Sonen, 9 år gammal har legat inne på sjukhus med dropp inatt på grund av uttorkning som påföljd av hans kräksjuka.

Först åkte vi till närakuten när sonen var så dålig hemma, vägrade dricka och blev slöare och slöare med magsmärtor och kopiöst kräkande.
Där fick vi träffa bland annat en sjuksköterska som skulle ge honom klyx eftersom läkaren ville se om han var förstoppad.

Hon sa till sonen: Om 20 minuter, när du har bajsat kommer du att springa runt frisk och glad.

Mitt stilla sinne sa..."Åh...nej!"

Sonen låg på britsen och sa: mamma, hon sa att jag kommer springa runt om 20 minuter!

Jag försökte tala om för honom att vi får se, om det är förstoppning så kan det vara så. Men att det kan vara något annat som gjort honom sjuk.

Efter att han bajsat och 20 minuter, 30 minuter och 40 minuter hade gått och han vart bara sämre och sämre sa han:

Hon SA att jag skulle springa runt efter 20 minuter!!!

(stackaren var förtvivlad... och påtalade det om och omigen)

När sköterskan satt och pratade lääänge med honom, gav honom långa instruktioner och bara babblade på försökte jag förklara för henne att hon skulle förklara kort och tydligt. Hon tittade frågande på mig.. Jag förmådde mig inte att vilja förklara i detaljer varför, så jag frågade bara om hon fick med allting viktigt och om vi kunde gå ut igen så att sonen fick lägga sig och vila på en brits i ett annat rum.

Sedan när han var så dålig och uttorkad och vägrade ta vätskeersättning (han har alltid haft problem med allt flytande i medicinform och från sprutor etc) så talade sköterskorna om för mig hur jag skulle ge honom vätskeersättningen.

Jamen jag vet ju. Jag sitter ju och försöker i timmar. Han vägrar ju tänkte jag. Men sa bara att "han orkar inte ta det"

Till sist bestämde läkaren att lägga in honom, efter 10 timmar på akuten, på dropp när han bara sov och inte drack något eller kissade. Blodprovet visade på något förhöjt blodsocker.... Äntligen!

Imorse försökte sköterskan få honom att dricka upp flytande medicin. Jag försökte tala om att det inte fungerar att ge honom det, (han får ångest om han tvingas att dricka sånt)

Men den här sköterskan var bra, han lät det vara helt enkelt. Sonen behövde inte dricka upp det.

Phu!!!

Nu är vi hemma i våra trygga rutiner och vår trygga vrå... Där vi vet hur vi fungerar bäst! Borta bra men hemma är bäst!



Skriver rörigt. Behövde bara få berätta av mig. Trött nu. Sonen har nu kunnat behålla vätska och har ätit lite mat så vi sitter och slöar i sofforna.

Skönt att allt verkar ordna sig, det är inte kul när barnen är sjuka och man får slita för att få fungerande och relevant hjälp!

Miche:

Nej, det är såna saker som jag tidigare inte tänkt på men som jag nu förstår är jobbigt för sonen. Och jag vill ingripa, vill hjälpa honom. Men jag vill inte sitta och prata om honom med sköterskorna, och det är inte heller säkert att de skulle förstå problemet. Tex det här med flytande medicin - han får verkligen det jobbigt om någon tvingar honom att dricka det. Det tar timmar, sen när han försöker, så kräks han. Det är en jobbig bit. Man ser hur han våndas.. De flesta skulle nog ta det som att han är barnslig... "men du är ju stor och kan!"

Vår egen barnläkare som sonen träffar regelbundet vet om hans problem med det och ordinerar alltid medicin i tablettform. Underbart! Vi behöver inte längre försöka förklara problemet för henne. Och hon snackar kort och tydligt så att han inte blir uttröttad och så att han förstår klart vad som förväntas av honom.

Små problem... Ja, verkligen. Som man inte tänker förrän man hamnar akut på tex sjukvården.

maddox skrev:Miche:

Nej, det är såna saker som jag tidigare inte tänkt på men som jag nu förstår är jobbigt för sonen. Och jag vill ingripa, vill hjälpa honom. Men jag vill inte sitta och prata om honom med sköterskorna, och det är inte heller säkert att de skulle förstå problemet. Tex det här med flytande medicin - han får verkligen det jobbigt om någon tvingar honom att dricka det. Det tar timmar, sen när han försöker, så kräks han. Det är en jobbig bit. Man ser hur han våndas.. De flesta skulle nog ta det som att han är barnslig... "men du är ju stor och kan!"

Vår egen barnläkare som sonen träffar regelbundet vet om hans problem med det och ordinerar alltid medicin i tablettform. Underbart! Vi behöver inte längre försöka förklara problemet för henne. Och hon snackar kort och tydligt så att han inte blir uttröttad och så att han förstår klart vad som förväntas av honom.

Små problem... Ja, verkligen. Som man inte tänker förrän man hamnar akut på tex sjukvården.

Hej , ville bara skriva till dig och säga inte ALLS löjligt och NEJ han är INTE barnslig! Min son är också 9 han har vägrat medicin i flytande form sedan han var ca 3 år.. då han hade jättehög feber och i ren desperation slängde ja fram en halv panodiltablett och ungen svalde den som ingenting..

MEN Vätskeersättning är inte medicin öva in det i huvudet på din son det är (i stort sätt) vatten socker och salt, du kan göra egen hemma finns recept på nätet, den är till för att så snabbt som möjligt återställa vätskeballansen och innehåller som sagt de ämnen som gör att kroppen enklast tar upp och behåller vätskan i kroppen. Om du får in i huvudet på din son att det inte är medicin utan dryck (som iofs inte är jättegod) så kanske et blir enklare.

Annars är ju tipset vid kräksjuka att skeda i vätskan, en liten sked vätska med 5-10 min mellanrum. själv exprimenterar jag när mina ungar är magsjuka, testar alla tänkbara vätskor för att se om magen vill behålla något sedan kör vi på det man kan även prova att han får suga på en isglass! det som är viktigt är som sagt att få i salt i de små också men inte för mycket så klart.

Jobbigt med sjukvården som inte förstår sig på, min grabb fick lugnande flytande för att läkare skulle kunna titta på ett sår i bakhuvudet och när han sa till sköterskan "Jag tar inte flytande medicin" frågade hon Vem som har sagt det!? Sonen bara stirrade på henne och svararde "jag sa det nyss ju" hon menade på att det e någon som intalat honom .. sedan envisades de med att det fanns BAAARA i flytande form så där satt jag I VÄNTRUMMET bland folket på akuten och försökte få i en unge med blödande sår i bakhuvvet flytande medicin :/ Fy för endel vårdanställda tror han var 7 år då grabben.

Visst, det är jobbigt när vårdpersonal inte förstår. Men om man inte försöker förklara problematiken för dem så kan man inte förvänta sig att de på något magiskt vis ska veta om hur ens barn fungerar.

Tack för era svar!

Ja, verkligen så handlar det inet om att han är barnslig.. Tvärtom - han har verkligen jobbigt med sådana saker.

Ang. vätskeersättningen, jag satt och pratade med honom om att det är saft blandat med vatten, salt och socker. Att det inte är medicin men att det är vad kroppen behöver. Men han vägrade helt enkelt ändå. Han smakade faktiskt direkt ur muggen. Men det smakade inte bra.... Det var stopp. Som en betongvägg.. Åh. Tillochmed när han är så sjuk att han inte orkar hålla sig vaken... Men sen lyckades jag spruta in nån millimeter medan han nästan sov - han orkade inte protestera. Men det räckte inte med så lite vätska.

De gav honom en piggelin-glass och stackaren SOMNADE emellanåt med glassen i handen.. Och då var det riktigt illa förstod jag. För han älskar nämligen Piggelinglass.

Ungefär i samma veva blev han inlagd.

Charley?
Självfallet förstår jag att sköterskorna inte kan veta något om jag inget informerar, de allra flesta brukar vara korta och förklara på ett bra sätt till barn tycker jag. Vår egen trygga barnläkare vet om svårigheterna och vi har pratat om dem, hon bemöter honom så fint.

Detta hände akut. Jag var trött också och tänkte inte klart. Jag hade ingen plan i huvudet i förväg.
Jag kanske skulle talat om för henne i enrum vad min son har för svårigheter, men jag vet ju inte vad jag ska säga. Hur och vad ska man berätta under så kort tid med flera akutpatienter som väntar utanför? Detta är nytt för mig! Det beror nog på vem man pratar med också. Men sonen var med mig och han vet själv inte om att han håller på att utredas inom autismspektrumstörning också och jag ville inte prata OM honom INFÖR honom utan sa till sköterskan att det var enklast att förklara kort och tydligt.

Nästa morgon var det en manlig sjuksköterska på vårdavdelningen där det var lugn och ro, som jag berättade om sonens problem med flytande medicin för men han sa att nog skulle sonen kunna dricka det iallafall. Då sa jag att det fungerar inte. Han förstod när han såg sonens vånda när han hade muggen i handen och hade smuttat lite på medicinen och lät det vara - gick ut ur rummet och lät muggen med medicinen stå kvar ifall sonen skulle vilja försöka igen sen. När sonen inte rört muggen på nån timme tog han bort muggen - genast slappnade sonen av.

Nu har jag förstått att jag ska ha en plan innan sådana saker händer, hur jag ska göra och vad jag ska informera sköterskorna/läkarna om och vad jag bör tänka på och ha i åtanke vid akuta situationer.

Tack för att jag får skriva här.