.

Coompanion är definitionsmässigt inte ett socialt företag, men är ett stöd för de sociala företagen och ingår i den sociala ekonomin.

Leffe skrev:Detta låter som en intressant idé på något sätt, men samtidigt ställs man om jag minns det rätt för hinder av allvarligt slag.

Kanhända är det fler som jag som tycker att man hamnar i nån slags "dödläge" där byråkratiska regler verkar lämna käppar i hjulet. Eller kan en del handla om brist på kontakter? Ibland kan kontakter och ansträngning (givetvis) öppna dörrar. Men jobbar man heltid undrar man ibland hur man ska hinna med...

Det kan jämföras med att starta vilket företag som helst. Man bör vara ett gäng som jobbar bra ihop och kan dela på arbetet. Coompanion ger kostnadsfri rådgivning.

De sociala företagen har ofta ett nära samarbete med kommunal verksamhet, men är alltid organisatoriskt fristående från denna. Ibland ger kommunen bidrag till handledarlöner och hyror (särskilt om det sociala företaget håller till i kommunägda lokaler).

Intressant! Att ni gått på kurs hos Coompanion. Men handlar detta endast om att hitta "ett gäng som jobbar bra ihop". Det måste till handledare också om det handlar om socialt företagande,och det måste till ne vinst redan från början för att detta ska godkännas tror jag. Det är nog därför arbetssökande och andra med planer på att starta sociala företag inte lyckas. Det finns hinder. Men om inte skulle det väl vara en idé för en del av oss på forumet att försöka hitta personer som skulle kunna arbeta ihop kring något. Om man har rätt till ekonomiskt stöd redan från grunden borde det - i alla fall teoretiskt - kunna underläta.

Enligt Shane J. Lopez som tydligen är en ledande forskare på hoppets psykologi, handlar relationen hopp/arbete om att göra mer av det ma är bra på att göra. Ser man att man är bra på en viss typ av jobb bör man försöka göra mer av det.Är jag te.x. bra på att hålla föredrag bör man satsa på det etc. Och hopp handlar också om att övervinna sin rädsla, en känsla som finns djupt rotad i vår reptilhjärna - att kämpa, fly eller spela död. Hoppet finns i en betydligt nyare del av hjärna som kan se möjligheter, nå ut, mobilisera resurser för att förverkliga hoppet. Hoppet är i själva verket - för själen - lika viktigt som syret är för kroppens överlevnad.

Handledare är inget måste, och vad ekonomin beträffar så behöver den naturligtvis gå ihop redan från början.... Affärsplan med en realistisk budget bör man ju ha.

Det är svårt att starta sociala företag utan att ha en större organisation i ryggen. Många sociala företag börjar som projekt med pengar från EU (Europeiska Socialfonden, ESF) eller Allmänna Arvsfonden. Projektet bekostar då löner och hyra. Men efter projektets slut (kanske efter ett till två år) ska företaget stå på egna ben.

Har man ingen finansiering via projekt eller via kommunen. Kan man starta i liten skala. Jag känner till exempel på sociala företag som har börjat med en till tre deltidsanställda på lönebidrag. Handledning och ekonomiadministration kan man få hjälp med till en rimlig kostnad.

Goda kontakter med Arbetsförmedlingen är nog ett måste om man vill anställa folk på lönebidrag, och kanske också ha folk som gör praktik.