Till Micke.

Vad är "Tredje testamentet" och vad betyder att "tro" på det?

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Till Micke.

Vad är "Tredje testamentet" och vad betyder att "tro" på det?

Lennart Frimodig

För att inte gå för långt off-topic i den här tråden så vill jag bara säga att det Tredje Testamentet är detsamma som Martinus kosmologi:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Martinus_kosmologi

Att jag tror på det innebär att jag efter att ha studerat en stor del av läran håller den för sannolik. Jag tror alltså att den i det stora hela speglar verkliga förhållanden. Men det är min uppfattning och den behöver inte delas av andra.

Överallt jag ser ser jag fraktaler... Det känns som de regler som styr världen ständigt återkommer i olika skalor med små variationer. Man kanske kan tänka sig att universum bara är en del i världsalltsfraktalen, om det finns någon sådan.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fraktal

Frimodig skrev:Till ADF.

Ok, du väljer att släppa allsmäktigheten.

Din Gud är inte allsmäktig.

Det verkar inte stämma med vad såna här präster säger.

Det vore intressant när nån sån har präst står i sin kyrka och berättar att Gud inte är allsmäktig.

Man kan tycka att det är lite nedvärderande för varje traditionell Guds-bild.

Gud har liksom inte koll på vad som händer. Det uppstår nya arter och hon har ingen aning.

Jag är mycket förtjust i såna här logiska grejer.

Lennart Frimodig

Om jag väljer att släppa cykeln när mitt barn håller på att lära sig cykla, har jag förlorat möjligheten att hålla i cykeln då?

Krake skrev:Överallt jag ser ser jag fraktaler... Det känns som de regler som styr världen ständigt återkommer i olika skalor med små variationer. Man kanske kan tänka sig att universum bara är en del i världsalltsfraktalen, om det finns någon sådan.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fraktal

Jag brukar tänka så när det gäller m-teorins(som jag förmodligen inte förstår mycket av) extra dimensioner, pyttesmå eller alldeles för stora för att vi skall få något grepp om dem. Guds dimensionerna är kanske dom stora...och dom små? Men ändå liksom lika så vi kan ana dem.

Jag tror nog lika mycket på spagettimonstret som på någon annan gud

Jag tror krake har en poäng.

I framtiden kommer man kanske att förklara det som en utvidgad Darwin-grej.

Fraktalmönstren i naturen. Jag gissar att det är en överlevandegrej. Det är nån sorts smart lösning. Det är en grej för att överleva, generation efter generation.

Sen är det knepigt med relationen till matematik. Jag gillar den logiska delen av matematik. Jag gillar inte den visuella delen. Jag får inga bilder. Jag tänker inte i bilder. Jag blev bara arg när de talade om bilder.

Lennart Frimodig

Iridia skrev:Hur kan något som inte existerar skapa sig självt? Ur ingenting typ? Och utan medvetenhet? Ordet skapande brukar implicera någon som skapar, annars vore väl "uppstå" ett mer adekvat ordval. Uppstår saker av sig själva? Ur ingenting?

Inte för att andra sidan har så mycket bättre förklaringar men jag bara undrar hur man förklarar detta ur vetenskaplig synvinkel om man tänker hela tanken ut (orkar inte se på klippet just nu).

Den logik vi använder oss av, duger till att förklara ett "urklipp" av universum ur vår perspektiv, men ingen har sagt att den räcker till för att omfatta universum i sin helhet.

UDFy-38135539 skrev:Guds dimensionerna är kanske dom stora...och dom små? Men ändå liksom lika så vi kan ana dem.

Kan vara så att trollen bor i de små dimensioner där Gud inte kommer åt för att han är så stor.

Moggy skrev:

UDFy-38135539 skrev:Guds dimensionerna är kanske dom stora...och dom små? Men ändå liksom lika så vi kan ana dem.

Kan vara så att trollen bor i de små dimensioner där Gud inte kommer åt för att han är så stor.

dessutom fins det gott om människor som ser sig som enorma, men bara är som små kryp.

lasseivägen skrev: dessutom fins det gott om människor som ser sig som enorma, men bara är som små kryp.

“Just think of how stupid the average person is, and then realize half of them are even stupider!”
George Carlin

Det gjorde ont

Jag tänkte vara okaraktäristiskt vänlig (den observante läsaren uppmärksammar att jag egentligen bara är en smula narcissistisk) och tacka miche för att ha lagt grunden för en givande diskussion genom att starta tråden och även tacka deltagarna för att ha bidragit till diskussionen samt tacka för att jag har fått chansen att styra och ställa lite (beroende på att andra har hängt på vad jag skrivit förstås) och till och med lyckats imponera på några. Det är inte varje dag någon erkänner sig imponerad av mig eller vad jag säger. Tackar.

Åter till ämnet. För att förtydliga mina tidigare inlägg så vill jag påpeka att jag varken propagerat för eller emot existensen av någon gud. För att äntligen göra det som trådtiteln uppmanar till så tanker jag nu ta den ställningen i viss mån, även om jag inte redogör för en fullständig analys av mina tankar. Jules Verne sa att det en människa kan föreställa sig kan en annan förverkliga. Jag är en sådan som föreställer mig snarare än förverkligar. Jag tänker att det som öht är möjligt att föreställa sig av någon varelse också är verkligt. Var går gränsen mellan att rent faktiskt uppleva något och att föreställa sig upplevelsen i full skala? Är en resa inåt mindre värd än en resa utåt? För mig är det inte så. Som Descartes påpekade är det vi tänker och känner det enda vi kan vara säkra på. Det måste vara minst lika verkligt som världen vi upplever. Så vad är universum för mig? Det är våra kollektiva upplevelser av densamma för utan dessa är det som är kvar helt utan mening och saknar både vittnen och anledning till sin existens och är således i väsentlig mening icke-existerande (Jag vet att man inte ska ha bindestreck men det är lättare att läsa om det finns ett). Om vi dock ändå håller oss till en helt materialistisk verklighetsuppfattning kan man så menar jag att alla dynamiska system är medvetna. För den som vill ha en förklaring på detta så går det bra att skicka ett pm så ska jag svara (eller starta en ny tråd om det är många). Det innebär att gränserna för vad som är medvetet och inte i vår värld är mycket mer oklara. Faktiskt kan man då säga att allt i någon mån är medvetet (även elektroner och kvarkar mm). Hur man får in Gud i det här har jag dock ingen aning om, däremot kan man säga att döden knappast är definitiv men å andra sidan tar man nog inte med sig så mycket av sig själv heller. Den filosofiska frågan om vad det innebär att vara medveten och var gränserna för medvetenhet går blir ytterst komplexa med min tolkning och jag tänker inte ens försöka svara på det.

Jag hoppas att mitt inlägg får många att bli förvirrade. Det är vad som verkligen utmärker en bra fråga.

Krake skrev:(Jag vet att man inte ska ha bindestreck men det är lättare att läsa om det finns ett)

Det är ännu lättare att läsa om man inte skriver så kompakta textmassor...

Miche skrev:

Krake skrev:(Jag vet att man inte ska ha bindestreck men det är lättare att läsa om det finns ett)

Det är ännu lättare att läsa om man inte skriver så kompakta textmassor...

Det har du förstås en poäng i.

Krake skrev:Om vi dock ändå håller oss till en helt materialistisk verklighetsuppfattning kan man så menar jag att alla dynamiska system är medvetna. För den som vill ha en förklaring på detta så går det bra att skicka ett pm så ska jag svara (eller starta en ny tråd om det är många).

Anar kanske lite vad du menar...eventuellt... Men det är ju lite svårare att förklara existensen av subjektiva upplevelser även om man antar att medvetenhet kan finnas/uppstå i dynamiska system.

Krake skrev:Det innebär att gränserna för vad som är medvetet och inte i vår värld är mycket mer oklara. Faktiskt kan man då säga att allt i någon mån är medvetet (även elektroner och kvarkar mm).

Är allt som är medvetet kvalificerat som levande väsen?

Min tro är ju att universum är uppbyggt utav levande väsen, mer eller mindre medvetna sådana. Med ett levande väsen menar jag ett väsen med potentiell förmåga av att kunna uppleva; av att kunna ha en upplevelse.

Min tro är även att allt utgör/ingår i Guds kropp och medvetande. Gud är i sådana fall då förstås ett väsen av en alldeles speciell sort, och som tydligen får sina upplevelser enbart genom oss.

Jag tror du har fel på ett antal punkter här, krake.

1. Jules Verne hade fel. Det gäller inte generellt att vad en människa kan föreställa sig kan nån annan förverkliga. Ingen har förverkligat Orwell´s 1984.
2. Vad som är möjligt att föreställa sig, är inte verkligt. Alltså, allt som är möjligt att föreställa sig är inte verkligt. T.ex. de kristnas Gud, muslimernas Gud, Bahais Gud. T.S. Eliots Det öde landet har aldrig förverkligats. Trots att han föreställde sig det. Marx´s kommunistiska samhälle har aldrig funnits.
3. Descartes hade fel. Vi kan inte vara säkra på något empiriskt. Vi kan vara säkra på deduktiv logik och matematik, inget annat. (Det är en Popper-grej.)
4. Sen vet jag inte exakt vad "dynamiska system" betyder här. Men, gissningsvis är de flesta totalt omedvetna. Åtminstone jordklotet och solsystemet är totalt icke-medvetna dynamiska system.

Ungefär i den riktningen.

Medvetande är en hjärn-grej hos vissa biologiska varelser.

Lennart Frimodig

Joakoni skrev:Den logik vi använder oss av, duger till att förklara ett "urklipp" av universum ur vår perspektiv, men ingen har sagt att den räcker till för att omfatta universum i sin helhet.

Så därför kan man använda sig utav för oss ologiska resonemang och förvänta sig att det skall bli rätt?...

Iridia skrev:Var det inte Hawking som medgav att han misstagit sig på en väsentlig punkt och gjorde en helomvändning ang den? (Minns tyvärr inte vilken.)

Du kanske menar debatten mellan Leonard Susskind och Stephen Hawking?

http://www.amazon.com/Black-Hole-War-St ... 0316016403

http://fora.tv/2008/07/23/Leonard_Sussk ... k_Hole_War

Ja, UTAN tvekan !

Frimodig skrev:Jag tror du har fel på ett antal punkter här, krake.

1. Jules Verne hade fel. Det gäller inte generellt att vad en människa kan föreställa sig kan nån annan förverkliga. Ingen har förverkligat Orwell´s 1984.
2. Vad som är möjligt att föreställa sig, är inte verkligt. Alltså, allt som är möjligt att föreställa sig är inte verkligt. T.ex. de kristnas Gud, muslimernas Gud, Bahais Gud. T.S. Eliots Det öde landet har aldrig förverkligats. Trots att han föreställde sig det. Marx´s kommunistiska samhälle har aldrig funnits.
3. Descartes hade fel. Vi kan inte vara säkra på något empiriskt. Vi kan vara säkra på deduktiv logik och matematik, inget annat. (Det är en Popper-grej.)
4. Sen vet jag inte exakt vad "dynamiska system" betyder här. Men, gissningsvis är de flesta totalt omedvetna. Åtminstone jordklotet och solsystemet är totalt icke-medvetna dynamiska system.

Ungefär i den riktningen.

Medvetande är en hjärn-grej hos vissa biologiska varelser.

Lennart Frimodig

1 Jules Verne kanske hade fel men det var inte det som var kärnpunkten i mitt resonemang.

2 Det är verkligt för den som föreställer sig.

3 Jag tar inte till mig Descartes hela teori utan endast den del som tror på rationalism över empirism.

4 Det är omöjligt att säga om solen är medveten eller ej men jag har en del argument som talar för det. Eftersom du inte känner till dessa och inte heller presenterar egna eller påstår att du har några sådana ser jag inte hur du så kategoriskt kan förkasta mina tankar men jag är öppen och redo att ändra min ståndpunkt om någon kan övertyga mig.

Skumt att folk använder ordet "gud" fortfarande. Snubben med skägget hehe.

Nej ingen "gud" skapade någonting, det finns inga gudar. Det är mänsklig narcissistisk galenskap att tro på en "gud".

"- Åhh gud älskar mig iiiiiiiiiiiiiih".

GROW UP!!!

LOVE YOURSELF AND GODS ARE UNNECESSARY!!!

Enligt kvantmekanikens lagar kan subatomära partiklar materialisera sig och dematerialisera sig till synes slumpmässigt, men det har varit känt ganska länge och det framgick också i det långa programmet (om än inte i reklamklippet som länkades).

Gravitationen är så stark i ett svart hål att tiden stannar. Alltså fanns det ingen tid före Big Bang, eftersom universum skapades ur en fruktansvärt kompakt svart hål.

Programmet var väldigt bra.