Hej!
Tydligen behöver jag någonstans där jag kan få beklaga mig över nedskärningarna i välfärdssystemen.

Dagens chock tar jag sen. Chocken innan dess tar jag nu.
Om jag har uppfattat saken rätt så har större delen av landets kommuner haft avgiftsfritt boendestöd tills för ett par år sedan??

Det finns goda anledningar: Vissa personer måste övertalas att ta emot stödet och ev. tvångsmedicinering. Fattiga, psykiskt sjuka kommer att tacka nej till höga avgifter och i stället ev. ta sina liv. Landstingens psykiatri har i hög grad kollapsat och då blir kommunal psykiatri ett måste för många.

MEN, av valfri anledning har inte Sverige råd med en välfärdsstat längre. Alltså gäller det att dra in pengar på alla tjänster inom denna sektor. Och då började avgifterna för boendestöd att introduceras och skjuta i höjden. Där jag bor har de landat på 1 850, troligtvis samma summa som för hemtjänst.

För att få denna avgift måste man ju ligga något över svenskt existensminimum. Nåde den som gör det. Vi sjuka ska grillas ända in i helvetet.

Jag löste ut min del i sommartorpet där jag levt många år av mitt liv, för att få rätt till bostadstillägg när jag närmade mig ålderspension. Så jag tog konflikterna med syskonen, de traumatiska uppbrottskänslorna, sorgen, saknaden och ångesten - för att få bostadstillägg.

Det kostade 3000 kr med en värdering. Det kostade gråt och konflikter innan vi kunde samsas om en rimlig summa. Sedan väntade jag ett år, vilket krävs, innan jag sökte och fick ca 1 900 kr i bostadstillägg. Suck! Jag fick i alla fall plåster på såren och hade gjort det enda rätta.

MEN, då kom det en räkning från kommunen på nästan 1 900 kr!!! Alla mina uppoffringar hade varit förgäves och kommunen ville tvinga ned mig på existensminimum! Jag fick givetvis ett komplett autistiskt meltdown, värsta möjliga. Jag gjorde saker jag inte vill skriva om här, med svåra konsekvenser. Men inget självmordsförsök. Sånt har jag slutat med.

Så fort jag kommit ur cyklonens öga skrev jag en överklagan. Som handikappad har jag stora omkostnader. Avslaget kom efter ett par dagar och uppenbarligen hade ingen läst min snabba överklagan, varför jag skickade ett mail direkt och sa upp mitt boendestöd. Sedan dök jag ned i en avgrund av förtvivlan eftersom dessa mina änglar är mitt allt. De städar och hjälper mig med allting och de pratar med mig som gamla väninnor. Jag har två kvinnor som kommer, utsända av Tesia, och de är bättre än bäst! Kommunen hade sällan sådana fina människor att skicka till mig.

Jag berättade ju för dem vad som hade hänt och att jag nog inte skulle överleva min sorg och saknad efter dem. De berättade i sin tur för Tesia-chefen om vad som hänt. Denna underbara kvinna ringde kommunen och undrade vad sjutton de höll på med och varför de inte ens hade läst min överklagan?? Uppenbarligen fick hon dem att göra det och att besinna vad jag skrivit. Sedan kom ett brev som sa att jag "bara" behövde betala 500 kr/månaden.

(Om någon undrar vart pengarna från torpet gick så gick de till min son, som jag älskar mer än allt. Han fick en miljöbil som drar lite soppa och kapital att leva på under sin kommande omskolning från billackerare till bilmekaniker. Han blev ju förgiftad. Idag är han mycket nära en utlovad anställning som skicklig mekaniker och han slapp tack vare mitt agerande att ta studielån.)

Nu undrar jag vad som hänt i resten av landet. Här har vissa tvingats säga upp sitt boendestöd för att även 500 har varit för mycket för dem. Hur omfattande är denna tragedi?

Hej!

Jag tror jag fick boendestöd år 2008, det kostade då runt 1 800 kr i månaden. Ett tag gick jag på soc. o då betalade dom det. Fick sen retroaktiv aktivitetsersättning o fick betala tillbaka till soc. Men efter ca ett år så togs avgiften för boendestödet bort. Som mest har jag haft 3 ggr i veckan, nu har jag bara en gång, 2 timmar på fredagar.

Så är det i Ängelholms kommun.

Bor i Stockholm och har boendestöd sedan 2007 eller något i den stilen och har aldrig betalat för det.

Det tycks vara gratis i Stockholm. Så här står det på deras hemsida:

Om du har en funktionsnedsättning och är i behov av visst stöd för att sköta ditt hem eller komma i gång med olika sysslor kan du få hjälp i form av boendestöd.

Boendestödet kan även vara ett stöd ute i samhället som att handla, göra bankärenden eller köpa medicin på apotek. De fungerar även som ett stöd i kontakt med myndigheter och sjukvård. Boendestöd kostar ingenting.

http://www.stockholm.se/FamiljOmsorg/fu ... oendestod/

Men när jag kollar på Uppsalas hemsida står det inget alls om avgift, varken att det är gratis el vad det kostar.

Boendestödet är ett vardagsstöd som inte är avgränsat till bostaden. Att du träffar samma boendestödjare och därigenom får kontinuitet och trygghet är viktigt.

Syftet med stödet är att upprätthålla och utveckla dina färdigheter och förmågor för att kunna leva så självständigt som möjligt. Stödets innehåll och omfattning utgår från dina behov.

Boendestöd ansöks hos biståndshandläggare: Kontakta biståndshandläggare

http://vardochomsorg.uppsala.se/stod-i- ... for-vuxna/

Hursomhelst tycks det vara olika från kommun till kommun.

Frågade min boendestödjare idag och hon hade inte hört nåt om avgift.

Alien skrev:
Hursomhelst tycks det vara olika från kommun till kommun.

Det är korrekt uppfattat.

Skulle de börja ta betalt här skulle jag säga upp det med en gång. Jag har såpass lite pengar att varje krona räknas. Det räcker gott att jag får betala fullpris för min medicin hela tiden.

Välfärdssamhället ska monteras ner, det verkar ju bestämt. Men att landa på existensminimum är inget nytt tyvärr. Minns när jag gick på soc. Vad man än gjorde så tog de bort. T ex om någon var tvungen att leva utan värme (det har hänt här pga hyresvärden) och fått det drivet igenom att under den perioden betala mindre i hyra, då får man även mindre från soc. Även om man lidit av att frysa. Det är bestämt att det ska finnas fattiga som inte ska få ha mer än en viss summa pengar vad de än gör.

Tycker överhuvudtaget synd om pensionärer som inte har råd med hemtjänst utan anhöriga får ta hand om allt till alla stupar.

Det är OK i vårt samhälle att sparka på det svagaste. Tror det är de bruna fläckarna som aldrig riktigt tvättades ur folkhemmet.

De har ju redan gjort det nästintill omöjligt för psykiskt sjuka att få vård. Så självklart ska man ta bort stödet hemma också så att man gör det definitivt att folk dör. Döda människor är billiga.

Jag bodde i Järfälla tidigare och där var boendestöd gratis. Nu bor jag i Stockholm och ska snart få (hoppas jag, inte fått beslut ännu!!) boendestöd igen, och det ska inte heller kosta nåt vad jag förstått.

Hemskt att det ska vara så olika i olika kommuner! Ska man behöva flytta för att få råd med hjälp man har rätt till??

BS i Malmö är gratis.

Vet någon om boendestöd fortfarande kostar i Nyköping?

Såhär är det. Till skillnad från servicelägenhet/gruppbostad som går under LSS (där allt enligt lag skall vara kostnadsfritt) så går boendestöd under Socialtjänstlagen (SOL). Insatser enligt SOL får kommunen avgiftsbelägga om de vill, men de måste inte. I Nybro är insatser så som boendestöd kostnadsfritt, men så är det inte i alla kommuner.

Det är alltså gratis med kontaktperson el ledsagare (som går under LSS) men inte (överallt) med boendestöd.

Alien skrev:Det är alltså gratis med kontaktperson el ledsagare (som går under LSS) men inte (överallt) med boendestöd.

Precis. I LSS står det nämligen "21 § I andra fall än som anges i 18--20 §§ får avgifter eller ersättning för kostnader inte tas ut för insatser enligt denna lag.", insatser enligt SOL är det inget sådant lagkrav bakom varav kommuner får ta ut avgift om de så vill.

Här i Lund kostar det pengar med boendestöd men jag har aldrig behövt betala något eftersom jag har för låg inkomst. Så, här finns en avgift men har man lite pengar så står kommunen för kostnaderna ändå.

Nu är det nog dags att säga upp stödet. Uddevalla har ett gigantiskt underskott och roffar åt sig allt de kan. De har väl panik när det gäller att spara på allt som finns inom den sociala sektorn. Att överklaga för tredje året i rad är ingen idé. Jag har ju bara samma argument att komma med varje år.

Kommunen gjorde en del ändringar i min lägenhet för många år sedan, d v s handikappanpassade. Sedan uppmanade de mig att bo kvar helst livet ut.

MEN min bostadsrätt har inga inre fonder så jag måste ju ha mer än existensminimum att leva på för att kunna renovera något ibland. Extrautgifter för mina fysiska handikapp får inte plats i "förbehållsbeloppet". Jag måste alltså ligga en bit över existensminimum för friska, fast kommunen vill pressa ned mig dit.

Uddevalla ändrar sitt system så att det nu kommer att kosta 300 kr per timme. Tja, två timmar i månaden skulle jag väl ha råd med, men är det någon idé? En tjej är väldigt bra att prata med. Skulle gärna välja att prata med henne den tiden. Men jag får kanske inte välja stödjare, eller så lite tid, eller att bara prata. Det finns andra som kan dammsuga åt mig. Men jag har inte makten över mitt liv. Det är de där uppe som styr det - mot avgrunden. Hur går detta ihop med nollvisionen för självmord?

Det finns knappt någon psykiatri kvar. Detta var det enda och det sista att förlora.

Det har ju varit val, men varken i Uddevalla kommun el landstinget blir det ändå någon skillnad?

Det verkar ju vara bättre på andra håll, så sälj lägenheten och flytta. Men du kanske inte orkar det, är ju jättejobbigt att flytta.