Haha, jag blir galen av det!
Jag råkar alltid skratta vid fel tillfällen! Fast jag lyckas även hålla mig ibland.
Som när mamma säger:
''Vad ska du göra sen då? Du ska väll inte sitta vid datorn''
Jag:
'' Nääädå, jag ska göra läxor *Asgarv* ''
Sen så tror hon mig inte riktigt på att jag verkligen ska göra läxor..

Eller när man sitter på bussen. Ensam (Alltså platsen bredvid är tom, resten av bussen kan vara fylld med folk) Sen så börjar jag småfnissa å garva & typ försöker låta bli å blir alldeles röd i ansiktet för jag får ingen luft xD

Eller när jag går med hunden och tänker på en sak som kanske kunde ha hänt nån i världen eller att jag tänker på när folk skrattar, alltså jag hör massa skratt i huvudet, och då blir jag så full i skratt och börjar fnissa som en jävla galning. Ser lite kul ut när man sådär ensam går omkring å fnissar/asgarvar.
Och ja, jag tänker på folk som skrattar. Jag tycker det är kul.

Eller som nån gång när typ nån försöker snacka med mig, å jag försöker iggnonera för jag gillar inte personen & vet inte vad jag ska säga.. och så börjar jag tänka på nått roligt skämt eller typ att jag tänker på nått jag skulle kunnat gjort om jag bara vågat. Och så börjar jag asgarva..

Eller typ om läraren snackar om nått jätte viktigt eller allvarligt i klassrummet och jag sitter där och tänker hela tiden ''Skratta inte! Skratta inte!''
Som tur är har jag blivit enormt duktig på att kväva skratt så att det inte märks. Men det gör jag bara när det är folk i närheten. Ensam så skrattar jag hysteriskt åt allt som jag ser på internet.
Folk kan dra dåliga skämt på internet och jag faller i asflabb här hemma

Nu vart det här väldigt långt.. ledsen för det & stavfel. Men kände för att skriva av mig.

Kanske någon som är likadan?
Berätta gärna egna historier om det

Jag har alltid skrattat när jag varit ledsen. Exempelvis när jag liten och slog mig, de flesta barn brukar ju gråta i en sådan situation. Men jag skrattade istället och det gjorde ibland att de andra barnen tittade konstigt på mig. Minns att min mamma sa nånting om att jag inte skulle skratta för mig själv ute bland folk för då kunde jag hamna på mentalsjukhus.

Det finns inga fel tillfällen, bara fel människor.
Jag skrattar när jag har lust. Inte så jätteofta m.ao

Jag skrattar väldigt mkt åt allt socialt spel som man utsätts för dagligen! Allt ytligt prat t ex hos myndigheter, käcka kommentarer från grannar och butiksbiträden. Gör mkt egna reflektioner och analyser av sånt. Mycket är bara fööör komiskt. Att folk orkar hålla på...Men det kommer ju oftare naturligt för dom. Folk skulle bara veta vad dom är iakttagna och kontrollerade av mig . Går och skrattar med högt uppdragna mungipor - lagom halvhögt -för mig själv på stan.

tveskägg skrev:Jag har alltid skrattat när jag varit ledsen. Exempelvis när jag liten och slog mig, de flesta barn brukar ju gråta i en sådan situation. Men jag skrattade istället och det gjorde ibland att de andra barnen tittade konstigt på mig. Minns att min mamma sa nånting om att jag inte skulle skratta för mig själv ute bland folk för då kunde jag hamna på mentalsjukhus.

Något liknande är väll jag också.. fast skillnaden är väll att först så börjar jag skratta & skratta & skratta.. och sedan börjar jag gråta. Iaf när jag var liten har jag för mig (:

Men det är väll kanske för att jag blir chockad.. jag vet inte

Flinta skrev:Jag skrattar väldigt mkt åt allt socialt spel som man utsätts för dagligen! Allt ytligt prat t ex hos myndigheter, käcka kommentarer från grannar och butiksbiträden. Gör mkt egna reflektioner och analyser av sånt. Mycket är bara fööör komiskt. Att folk orkar hålla på...Men det kommer ju oftare naturligt för dom. Folk skulle bara veta vad dom är iakttagna och kontrollerade av mig . Går och skrattar med högt uppdragna mungipor - lagom halvhögt -för mig själv på stan.

Hahahahaha! XD Förstår det. Ibland är människor bra roliga.

Parvlon skrev:Det finns inga fel tillfällen, bara fel människor.
Jag skrattar när jag har lust. Inte så jätteofta m.ao

Jag är inte säker på om jag håller med. Oftast är det som du säger.
Men på till exempel begravningar eller typ om man jobbar på sjukhus och ska berätta för någon att den personer kommer dö.. då är det kanske inte det lägligaste tillfället att skratta på

Vad skulle du säga om en läkare kom in, tittade lite sorgset på dig & säger: "Du ska dö blablabla" Och sen direkt efter börjar flabba som fan.

haha xD galet värre

Att skratta på fel tillfällen är vanligt vid schizofreni, kanske även bland AS?

Känner igen mig så mycket i det du skriver (Baevern)
Jag lyckas alltid skratta eller le vid fel tillfällen. En lärare blev riktigt sur på mig en gång för hon trodde att jag hånskrattade åt henne när hon försökte prata om nåt viktigt. Idag när jag var hos en psykolog så pratade vi om ett allvarligt problem som jag har och då började jag också fnissa. xD

MsTibbs skrev:Att skratta på fel tillfällen är vanligt vid schizofreni, kanske även bland AS?

Dom röster man kan uppleva och höra när man har schizofreni kan göra att man skrattar lite hur som helst, precis som man kan gå och svära och även gråta öppet beroende på vad rösterna just säger. Ingen utomstående hör dom konversationer som rösterna kan ha med den som är sjuk (om den sjuke inte väljer att förmedla det vill säga...)- alltså kan utomstående uppfatta reaktionerna som opassande.

Igenkänning på flera av inläggen. Och jag känner igen mina ungar också, och en god vän.

Jobbigt när man vet att man absolut inte får skratta och gör det bara därför...

När jag gick i högstadiet var vår klass på besök i en sk "hörselklass", alltså en klass för personer som hade problem med hörseln och ofta därför pratade väldigt konstigt..

En tjej i den klassen höll tal framför vår klass och jag och en annan tjej i min klass triggade (utan att vilja det) varann och vi började asgarva... Så pinsamt.. och så sårande det måste varit för tjejen som talade men vi kunde ju verkligen inte hjälpa det.

Men även om det är jobbigt vid såna tillfällen så låter det ju som att du har väldigt kul annars iaf?

Så.. Grattis och enjoy???

Jag skrattar gott när människor som till vardags jobbar med Asperger t ex på boenden eller som boendestödjare inte kan uttala ordet Asperger öht. Som det skrivs om då och då här på forumet kan det bli alla möjliga varianter både i tal- och skriftspråk. Speciellt underhållande är det om dom självsäkert räcker upp handen för att ställa en fråga inför publik under en föreläsning om t ex "Aschenbergschs" osv. Det händer tyvärr alltför ofta

Jag tycker iofs inte detta är att skratta vid fel tillfälle och anledningen är för dom flesta inte okänd.

Språkpolisen i mig kan inte låta bli att se roliga bilder när nån säger fel. Det räcker med ordet "situationstecken" för att jag ska flina och tänka hur själva den situationen ser ut jämfört med om det hade varit ett citat.

Flinta skrev:

MsTibbs skrev:Att skratta på fel tillfällen är vanligt vid schizofreni, kanske även bland AS?

Dom röster man kan uppleva och höra när man har schizofreni kan göra att man skrattar lite hur som helst, precis som man kan gå och svära och även gråta öppet beroende på vad rösterna just säger. Ingen utomstående hör dom konversationer som rösterna kan ha med den som är sjuk (om den sjuke inte väljer att förmedla det vill säga...)- alltså kan utomstående uppfatta reaktionerna som opassande.

Det låter logiskt.

Beavern, det låter ju underbart att ha så nära till skratt! Även om det blir vid "fel" tillfällen. Om nån undrar så kan du ju meddela att du bara håller på att förlänga ditt liv lite.*

* Ett gott skratt förlänger livet. Det är t o m vetenskapligt bevisat att skratt påskyndar läkande, därför hyr man in clowner och proffsskämtare på barnsjukhus.

Jag skrattar ofta/ibland när jag berättar om hemska saker. Eller ser förtjust ut på något sätt.

Och inte blir det bättre av att vara medveten om det, snarare sämre.

Första gången jag tänkte på det var när en klasskompis i 4:an frågade mig varför jag såg så glad ut när jag berättade något jag påstod var hemskt.

Ja, varför?

Saga skrev:Jobbigt när man vet att man absolut inte får skratta och gör det bara därför...

När jag gick i högstadiet var vår klass på besök i en sk "hörselklass", alltså en klass för personer som hade problem med hörseln och ofta därför pratade väldigt konstigt..

En tjej i den klassen höll tal framför vår klass och jag och en annan tjej i min klass triggade (utan att vilja det) varann och vi började asgarva... Så pinsamt.. och så sårande det måste varit för tjejen som talade men vi kunde ju verkligen inte hjälpa det.

Men även om det är jobbigt vid såna tillfällen så låter det ju som att du har väldigt kul annars iaf?

Så.. Grattis och enjoy???

Jag har kul ibland. Det går i perioder.. Jag vet ju inte men det verkar ha samband med mitt sockerintag HAHA xD
När jag äter godis blir jag typ lite knäpp & garvar åt allt och alla oavsett om det är roligt eller inte.

Sen så kan jag ju vara så lite när som hellst haha xD
Men, i vissa perioder så är jag inte lika skrattig av mig


Stackars tjejen förresten, men förmodligen skulle jag också börjat garva.
Ibland när jag ser en person som ser lite lustig ut eller pratar roligt så typ garvar jag, fast inte åt personen såklart.. men det kan ju verka så

Inger skrev:Beavern, det låter ju underbart att ha så nära till skratt! Även om det blir vid "fel" tillfällen. Om nån undrar så kan du ju meddela att du bara håller på att förlänga ditt liv lite.*

* Ett gott skratt förlänger livet. Det är t o m vetenskapligt bevisat att skratt påskyndar läkande, därför hyr man in clowner och proffsskämtare på barnsjukhus.

HAHA! Det måste jag ju säga någon gång
Bästa ever om man säger så

Även om jag skrattar vid fel tillfällen så kan jag ju skratta vid rätt tillfällen också.. fast då är oftast problemet att jag skrattar lite för länge och kan inte sluta. Typ att man sitter vid matbordet säger någonting. Alla skrattar inklusive mig. Sen så slutar alla skratta men jag fortsätter garva som ett fån och kan inte få slut på det

Baevern skrev:

Parvlon skrev:Det finns inga fel tillfällen, bara fel människor.
Jag skrattar när jag har lust. Inte så jätteofta m.ao

Jag är inte säker på om jag håller med. Oftast är det som du säger.
Men på till exempel begravningar eller typ om man jobbar på sjukhus och ska berätta för någon att den personer kommer dö.. då är det kanske inte det lägligaste tillfället att skratta på

Vad skulle du säga om en läkare kom in, tittade lite sorgset på dig & säger: "Du ska dö blablabla" Och sen direkt efter börjar flabba som fan.

haha xD galet värre

Ok, då är det väl den som skrattar som är en fel människa.

Vad läkare säger bryr jag mig inte mycket om. Jag vet att det är deras jobb att ljuga, och vara snäll. Så om en Läkare är ärlig, skulle jag antagligen uppskattat det. Känner jag inte personen så spelar det ingen roll ifall han anser att mitt tillstånd är något att skratta åt.
De har haft fel förr.

Det brukade hända att jag asgarvade över något litet skämt som antingen sades eller som jag tänkte på själv. Kan ha hänt att jag skrattat som reaktion på någonting socialt också, isåfall pga osäkerhet (som i stirrtävlingar).

Häromdagen skrattade jag riktigt högt när jag visualiserade fram en dans till musiken jag lyssnade på, när jag var ute och gick bland villor.

Mm. Jag var på ett sjukhus en gång. Där sa folk att nån skrattade för att den hade röster. Heh? Jag tog det lite som att man är sjuk i huvudet då. Men om man hör skratt i huvudet, är det röster? Sak samma. Men det är trist när man inte kan skratta för sig själv. Man blir bara sedd som nån som ingen vågar ta kontakt med. "Den där är sjuk i huvudet, oärlig person", liksom. Jag har också skrattat när jag ramlat nån gång, men då tar folk det som att man ser sig själv som dum i huvudet och inte vågar vara förbannad istället eller nåt. Orkar inte skratta längre pga. folks reaktioner. Orkar inte tolka vad det är man borde göra/säga istället. Be om förlåtelse för att man skrattar men kanske inte åt det som de tror?

Varför är det farligt att skratta vid fel tillfällen? Schizofreni? Hm.
Man blir bara ensam om man skrattar har jag märkt.

"le så ler världen mot dig", tycker jag inte. De är bara ännu surare då.

Förlänger man verkligen livet om man förbättrar det? Blir det inte längre när det blir tråkigare?
Hm, varför hyr de inte sånt på andra sjukhus då för om det anses bra? Tex. på psyksjukhus skall inte läkande behöva påskyndas? Och andra avdelningar.
Jag är bra på att förstöra en tråd, så beware, jag är också medveten.

regnif skrev:Mm. Jag var på ett sjukhus en gång. Där sa folk att nån skrattade för att den hade röster. Heh? Jag tog det lite som att man är sjuk i huvudet då. Men om man hör skratt i huvudet, är det röster? Sak samma. Men det är trist när man inte kan skratta för sig själv. Man blir bara sedd som nån som ingen vågar ta kontakt med. "Den där är sjuk i huvudet, oärlig person", liksom. Jag har också skrattat när jag ramlat nån gång, men då tar folk det som att man ser sig själv som dum i huvudet och inte vågar vara förbannad istället eller nåt. Orkar inte skratta längre pga. folks reaktioner. Orkar inte tolka vad det är man borde göra/säga istället. Be om förlåtelse för att man skrattar men kanske inte åt det som de tror?

Varför är det farligt att skratta vid fel tillfällen? Schizofreni? Hm.
Man blir bara ensam om man skrattar har jag märkt.

"le så ler världen mot dig", tycker jag inte. De är bara ännu surare då.

Förlänger man verkligen livet om man förbättrar det? Blir det inte längre när det blir tråkigare?
Hm, varför hyr de inte sånt på andra sjukhus då för om det anses bra? Tex. på psyksjukhus skall inte läkande behöva påskyndas? Och andra avdelningar.
Jag är bra på att förstöra en tråd, så beware, jag är också medveten.

Jag ser det inte som om du förstör tråden?
om jag ska vara ärlig så fattar jag inte ens riktigt vad du menar..
Däremot så skiter jag i hur folk ser mig som när jag garvar för mig själv eller om dom anser mig som konstig..? :S
och det borde kanske du också göra?

" Jag tog det lite som att man är sjuk i huvudet då. Men om man hör skratt i huvudet, är det röster? "
Bara en fråga, syftade du på mig eller någonting annat?
Om du syftar på mig så kan jag ju säga att jag inte är knäpp? xD
Jag hör inte sådana slags röster.. utan det är nått jag själv hittar på, för det är roligt
te.x att jag hört nått ifrån internet, så tänker jag på det..?
som denna te.x http://www.youtube.com/watch?v=QCNc21VLTsw den är ju rolig