Jag gillar småsaker.

När jag plockade urtuggade tuggummin mellan elementet och tv-soffan hittade jag något som hade åkt in i springan mellan golvplankorna och väggen och jag trodde först att det var en växtdel från krukväxt men när jag tittade närmare på det visade det sig vara en sammanpressad pappersbit. Efter ett visst delikat utvecklingsarbete verkar det som om det rör sig om en ytterst åldersstigen pappersbit som använts som isolering. Jag har för mig att huset är byggt vintern 1915-16 och typsnittet och papperskvaliteten verkar ytterst åldersstiget. Ett intressant fynd och förhoppningen är att det ska finnas mer där detta låg gömt. Papperbiten mäter cirka 100x60 millimeter.

Texten som syns lyder (inom parentes är vad jag antar) --- FÖR --- (sam)hällsfilosofi --- omsatts i prakt(tiken) ---
Där nedanför syns ett efternamn (W)ahlenberg, och nedanför namnet åerfinns vanlig brödtext i smala kolumner.

Imorgon nya avslöjanden; Papprets andra sida.

Det är rätt kul när man öppnar upp golv och väggar i gamla hus, det är inte ovanligt att man hittar tidningssidor och jag har själv lagt ner dagsaktuella tidningssidor i golvspånet under golvet för framtida dokumentation (samt lagt tillbaka gamla sidor som upphittats).

Det gör du rätt i atoms, att uppskatta småsaker! När vi hjälpt far och morföräldrar här med städning och röjning har det hänt att man stött på gamla tidningar från 50-70-tal som använts som omslagspapper i lådor för att skydda ömtåliga föremål. Det var en skönhetstävling i en tidning från 60-talet vilket roade mycket. Det var häftigt att se de unga vackra tjejerna från dåtiden, klädmodet och frisyrerna. Men roligast var nog de personbeskrivningar som fanns under varje bild. Där skulle det framkomma vilka dygdiga och flitiga flickor det rörde sig om. Vi hade kul genom att försöka måla fram en bild av vad som hände sedan, vilka de skulle bli senare i livet.

Namnet på den skrynkliga papperslappen är förmodligen Anna Wahlenberg. Hon var författare och dramatiker och levde från 1858 till 1933. Kring sekelskiftet 1900 spelades flera av hennes pjäser på Dramaten.

Jag är osäker på hur jag fortsättningsvis ska behandla papperslappen då den är så skör. Jag funderar på om jag ska använda liten vatten för att mjuka upp materialet så att det lättare kan återfå sin ursprungliga form och bli läsligare.

Jag lovade att bringa klarhet i papprets andra sida. Där finns tyvärr nästan ingen text men däremot något som verkar vara en bild. Dock osäkert om det är en återgivning av en fotografisk bild eller om det rör sig om en tecknad dito då tecknade bilder var vanligt förekommande i äldre press.

Har ni något förslag om hur jag ska gå vidare med behandlingen av papperslappen? Jag har ju redan framkastat vatten som en möjlighet; Vad tror ni om det?

Du kanske kan använda ånga, men var väldigt varsam, pappret går väldigt lätt sönder när det blir fuktigt, proffsen använder tyghandskar och pincetter när de gör sådana delikata arbeten.

Jag plockade fram ett mynt jag hittade när jag grävde ut en mindre soptipp i slutet av 1990-talet. Grävningarna gav vid handen att tippen bör ha använts fram till mitten av 1970-talet. Jag hittade mycket småsaker i den där tippen.

Det jag plockade fram nu är ett Finskt mynt av valören 20 Markaa från 1939; måste ha varit en bra slant det året. Det ligger bra i handen; man känner tyngden.

Hur gick det med papperslappen?

ROSA saker! <3

När jag renoverade mitt hus hittade jag bakom en golvlist ett litet rött papperskuvert ca 4x5 cm med texten NILS ADAMSSON.
Alltså en gammal kondomförpackning.

Miche skrev:Hur gick det med papperslappen?

Jag applicerade lite vatten så att den vecklades ut lite och sedan la jag en glasskiva över den för ett närmare studium. Det gav inget nytt och sedan torkade den igen; nu ligger lappen i en zip-lockpåse.

Några fler pappersbitar kunde jag inte finna.


En annan rolig småsak som jag hittade i samband med att jag kom förbi ett tillfälligt dike (ett stenkast från där Lindövägen korsar Ljura Bäck) grävt vid utbyggnaden av fjärrvärmenätet ut mot stadsdelen Lindö/Berga är en styck glödlampa.

Uppenbarligen var området en tidigare soptipp för på en halvmeters djup och neråt en bit var det fullt av sopor ej yngre än mitten 1940-talet. Jag har inte provat om glödlampan fungerar men antar att den knappast skulle ha kastats om den hade gjort det.

På toppen av lampan finns det en logotyp bestående av en cirkel med utåtgående strålar samt vad jag antar är bokstäver - möjligtvis ÅH; fast sammanlänkade. Eventuellt en produkt från företaget Åhlen & Holm.

I en plåtask med namnet TIGER BRAND No 512, A-B. SVENSKA TOBAKSMONOPOLET trodde jag att jag hade lite olika mynt men istället finns där -

1 liten svart plastkatt.
1 nyckelring med en Scaniasymbol.
1 plåtbricka med SJ-emblemet instansat.
6 olika knappar.
1 nål med en känguru.
1 flaggknapp.
1 smal metallbit med namnet marantz i relief.
1 blått kundvagnsmynt av plast (finns t.o.m. en kundvagn i upphöjd relief).
1 litet lock av genomskinligt glas.

Jag gillade småsaker när jag var liten, speciellt de där figurerna som man fick med kex- och cornflakespaket. En gång när jag skulle åka till mormor packade jag min lilla röda resväska full med såna, plus en massa andra småsaker som jag absolut inte hade någon användning för och knappast skulle leka med heller. Det var pins, trasiga saker och lösa dockben och ja, allt möjligt skräp

Marabou skrev:Jag gillade småsaker när jag var liten, speciellt de där figurerna som man fick med kex- och cornflakespaket. En gång när jag skulle åka till mormor packade jag min lilla röda resväska full med såna, plus en massa andra småsaker som jag absolut inte hade någon användning för och knappast skulle leka med heller. Det var pins, trasiga saker och lösa dockben och ja, allt möjligt skräp

Det låter som en helt fantastisk skattkista.

atoms skrev:

Marabou skrev:Jag gillade småsaker när jag var liten, speciellt de där figurerna som man fick med kex- och cornflakespaket. En gång när jag skulle åka till mormor packade jag min lilla röda resväska full med såna, plus en massa andra småsaker som jag absolut inte hade någon användning för och knappast skulle leka med heller. Det var pins, trasiga saker och lösa dockben och ja, allt möjligt skräp

Det låter som en helt fantastisk skattkista.

Jo, det tyckte jag nog själv också Mormor däremot tyckte inte att det var lika fantastiskt när jag tappade ut hela väskan med alla grejer på bussen. "Ojdå" sa jag och satt och tittade på när mormor och en främmande tant plockade upp dockbenen och alltihop