Hej!

Jag har varit i kontakt med vårdcentralen i hopp om att bli utredd, men dom har vikarierande läkare och upp över öronen att göra, så efter lite telefonkonsultation kom vi överens om att jag skulle vänta till nästa vecka och höra av mig igen. Detta är ok tycker jag, men under tiden tänkte jag skriva lite här, mest för kul och för att kanske lära mig lite mer om diagnosen.

Nu till frågan. I min släkt är det vanligt att koka potatisen med skalen på och sen skala dom vid bordet när man äter. Bondigt, jag vet, men vi bor på landet. Hursomhelst, för mig tar det en evighet att få av skalen! Jag bränner fingrarna och potatisen ramlar i bitar... Det tar en evighet att få lite mat. Varje gång får man höra att jag kommer nog att "få in snitsen varelider". Jag är 33år och har skalat mina potatisar sen så länge jag kan komma ihåg och inte sett skymten av någon snits. Jag är inte särskilt fumlig eller klumpig annars, men just detta...

Någon som känner igen sig? Jag letar alltså inte efter en lösning på problemet, för dom flesta som sett mig in action hjälper gladeligen till och skalar, så käk blir det!

Tycker du att det här med potatisskaleri är ett verkligt dilemma?

Hej!

Det är nyttigare att koka potatisen med skalen på och sen skala dem. Men potatisen går lätt sönder, ja. Och när man skalar så blir det alltid lite potatis som fastnar på skalet som sedan slängs bort.

Jag brukar skala potatisen innan jag kokar den, det är enklare.

Hälsningar

Lilla Gumman

Det här är vad jag kallar dagisnivå.

Insåg inte att det bara var accepterat att skriva här om problemet handlar om liv och död.

Tack för att man känner sig välkommen.

Ni kan dra åt helvete!

Nilspils1398762741 skrev:Insåg inte att det bara var accepterat att skriva här om problemet handlar om liv och död.

Tack för att man känner sig välkommen.

Ni kan dra åt helvete!

Bry dig inte om Krigarsjäls inlägg, han är som vanligt ute efter att skapa konflikter.

Äh, tagga ner. Ibland får man positiv respons, ibland negativ beroende på ämne, presentation och läsare.

Som du redan har märkt finns det de som gärna diskuterar potatisskalningens problematik mer ingående så är det någon du vill be dra åt helvete skulle det vara jag, använd alltså singularformen.

Du kan väl åtminstone försöka att låta bli att ge negativ respons annat än till folk som du av erfarenhet vet klarar av att ta det? Här var det en forummedlem som skrev sitt 6:e inlägg...

Nilspils1398762741 skrev: I min släkt är det vanligt att koka potatisen med skalen på och sen skala dom vid bordet när man äter. Bondigt, jag vet, men vi bor på landet. Hursomhelst, för mig tar det en evighet att få av skalen! Jag bränner fingrarna och potatisen ramlar i bitar... Det tar en evighet att få lite mat. Varje gång får man höra att jag kommer nog att "få in snitsen varelider". Jag är 33år och har skalat mina potatisar sen så länge jag kan komma ihåg och inte sett skymten av någon snits. Jag är inte särskilt fumlig eller klumpig annars, men just detta...

Någon som känner igen sig? Jag letar alltså inte efter en lösning på problemet, för dom flesta som sett mig in action hjälper gladeligen till och skalar, så käk blir det!

En viss motorisk klumpighet är väl inte helt ovanligt om man har AS har jag förstått. Gudarna ska veta att jag iaf kan snubbla på mina egna fötter om jag inte tänker mig för, och det är helt klart lättare att skala en rå än en kokt potatis.

Så visst känner jag igen mig, åtminstone till viss del.

jorand skrev:

Nilspils1398762741 skrev:Insåg inte att det bara var accepterat att skriva här om problemet handlar om liv och död.

Tack för att man känner sig välkommen.

Ni kan dra åt helvete!

Bry dig inte om Krigarsjäls inlägg, han är som vanligt ute efter att skapa konflikter.

+ 1. Och han är en enda av massor med skribenter här.

Välkommen Nilspils1398762741.

Potatisskalningen är en typisk sådan där "småsak" till motorisk klumpighet som kan hänga samman med AS ja. Och som andra kan tycka är så liten och löjlig att de hånar en om man skulle våga andas om den. Kanske även eller inte minst om de har något sådant problem själva.

Har själv eller har haft några stycken och skulle väl nästan kunna gissa att de flesta av oss åtminstone har haft.

Kan också (som för mig) om man blir stressad bli värre i högre grad än vad folk brukar acceptera som "normalt".

Tack för att ni svarat.

Jag inaktiverar mig. Inget personligt, men jag väntar nog på min diagnos, istället för att utsätta mig för det här.

Jahapp. Ännu en i raden som väljer att inte vistas här av samma anledning. Hoppas du är stolt, KS....

+ 1 igen.

Klart som fan att forumet blir ointressant med en grobian som tar sig rätten att köra bort folk. Och hur många som bara gör ett aktivt val att fortsätta lurka, om ens det, får vi aldrig veta.

Nilspils1398762741 skrev:Tack för att ni svarat.

Jag inaktiverar mig. Inget personligt, men jag väntar nog på min diagnos, istället för att utsätta mig för det här.

Ok, jag drog på för hårt, lade inte märke till att du är ny medlem. Naturligtvis är du välkommen hit.

Faktiskt har detta med att skala potatis varit uppe tidigare, t ex här:

http://www.aspergerforum.se/ska-man-dis ... 17499.html

http://www.aspergerforum.se/motoriska-s ... 51-24.html

Och jag hoppas du inte blir bortskrämd för alltid!

Zombie skrev:+ 1 igen.

Klart som fan att forumet blir ointressant med en grobian som tar sig rätten att köra bort folk. Och hur många som bara gör ett aktivt val att fortsätta lurka, om ens det, får vi aldrig veta.

Är det någon som gör forumet ointressant så är det rebusmakarna...

Prova annan sorts potatis? Alternativt koka dem lite kortare tid. Jag kokar oftast med skal på. Om skalet är fräscht så äter jag även skalet Speciellt bra med ägg och bacon!

Skalar alltid innan om det gäller vanliga potatisar. Sägs att skalet är "nyttigt" men jag ser det som just ett skal och är intresserad av innehållet.

Antalet barn som får diabetes i Sverige och Finland har mer än fördubblats de senaste tjugo åren och i dag drabbas även spädbarn. Någonting i vår livsstil driver utvecklingen. Potatis pekas nu ut som boven i dramat.

Inte nog med att Finland har världens högsta siffror över förekomsten av barndiabetes – 16 procent av alla spädbarn får rotsaker som sin första fasta föda, skriver forskarna som verkar tycka att det är en mycket hög andel.

http://hd.se/skane/2008/05/23/potatis-faar-skulden-foer/

Beta-laktamas är ett enzym som bryter ner beta-laktamantibiotika som penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer. De verkar genom att bryta den reaktiva beta-laktamasringen hos dessa antibiotika. Det har upptäckts mer än 190 olika beta-laktamaser och vissa hittades innan antibiotikan började användas hos människor [1]. De har utvecklats av jordbakterier som försökt skydda sig mot de beta-laktamer som produceras normalt av mögelsvampar som Penicillium. Beta-laktamaserna delas in i fyra olika grupper (A-D) baserat på deras struktur. Dessa olika grupper tros ha uppkommit oberoende av varandra under evolutionens gång [2]

http://sv.wikipedia.org/wiki/Β-laktamas

Hej Nilspils1398762741!

Du är välkommen att skriva här på forumet. Det behöver inte handla om liv och död.

Många aspergare har svårigheter med finmotoriken så jag tycker inte alls att det är konstigt att du tar upp det här ämnet.

Jag tycker att det är enklare att skala potatisen rå men pga min Jag gör det där sen-mentalitet så kokar jag ofta potatisen med skal.

Själv har jag gett upp. Varför skala potatisen överhuvudtaget?

Torsdag skrev:Själv har jag gett upp. Varför skala potatisen överhuvudtaget?

Ja, det har jag också gjort. Skala potatis är för avancerat för mig. Jag äter dem med skal på. Fast det gillar inte min mamma, så när jag är o äter hos henne brukar hon skala dem åt mig... Jag är ändå 30 år...

Jag har heller aldrig pallat med att skala potatis. Som TS säger så bränner man sig och skiten ramlar sönder.

Ät potatisen med skal! Skalet är en så pass liten andel av hela potatisen att eventuellt obehag av skalsmak lätt försvinner med smaken från den kokta potatisen.

Tips till TS:
Sådana här frågor är givetvis inte otillåtna att ta upp på forumet. Det är oftast lämpligare att ta upp dem under forumavdelningen Övrigt. I denna kategori brukar oftast lite problem som är mer direkt relaterade till asperger diskuteras. Jag är inte involverad i forumdriften. Det här är bara min observation.

Hej!

Har inte blivit inaktiverad ännu, så jag skriver igen.

Tack för alla snälla svar. Jag har ingen diagnos att skylla på, så att sitta vid matbordet och nästan bli hånad när man ska äta är ett lite större problem än ni kanske förstår. Att jag dessutom söker mig ut på ett forum på nätet och skriver om de mest intima problemen, ja, ni fattar nog att det är svårt...

Jag väljer att bli inaktiverad på forumet trots alla hyggliga här. Tror det är fel tidpunkt i livet för mig att vara här. Tanken på att ha AS är skrämmande och upprörande samtidigt som den är lugnande för att den förklarar så mycket problem jag haft. Måste nog bearbeta detta lite själv först... Ledsen om detta upprör. Jag tar alltså inte avstånd från er.

Lås gärna denna tråd, moderatorer, detta kröp lite för nära och känns jobbigt...

/Nisse