Jag anar nästan att det har raderats i en och annan tråd under natten/förmiddagen för nu hittade jag inte ett inlägg som jag nästan är säker på att jag lade igårkväll.

Frågan avsåg specialintresse kontra fetisch.

Nu är jag ingen höjdare på ord och ursprung så därför ställer jag frågan, hur definierar du "specialintresse" kontra "fetisch", eller vad är den stora skillnaden och var går gränsen för vad som är vad?

För mig har begreppet "specialintresse" om berör detaljer kring själva intresset, siffror, statististik, årtal, kunskap och att gärna ägna sig åt det, förlora sig i det och hitta massor av ahauppgifter och en upplevelse av att man "kommer vidare i sin kunskap" (men kanske själv uppfatta att man inte kan ett jota, trots att man kanske kan allt som i stort sett finns att hitta i området; typ; "det han inte kan om xxx är inte värt att veta". Själv uppnår jag inte det där sista utan når bara att jag VILL nå till det, först när jag kan eller känner att jag behärskar ett område så känner jag mig säker på det typ.
Ett ex är när jag skaffade en oplaceringshund, och inte tyckte att jag kunde något om hundar när jag var färdig instruktör utan fick fortsätta några år till med olika mentalhundskurser, utbildningar, egen läsning etc, etc, etc. När han var för gammal tyckte jag att jag kunde min hund, men jag kunde inget om hundar i alla fall, fast att jag under en period på nästan tio år inte pratade om annat än hundar.

Just nu är mitt huvudämne gamla tapeter, och jag gör på ungefär samma sätt idag och är inne på mitt andra år med detta intresse, som säkert håller sig många år till.

Det var en helt onödig utläggning, men jag ville ge bakgrund till hur jag definierar specialintresse. Förr tyckte jag nog bara att jag tyckte att det var roligt att hålla på med, som en hobby, men idag måste jag väl medge att jag aldrig gör något på en lagom nivå. Jag kan ex låta min tillvaro falla för att jag håller på med mitt intresse. Disk? Vad är det? Jag skall ju bara....

En fetish däremot ger en sexuell laddning, vilket mitt intresse absolut inte gör. Där definierar jag den stora skillnaden. Blir det en sexuell dragning så är det för mig inte längre fråga om specialintresse.

Tänker jag fel?

Whoops, ett alternativ försvann:

Ja. Jag har både och; mitt specialintresse är min fetisch!

Kan admin lägga till det alternativet tro?


Admin:

Har lagt till det saknade alternativet.

Definitionen av en fetich är väl att dess innehavare blir sexuellt upphetsad av något som knappast på något biologiskt sätt kan antas ha med sex att göra. Det är väl allt som behöver skrivas i ämnet?

En intessantare fråga tycker jag är vad, om någon, det är för skillnad mellan aspiga specialintresen och andra specialintressen samt vad det är för skillnad mellan intressen och specialintressen. Är det sista bara en ordvalsfråga? Sådant ... kanske det redan finns nån tråd om och nu är jag ju OT i den här så det är bäst att sätta punkt.

[EDIT] Kikarn, jag tror du kan ändra själv den första kvarten, även i omröstningar.

Jag vet inte. Om någons specialintresse skulle vara en speciell typ av kläder och vederbörande ägnar oändligt mycket tid till att läsa om dessa kläder, inhandla dem. sy upp dem etc... samtidigt som det skulle inge personen sexuell njutning att ta dem på sig..så vore det väl minst lika mycket specialintresse som fetisch?

Och någon skulle väl också hypotetisk sett kunna ha sexleksaker som specialintresse utan att någonsin använda sig av dylika?

Är inte fetisch i ordets sanna bemärkelse mer att likna vid en vidskeplig fixering?

Proffe Slimp skrev:Är inte fetisch i ordets sanna bemärkelse mer att likna vid en vidskeplig fixering?

Fetischism används både i religiös/etnografisk och i sexologisk betydelse. Antar att den första betydelesen var den ursprungliga som sedan utvidgats.

Specialintressen finns, ja.

De flesta människor har minst en (sexuell) fetisch, även om långt ifrån alla är villiga ett erkänna det, även för sig själv. Det behöver ju inte vara något "extremt" som att en man vill klä sig i strumpbyxor eller liknande.

Själv har jag ett gäng, varav doften och känslan av läder är den oskyldigaste.

jonsch skrev:En intessantare fråga tycker jag är vad, om någon, det är för skillnad mellan aspiga specialintresen och andra specialintressen samt vad det är för skillnad mellan intressen och specialintressen. Är det sista bara en ordvalsfråga? Sådant ... kanske det redan finns nån tråd om och nu är jag ju OT i den här så det är bäst att sätta punkt.

[EDIT] Kikarn, jag tror du kan ändra själv den första kvarten, även i omröstningar.

Jag tycker inte att din vinkel eller frågeställning är ot, utan snarare en fördjupning i diskussionen, så om ingen annan misstycker så får du gärna utveckla vidare!

Jag kunde ändra själva inlägget men inte frågealternativen, jag försökte utan att lyckas med det. (rutan med undersökningen kom inte upp). Tack till admin!

Specialintresse är mycket djupare och smalare än vanligt intresse. Ett vanligt intresse tränger sig inte på, och ger kanske inte lika mycket glädje som ett vanligt intresse.

Aspiga specialintressen är nog de som NT tycker är konstiga.
Jag ser ingen som helst skillnad i att vara järnvägsnörd eller fotbollsnörd.
En annan skillnad kan vara att aspigt intresse "ger mindre" i fråga om jobb o.s.v. men även det anser jag mest vara NT-definition. Det finns ju faktiskt ganska många aspergare som lever på sina specialintressen. Och det finns NT:ar som är mycket intresserade av saker som "inte ger" något heller, fast de är mer accepterade.

Men - detta är bara vad jag tänker när jag skriver detta.

Jag har personligen tidigare bara tyckt att jag ägnar mig åt olika "hobbys" under årens gång. Det jag mer och mer lutar åt att börja ifrågasätta när det gäller mig själv är min intensitet när jag har ett intresse. Jag har en "förmåga" till att ägna mitt intresse all vaken tid när det upptar mig, och gå in i det fullständigt, så mycket att min vardag runtomkring mig antingen faller, eller kretsar omkring det och jag har bara en tillfredställelse när jag får ägna mig åt just DET, eller jag kan bara stå ut att göra annat korta perioder om jag måste jobba undan så att jag kan ägna mig åt just DET. Allt annat tappar jag i prioritet och engagemang. Det är väldigt höga toppar när det funkar, men det kan lika gärna komma en gräns för när jag går fullständigt in i väggen för att intresset har tagit för stort utrymme av min tillvaro där jag urholkats helt, både socialt, och att allt är kaos runtomkring mig.

Vidare har jag hört att det finns de som blir fullt tillfredsställda av att ägna sig åt sin hobby en utsatt dag och tid i veckan och sen klarar de av att vänta en hel vecka på att tiden infaller igen och är fullt nöjda med den nivån?
Jag börjar ana att det är så man ägnar sig åt ett intresse eller en hobby?

Bara det att kunna sätta TID på sin vecka och hålla den. Jag anmäler mig inte på kurser för jag har lärt mig att jag inte är nöjd med en timmas aktivitet (eller liknande utmätt tid) under ledning av någon annan, och sen skall jag vänta, och försöka komma ihåg både tid och dag, vecka efter vecka utan att tröttna och avboka för att när det väl infaller så kommer jag inte iväg ändå (eller har glömt).

En grej som stör mig fantastiskt när det talas om specialintressen är pratet om att man skulle samla meningslös och katalogartad kunskap som inte kan omsättas i praktiken.

För det första behöver inte katalogartad kunskap vara meningslös, för det andra, meningslös för vem? Vem definierar det? Om det ger en nåt att ägna sig åt nåt så är det väl inte meningslöst?

Varför skulle mitt grottande i indiska kokböcker - nåt som gjorde att jag lärde mig en del hindi på kuppen, förutom att jag blev en fena på indisk matlagning- vara meningslös? Bara för att jag ägnade så mycket tid åt det under en period?

Visst, jag gjorde hellre det än mycket annat, men vem definierar hur många timmar man ska ägna åt ditt eller datt? Och varför ska det definieras? Och varför i termer som nästan låter som man skulle vara defekt om man var hängiven nånting?

Så länge man inte missköter t ex sina ungar om man har några så är det väl skitisamma om man läser kokböcker eller glor på dumburken? Varför skulle mitt insnöande på svenska proletärförfattare vara ner meningslöst, än säg... läsande av Tara eller Amelia?

Det förstnämnda gjorde det väldigt mycket lättare att skriva C-uppsats kan jag säga, eftersom den handlade om just arbetarlitteratur och inte en nutida svensk dammedia.

Vidare, mitt läsande av npf-litteratur, det har gett andra människor en hel del, när jag kunnat tipsa om att hellre läsa den än den boken. Då är det inte ens bara jag själv det gagnar, utan andra.

Kort sagt, en del definitioner av vad ett specialintresse tycker jag är skrotfärdiga.

Alien skrev:

Proffe Slimp skrev:Är inte fetisch i ordets sanna bemärkelse mer att likna vid en vidskeplig fixering?

[WikiSve]Fetischism[/WikiSve] används både i religiös/etnografisk och i sexologisk betydelse. Antar att den första betydelesen var den ursprungliga som sedan utvidgats.

Joo, men när kvinnor som typ köper två par skor i månaden utan att bry sig speciellt mycket om dom kallar sig för skofetischister så är de ute och cyklar.

Ja, jag har ett specialnintresse. (men ej Fetisch).

Fetisch kallar jag att bli sexuellt upphetsad av något; långt hår, högklackade skor, ponyplay, BDSM... jag har inte sånt vad jag vet.

Specialintresse är intressen (ibland gått över styr) som upptar en stor del av personens nyfikenhet, fixering.

Vanliga intressen tänker jag är när ntresset inte är lika fanatiskt, utan att man faktiskt kan prata om något annat också, utan att hela tiden tappa fokuset och börja snacka/visa saker med specialintreset.

Väl talat alfapetsmamma! Exakt vad jag känner...

Jag retar mig väldigt mycket på Gillbergs formulering, om det där med "monomana, snäva intressen", och särskilt det där med "inlärda fakta utan djupare mening". Suck. Rör inte mitt specialintresse!

För övrigt har inget av mina specialintressen varit kopplade till sexualitet övht.

MsTibbs skrev:Ja, jag har ett specialnintresse. (men ej Fetisch).

Fetisch kallar jag att bli sexuellt upphetsad av något; långt hår, högklackade skor, ponyplay, BDSM... jag har inte sånt vad jag vet.

Specialintresse är intressen (ibland gått över styr) som upptar en stor del av personens nyfikenhet, fixering.

Vanliga intressen tänker jag är när intresset inte är lika fanatiskt, utan att man faktiskt kan prata om något annat också, utan att hela tiden tappa fokuset och börja snacka/visa saker med specialintreset.

Ja, exakt så tycker jag också. Dessutom tror jag en fetischist har samma böjelse hela livet. Kanske utvecklas den och blir mer avancerad men är ändå i grunden samma.

Specialintressen däremot kan växla. Efter ett tag kan man hitta nåt helt nytt som man blir fixerad av och det gamla blir helt ointressant.

Fetisher har nog många (de flesta?) och spännvidden är stor. I de flesta fall är det helt oskyldiga saker men i extremfallet kan det röra sig om ex.vis pedofili-tendenser (vet dock inte om det är så) som kan utvecklas till "samhällsfarlig verksamhet".

Alexandra skrev:Väl talat alfapetsmamma! Exakt vad jag känner...

Jag retar mig väldigt mycket på Gillbergs formulering, om det där med "monomana, snäva intressen", och särskilt det där med "inlärda fakta utan djupare mening". Suck. Rör inte mitt specialintresse!

Även jag instämmer.
Det är lögn att intressen är "snäva" och klyschan att vi aspergare "flyr in i dem" stör mig något otroligt.
Flyr ifrån vad om jag får fråga, fotboll? Skvaller? Strandhäng?

Mina intressen har en mängd implikationer i mitt vardagliga liv, enbart positiva skulle jag vilja säga. Intressen 'öppnar upp' världen för en. Man lär sig, man blir kunnig. Skulle det vara sjukligt på ngt sätt heter jag Snurre Sprätt...

KrigarSjäl skrev:

Alexandra skrev:Väl talat alfapetsmamma! Exakt vad jag känner...

Jag retar mig väldigt mycket på Gillbergs formulering, om det där med "monomana, snäva intressen", och särskilt det där med "inlärda fakta utan djupare mening". Suck. Rör inte mitt specialintresse!

Även jag instämmer.
Det är lögn att intressen är "snäva" och klyschan att vi aspergare "flyr in i dem" stör mig något otroligt.
Flyr ifrån vad om jag får fråga, fotboll? Skvaller? Strandhäng?

Mina intressen har en mängd implikationer i mitt vardagliga liv, enbart positiva skulle jag vilja säga. Intressen 'öppnar upp' världen för en. Man lär sig, man blir kunnig. Skulle det vara sjukligt på ngt sätt heter jag Snurre Sprätt...

Jo, men i Aspergers docentavhandling Die autistichen Psychopaten im Kindesalter (som fortfarande inte har översatts direkt från tyskan) så nämns just den där inflexibla faktafixeringen som ett av många problem man måste ta hänsyn till. Ett exempel är huvudräkning. Visserligen så fanns det exempel på barn vars egenkomponerade metoder gjorde dom överlägsna klasskamraterna, men som senare kunde ställa till med problem i den högre matematiken. Sedan så måste alla titt som tätt lära om. Men har man svårt med flexibilitet så kommer det att kosta mer än det smakar.

Vi kan väl ta något så enkelt som miniräknare. På min TI-82 finns det inget rottecken. Så om jag skall dra ut en kvadratrot är det att skriva 9^0.5 för att få 3. Lite småknepigt, men enkelt. Hade jag däremot bestämt mig för att en grafräknare utan rottecken inte är någon riktig grafräknare så hade jag varit tvungen att hitta en annan.

En utmärkt illustration till meningslösheten med att hänga sig kvar vid gamla "så här skall det vara" finner vi i Flashbackprofilen Mankans tråd: Vedisk Matematik: Genial, snillrik och supereffektiv!

P.S. Sedan så är väl fixering vid osmälta fakta något som tenderar att försvinna med åldern. Förmodligen så är det en slags samverkan mellan individ och grupp. De käcka 14-åringarna kanske gillar rabbla fakta om olika miniräknarmodeller, men en 41-åring som skall designa en ny miniräknare måste tänka och agera på ett helt annorlunda sätt för att få respekt från sina likar.

Sedan så kan även hela kulturer vara barnsliga. Why Arabs Loses Wars

Education Problems

Training tends to be unimaginative, cut and dried, and not challenging. Because the Arab educational system is predicated on rote memorization, officers have a phenomenal ability to commit vast amounts of knowledge to memory. The learning system tends to consist of on-high lectures, with students taking voluminous notes and being examined on what they were told. (It also has interesting implications for a foreign instructor, whose credibility, for example, is diminished if he must resort to a book.) The emphasis on memorization has a price, and that is in diminished ability to reason or engage in analysis based upon general principles. Thinking outside the box is not encouraged; doing so in public can damage a career. Instructors are not challenged and neither, in the end, are students.

Alexandra skrev:Väl talat alfapetsmamma! Exakt vad jag känner...

Jag retar mig väldigt mycket på Gillbergs formulering, om det där med "monomana, snäva intressen", och särskilt det där med "inlärda fakta utan djupare mening". Suck. Rör inte mitt specialintresse!

Word.
Är det inte ett monomant, snävt intresse att ägna all sin fritid åt att följa t.ex. AIK, Bajen, Malmö FF, etc? Nej, förlåt, det är ju så många NT-are som gör det, då kan det ju inte vara ett snävt intresse. Men att titta på tåg!? Att läsa om psykofarmaka!? Att lära sig allt om en musikal!? Oj, oj, oj, fram med tvångströjan.

Det där med djupare mening är också idiotiskt. Det är väl individen som ägnar sig åt saken som ger den en djupare mening. Mitt intresse för "The Phantom of the Opera" hjälpte till att rädda livet på mig i tonåren. Skulle det sakna djupare mening!? Mitt intresse för Frida Kahlo och andra kvinnliga konstnärer ledde till att jag fick VG på en kandidatuppsats som faktiskt finns omnämnd i en bok om genus på muséer (mina 15 minutes of fame... ) och kunde ta en fil. kand.-examen.

Jag tror absolut att specialintressen och fetischer är relaterade. Det baserar jag på ett antal undersökningar jag själv gjort om hur avvikande sexualitet relaterar till olika aspiga drag. Om inte annat så ger avvikande sexualitet i kombination med aspiga specialintressen stort utrymme för att utveckla fetischer. Däremot är det nog mer ovanligt att specialintressen och fetischer sammanfaller. Jag kan dessutom tänka mig att det kan bli väldigt problematiskt eftersom man då kommer att ägna en stor del av sin tid åt sexuella tankar.

Jag känner en med AS där fetishen ÄR specialintresset. Det blir väldigt begränsande, ja.

Själv har jag flera specialintressen och varvar mellan dem. Fast nu har det varit samma under hela våren. Har tidigare haft fetisher men numera tappat intresset för dyl. De sammanföll inte med specialintressena.

jag har specialintressen som utvecklar sig, men inga feticher. Mitt senaste stora specialintresse har fört med sig mycket mer, det mesta gott, och en riktigt hemsk sak. Dels har jag vågat resa själv till andra länder på ren impuls, träffat och rest med person jag endast känt på internet innan, fått betydelsefulla vänner och "halv-vänner", lärt mig ett nytt språk och några fraser av ett till. Och morsan säger att "det bara är trams, att inget gott kommer av specialintresset bara slöseri av tid och pengar, när ska jag växa upp????" Undra just varför vi knappt pratar...

Jag kallar det "Halv-vänner" för jag vet inte vilket ord som passar bäst. Det är inte som NT kallar vänner, med fika, bio och festande samt massa fniss skvaller och evigt kallprat. Det är människor som accepterar mig (till viss del iaf) verkar det som, och som jag trivs med (för det mesta). Några söker jag mig till i kris och det kan räcka att vara nära dom utan att prata ut liksom.

Kanske blev lite OT, men vad är en vän egentligen? Önskar det fanns en checklista eller webtest för varje person så man visste "vad" dom var.

Bekant, kan det ordet stämma?

Mitt specialintresse och fetisch är definitivt sexiga asiatiska pojkar...
Herremingud vad dom kan vara sexiga.

Dejtade en japan förut, visst, han kunde inte prata svenska för fem öre... Men JEEESUS vad bra han var på andra sätt! Hehehe!

Admin: