Hej jag/vi har ett i-landsproblem, Skolvalet ska in senast den 14 feb.

Jag och min exfru kan inte komma överens. Våran 6 åring kan ha någon lättare aspberger/ add.

Hans storebror har tydlig högfungerande authism.

mitt ex vill att han ska gå på Sturebyskolan. Har inga refernenser om det förutom enkäter på skolan.

Det kom är tydligt att dom har problem är avsaknaden av arbetsro i klassrumet. 51% i förskoleklassen tycker att man har arbetsro

Enligt information ska dom ha öppet-landskap. Jag gissar på att dom syftar till att det är öppet mellan klasserumena?

Om man har konsentrations problem, undra hur man kan lösa det. Kanske någon har någon erfarenhet om sturebyskolan eller liknade bullrig miljö och add.

Antar att man bara får stöd i sådan skola utifall man har diagnos.

tror mer på att han lär sig mer bättre på särskola istället för vanlig klass men jag tror han endast kan gå i särskola om han har utvecklingsstörning.

jag hade själv utvecklingsdtörning och gick i särskolan i ungefär 8 eller 10 år

måste också säga att det var lugnare i särskoleklass än i vanlig klass

Jo
Men resurskola behöver man diagnos också för att antas.

Men med arbetsro och skolklass med få elever borde man kunna komma långt.

Jag vill inte välja bort sturebyskolan innan jag vet att dom inte kan erbjuda den hjälp han behöver.

Han har dessutom blivit erbjuden platts i en skola där det tros vara 14-18 elerver i klassen till hösten.

Men mitt ex säger NEJ

S_Helmer skrev:Jo
Men resurskola behöver man diagnos också för att antas.

Men med arbetsro och skolklass med få elever borde man kunna komma långt.

Jag vill inte välja bort sturebyskolan innan jag vet att dom inte kan erbjuda den hjälp han behöver.

Han har dessutom blivit erbjuden platts i en skola där det tros vara 14-18 elerver i klassen till hösten.

Men mitt ex säger NEJ

igentligen så är det inte din ex som avgör vilken skola han ska gå i utan det är han som får välja. om han inte trivs i stor klass då har han absolut rätt att inte gå där men jag föreslår att ni två frågar honom om hur han vill har det i sin klass och hur han ska trivas.

om inte detta fungerar så borde ni kontakta någon familjebas eller habilitering för råd
habilitering rekommenderar jag mest eftersom dem är bra på sånt här och dem hjälper absolut barn och ungdomar med asperger

yusuke20 skrev:igentligen så är det inte din ex som avgör vilken skola han ska gå i utan det är han som får välja

En sexåring kan inte välja själv. Det är de vuxnas sak att gemensamt besluta utifrån vad de tror blir bäst för barnet.

Om liten klass är att föredra för honom är kanske sturebyskolan mer att stjälpa än att hjälpa (men jag kan ju inte veta)

Vet en del föräldrar som inte vill att deras barn ska pekas ut som annorlunda genom att de går i speciell klass osv. Det är inte att hjälpa sitt barn.

Titti skrev:

yusuke20 skrev:igentligen så är det inte din ex som avgör vilken skola han ska gå i utan det är han som får välja

En sexåring kan inte välja själv. Det är de vuxnas sak att gemensamt besluta utifrån vad de tror blir bäst för barnet.

såvitt jag vet så är det skolstyrelsen som avgör vilken skoltyp han ska gå i och inte föräldrarna

mamman har faktiskt inte rätt att tvinga in barnet i en skola som inte han gillar. det är då socialen eller någon annan myndighet kan börja agera

yusuke20 skrev:

Titti skrev:

yusuke20 skrev:igentligen så är det inte din ex som avgör vilken skola han ska gå i utan det är han som får välja

En sexåring kan inte välja själv. Det är de vuxnas sak att gemensamt besluta utifrån vad de tror blir bäst för barnet.

såvitt jag vet så är det skolstyrelsen som avgör vilken skoltyp han ska gå i och inte föräldrarna

mamman har faktiskt inte rätt att tvinga in barnet i en skola som inte han gillar. det är då socialen eller någon annan myndighet kan börja agera

En sexåring har varken rätt eller möjlighet att ha egna relevanta synpunkter på vilken skola denne skall gå i. Det är en föräldrauppgift helt och hållet och är båda föräldrarna vårdnadshavare skall de besluta gemensamt utifrån vad de anser vara barnets bästa.

I fråga om barnet skall placeras i särskola eller ej har skolan naturligtvis mycket att säga till om även om man skall försöka lösa även den frågan i samförstånd. Ett barn med NPF men utan utvecklingsstörning får inte placeras i särskola.

Titti skrev:

yusuke20 skrev:

Titti skrev:En sexåring kan inte välja själv. Det är de vuxnas sak att gemensamt besluta utifrån vad de tror blir bäst för barnet.

såvitt jag vet så är det skolstyrelsen som avgör vilken skoltyp han ska gå i och inte föräldrarna

mamman har faktiskt inte rätt att tvinga in barnet i en skola som inte han gillar. det är då socialen eller någon annan myndighet kan börja agera

En sexåring har varken rätt eller möjlighet att ha egna relevanta synpunkter på vilken skola denne skall gå i. Det är en föräldrauppgift helt och hållet och är båda föräldrarna vårdnadshavare skall de besluta gemensamt utifrån vad de anser vara barnets bästa.

I fråga om barnet skall placeras i särskola eller ej har skolan naturligtvis mycket att säga till om även om man skall försöka lösa även den frågan i samförstånd. Ett barn med NPF men utan utvecklingsstörning får inte placeras i särskola.

du har helt rätt men egentligen så menade jag att det är inte föräldrarna som bestämmer om barnet ska gå i särskolan eller grundskolan. om man gör tester och resultatet blir utvecklingsstörning så ska barnet gå i särskolan. om testet visar ingen utvecklingsstörning så ska han gå i grundsskolan.

Finns speciella klasser i grundskolan för barn med npf. Tex så finns Lunaskolan i Stockholm.
Lunaskolan är en fristående alternativ F-9-skola för elever med Aspergers syndrom, ADHD och liknande neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. 

Om jag någonsin skaffar barn så ska jag bannemig se till att inte göra samma misstag som mina föräldrar gjorde. Har hen/dom Aspergers Syndrom eller Autism så hamnar hen/dom på Särskolan, vilket det finns en i Härnösand som jag känner till.

Är barnen NT så blir det vanlig skola om det inte blir för bökigt på lektionerna.

Är din ex-fru satt att vara målsman? annars har personen ingen beslutsrätt.

Skolan bör vara med lugna klasser om det skall fungera med asperger. Specialundervisning är definitivt att föredra. Särskola är dock verkligen att göra sina barn en björntjänst om barnen är minst normalbegåvade eftersom det stänger alla vidare utbildningsmöjligheter och kvalificerade jobbmöjligheter.

Kika efter vad slags upptagningsområde skolan har och räkna med att allt negativt som mobbning mm döljs av skolan. Vilken pedagogik som används kan också inverka liksom åldern på lärarna.

Jag kan tänka mig att det där med öppet landskap innebär att det finns gruppbord utspridda, kanske i klassrummet, kanske även ute i korridorerna. Det har ju både för-och nackdelar. Det blir inte så högljutt kanske. På andra sidan är läraren ibland längre ifrån dem, vilket kan vara en nackdel om de behöver hjälp ofta eller om de stör varandra.

Antal lärare per elev är nog också som sagt något att vara observant på. Liksom hur stor del av eleverna som pratar svenska och de andra föräldrarnas bildningsnivå.

Zuumaester skrev:Om jag någonsin skaffar barn så ska jag bannemig se till att inte göra samma misstag som mina föräldrar gjorde. Har hen/dom Aspergers Syndrom eller Autism så hamnar hen/dom på Särskolan, vilket det finns en i Härnösand som jag känner till.

Är barnen NT så blir det vanlig skola om det inte blir för bökigt på lektionerna.

Alla med asperger behöver inte särskola. För vissa räcker det med vanlig klass i mindre storlek.

Zirre skrev:

Zuumaester skrev:Om jag någonsin skaffar barn så ska jag bannemig se till att inte göra samma misstag som mina föräldrar gjorde. Har hen/dom Aspergers Syndrom eller Autism så hamnar hen/dom på Särskolan, vilket det finns en i Härnösand som jag känner till.

Är barnen NT så blir det vanlig skola om det inte blir för bökigt på lektionerna.

Alla med asperger behöver inte särskola. För vissa räcker det med vanlig klass i mindre storlek.

Jag gick i en vanlig skola som fungerade rätt så bra trots att jag inte kunde de flesta lektionerna så bra, sen var det också med mobbningen.

Man kan väl pröva ett till tre år först innan man väljer särskolan. Jag tror det också går bra om man självundervisar barnet/n när man är hemma.

Jag har svårt att se att något barn med AS övhuvud skulle gå i särskola. Särskolan är ju till för dem som har lågt IQ (<70) och då har man inte AS för en del av kriteriet för AS är ju IQ > 70. Dessutom tror jag att låta AS gå i särskola cementerar den felaktiga bild, som jag kämpar emot, att AS = idiot = andra klassens medborgare. Och jag vet att livet är tufft nog för att redan som barn tala om för AS att du är annorlunda och kommer inte klara något alls därför sätter vi dig i särskola och sedan när du blir vuxen får du gruppboende m.m. för du är som en person från "en annan del av Köping".

Nej ingen AS i särskolan för då kan man redan från bb säga att "ledsen ditt barn har AS det är bäst med abort för han/hon kommer inte klara något i alla fall." Känns dessa tongångar igen? Det var härskande i Tyskland på 30-talet och är just dem jag har kämpat emot under hela mitt vuxna liv att motbevisa.

Nej, särskola är inget alternativ för personer med AS, högfungerande autism eller annan NPF. Visserligen är begåvningen ojämn, och man kan ha svårt att koncentrea sig, svårt att göra läxor o.s.v. Men det viktigaste är att man går i en vanlig skola, och om möjligt får hjälp av specialpedagog eller vad det heter numera, i de ämen man har svårast för. Går man i vanlig skola, har man störst möjligheter till ett vanligt jobb. Skulle du gå ut gymnasiet med halvtaskiga betyg i vissa ämnen, så kan du läsa upp dem på Komvux.

För den som har gått på särskola bland utvecklingsstörda, så är det som regel gruppboende och daglig verksamhet som gäller. Den som har blivit felaktigt placerad i särskola kan läsa upp alla ämnen på folkhögskola. Men, det är oftast väldigt jobbigt att ta igen förlorade skolår på folkhögskola, och många orkar inte hela vägen fram.

Mindre klass, ja det är bra om det går att ordna. Särskola, nej. Såvida inte barnet verkligen har en medelmåttig utvecklingsstörning och inte bedöms klara av vanliga skolan alls, då är särskola ett alternativ.