Jag menar rent allmänt, de kan ha grov asperger eller vara psykiskt sjuka, men jämfört med dem så är jag mer åt NT hållet. Och då de som jag nämnde innan, hade då sådana svårigheter och de trodde på spöken bland annat och jag fattade det som att de hade med deras diagnoser och göra. Kan också ha med olika bieffekter på olika mediciner, det kan vara droger mm.

HGJ skrev:

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:Om du syftade på det där jag sa i slutet, så menade jag att en person som har väldigt grav diagnos, kanske inte fattar hur man fikar eller sådana saker, eftersom den behöver mer stöd och hjälp.

Du måste ge exempel, ingen kan veta vad du anser vara en grov diagnos. Jag vet inte ens om du jämför med andra psykiatridiagnoser, eller med utvecklingsstörning eller annat.

Jag tror att hon helt enkelt jämför med folk som har större svårigheter och som avviker mer från normen, vare sig dessa människor formellt har samma diagnos som hon själv (Aspergers syndrom) eller exempelvis utvecklingsstörning.

Det är möjligt, men jag tycker någonstans att det vore viktigt att hon också utvecklar förmågan att förklara sånt här själv. Jag menar, det är snällt att du förklarar, men det motverkar lite grann syftet.

Jossie94 skrev:Jag menar rent allmänt, de kan ha grov asperger eller vara psykiskt sjuka, men jämfört med dem så är jag mer åt NT hållet. Och då de som jag nämnde innan, hade då sådana svårigheter och de trodde på spöken bland annat och jag fattade det som att de hade med deras diagnoser och göra. Kan också ha med olika bieffekter på olika mediciner, det kan vara droger mm.

Okej, menar du folk som har större svårigheter i vardagen än vad du har? Är det rätt uppfattat?

Just det här med spöken är jag väldigt nyfiken på. Varför tror du det skulle vara ett säkert tecken på att man har stora svårigheter? Sedan kan jag tänka mig lite olika sätt att tro på spöken, så det vore intressant om du kan förklara närmare?

De hade så grova diagnoser att de inte passade in där enligt mig. Jag kände mig sjuk när jag vart felplacerad där, just av den anledningen att jag var för normal/frisk eller hur man ska förklara det. Det kändes mer som att jag jobbade där som personal. De i personalen lät mig göra fler grejer, antagligen för de såg att jag inte hade samma svårigheter. Däremot upplevde jag att de var konstigt att personalen enbart ville att jag skulle göra vissa grejer, men det var förmodligen för att de andra inte klarade av det.

Yes, jag har ju sagt att jag inte har de svårigheterna såsom de jag syftade på personerna på den där DV hade, jag är mer NT men jag har ju fortfarande svårigheter i och med att jag har en diagnos.

Jossie94 skrev:De hade så grova diagnoser att de inte passade in där enligt mig. Jag kände mig sjuk när jag vart felplacerad där, just av den anledningen att jag var för normal/frisk eller hur man ska förklara det. Det kändes mer som att jag jobbade där som personal. De i personalen lät mig göra fler grejer, antagligen för de såg att jag inte hade samma svårigheter. Däremot upplevde jag att de var konstigt att personalen enbart ville att jag skulle göra vissa grejer, men det var förmodligen för att de andra inte klarade av det.

Yes, jag har ju sagt att jag inte har de svårigheterna såsom de jag syftade på personerna på den där DV hade, jag är mer NT men jag har ju fortfarande svårigheter i och med att jag har en diagnos.

Och hur menade du med spöken då? Varför skulle det vara ett tecken på att man har större problem?

Jag menade eftersom de hade så grava diagnoser och vissa hade så pass grava att mycket utav det som hände skedde i deras huvuden, så märkte jag när saker stämde och inte. Tex så hade jag en dåvarande tjejkompis där som sa saker personer hade sagt till henne, men när hon väl pratade med de personerna, så hade de inte alls den kontakten som det lät som innan, för då var de tex kära i henne och sådana saker. Men då kunde de knappt prata med varandra, därför fattade jag att hon bara hade föreställt det hela i sitt huvud, antagligen för hennes diagnos. Hon sa även mer allvarligare saker. Tillslut blev det som pojken som ropade varg, att dessa saker hände så ofta att man inte trodde det var rimligt längre. Det är ju hemskt om det nu var sant, men eftersom de skulle ha hänt så pass många gånger så lät det inte så trovärdigt.

Det där med spöken uppfattade jag bara var pga deras grava diagnoser, just för att de såg saker som antagligen skedde i deras huvuden och det var hela tiden drama runt dessa personer. De var väldigt avvikande mot normen, jag har ju inte så grav diagnos som dessa personer. Mina svårigheter är ju typ ironi/skämt eller jag har svårt för matte, men detta kan ju även NT personer ha svårigheter med också.

Jag tror inte på spöken, jag behöver inte bo i gruppboende, jag behöver inte en personal som hjälper mig hela tiden. Det var ju sådana här saker de personerna ville/behövde hjälp med i vardagen. De hade så pass grava diagnoser att de behövde mycket hjälp i vardagen, de bodde på gruppboenden och de trodde på spöken och hade ingen bra verklighetsuppfattning.

Jossie94 skrev:Jag menade eftersom de hade så grava diagnoser och vissa hade så pass grava att mycket utav det som hände skedde i deras huvuden, så märkte jag när saker stämde och inte. Tex så hade jag en dåvarande tjejkompis där som sa saker personer hade sagt till henne, men när hon väl pratade med de personerna, så hade de inte alls den kontakten som det lät som innan, för då var de tex kära i henne och sådana saker. Men då kunde de knappt prata med varandra, därför fattade jag att hon bara hade föreställt det hela i sitt huvud, antagligen för hennes diagnos. Hon sa även mer allvarligare saker. Tillslut blev det som pojken som ropade varg, att dessa saker hände så ofta att man inte trodde det var rimligt längre. Det är ju hemskt om det nu var sant, men eftersom de skulle ha hänt så pass många gånger så lät det inte så trovärdigt.

Det där med spöken uppfattade jag bara var pga deras grava diagnoser, just för att de såg saker som antagligen skedde i deras huvuden och det var hela tiden drama runt dessa personer. De var väldigt avvikande mot normen, jag har ju inte så grav diagnos som dessa personer. Mina svårigheter är ju typ ironi/skämt eller jag har svårt för matte, men detta kan ju även NT personer ha svårigheter med också.

Jag tror inte på spöken, jag behöver inte bo i gruppboende, jag behöver inte en personal som hjälper mig hela tiden. Det var ju sådana här saker de personerna ville/behövde hjälp med i vardagen. De hade så pass grava diagnoser att de behövde mycket hjälp i vardagen, de bodde på gruppboenden och de trodde på spöken och hade ingen bra verklighetsuppfattning.

Det här är JÄTTErörigt. Du blandar ihop dussintals olika saker och man förstår inte vad du egentligen vill säga.

Jag frågade en sak: Varför tror du att det är ett tecken på stora svårigheter att någon tror på spöken?

Och kanske även: HUR tror de på spöken? Har de sett spöken, anser sig vara ett medium och håller på med séanser eller är det snarare att de verkar tro på sagor i allmänhet, häxor, troll och spöken, t.ex. ?


Och du pratar fortfarande om grava diagnoser och man vet förstås inte vilka diagnoser du syftar på.

Jag pallar inte förklara något mer, ni får läsa en gång till.

Menar du med "grava diagnoser" utvecklingsstörda (IQ under 70) el svagbegåvade (IQ 70-85), med el utan autism? Eller menar du sådana som inte kan skilja på verklighet och fantasi?

Är detta något förhör?

Jag menar grava diagnoser rent allmänt. Oavsett om de har grav Asperger eller någon ännu grövre diagnos.

Toblerone skrev:Det här är JÄTTErörigt. Du blandar ihop dussintals olika saker och man förstår inte vad du egentligen vill säga.

Jag håller med om att det är rörigt. Men ett av diagnoskriterierna för autism är att man har nedsatt funktion på området social kommunikation:

Utan stöd kan brister i verbal och icke verbal social kommunikation märkas.

Själv har jag mycket mer nedsatt funktion i verbal kommunikation, men Jossie94 kanske har svårare för att uttrycka sig skriftligt?
Jag är imponerad av Toblerone som fortsätter ställa klargörande frågor då jag har gett upp för länge sen, det här inlägget är inte menat som kritik mot Toblerone. Jag tänkte bara att det kanske inte går att få tydligare svar än de Jossie redan har gett, därav frustrationen i de senaste svaren.

Jossie94 skrev:Jag pallar inte förklara något mer, ni får läsa en gång till.

Vi kan ju inte hjälpa att du förklarar dussintals ANDRA saker istället för den ena som man frågat efter.

Solblomma skrev:

Toblerone skrev:Det här är JÄTTErörigt. Du blandar ihop dussintals olika saker och man förstår inte vad du egentligen vill säga.

Jag håller med om att det är rörigt. Men ett av diagnoskriterierna för autism är att man har nedsatt funktion på området social kommunikation:

Utan stöd kan brister i verbal och icke verbal social kommunikation märkas.

Själv har jag mycket mer nedsatt funktion i verbal kommunikation, men Jossie94 kanske har svårare för att uttrycka sig skriftligt?
Jag är imponerad av Toblerone som fortsätter ställa klargörande frågor då jag har gett upp för länge sen, det här inlägget är inte menat som kritik mot Toblerone. Jag tänkte bara att det kanske inte går att få tydligare svar än de Jossie redan har gett, därav frustrationen i de senaste svaren.

Jo, jag förstår också att jag plågar henne lite här. Men det är inte det som är syftet förstås. Syftet var snarare att se om hon kan hitta ett sätt att förklara just det som saken gäller. Just som du säger att hitta verktyg för det.

Josefine, jag försöker hjälpa, även om det kan verka lite jobbigt. Men om man vill komma åt ett problem, så måste man ibland just insistera på att komma fram till den saken. Alternativet är definitivt värre. Dvs. om folk inte förstår dig, så når du inte fram till dem. Ibland låtsas folk också förstå för att de inte vill pressa för mycket - eller för att de inte orkar.

Och det är ingen bra strategi att prata om så många andra saker, det förklarar ju inte den saken som det gällde. Bättre att koncentrera sig på den. Även om du skulle vara lite otydlig där så har folk lättare då att fundera lite på hur du menar just DET än om du slänger 30 andra saker på dem också - då har de också glömt den ursprungligen saken.

Jossie94 skrev:Är detta något förhör?

Jag menar grava diagnoser rent allmänt. Oavsett om de har grav Asperger eller någon ännu grövre diagnos.

Folk frågar efter, eftersom det kan vara stora skillnader där. Man förstår annars inte på vilket område du anser att de har större problem än du. Om det mest handlar om att klara sig i vardagen hela tiden - dvs. folk som är utvecklingsstörda som kanske behöver hjälp i vardagen. Eller om man tänker på folk som har schizofreni och liknande - de kan ju inte skilja på verklighet och fantasi - fast de kan vara friska emellanåt.

Vad som är gravt och inte gravt, det kan t.o.m. läkare ha olika åsikter om. Det diskuteras hela tiden om Asperger verkligen ger mer funktionshinder än ADHD (man kan ju få mer hjälp med AS än med ADHD). Man kan nog ha större svårigheter om man har svår ADHD än om man har lätt Asperger. Så, det är inte så enkelt.

Det är ju detta jag har sagt hela tiden, bara det att jag har sagt det lite mer detaljerat med olika exempel.

Man kan nog ha större svårigheter om man har svår ADHD än om man har lätt Asperger.

fats jag tog inte just dessa milda diagnoser för jag anser ju att om man är psykiskt sjuk eller är som de som jag träffade, så hade vissa utav inte asperger eller add, de hade tex bipolar, någon sjukdom/diagnos för verklighetsuppfattningar, de trodde på spöken pga av sin diagnos/sjukdom (mest troligt)
De var tex en person som gick och rökte hela tiden och hade ingen kontakt med verkligheten och gick och ryckte i toalett handtaget. SÅ ja, de va mer avancerade sjukdomar/diagnoser än just add, adhd, asperger för det är ju standard diagnoser, de är så vanligt numera att de är "jaha, du har det, okej, då förstår jag." Inga ifrågasätter däremot kan jag känna att eftersom jag hamnar i mitten av min diagnos när det gäller diagnos grader, så kan folk missförstå mig pga det, för jag har inte 100 procent asperger eller autism, utan jag har drag av det och är mer åt NT hållet för man märker inte utåt att jag har en diagnos. Jag passar in bland NT för att jag fikar, shoppar, sminkar mig, bor med min sambo, är förlovad, jag gör normala vardagliga saker.

Dessa personer klarade inte av att praktisera, de visste knappt hur man åt. och det är inte för att vara elak mot dem, men de behövde mer hjälp och stöd med sådana saker. De blev mer som om jag var deras mamma eller att jag jobbade där, och därför kände jag att jag inte skulle vara där, de passade inte mig. DE hade som sagt för grova diagnoser. Det är som att en NT person är bland de som har shizofreni eller något sådant, man märker ju skillnad på personerna. De kan vara i stilen, hur de beter sig socialt, små saker.

Toblerone skrev:Och det är ingen bra strategi att prata om så många andra saker, det förklarar ju inte den saken som det gällde. Bättre att koncentrera sig på den. Även om du skulle vara lite otydlig där så har folk lättare då att fundera lite på hur du menar just DET än om du slänger 30 andra saker på dem också - då har de också glömt den ursprungligen saken.

Hoppas att jag inte motverkar något syfte nu genom att försöka förklara sådant som Jossie själv borde få förklara.

Inlägget ifråga må vara rörigt, men jag upplever det som mindre rörigt än annat hon har skrivit och åtminstone i någon mån klargörande. Ja, hon tar upp en massa andra saker, men hon nämner även det som det frågades om, d.v.s. spöken. Jag upplever att hon försöker sättta in personernas spöktro i ett större sammanhang. Spöktro i sig är kanske inte något tecken på något "gravt", men när personen också t.ex. har svårt att skilja mellan vad någon annan faktiskt har sagt till hen och vad hen bara har fantiserat om så kan den utomstående betraktaren lätt få intrycket att spöktron ingår i ett komplex som indikerar något "gravt".

HGJ skrev:

Toblerone skrev:Och det är ingen bra strategi att prata om så många andra saker, det förklarar ju inte den saken som det gällde. Bättre att koncentrera sig på den. Även om du skulle vara lite otydlig där så har folk lättare då att fundera lite på hur du menar just DET än om du slänger 30 andra saker på dem också - då har de också glömt den ursprungligen saken.

Hoppas att jag inte motverkar något syfte nu genom att försöka förklara sådant som Jossie själv borde få förklara.

Inlägget ifråga må vara rörigt, men jag upplever det som mindre rörigt än annat hon har skrivit och åtminstone i någon mån klargörande. Ja, hon tar upp en massa andra saker, men hon nämner även det som det frågades om, d.v.s. spöken. Jag upplever att hon försöker sättta in personernas spöktro i ett större sammanhang. Spöktro i sig är kanske inte något tecken på något "gravt", men när personen också t.ex. har svårt att skilja mellan vad någon annan faktiskt har sagt till hen och vad hen bara har fantiserat om så kan den utomstående betraktaren lätt få intrycket att spöktron ingår i ett komplex som indikerar något "gravt".

Det är ungefär det jag skulle kunna tänka mig också, att hon menar så, men jag tyckte ändå att det är en teori av många möjliga. Inte alls säkert, med andra ord, och jag tänkte, kanske förvirrar det mer, om det skulle visa sig vara fel.

Som du säger - det finns helt människor som fungerar utmärkt i sin vardag och som ändå tror på spöken. Men hon verkar syfta på folk som är psykotiska eller på något annat sätt inte riktigt "i verkligheten". Först var jag inte säker om hon trodde att ALLA som tror på spöken måste vara lågfungerande i vardagen...

Jo, syftet måste ju egentligen vara att personen själv lär sig att förklara mer exakt. Folk brukar inte ha så mycket tålamod att de frågar efter så mycket eller tolkar så omfattande.

Jossie94 skrev:Det är ju detta jag har sagt hela tiden, bara det att jag har sagt det lite mer detaljerat med olika exempel.

Man kan nog ha större svårigheter om man har svår ADHD än om man har lätt Asperger.

Okej.....

fats jag tog inte just dessa milda diagnoser för jag anser ju att om man är psykiskt sjuk eller är som de som jag träffade, så hade vissa utav inte asperger eller add, de hade tex bipolar, någon sjukdom/diagnos för verklighetsuppfattningar, de trodde på spöken pga av sin diagnos/sjukdom (mest troligt)

Här har du börjat meningen på ett sätt, inte slutfört tanken, utan mitt i meningen börjat att skriva något annat. Men det är bra att du äntligen nämner bipolar - då kan man ändå tänka sig någorlunda hur det kan se ut (även om du kanske inte är säker på diagnosen, det gör inget här). Och att du tycker att det verkade vara verklighetsuppfattningen som det var fel på, är ju också en viktig info. Och en nödvändig info, eftersom tro på spöken inte räcker som tecken för att någon skulle ha grava problem

De var tex en person som gick och rökte hela tiden och hade ingen kontakt med verkligheten och gick och ryckte i toalett handtaget. SÅ ja, de va mer avancerade sjukdomar/diagnoser än just add, adhd, asperger för det är ju standard diagnoser, de är så vanligt numera att de är "jaha, du har det, okej, då förstår jag."

Om det är standarddiagnoser, spelar ingen roll. Inte bra att vara för utsvävande. Förresten, det är faktiskt inte så att du bara förklarar mer detaljerat. Det är just det jag saknar. Utan det du gör är att du kretsar runt saken, nämner allt möjligt som du tror är inte långt ifrån den. Tyvärr så är detta olika för olika människor, andra kanske inte tycker att det ligger nära det som du egentligen menar, och dessutom blir man helt förvirrad för att det är för många olika saker.

Inga ifrågasätter däremot kan jag känna att eftersom jag hamnar i mitten av min diagnos när det gäller diagnos grader, så kan folk missförstå mig pga det, för jag har inte 100 procent asperger eller autism, utan jag har drag av det och är mer åt NT hållet för man märker inte utåt att jag har en diagnos. Jag passar in bland NT för att jag fikar, shoppar, sminkar mig, bor med min sambo, är förlovad, jag gör normala vardagliga saker.

Även NTs är inte 100 % NT. Och det är svårt att säga vad "i mitten av diagnosen" skulle innebära. Du bör egentligen använda mer exakt definerade uttryck, om folk ska förstå dig säkert. Finns det inte numera 3 grader inom autism? Då skulle du vara på grad 2? Eller på grad 1, för att du tycker du har lätta problem?

Som jag sa förut i diskussionen - om folk har märkt att du har svårigheter med det sociala, utan att de visste om din diagnos - då har du ju ett bevis att man märker det. Och det har du ju berättat att de har gjort. Och man måste inte just fika, shoppa eller sminka sig - jag brukar inte göra något av dessa, men folk brukar inte märka mina svårigheter.

Dessa personer klarade inte av att praktisera, de visste knappt hur man åt. och det är inte för att vara elak mot dem, men de behövde mer hjälp och stöd med sådana saker. De blev mer som om jag var deras mamma eller att jag jobbade där, och därför kände jag att jag inte skulle vara där, de passade inte mig. DE hade som sagt för grova diagnoser. Det är som att en NT person är bland de som har shizofreni eller något sådant, man märker ju skillnad på personerna. De kan vara i stilen, hur de beter sig socialt, små saker.

Såna här beskrivningar kan du skippa, de tillför inte något. Säg bara att personen behöver hjälp med enkla vardagliga sysslor.

Jag menar ju så som HGJ sa, att jag försöker hitta ett sammanhang. Där av varför jag upplevde att de som hade diagnoser och trodde på spöken, att det berodde på deras diagnos/sjukdom. Just för att i och med diagnosen/sjukdomen så kan det vara så att man ser saker för att hjärnan fungerar annorlunda. Om man säger att man tror på spöken till en NT så tycker ju dem att man är knäpp ungefär.

Det finns ju skräckfilmer där de har sjukdomar och så som gör att de inbillar sig saker eller ser saker mm.
Tex i filmen exorcism (eller vad den heter) så är ju hon inte besatt av en demon i verkligheten, utan i psykologiskt perspektiv så har hon förmodligen blivit utsatt för något trauma och bearbetar det, därav varför hon rör sig på ett onaturligt sätt, för det är kroppens sätt att reagera. Men i filmen har det gjort så att hon ska vara besatt av en demon och det ska handla om bibeln kortfattat.


Eller ett annat exempel, att i the ring så blir ju Aidan besatt och ritar teckningar, men i verkligheten så är detta bara ett barns reaktion på att det har hänt något jobbigt och visar då sina känslor genom att bli aggressiv eller i detta fallet rita teckningar. Det jag menar är att mina teorier är att det finns alltså en förklaring då varför man tror på spöken när man har en diagnos/sjukdom och min teori är då att det beror på sjukdomen /diagnosen.


Det är också varför jag har sagt hela tiden att jag upplevde det så som att de hade väldigt grava diagnoser då för att dels behövde de mycket hjälp och stöd plus att de hade dåliga verklighetsuppfattningar samt trodde på spöken så det resulterade då i att de hade väldigt grava diagnoser.

Det är ju skillnad på att ha adhd och adhd. Alltså lätt adhd eller grov adhd. Men för mig var detta fall, att de hade snäppet högre, alltså nästan psykiskt sjuka. Vissa hade ju asperger men de hade ju lätta, men så fanns de de som hade mer avancerade sjukdomar/diagnoser där de hade dåliga verklighets uppfattningar och trodde på spöken, som exempel.

Jossie94 skrev:Jag menar ju så som HGJ sa, att jag försöker hitta ett sammanhang. Där av varför jag upplevde att de som hade diagnoser och trodde på spöken, att det berodde på deras diagnos/sjukdom. Just för att i och med diagnosen/sjukdomen så kan det vara så att man ser saker för att hjärnan fungerar annorlunda. Om man säger att man tror på spöken till en NT så tycker ju dem att man är knäpp ungefär.

Sorry, men det finns gott om NT:s som tror på spöken. Det är visserligen en minoritet, men de finns. Norska prinsessan Märtha tror på ... jag tror det var skyddsänglar eller féer.

Det finns ju skräckfilmer där de har sjukdomar och så som gör att de inbillar sig saker eller ser saker mm.
Tex i filmen exorcism (eller vad den heter) så är ju hon inte besatt av en demon i verkligheten, utan i psykologiskt perspektiv så har hon förmodligen blivit utsatt för något trauma och bearbetar det, därav varför hon rör sig på ett onaturligt sätt, för det är kroppens sätt att reagera. Men i filmen har det gjort så att hon ska vara besatt av en demon och det ska handla om bibeln kortfattat.

Sorry, jag förstår inte vad du vill säga. I filmen SKA hon ju vara besatt och du kanske menar att man skulle kunna tänka sig att en person har som har genomgått trauma skulle kunna visa såna symptom. Att man dock skulle göra det när man bearbetar ett trauma, tycker jag är en ovanlig förklaring.

Och det finns även människor som tror att besatthet finns. T.ex. en del katoliker i öst-Europa.

Det är också varför jag har sagt hela tiden att jag upplevde det så som att de hade väldigt grava diagnoser då för att dels behövde de mycket hjälp och stöd plus att de hade dåliga verklighetsuppfattningar samt trodde på spöken så det resulterade då i att de hade väldigt grava diagnoser.

Det här är allt du behöver säga, så förstår man. Skippa ALLT det andra! Även spökena som bara förvirrar.

Det är ju skillnad på att ha adhd och adhd. Alltså lätt adhd eller grov adhd. Men för mig var detta fall, att de hade snäppet högre, alltså nästan psykiskt sjuka. Vissa hade ju asperger men de hade ju lätta, men så fanns de de som hade mer avancerade sjukdomar/diagnoser där de hade dåliga verklighets uppfattningar och trodde på spöken, som exempel.

Den här biten uppfyller ingen funktion och är inte heller begriplig.

Moderator: Korrigerade citeringen.

Men hur ska då man förklara perfekt då? för ni har så himla konstiga krav på hur man ska förklara, för oavsett hur jag förklarar, även om det är jätte tydligt så är det som att det alltid är något jag gör fel.


Som jag sa så ur ett verklighets perspektiv så har tjejen blivit utsatt för trauma, troligen blivit våldtagen och därav varför hon beter sig konstigt. I filmen är hon besatt av en demon, men det är ju bara så i filmen för att det ska bli läskigt. Det är ju ändå en skräckfilm. Ingen vet helt ju säkert om det finns spöken, demoner eller liknande, utan de har ju bara hittat på läskiga saker till själva filmen. De har hämtat verkliga händelser tex traumat dvs våldtäkten för det är ju mer troligt än att hon är besatt av en demon.

För hur ofta är man besatt av en demon liksom? Jag tror mer på att de är kroppen och hjärnans sätt att fungera om man är med om trauman eller liknande.

Men skräckfilmer är gjorda för att underhålla, det behöver inte finnas något trauma bakom upplevelserna. Som tittare får man ha "suspension of disbelief" och svälja att det finns spöken och demoner, iaf i filmens värld.

Sedan finns det rysare där huvudpersonen (alltid en kvinna) tycks uppleva övernaturliga saker, men sen visar det sig att en ond person låg bakom allt. Som i filmen Gasljus (1944) med Ingmar Bergman.

Efter den filmen har verbet "gaslighting" bildats. Det betyder att någon försöker manipulera någon annan att tro sig vara mentalsjuk.

J Carpenter
Edit: Påverkat (tror jag för mig) hur man tänker efteråt på filmen... Guldbaggen

Jossie94 skrev:Men hur ska då man förklara perfekt då? för ni har så himla konstiga krav på hur man ska förklara, för oavsett hur jag förklarar, även om det är jätte tydligt så är det som att det alltid är något jag gör fel.

Jag hoppas verkligen att vi inte är för hårda mot dig, men avsikterna är goda. Det är en hemsk situation om man inte blir förstådd av folk när man är ute någonstans. Och tyvärr så gör ju folk ofta inga stora ansträngningar att förstå när de inte förstår relativt snabbt. Och om du dessutom vill knyta nya kontakter, så gör ju kommunikationssvårigheter att folk avstår, eller låtsas förstå och undviker dig sedan. Dvs. jag hoppas att vi kanske kan ge dig några råd som hjälper, så att det inte blir så negativt.

Vi som har AS har ju svårt att förstå hur andra tänker men man utvecklar en hel del med åren. Det hjälper att läsa mycket (menar nu främst skönlitteratur) - man får ju då många exempel av hur folk kommunicerar och resonerar. Ett bra tips är också att säga EN sak och pausa lite och kolla om folk har förstått detta, inte rusa iväg och sväva ut i långa utläggningar. Folk brukar inte ens kunna lyssna bra om de fortfarande fundera över första grejen.

Du har dessutom en speciell vana - du uttrycker dig inte specifikt, utan använder bara väldigt allmänna ord. Det händer att folk gör så om de är osäkra, jag förstår det också. Man är rädd för att säga fel, så man försöker inte avvika och hoppas att de andra kan hålla med om att det är "något sånt". Det är dock inte bra att göra så. Ofta gör folk med AS också raka motsatsen - tar en liten grej väldigt specifikt, medans andra pratade mer allmänt. Även där är det jätteviktigt att inte bara rusa iväg med en lång monolog, utan stanna upp - kolla hur specifik det ska vara. Hur långt går de andra in på ämnet? Bara på ytan, eller är man redan på det mer detaljerade? Och framför allt: Behöver de veta detaljer för att överhuvudtaget kunna förstå?

Som jag sa så ur ett verklighets perspektiv så har tjejen blivit utsatt för trauma, troligen blivit våldtagen och därav varför hon beter sig konstigt. I filmen är hon besatt av en demon, men det är ju bara så i filmen för att det ska bli läskigt. Det är ju ändå en skräckfilm. Ingen vet helt ju säkert om det finns spöken, demoner eller liknande, utan de har ju bara hittat på läskiga saker till själva filmen. De har hämtat verkliga händelser tex traumat dvs våldtäkten för det är ju mer troligt än att hon är besatt av en demon.

Jag förstår vad du menar, men det går ju långt ifrån den ursprungliga frågan. Det jag inte fick svar på ifrån dig - och därför inte kunde förstå hur du tänker där - var just om du tror att det är helt onormalt att tro på spöken. Jag tror inte på spöken själv, men jag tycker ändå att - som du nu säger (NU har vi alltså fått fram det.... äntligen), att man inte vet helt, helt säkert. Det finns några som tror på sånt och de behöver inte vara mentalsjuka eller efterblivna för det.

För hur ofta är man besatt av en demon liksom? Jag tror mer på att de är kroppen och hjärnans sätt att fungera om man är med om trauman eller liknande.

Långt bort ifrån ämnet nu och jag tror personligen inte på det, men i vissa religioner ingår ju sånt.

Moderator: Korrigerade citeringen.