Jossie tycker inte att någon är fel, det handlar inte om det.

Om ni tittar på hur hon skriver och vilka problem
hon har så är det både Autism och Normala
problem hon har. Hennes pojkvän är säkert
inte typisk NT och hon älskar honom. När
hon behöver råd så vänder hon sig till oss.
Hon är inte mer NT-älskare än genomsnittet
här, snarare under medel ser man om man
slutar anta saker om henne.

När hon ”började starta trådar” här var hon
redan lite frustrerad, stressad och utbränd.
Det gav en lite fel bild av henne. Och man
får aldrig en andra chans att göra ett första
intryck. Hon är mycket mer stabil och smart
än vad det verkat här.

RSD555 skrev:hemskt att vilseleda någon

I min rymdhjälm är du riktigt speciell, man va fan, Skitsamma. So what?

nomemorytoday skrev:

RSD555 skrev:hemskt att vilseleda någon

I min rymdhjälm är du riktigt speciell, man va fan, Skitsamma. So what?

Om du menar Fabulaeous så har du rätt

Det där är obehagligt, RSD.
Lägg av.

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:5. ”Som jag sa …”
Vi människor gillar att upprepa oss för att försäkra oss om att vårt budskap verkligen når ända fram hos de vi pratar med. Det här är också ett misstag nästan alla gör hela tiden, oavsett ålder och kön. Men att använda sig av frasen ”Som jag sa …” får det att låta som om motparten har svårt för att begripa vad du säger och att du är förolämpad för att du tvingas upprepa dig själv. Du framstår då som både osäker och för att vara en översittare som vet bättre än alla andra.
Säg istället: ”Ibland uttrycker jag mig lite slarvigt” … och sedan förklarar du vad du vill ha sagt igen med andra ord och med lite mer närvaro.

Det är lite som detta men saken är att jag inte är otydlig med något känner jag. Och folk fattar ändå inte, därav varför jag tror det handlar om att folk inte vill fatta.

jaaaaa.... du börjar kanske förstå.

Jossies Inlägg innehåller tydligen ett citat från denna sida:

https://www.smartare-liv.se/artiklar.php?visa=saker-att-inte-saga

HGJ skrev:

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:5. ”Som jag sa …”
Vi människor gillar att upprepa oss för att försäkra oss om att vårt budskap verkligen når ända fram hos de vi pratar med. Det här är också ett misstag nästan alla gör hela tiden, oavsett ålder och kön. Men att använda sig av frasen ”Som jag sa …” får det att låta som om motparten har svårt för att begripa vad du säger och att du är förolämpad för att du tvingas upprepa dig själv. Du framstår då som både osäker och för att vara en översittare som vet bättre än alla andra.
Säg istället: ”Ibland uttrycker jag mig lite slarvigt” … och sedan förklarar du vad du vill ha sagt igen med andra ord och med lite mer närvaro.

Det är lite som detta men saken är att jag inte är otydlig med något känner jag. Och folk fattar ändå inte, därav varför jag tror det handlar om att folk inte vill fatta.

jaaaaa.... du börjar kanske förstå.

Jossies Inlägg innehåller tydligen ett citat från denna sida:

https://www.smartare-liv.se/artiklar.php?visa=saker-att-inte-saga

Tyckte dom andra punkterna var konstiga.

Som jag sa, tycker jag mer är en markör för att man vet att man upprepar sig, man är medveten om det, men upprepningen kan kännas relevant i sammanhanget. Det är inte ett vapen. Bara ett sätt att visa att man inte blivit helt glömsk.

Jag har hittat svaret nu. Jag har försökt knäcka en kod gällande sociala biten (få en helhet) men det finns ingen kod eller helhet, för människor lever i den sk dagsformen. Så om en person tycker det är fel med något så är det inte säkert att den tycker så nästa dag. Människor förändras hela tiden. Detta har jag då inte förstått förmodligen på grund av att jag har svårigheter med det sociala. Jag missar en del signaler. Men dem exemplen jag har tagit upp här har ju varit väldigt tydliga, att dem personerna varit väldigt tråkiga eller ouppfostrade. De har ju inte hälsat när man ska hälsa och sådär. Vissa saker har ju varit att det inte kanske hälsade pga ljudnivån tex men de har inte hälsat efteråt och sådant. Ingen i sällskapet presenterade heller de nya personerna. För mig är det viktigt att man som nya personer hälsar för det är ju något som man vet att man gör, för det är artigt och så. Det blir ju tydligt om jag hälsar på en ny person och den inte hälsar tillbaka, då är det klart man undrar, varför hälsade inte den tillbaka? Gjorde jag något fel?

Jag har ju ofta lagt skulden på mig, just för att har ju en diagnos och svårigheter men de som folk menat jag gör fel, det behöver inte ens vara några riktiga fel. Tex kan vara om de ser mig köpa en blå jacka, då kan de tycka jag gör fel som har den blåa jackan men om Petra har likadan blå jacka som mig, då är det helt okej. Hon får inga kommentarer om att hon gör några fel, det kan vara sociala fel såsom sociala koder.

Så det är så det är.

Jossie94 skrev:Jag har hittat svaret nu. Jag har försökt knäcka en kod gällande sociala biten (få en helhet) men det finns ingen kod eller helhet, för människor lever i den sk dagsformen. Så om en person tycker det är fel med något så är det inte säkert att den tycker så nästa dag. Människor förändras hela tiden. Detta har jag då inte förstått förmodligen på grund av att jag har svårigheter med det sociala. Jag missar en del signaler. Men dem exemplen jag har tagit upp här har ju varit väldigt tydliga, att dem personerna varit väldigt tråkiga eller ouppfostrade. De har ju inte hälsat när man ska hälsa och sådär. Vissa saker har ju varit att det inte kanske hälsade pga ljudnivån tex men de har inte hälsat efteråt och sådant. Ingen i sällskapet presenterade heller de nya personerna. För mig är det viktigt att man som nya personer hälsar för det är ju något som man vet att man gör, för det är artigt och så. Det blir ju tydligt om jag hälsar på en ny person och den inte hälsar tillbaka, då är det klart man undrar, varför hälsade inte den tillbaka? Gjorde jag något fel?

Jag har ju ofta lagt skulden på mig, just för att har ju en diagnos och svårigheter men de som folk menat jag gör fel, det behöver inte ens vara några riktiga fel. Tex kan vara om de ser mig köpa en blå jacka, då kan de tycka jag gör fel som har den blåa jackan men om Petra har likadan blå jacka som mig, då är det helt okej. Hon får inga kommentarer om att hon gör några fel, det kan vara sociala fel såsom sociala koder.

Så det är så det är.

Ja, det är så det är!

Sen finns det ju alltid undantag, jag förstår att du redan vet det men det kan ändå vara bra tillägga. Speciellt om man är ny här och folk inte vet vem man är.

T ex här är ju ett undantag. Du menar ju inte att alla på forumet måste svara på ditt inlägg, annars är dom tråkiga mobbare.

”Det gäller inte alla, alla är ju olika osv” brukar jag skriva ibland. Menar inte att det är den perfekta lösningen men det kanske kan vara något.

Jag har ju inte vetat hur jag ska förklara detta heller och jag tyckte ju de jag förklarade tidigare var väldigt tydligt enligt mig och för alla andra trodde jag. Man kan ju tolka saker olika men för mig var de jag berättade ändå lite allmänt känt.

Jag kan också blanda ihop saker, de kan ni säkert också göra. Och tex det där med pepsi Max var ju en sådan där allmänt känd grej jag trodde majoriteten visste vad det var, sedan kanske det finns någon som inte vet om det men det är mer rimligt att folk vet vad det är. Även om man är ointresserad av saker så är det så lätt att se och höra om saker, vi är ju typ översvämmade av reklam och sociala medier dagligen.

Tex Fb är ju så vanligt nu, så det är ju mer konstigt om man inte har fb. Typ så.

Jossie94 skrev:Jag har ju inte vetat hur jag ska förklara detta heller och jag tyckte ju de jag förklarade tidigare var väldigt tydligt enligt mig och för alla andra trodde jag. Man kan ju tolka saker olika men för mig var de jag berättade ändå lite allmänt känt.

Du förklarade tydligt men du förklarade dåligt vem du var.

Jag kom tillbaka hit ganska nyligen och såg att någon startade trådar och skrev samma saker i alla. Du var trött, uppgiven och stressad och desperat, vilket är naturligt. Men det VERKADE för mig som du var påstridig och respektlös. Jag förstod inte att det var situationen som var jobbig så jag trodde det var du.

Sen skrev du att du gått på DV för grövre diagnoser och då har man bilden klar. Och man får ingen andra chans att göra ett första intryck.

Jossie94 skrev:Jag har hittat svaret nu. Jag har försökt knäcka en kod gällande sociala biten (få en helhet) men det finns ingen kod eller helhet, för människor lever i den sk dagsformen. Så om en person tycker det är fel med något så är det inte säkert att den tycker så nästa dag. Människor förändras hela tiden. Detta har jag då inte förstått förmodligen på grund av att jag har svårigheter med det sociala. Jag missar en del signaler. Men dem exemplen jag har tagit upp här har ju varit väldigt tydliga, att dem personerna varit väldigt tråkiga eller ouppfostrade. De har ju inte hälsat när man ska hälsa och sådär. Vissa saker har ju varit att det inte kanske hälsade pga ljudnivån tex men de har inte hälsat efteråt och sådant. Ingen i sällskapet presenterade heller de nya personerna. För mig är det viktigt att man som nya personer hälsar för det är ju något som man vet att man gör, för det är artigt och så. Det blir ju tydligt om jag hälsar på en ny person och den inte hälsar tillbaka, då är det klart man undrar, varför hälsade inte den tillbaka? Gjorde jag något fel?

Jag har ju ofta lagt skulden på mig, just för att har ju en diagnos och svårigheter men de som folk menat jag gör fel, det behöver inte ens vara några riktiga fel. Tex kan vara om de ser mig köpa en blå jacka, då kan de tycka jag gör fel som har den blåa jackan men om Petra har likadan blå jacka som mig, då är det helt okej. Hon får inga kommentarer om att hon gör några fel, det kan vara sociala fel såsom sociala koder.

Så det är så det är.

Allvarligt?

Okej, nu var jag kanske lite taskig, men jag förstod det inte från början heller. Jag skulle inte säga att folk förändras, utan snarare att de har väldigt många olika sidor i sig, som man ser vid olika tidpunkter. De förändras ju inte helt och hållet, utan de visar bara en annan sida av sig själva.

Och vissa små-saker kan vara rätt eller fel pga andra detaljer.

Du kanske har förstått det.

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:Jag har hittat svaret nu. Jag har försökt knäcka en kod gällande sociala biten (få en helhet) men det finns ingen kod eller helhet, för människor lever i den sk dagsformen. Så om en person tycker det är fel med något så är det inte säkert att den tycker så nästa dag. Människor förändras hela tiden. Detta har jag då inte förstått förmodligen på grund av att jag har svårigheter med det sociala. Jag missar en del signaler. Men dem exemplen jag har tagit upp här har ju varit väldigt tydliga, att dem personerna varit väldigt tråkiga eller ouppfostrade. De har ju inte hälsat när man ska hälsa och sådär. Vissa saker har ju varit att det inte kanske hälsade pga ljudnivån tex men de har inte hälsat efteråt och sådant. Ingen i sällskapet presenterade heller de nya personerna. För mig är det viktigt att man som nya personer hälsar för det är ju något som man vet att man gör, för det är artigt och så. Det blir ju tydligt om jag hälsar på en ny person och den inte hälsar tillbaka, då är det klart man undrar, varför hälsade inte den tillbaka? Gjorde jag något fel?

Jag har ju ofta lagt skulden på mig, just för att har ju en diagnos och svårigheter men de som folk menat jag gör fel, det behöver inte ens vara några riktiga fel. Tex kan vara om de ser mig köpa en blå jacka, då kan de tycka jag gör fel som har den blåa jackan men om Petra har likadan blå jacka som mig, då är det helt okej. Hon får inga kommentarer om att hon gör några fel, det kan vara sociala fel såsom sociala koder.

Så det är så det är.

Allvarligt?

Ja, om man jobbar på samma arbetsplats t ex så är det oartigt att ignorera och stöta ut någon. Inte säga hej ens.

I vissa situationer måste man visa lite hänsyn även om man är NT och den andre har diagnos. Om man kommer till en affär så får inte personalen ignorera dom som är udda på något sätt. Då kan man kalla det oartigt.

Även om jag inte är NT så är det jobbigt när folk målar upp att jag ska vara på ett visst vis. T ex "Du brukar ju bjuda". Ja men idag har jag inte råd. "Varför inte?" Suck.

Eller, "Du brukar ju vara min gratispsykolog i 6 timmar i sträck eller läxhjälp i 4 timmar, du är ju sådan, varför inte idag? Ja, men idag har jag 40 graders feber och jag måste ändå tvätta. Så det funkar inte. "Jo men du klarar det för min skull. Du brukar ju göra det så jag räknar med dig." Följt av massa tjat att jag har "förändrats" och blivit "elak".

Ja herregud.

Människor har sina egna liv. Har märkt att de med gravare autism inte kan acceptera det, för de tror att andra människor inte har sina egna liv utan står på standby för att hjälpa universums mitt som är dem själva.

Folk har inte samma schema och samma ork varje dag. Vissa dagar har man fullt upp med att överleva. Man behöver inte mer press.

Sedan kan det även bli så som jag har blivit på senare tid. Jag har ingen pardon för någon. De får en chans och klarar det inte den utan tramsar sig, har de straffat ut sig. Jag orkar inte vara allas förstående moster längre. Orkar inte stå mot spott och spe, för att sedan bli tillfrågad men vi är väl fortfarande vänner?

Tror att andra också kan gått igenom detta, skaffat vänner som bara sugit ut dem och nu är de väldigt restriktiva att skaffa nya.

RSD555 skrev:

Toblerone skrev:

Jossie94 skrev:Jag har hittat svaret nu. Jag har försökt knäcka en kod gällande sociala biten (få en helhet) men det finns ingen kod eller helhet, för människor lever i den sk dagsformen. Så om en person tycker det är fel med något så är det inte säkert att den tycker så nästa dag. Människor förändras hela tiden. Detta har jag då inte förstått förmodligen på grund av att jag har svårigheter med det sociala. Jag missar en del signaler. Men dem exemplen jag har tagit upp här har ju varit väldigt tydliga, att dem personerna varit väldigt tråkiga eller ouppfostrade. De har ju inte hälsat när man ska hälsa och sådär. Vissa saker har ju varit att det inte kanske hälsade pga ljudnivån tex men de har inte hälsat efteråt och sådant. Ingen i sällskapet presenterade heller de nya personerna. För mig är det viktigt att man som nya personer hälsar för det är ju något som man vet att man gör, för det är artigt och så. Det blir ju tydligt om jag hälsar på en ny person och den inte hälsar tillbaka, då är det klart man undrar, varför hälsade inte den tillbaka? Gjorde jag något fel?

Jag har ju ofta lagt skulden på mig, just för att har ju en diagnos och svårigheter men de som folk menat jag gör fel, det behöver inte ens vara några riktiga fel. Tex kan vara om de ser mig köpa en blå jacka, då kan de tycka jag gör fel som har den blåa jackan men om Petra har likadan blå jacka som mig, då är det helt okej. Hon får inga kommentarer om att hon gör några fel, det kan vara sociala fel såsom sociala koder.

Så det är så det är.

Allvarligt?

Ja, om man jobbar på samma arbetsplats t ex så är det oartigt att ignorera och stöta ut någon. Inte säga hej ens.

I vissa situationer måste man visa lite hänsyn även om man är NT och den andre har diagnos. Om man kommer till en affär så får inte personalen ignorera dom som är udda på något sätt. Då kan man kalla det oartigt.

Jo, visst, det var inte det. Jag reagerade snarare på att hon sa att människor förändras hela tiden. Men sedan förstod jag att hon kanske menar rätt. Dvs. att de har olika sidor och kan bete sig olika på olika dagar. Där får man ju akta sig för att inte vara för tolerant med andra. Det är ju inte okej att bete sig hur som helst om man har en dålig dag.

När det gäller personal i affärer - där kan det variera väldigt. Ibland kan framför yngre anställda som kanske inte tänker jobba där särskilt länge bete sig ganska oartigt. Men där är det ju inte personligt umgänge som man väljer utan jobb.

När min pappa haft en dålig dag på jobbet var han arg och skrek när han kom hem.

Jag trodde att det bara berodde på mig, att jag varit dum dom dagar han skrek och snäll dom dagar han var lugn.

När jag blev äldre kom jag på att människor förändras från dag till dag. Och det andra Jossie skrev.

Om jag kommer till en begravning och är klädd för en dag på stranden kommer folk titta snett på mig. Och om jag försöker få en ursäkt för att dom mobbat mig kommer dom säga att det var jag som var dum.

När jag skrev det såg alla att jag var en hemsk person som försvarade mobbning.

Men Toblerone såg att det bara var ett bra exempel.

Hur kunde Toblerone se det? Hur kan Toblerone se mig?

Det är lite så jag menar, de finns några som har sett mina fel och brister och då bara du har en diagnos, eller att de bara har antagit att jag haft det rättaresagt. Medan andra har ju inte sett någonting och bara vadå har du en diagnos? Det ser man ju inte på dig. Då har de ju bara fattat att jag har en diagnos när jag har sagt det. Men då har jag väntat in att säga det, för jag säger ju inte det till vem som helst. Nyligen sa jag det till en tjejkompis då jag kände att jag kunde säga det till henne eftersom jag förstod att hon skulle förstå. Hon tycker ju inte det är konstigt att fika eller luncha och då har vi inte setts på hur många år som helst. Vissa personer är ju roliga och ser inte något fel i någonting.

Jossie94 skrev:Det är lite så jag menar, de finns några som har sett mina fel och brister och då bara du har en diagnos, eller att de bara har antagit att jag haft det rättaresagt. Medan andra har ju inte sett någonting och bara vadå har du en diagnos? Det ser man ju inte på dig. Då har de ju bara fattat att jag har en diagnos när jag har sagt det. Men då har jag väntat in att säga det, för jag säger ju inte det till vem som helst. Nyligen sa jag det till en tjejkompis då jag kände att jag kunde säga det till henne eftersom jag förstod att hon skulle förstå. Hon tycker ju inte det är konstigt att fika eller luncha och då har vi inte setts på hur många år som helst. Vissa personer är ju roliga och ser inte något fel i någonting.

Det var precis så jag menade! Det känns som att läsa Paula Tilli. Du skriver lika tydligt!

Vi är inte samma person men vi har gått i samma skor. Vi har samma diagnos. RSD555

Har du också atypisk autism?