Skratta vid fel tillfällen eller av okänd anledning

av **regnif** » 2009-10-02 18:00:04

Baevern skrev:
regnif skrev:Mm. Jag var på ett sjukhus en gång. Där sa folk att nån skrattade för att den hade röster. Heh? Jag tog det lite som att man är sjuk i huvudet då. Men om man hör skratt i huvudet, är det röster? Sak samma. Men det är trist när man inte kan skratta för sig själv. Man blir bara sedd som nån som ingen vågar ta kontakt med. "Den där är sjuk i huvudet, oärlig person", liksom. Jag har också skrattat när jag ramlat nån gång, men då tar folk det som att man ser sig själv som dum i huvudet och inte vågar vara förbannad istället eller nåt. Orkar inte skratta längre pga. folks reaktioner. Orkar inte tolka vad det är man borde göra/säga istället. Be om förlåtelse för att man skrattar men kanske inte åt det som de tror?

Varför är det farligt att skratta vid fel tillfällen? Schizofreni? Hm.
Man blir bara ensam om man skrattar har jag märkt.

"le så ler världen mot dig", tycker jag inte. De är bara ännu surare då.

Förlänger man verkligen livet om man förbättrar det? Blir det inte längre när det blir tråkigare?
Hm, varför hyr de inte sånt på andra sjukhus då för om det anses bra? Tex. på psyksjukhus skall inte läkande behöva påskyndas? Och andra avdelningar.
Jag är bra på att förstöra en tråd, så beware, jag är också medveten.

Jag ser det inte som om du förstör tråden?
om jag ska vara ärlig så fattar jag inte ens riktigt vad du menar..
Däremot så skiter jag i hur folk ser mig som när jag garvar för mig själv eller om dom anser mig som konstig..? :S
och det borde kanske du också göra?

" Jag tog det lite som att man är sjuk i huvudet då. Men om man hör skratt i huvudet, är det röster? "
Bara en fråga, syftade du på mig eller någonting annat?
Om du syftar på mig så kan jag ju säga att jag inte är knäpp? xD
Jag hör inte sådana slags röster.. utan det är nått jag själv hittar på, för det är roligt
te.x att jag hört nått ifrån internet, så tänker jag på det..?
som denna te.x http://www.youtube.com/watch?v=QCNc21VLTsw den är ju rolig

Jag gjorde så förut. Blir stressad av att tolka fel saker som händer efter den händelsen (när jag skrattat) så jag har slutat liksom.
Inte vet jag riktigt vem du är, men de syftade på nån på sjukhuset antar jag, sen tog jag det rent allmänt så. Att skrattar man har man röster = psykiskt sjuk. Menade väl inte nån speciellt själv.

Jo, fast jag har förtstört många trådar. Folk som slutar skriva efter en och så. Är som att man förstört stämningen liksom.
Okej, jag kan inte kolla på den sidan på den här datorn tyvärr.

av **Saga** » 2009-10-02 18:48:36

Du förstör absolut inte regnif!

Kraftig igenkänning förresten på det där med att ha slutat med vissa saker bara för att alla tråksvenssons anser att det är fel.

Det är jag säkert inte ensam om här förresten.

Alla aspies upp till kamp om att få vara som vi är!

av **regnif** » 2009-10-02 18:55:49

Okej, det är ju bra då.
Ja, för det är jobbigt att hålla på det sättet ensam efter ett tag.
Ja, är inte det som är bättre, tillsammans, än allting helt själv?
Folk säger man skall försöka själv, men det blir otroligt jobbigt sen.

av **carl** » 2009-10-02 21:05:24

regnif skrev:Jo, fast jag har förtstört många trådar. Folk som slutar skriva efter en och så. Är som att man förstört stämningen liksom.
Okej, jag kan inte kolla på den sidan på den här datorn tyvärr.

Jag tycker att det mesta du skriver gör att iallafall jag börjar grubbla och tänka efter en hel del. Bara tron att du förstör trådarna är ganska skojigt kul.

Det kan verka som att den sista skrämmer bort alla andra, men det kan ju också vara att den skrev nåt så bra att ingen vågar fortsätta efter.

av **saltgurkan** » 2009-10-02 21:10:46

Flinta skrev:
MsTibbs skrev:Att skratta på fel tillfällen är vanligt vid schizofreni, kanske även bland AS?

Dom röster man kan uppleva och höra när man har schizofreni kan göra att man skrattar lite hur som helst, precis som man kan gå och svära och även gråta öppet beroende på vad rösterna just säger. Ingen utomstående hör dom konversationer som rösterna kan ha med den som är sjuk (om den sjuke inte väljer att förmedla det vill säga...)- alltså kan utomstående uppfatta reaktionerna som opassande.

Jag har OCD. När det var värst gick jag runt och pratade till synes med mig själv. I själva verket sade jag bara emot tankarna. Jag kunde låta riktigt aggressiv iblan. :oops:

av **regnif** » 2009-10-02 21:18:03

carl skrev:
regnif skrev:Jo, fast jag har förtstört många trådar. Folk som slutar skriva efter en och så. Är som att man förstört stämningen liksom.
Okej, jag kan inte kolla på den sidan på den här datorn tyvärr.

Jag tycker att det mesta du skriver gör att iallafall jag börjar grubbla och tänka efter en hel del. Bara tron att du förstör trådarna är ganska skojigt kul.
Det kan verka som att den sista skrämmer bort alla andra, men det kan ju också vara att den skrev nåt så bra att ingen vågar fortsätta efter.

Eh, okej..

Edit:Nu måste jag vara OT, eftersom det här innebär leende vid rätt tillfälle?..

av **Saga** » 2009-10-02 21:52:36

regnif skrev:Edit:Nu måste jag vara OT, eftersom det här innebär leende vid rätt tillfälle?..

av **hemulen** » 2009-11-08 23:20:48

Oj vad jag känner igen mej, ja, då är det inte bara jag då som skrattar vid fel tillfällen..hi hi.. :-)110

av **svarabhaktivokal** » 2009-11-09 8:42:42

Jag har en stark tendens att skratta i tid och otid. Min humor är dessutom väldigt simpel så jag skrattar nästan uteslutande åt folk som ser roliga ut, vilket skapar en del problem..hehe. Har försökt med den där gamla klychan om att "jag skrattar inte ÅT dig, jag skrattar MED dig" fast det är ju inte sant..för jag skrattar ju faktiskt ÅT dem. När jag väl har börjat skratta kan jag dessutom inte sluta. Jag har märkt att de flesta vuxna människor jag träffat skrattar ca en tiondel av min totala skratt-tid. Hrm. Jag försöker oftast att skita i folks kommentarer om att jag skall skärpa mig etc., för faktum är att det är väldigt roligt att skratta, och jag kan inte styra skrattet själv.

av **Oskar** » 2009-11-10 20:45:52

Jag har en förmåga att börja skratta när jag tänker på roliga saker som hänt tidigare. Det kan vara allt mellan himmel och jord. Oftast blir det vid alldeles fel tillfällen, och det blir ju en hel del som undrar vad jag sysslar med egentligen............

av **Chrilleb** » 2009-12-16 19:23:42

Baevern:

Jag skrattar vd fel tillfällen, ska försöka komma på nåt tillfälle att skriva om här. Jo ofta när jag bodde hemma och pappa råka nysa och del lät roligt så skratta jag , liksom fniss-skrattar som tjejer brukar göra * oops..inte slåss nu ..hah* Jo, sen om nån e lik nån, pappa och jag brukade skoja om nån i butiken vi var i som var lik t.ex Closeau, och då började jag skratta / fnissa..tyckte pappa var så kul för han Var faktiskt lik Closeau.

Sen om jag ser nån halka till ute på gatan kan jag börja fnissa, typiskt situations-komiska händelser alltså

, kul det där för man blir så glad när man får såna attacker jue

) fast synd om personen som halkar till.

av **Oskar** » 2009-12-16 20:11:06

Chrilleb skrev:Sen om jag ser nån halka till ute på gatan kan jag börja fnissa, typiskt situations-komiska händelser alltså , kul det där för man blir så glad när man får såna attacker jue ) fast synd om personen som halkar till.

Samma här! Att någon halkar till, snubblar eller liknande är typiska ställen som jag börjar skratta på. Inte för att jag tycker det är roligt att personen slår sig, utan för att själva halkningen ser kul ut. Tyvärr är det inte många som förstår detta och missuppfattar mig......

av **sommar** » 2009-12-16 21:30:14

Chrilleb skrev:Baevern:

Jag skrattar vd fel tillfällen, ska försöka komma på nåt tillfälle att skriva om här. Jo ofta när jag bodde hemma och pappa råka nysa och del lät roligt så skratta jag
Sen om jag ser nån halka till ute på gatan kan jag börja fnissa, typiskt situations-komiska händelser alltså , kul det där för man blir så glad när man får såna attacker jue ) fast synd om personen som halkar till.

Typ sådana saker jag också skrattar åt men jag försöker dölja det och brukar klara det hyfsat.

av **milve** » 2009-12-16 21:38:31

Jag skrattar sällan för det är inget som är roligt längre. Men jag ler inombords åt all idioti jag ser och hör.

av **Orsobou4** » 2009-12-16 21:57:56

Man behöver väl inte ha hallucinationer för att plötsligt brista ut i skratt? Det räcker väl med att man tänker på något roligt?

av **TK71** » 2009-12-16 22:06:23

Nej, jag brukar inte skratta vid fel tillfälle - däremot har jag ibland katastroftankar om att jag ska göra det och att det blir fruktansvärt pinsamt.

av **kakmonstret** » 2009-12-16 23:24:57

Jag känner igen mig i mycket av vad som sägs i tråden. När jag var ett litet kakmonster skrattade jag ofta när jag blev nervös. Det ledde till att jag kunde börja fnissa då väldigt allvarliga ämnen kom på tal. Jag visste så väl att det förväntades av mig att jag skulle framstå som illa berörd och just av den anledningen så började jag i stället fnissa okontrollerat. Detta väckte ju vissa reaktioner från omgivningen och ju mer tabu och laddat något var ju svårare fick jag att hålla masken. Eftersom jag fick negativa reaktioner riktade mot mig så gav också situationerna upphov till viss ångest.

av **earlydayminer** » 2009-12-17 0:04:40

Jag var 10 år. Var med när några kompisar släckte gatuljus i hela vårat område. En av killarna blev tagna och en gubbe höll i hans arm. Han viftade att jag skulle springa bort, men jag förstod inte det. Gubben sa att jag skulle vänta tills polisen kom - vilket jag också gjorde. När polisen kom och min kompis började gråta, så började jag skratta. Polisen tog tag i mig och satte mig i polisbilen, han vände sig mot mig och frågade om jag hade lust att åka med till polisstationen. Då slutade jag att skratta.

av **LILITH_** » 2009-12-30 23:10:41

Oskar skrev:
Chrilleb skrev:Sen om jag ser nån halka till ute på gatan kan jag börja fnissa, typiskt situations-komiska händelser alltså , kul det där för man blir så glad när man får såna attacker jue ) fast synd om personen som halkar till.

Samma här! Att någon halkar till, snubblar eller liknande är typiska ställen som jag börjar skratta på. Inte för att jag tycker det är roligt att personen slår sig, utan för att själva halkningen ser kul ut. Tyvärr är det inte många som förstår detta och missuppfattar mig......

Sådan är jag också!
Skrattar (ibland ofrivilligt men det går inte alltid att hejda) åt folk som snubblar, halkar eller som använder fel ord eller uttryck. Ofta står andra bredvid och ser frågande ut och kan inte alls förstå vad det komiska består i. Även det kan vara väldigt skrattretande...folk är komiska i det stora hela! Inklusive jag själv.
Fast om jag råkar snubbla eller säga fel etc. så kan det kännas väldigt pinsamt, har svårt för att göra bort mig. Kanske är en del av det här någon sorts nervös reaktion inför andras potentiellt "pinsamma" situationer?

En gång var jag på bio med en kille jag var rätt kär i och levde in mig i filmen till den milda grad att jag började skratta ganska så högt under en komisk scen. Fast det gjorde ingen annan i den ganska så fulla salongen...kommer ihåg att den här killen bara tittade på mig väldigt konstigt och att jag verkligen ville sjunka ned under jorden just då. Det var ju tillräckligt nervöst som det var utan att råka skratta på helt fel ställe också. :roll:

av **Flia** » 2009-12-31 0:51:49

Funderar.....
Är det så att NT aldrig fnissar när folk halkar och ramlar? Klart att jag förstår att man gör illa sig, men jag fnissar ändå.

av **Alien** » 2010-01-01 5:00:44

Jag tror inte jag skrattar så mycket när jag är bland folk, ofta lite spänd då.

Däremot kan jag skratta när jag läser något roligt i en bok. T ex på bussen. Men man är konstig om man skrattar ensam. I NT-världen skrattar man bara med andra. Alltså kan jag inte läsa en rolig bok på bussen, men riktigt säker kan man ju inte vara innan man läst den.

Kan också skratta när jag kommer ihåg något roligt som sagts el skrivits. Bör man inte heller göra bland folk, det är farligt att tänka och minnas också. :roll:

av **Alien** » 2010-01-01 5:02:36

Flia skrev:Funderar.....
Är det så att NT aldrig fnissar när folk halkar och ramlar? Klart att jag förstår att man gör illa sig, men jag fnissar ändå.

Jo, när de ser det på TV. Men inte när det handlar om folk irl, och absolut inte när det gäller folk man känner. Då förutsätts ens empati och inlevelseförmåga ta över.

av **Alien** » 2010-01-01 5:45:18

Närbesläktad tråd:
http://www.aspergerforum.se/reagerar-fel-t5674.html#101996

av **atoms** » 2010-01-03 1:58:13

Min storebrors kompis Micke skulle klättra in genom köksfönstret hemma hos sig och föll ner i rosenrabatten och gjorde sig illa; Då hade jag svårt att låta bli att skratta.

När min farsa hade ställt upp tre stöttor på isen för att med hjälp av block och talja dra ner en stock i sjöbottnen via ett hål och taljan lossnade och träffade honom på axeln; Då hade jag svårt att hålla mig för skratt.

Skratta vid fel tillfällen eller av okänd anledning

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in