Rimbaudelaire skrev:Han var agnostisk. Han tyckte att det var lika dumt att vara fullt övertygad ateist som fundamentalisttroende. Kristna brukar använda honom som något slags exempel, men han var absolut inte troende jude.

Einstein agnostisk? Nej han trodde ju på Gud, på Spinozas Gud som han skrev vid något tillfälle. Han trodde alltså på all materia som varandes delar av Gud. (Tyvärr hittar jag ingen länk för stunden för att styrka mitt påstående.)

Hela skiten baseras ju på en uråldrig skrift, som är nedteckningar av gamla muntliga historier, alltihoppa från en tid när all vetenskap, var i stort sätt varianter av vidskepelse. Boken innehåller i o för sig en hel del iakttagelser av vad som inte är så bra i ett samhälle.
Även en del iakttagelser om vad som kan vara ohälsosamt för människor, sett ifrån en tid när det inte hade hunnit framträda så många tabun, när människor bara gjorde det som föll dem in. Kunskapen om vad som var ohälsosamt, skrevs ned som något som deras gud förbjöd.
Men att någon gud skapat världen låter helt otroligt. De kristna har fortfarande inte reviderat sin tro färdigt, även om man tagit bort de värsta vansinnigheterna. T.ex. jungrfrufödsel och liknande företeelser.
Men om man vill kan man ju alltid kalla universum i sig för GUD. Det är nog det närmaste vi kan komma med dagens kunskap.

Dessutom tycker jag det verkar som deras gud har storhetsvansinne, med alla krav på offer av söner och boskap. dessutom kräver han tydligen, likt vår tids diktatorer, att folk hyllar honom i de tempelhan kräver att människorna skall bygga för att hylla honom.

Micke skrev:

Rimbaudelaire skrev:Han var agnostisk. Han tyckte att det var lika dumt att vara fullt övertygad ateist som fundamentalisttroende. Kristna brukar använda honom som något slags exempel, men han var absolut inte troende jude.

Einstein agnostisk? Nej han trodde ju på Gud, på Spinozas Gud som han skrev vid något tillfälle. Han trodde alltså på all materia som varandes delar av Gud. (Tyvärr hittar jag ingen länk för stunden för att styrka mitt påstående.)

http://en.m.wikipedia.org/wiki/Albert_E ... ious_views

Första jag hittade, läs allt och tolka själv. Intressant att veta vad han tänkt om han levt idag, med den information som t.ex. Hawking använt sig av när han bildat sin nuvarande syn på frågan. Om du tar antalet religiösa människor genom tiden, multiplicerar den siffran med sig själv sexhundrasextiosex gånger, adderar antalet homosexuella katoliker multiplicerat med alla judar som någonsin ätit fläsk så får du en någorlunda stor summa. Sätt nu ett GBP-tecken framför den: Så mycket pengar satsar jag på att herr Einstein inte hade varit mer troende (Abrahamitiskt troende, då) om han levt idag.

Att kalla hela universum och allt i det för Gud är ganska poänglöst i mina ögon: Vad skulle det fylla för funktion?

Rimbaudelaire skrev:http://en.m.wikipedia.org/wiki/Albert_E ... ious_views

Första jag hittade, läs allt och tolka själv.

Tack det var en väldigt intressant text du länkade till. Det är insiktsfulla saker han
framförde så den texten rekommenderas. Jag delar i stort hans syn på det här området, förutom hans tro att vi inte överlever kroppen. Jag uppskattar hans frispråkighet gentemot de olika religionerna, och det glädjer mig att han ändå trodde på Jesus existens. Jag köper att han var agnostiker, han kallade ju sig själv för det uppenbarligen.

Intressant att veta vad han tänkt om han levt idag, med den information som t.ex. Hawking använt sig av när han bildat sin nuvarande syn på frågan. Om du tar antalet religiösa människor genom tiden, multiplicerar den siffran med sig själv sexhundrasextiosex gånger, adderar antalet homosexuella katoliker multiplicerat med alla judar som någonsin ätit fläsk så får du en någorlunda stor summa. Sätt nu ett GBP-tecken framför den: Så mycket pengar satsar jag på att herr Einstein inte hade varit mer troende (Abrahamitiskt troende, då) om han levt idag.

I mina ögon så var Einstein en mycket vis man (dock inte i besittning utav det "kosmiska
medvetande" som jag tror att Martinus hade tillgång till). Det framgick ju utav texten att Einstein trots sin s k agnostiska hållning tog avstånd både från ateismen och från tron på en personlig gud. Man kan alltså inte p g a den agnostiska hållningen dra slutsatsen att han inte skulle ha bildat sig en god uppfattning, eller att han skulle ha varit speciellt osäker på sin sak. Jag kan därför inte se vad den nuvarande vetenskapen skulle ha kommit fram till som skulle haft ens den minsta påverkan på Einstein i Gudsfrågan. Det var ju inte heller precis så att han påstod saker som att "Gud har skapat jorden".

Däremot är jag mycket nyfiken på vad Einstein skulle tyckt om dom nuvarande vetenskapliga teorierna, såsom strängteorin t ex.

Att kalla hela universum och allt i det för Gud är ganska poänglöst i mina ögon: Vad skulle det fylla för funktion?

Här vill jag bara svara på vad det innebär för skillnad för just mig, och det är att allt då är ett enda levande väsen, till skillnad mot uppfattningen att allt i grunden skulle vara död materia.

På sidan 6 skrev jag en del argument och länkar som förblev helt okommenterade. Why?

Tråden gäller ju vem som skapade jorden och oss, om vi har ett gudomligt ursprung? De länkar jag gav talar om hur människan bevisligen har vissa andlighetsreceptorer i hjärnan, mer eller mindre hos olika individer. Varför har hon det? Varför har hon sedan 10 000-tals år trott på den store Anden eller andar och evigt liv? Ju mer hon levde i ett intimt samspel med naturen desto mer fanns detta behov av att komma i kontakt med Anden; riter, dans, trumdans, drömtydning osv.

Varför fanns detta nedlagt i människan från början. Vi tycks ha receptorer för en kontakt med den universella kraft vid diskuterar. Vår hjärna tycks ju ändamålsenligt gjord för övrigt.

Förlåt, Debbie, det där om 200 e.kr. väckte min otålighet, trots att jag vet att du menade mer i princip. De äldsta rätt säkra fynden av religion är vad jag vet 80.000 år gamla. Så som sagt, nog måtte det vara nån slags behov hos oss.

Länken du gav om att vårt andlighetscentrum är hittat gav väl också en halv, materialistisk teori om var religiositet kommer ifrån; vi kanske behöver jag-känsla bl.a. för att fokusera hela vår mäktiga tänkeapparat? I så fall behöver man något annat slags fokus ifall jagcentrat är svagt. Nämligen fokus på "religions-känslan" (som jag tror att jag är väl bekant med även om jag använt den till väldigt egna tankar). Tro på något slags yttre ordning/sanning, alltså - och i andra änden som sagt i många fall osjälviskhet och en inre säkerhet som inte hänger på "ytlig" framgång.

Men det är bara en teori jag totade ihop nu utifrån artikeln du länkade till. Och i vilket fall finns det ju, som vi skrivit i tråden, verkliga gåtor - även om religiösa känslor kan förklaras materialistiskt av hur våra hjärnor byggts, t.o.m. om man lyckas visa att de känslorna bara är helt slumpmässiga bieffekter av hjärnfunktioner som vi tvingats utveckla av helt krassa skäl, t.o.m. då finns det gåtor kvar. Och jag vill minnas att det finns några till, utöver dem vi nämnt i tråden.

Till Micke.

Hur tänker du dig att du överlever kroppen när du dör?
Hur går det till? Vad överlever?

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Till Micke.

Hur tänker du dig att du överlever kroppen när du dör?
Hur går det till? Vad överlever?

Lennart Frimodig

För att svara lite kortfattat på den frågan, så tror jag att det är så att vi inte bara har
en kropp, utan flera kroppar samtidigt. Dessa kroppar befinner sig i regel på samma plats, och genomtränger alltså varandra. När vi som nu är medvetna i den fysiska kroppen, så är det i regel enbart denna som vi märker utav. Dom andra kropparnas byggstenar kan sägas vibrera på andra frekvenser, men dessa kroppar är precis lika verkliga som den fysiska kroppen när vi väl är medvetna i dom istället. Men från den fysiska utsiktsposten är dom svåra att registrera. När den fysiska kroppen dukar under lägger man den ifrån sig likt en utsliten kavaj, och blir istället medveten i en annan utav sina kroppar och lever på så vis vidare med samma personlighet och minnen som tidigare.

Vart lever man då vidare? Jo i jordklotets "andliga" kropp. Jordklotet tror jag också är ett levande väsen, och förutom dess fysiska kropp tror jag även den har minst en s k andlig kropp. Denna kropp är också sfärisk, och har gemensam tyngdpunkt med sin fysiska kropp. Den
sträcker sig dock betydligt längre ut, ja den skall tydligen nå halvvägs till månen om jag
inte missminner mig. Jordklotets andliga kropp utgör alltså den andliga världen vilken vi så småningom skall leva i. Dock kan vi leva vidare ett tag efter den fysiska döden här nere på jordens fysiska kropp, då den även är registrerbar för våra mer andliga kroppar. Man kan säga att dom fysiska kropparna är dom tyngsta, och att man har förmågan att registrera tyngre kroppar än den man för stunden befinner sig i, men däremot så har man svårt för att registrera dom kroppar som kan sägas vara lättare.

Så här någonting tror jag att det ligger till.

jonsch skrev:
även om religiösa känslor kan förklaras materialistiskt av hur våra hjärnor byggts, t.o.m. om man lyckas visa att de känslorna bara är helt slumpmässiga bieffekter av hjärnfunktioner som vi tvingats utveckla av helt krassa skäl,

Kan ha varit så att de människor med hjärnfunktioner som gav dem en religiös uppfattning gynnades i evolutionen då de var mer benägna att fortsätta kämpa på, överleva och föröka sig då dom kunde se en mening i det hela. Finns ett namn på den mekanismen som jag inte kommer ihåg. Rätt mycket spekulation kring det när den här gudsupplevelsen i hjärnan blev känd. Intressant tanke iaf som är värd att fundera lite över.

Moggy skrev:Kan ha varit så att de människor med hjärnfunktioner som gav dem en religiös uppfattning gynnades i evolutionen då de var mer benägna att fortsätta kämpa på, överleva och föröka sig då dom kunde se en mening i det hela. Finns ett namn på den mekanismen som jag inte kommer ihåg. Rätt mycket spekulation kring det när den här gudsupplevelsen i hjärnan blev känd. Intressant tanke iaf som är värd att fundera lite över.

Du menar kanske kopplingen mellan epilepsi och religiösa upplevelser? Michael Persinger lyckades tydligen framkalla religiösa upplevelser med hjälp utav sin "gudshjälm", genom att påverka en viss del av hjärnan med ett magnetfält. Men det här har man dock inte lyckats att replikera.

Moggy skrev:

jonsch skrev:
även om religiösa känslor [...] bara är helt slumpmässiga bieffekter av hjärnfunktioner som vi tvingats utveckla av helt krassa skäl,

Kan ha varit så att de människor med hjärnfunktioner som gav dem en religiös uppfattning gynnades i evolutionen då de var mer benägna att fortsätta kämpa på, överleva och föröka sig då dom kunde se en mening i det hela. Finns ett namn på den mekanismen som jag inte kommer ihåg. Rätt mycket spekulation kring det när den här gudsupplevelsen i hjärnan blev känd. Intressant tanke iaf som är värd att fundera lite över.

Häftigt! Just en sån extramöjlighet jag var så noga med att försöka tänka på för ett par år sen, men nu är för otålig för att komma på, förbannelse. Ser kanske för litet mening i kampen, alltså, vill fort ha stimulans utifrån istället. Jo det är ett handikappande tillstånd, det stämmer ju. Men det kampvilliga kanske kan åstadkommas m.h.a. aspighet lika gärna som m.h.a. "aktivt" andlighetscenter, verkar väl mitt exempel tyda på?

Eftersom jag haft ett slags kampvilja jag skulle kalla andlighet men mist den (men bara ett tag, vill jag hoppas).

Vilket bara betyder att det kanske finns/funnits en evolutionär fördel både med andlighetscenter och med aspighet.

Till Micke.

Du tror att jorden har en själ, ett medvetande. Vad är underlaget för det?

Underlaget för vårt medvetande är hjärnan. Om du dödar hjärnan så dödar du medvetandet.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Till Micke.

Du tror att jorden har en själ, ett medvetande. Vad är underlaget för det?

Underlaget för vårt medvetande är hjärnan. Om du dödar hjärnan så dödar du medvetandet.

Lennart Frimodig

Om det är som jag tror, så finns ju då en människas hjärna likt den övriga kroppen i flera versioner. Medvetandet hänger då inte enbart på den fysiska hjärnan, men för att kunna vara just fysiskt medveten och fysiskt levande så är det ju en fördel med en fysisk hjärna förstås.

Jordklotsväsendets hjärna skall främst vara av icke-fysisk natur, detta då jordklotsväsendet i huvudsak är ett ”andligt” väsen. Dess andliga hjärna tror jag främst består utav och byggs upp utav dess inneboende andliga väsen. Det fysiska jordklotet, alltså jordklotsväsendets fysiska kropp, skall inte vara mycket mer än en återspegling av dess andliga jag. Ett aggressionsutbrott hos jordklotsväsendet t ex kan tydligen spegla sig som ett större krig här på jorden. Våra kulturer och ideologier skall vara återspeglingar utav tankearter hos jordklotsväsendet. Men det här blev en mycket kortfattad beskrivning utav något som är komplicerat och som jag inte har full koll på.

Du tänker dig jordklotet som en mental grej.

Jag tänker mig jordklotet som en fysisk grej. Det här som teoretiska fysiker försöker förstå. Början och slutet.

Lennart Frimodig

jonsch skrev:Förlåt, Debbie, det där om 200 e.kr. väckte min otålighet, trots att jag vet att du menade mer i princip. De äldsta rätt säkra fynden av religion är vad jag vet 80.000 år gamla. Så som sagt, nog måtte det vara nån slags behov hos oss.

Hmm, var skrev jag det där om 200 år? Nya Testamentets skrifter tillkom ju några decennier efter Jesus död och redigerades sedan. Man bestämde sig för vad som skulle med eller bort.

GT:s skrifter är ju äldre. Jobs bok allra äldst. (Orkar inte kolla upp årtal nu)

Vi måste hålla isär kristendom och religion. Religiösa skrifter, inskriptioner och föremål finns ju sedan mycket lång tid tillbaka, som du så rätt påpekar.

Det där med att vi har möjlighet att göra gudsupplevelser och att vi alla har intuition i varerande grad är för mig ett bevis på att det fyller ett syfte. Vad i människas kropp finns där bara för skojs skull, onödiga prylar? Jag känner inte till någonting, ev blindtarmen?

Det där centrat i hjärna kan kopplas upp på den Stora Datorn, tänker jag, och då få vishet, kunskap, idéer till uppfinningar. G U D är kretör. Alltså är också vi det. Det går signaler mellan våra små microchips och storhjärnan, Gud. Vi hör ihop. Bortom namn, ord och alla förklaringar finns för mig den skapande kraft vi alla är en del av. Vi är ett med varandra, jorden och djuren. Våra försök att splittra allt är det som kan föröda jorden. Enhet, empati och kärlek är det jag kallar Gud.

Mycket klokt skrivet, Iridia!

Själv funderar jag då och då hur "något" ("Gud", slumpen, naturen...) har kunnat skapa "något" av "ingenting"... eller om materien alltid har funnits?

Enligt Einstein hör energi och materia ihop. Och i fysiken i skolan lärde jag mig att energi inte kan skapas (eller förstöras...), bara göras om från en form till en annan. Men... när det gäller materia så är det ju på ett helt annat sätt. En träbit kan brännas så att den blir till aska som kan användas som gödning. Men om jag exempelvis vill göra om en banan till en dator... hur ska jag göra då? Använda mig av kvantfysik? Kvantmekanik? Och är det överhuvudtaget möjligt att göra en dator av en banan?

På tal om sådant så läste jag någonstans att sannolikheten att människan som varelse skulle ha uppstått av en ren slump är lika hög som att det skulle stå en fulltankad startklar jumbojet utanför ett skrotupplag om det blåste en orkan genom skrotupplaget. Tänkvärt, tycker jag!

Iridia skrev:Hur kan något som inte existerar skapa sig självt? Ur ingenting typ? Och utan medvetenhet? Ordet skapande brukar implicera någon som skapar, annars vore väl "uppstå" ett mer adekvat ordval. Uppstår saker av sig själva? Ur ingenting?

Inte för att andra sidan har så mycket bättre förklaringar men jag bara undrar hur man förklarar detta ur vetenskaplig synvinkel om man tänker hela tanken ut (orkar inte se på klippet just nu).

Precis!

Och som jag ser på det hela så har det kanske att göra med människans behov att kunna "sätta ett namn" på företeelser i tillvaron, för att göra tillvaron "begriplig" och hanterbar? Jag är medlem i en frikyrklig församling (jag har valt just den frikyrkliga församlingen genom att jag ingen annanstans än bland människorna där blivit och blir sedd för den jag är, inte måste rätta in mig efter en speciell mall för att passa in). I ett möte för ett antal år sedan (i en annan församling) berättade en pastor på temat "vad kallar 'Gud' sig själv?" och svaret på frågan var "Jag är", inget annat.

Oavsett vad vi sätter för namn på "Gud" så är h*n den h*n är, som jag ser det...

Rimbaudelaire skrev:Att kalla hela universum och allt i det för Gud är ganska poänglöst i mina ögon: Vad skulle det fylla för funktion?

Jag har väldigt svårt att acceptera döden! Jag tror på Gud och tror på att själen överlever. Men ändå fruktar jag döden. Svårt att förklara. Jag skulle nog inte varit vid liv om inte Gud räddat mig, flera gånger. Gud har skapat Jorden men jag vet inte hur han gjorde det. Jag tror att Bibeln är omtolkad eller misstolkad.

Att använda sannolikhet för att beräkna hur människan uppstått är bara larv, det har varit en lång process av små slumpvisa förändringar där mer än 99,99% av alla steg har genererat något annat, men den de små stegen som lett vidare mot något som fått framgång har lett vidare till nästa steg (vilket märks tydligt i artrikedomen på jorden, som bara är liten andel av alla arter som levt här).

Processen har pågått under en extremt lång tid och påbörjades innan jorden ens fanns.

Fenomenet Gud har varit en praktisk förklaringsmodell eftersom människor i alla tider varit vetgiriga (vetgirigheten är det som gjort oss så framgångsrika som art) och velat ha förklaringar på tidigare oförklarliga saker, några människor har utnyttjat situationen (en del med egen vinning) och skapat förklaringsmodeller som andra svalt med hull och hår.

Religionen har använts som folkbildning för att få människor att undvika faror och för att styra över människor.

Jag har definitivt inget behov av varken religion eller en gud, för mig är det mumbo-jumbo som har skapat mera ondska än någon annan enskild företeelse på jorden, titta bara på alla krig med religiösa förtecken, slakt av människor i guds namn, rikedomarna som kyrkorna skrapat ihop, hjärntvätt osv osv.

Med tanke på ämnet i tråden, så kanske gud outsorsade hela skapelsen.

Det var ju helt klart Slartibartfast och hans kollegor som skapade jorden!

Hade faktiskt glömt bort Slartibartfast.

En annan fråga jag har, enligt bibeln skapade gud himmel och jord.
Men det fins ju ett närmast oändligt antal planeter i universum, har varje "jord" en egen gud, eller är det Telus gud som skapat alla planeterna.
Om det nu, enligt ganska många förståsigpåare, fins ett stort antal planeter i universum som är bebodda. så borde kanske samma gud härska över alla dom. Hur kommer det sigatt han inte åtminstone i förbigående ha nämnt någon annan civilisation som ett gott exempel på en som lyckats uppfylla alla hans krav.
Eller är det så att det står ännu sämre till på dom andra bebodda planeterna, så att han skäms för att berätta om dom.

Miche skrev:Religionen har använts som folkbildning för att få människor att undvika faror och för att styra över människor.

Jag har definitivt inget behov av varken religion eller en gud, för mig är det mumbo-jumbo som har skapat mera ondska än någon annan enskild företeelse på jorden, titta bara på alla krig med religiösa förtecken, slakt av människor i guds namn, rikedomarna som kyrkorna skrapat ihop, hjärntvätt osv osv.

Du har helt rätt. Men - vi diskuterar väl inte religion nu? Vatikanens mörker eller korståg. Vi pratar väl om Det/Han/Hon/Das Ding an sich/Upphovet/Skaparen/Energin bakom universums uppkomst?

Vissa av oss har lagt en religiös grund till vårt tänkande men sedan tänkt vidare själva eftersom vi har AS! Vi har förkastat det vi inte fann förenligt med världens vetenskapliga framsteg, vår mer upplysta tid. Vi tror inte att Bibeln är automatskrift utan människors försök att berätta något de sett eller hört, utifrån sin mänskliga svaghet och bräcklighet. Jag har inget behov av att försvara Paulus okunniga förkastande av homosexuella, hans nedlåtande kvinnosyn eller kristnadet "under svärdet".

Men kyrkorna hjälpte mig att hinna ett "energikanal", en sätt att ställa in min frekvens i hjärnan så att jag ibland SJÄLV kan känna en stark, varm och underbar kontakt med "Jag Är". Han säger att jag är hans barn medan jag elektrifieras av hans närvaro. Mina upplevelser skulle väl ses som hjärn-händelser, liksom mina NDU. Men jag framhåller för tredje gången att evolutionen låter det onödiga falla ifrån och eftersom vi människor har förmåga till kraftiga gudsupplevelser så bevisar det för mig att evolutionen låtit oss behålla denna förmåga för att vi behöver den, behöver kunna ta direktkontakt med skaparen, särskilt i kris. Detta tycks kunna påskynda hjälpen vi behöver. Bortvändandet från gudsrelationen tycks påskynda motsatsen.

Debbido skrev:

Miche skrev:Religionen har använts som folkbildning för att få människor att undvika faror och för att styra över människor.

Jag har definitivt inget behov av varken religion eller en gud, för mig är det mumbo-jumbo som har skapat mera ondska än någon annan enskild företeelse på jorden, titta bara på alla krig med religiösa förtecken, slakt av människor i guds namn, rikedomarna som kyrkorna skrapat ihop, hjärntvätt osv osv.

Du har helt rätt. Men - vi diskuterar väl inte religion nu? Vatikanens mörker eller korståg. Vi pratar väl om Det/Han/Hon/Das Ding an sich/Upphovet/Skaparen/Energin bakom universums uppkomst?

Vissa av oss har lagt en religiös grund till vårt tänkande men sedan tänkt vidare själva eftersom vi har AS! Vi har förkastat det vi inte fann förenligt med världens vetenskapliga framsteg, vår mer upplysta tid. Vi tror inte att Bibeln är automatskrift utan människors försök att berätta något de sett eller hört, utifrån sin mänskliga svaghet och bräcklighet. Jag har inget behov av att försvara Paulus okunniga förkastande av homosexuella, hans nedlåtande kvinnosyn eller kristnadet "under svärdet".

Men kyrkorna hjälpte mig att hinna ett "energikanal", en sätt att ställa in min frekvens i hjärnan så att jag ibland SJÄLV kan känna en stark, varm och underbar kontakt med "Jag Är". Han säger att jag är hans barn medan jag elektrifieras av hans närvaro. Mina upplevelser skulle väl ses som hjärn-händelser, liksom mina NDU. Men jag framhåller för tredje gången att evolutionen låter det onödiga falla ifrån och eftersom vi människor har förmåga till kraftiga gudsupplevelser så bevisar det för mig att evolutionen låtit oss behålla denna förmåga för att vi behöver den, behöver kunna ta direktkontakt med skaparen, särskilt i kris. Detta tycks kunna påskynda hjälpen vi behöver. Bortvändandet från gudsrelationen tycks påskynda motsatsen.

10+