Hur mycket SSRI är det meningsfullt att ta? Jag funderar på att öka från 50 mg till 100 mg. Det är "sertralin" jag tar. Kommer det märkas skillnad?

Moderator: Kompletterade rubriken.

Ja, det lär det göra. Men du ska aldrig mixtra med sådant utan läkares inrådan och övervakan.

Jag får väl ta och samla mina krafter och gå 500 meter till vårdcentralen. Det lär ta ett par dagar. Jag har faktiskt börjat tvivla allt mer på min förmåga att hantera de i varierande grad konstiga piller jag lagt vantarna på den senaste tiden. Hoppas bara jag inte ställt till med nån skada.

Det är lite väl hög dosändring. Om du varierat i dos. Så bör du få ångest och nedstämdhet. Jag behöver bara ändra dosen med tio milligram (upp eller ner) för att få problem. Sen om du tar annat eller dricker alkohol så finns det ju risk för interaktioner.

Jag brukar inte dricka alkohol men har gjort det en del den senaste veckan. Jag blev oförklarligt skitnere tidigare i höst och tänkte att nu är det vinterdepression på gång. Då började jag käka 50 mg per dag och blev glad igen. Nu funkar det inte längre.

Alltså, jag har tagit sertralin i de doserna och jag kände ingen skillnad alls. Jag har tvärslutat/börjat två ggr utan att känna något.
Nuförtiden tar jag ingenting.
Jag skulle vilja säga att lösningen är att fixa sitt liv så det blir mer givande.
Psykologerna är ganska villiga att skriva ut mediciner till en, trots att man kanske är deprimerad för att man är ensam, eller har en ohållbar livssituation vad gäller studier eller jobb. De orkar inte göra de där extra ansträngande insatserna som skulle föra bort en från psykvården helt, så de ger en mediciner och låter en sitta och prata istället.

Men jag antar att det är skillnad om man är depressiv pga kemiska obalanser.

Mördarsnigel skrev:Jag skulle vilja säga att lösningen är att fixa sitt liv så det blir mer givande.
Psykologerna är ganska villiga att skriva ut mediciner till en, trots att man kanske är deprimerad för att man är ensam, eller har en ohållbar livssituation vad gäller studier eller jobb.

Det har alltid varit det som är problemet och tidigare har jag vägrat att ta mediciner eftersom det var skolan som var den direkta orsaken till problemen. Det var när jag gick grundskolan...

Nu har jag tagit piller ett tag men jag anser fortfarande att det är huvudsakligen grundskolans fel att jag är på dåligt humör. Och min nuvarande utbildning är kass men den ska jag hoppa av så fort jag hittar nåt vettigare att göra.

Mördarsnigel skrev:Men jag antar att det är skillnad om man är depressiv pga kemiska obalanser.

Jag har aldrig haft en sån depression. Alla humörsvängningar handlar om kemi men vad man kallar en obalans är ju bara en fråga om definitioner. depressioner som dyker upp utan yttre orsak, direkt eller indirekt, är nog rätt ovanliga.

Den förfärlige snömannen skrev:

Mördarsnigel skrev:Men jag antar att det är skillnad om man är depressiv pga kemiska obalanser.

Jag har aldrig haft en sån depression. Alla humörsvängningar handlar om kemi men vad man kallar en obalans är ju bara en fråga om definitioner. depressioner som dyker upp utan yttre orsak, direkt eller indirekt, är nog rätt ovanliga.

Jag läste nånstans att stress och andra stora påfrestningar påverkar och förändrar hjärnans kemi. Så det hänger nog ihop, det är inte antingen kemiskt eller antingen miljömässigt.

förbaskat OT eller?
Jag tycker att johannesört har rätt bra effekt, har aldrig använt SSRI iofs, men gillar att jag känner mig som mig själv med johannesört. Behöver vanligen bara ta halv dos under en relativt kort period så brukar jag vara på banan igen.
Kanske inget för de med djupare depressiv förstämning men ändå ett tips för alla andra.

Jag har varit sugen på att prova johannesört faktiskt. Det borde jag göra.

@DFS:

Rådgör med din läkare om du samtidigt tar SSRI !! Viktigt, superviktigt !!

Hade för mig jag hört sägas att det kan hända konstigheter. Jag ska ta det lugnt med piller och sånt.

@DFS:

Puh! Bra tänkt! Ville inte att du skulle få psykos pga läkemedelsinteraktioner. Johannesört är mest känt för att inhibera verkan av vissa läkemedel.
Du tar inte p-piller eller så ?

Det finns ju en risk att pillerna inte passar just dig.
En depression eller nedstämdhet är ju när man uppfyller depressionsdiagnosvillkoren i tre veckor. Är det längre så kan det vara bra att söka sig till sjukvården. Där kräva behandling i form av terapi och medicinering. Båda bör vara väldigt lätt för dig som är ung att få.

ssri är dessutom ett så milt medel att det inte är så dramatiskt att äta det. (skulle var kul med statistik över hur många som tar det...)

carl skrev:Det finns ju en risk att pillerna inte passar just dig.
En depression eller nedstämdhet är ju när man uppfyller depressionsdiagnosvillkoren i tre veckor. Är det längre så kan det vara bra att söka sig till sjukvården. Där kräva behandling i form av terapi och medicinering. Båda bör vara väldigt lätt för dig som är ung att få.

ssri är dessutom ett så milt medel att det inte är så dramatiskt att äta det. (skulle var kul med statistik över hur många som tar det...)

Jag har nog varit i varierande grad deprimerad större delen av de senaste 7 åren. Jag fick medicin och psykologsamtal ett tag för rätt länge sen, men jag ville inte ha det. Nu är jag osäker. Jag trodde det var skitsvårt att få terapi och skitlätt att få piller. Det ska jag fundera på, det där med terapi.

carl skrev:
ssri är dessutom ett så milt medel att det inte är så dramatiskt att äta det. (skulle var kul med statistik över hur många som tar det...)

Jag håller inte med. Visst är det bra och kanske t o m livräddande för många, men milt skulle jag inte kalla det, eller iaf inte biverkningarna som kan vara fruktansvärda under tiden man tar dem och även lång tid efteråt.

SSRI är inget man ska ta lättvindigt på, liksom inte läkemedel eller droger allmänt. ALLT man stoppar i sig har en verkan, såväl kemiska substanser man fått via läkare som knark som socker eller glutamat eller vad fan du vill.

Dessutom är aspisar ofta märkliga i sin upptagning av saker så man kan få mycket mer verkan av saker som andra verkar tåla bättre (och tvärtom också, för den delen).

Så mitt råd är att gå till en läkare som har hyfsat rykte, byta om den känns som den absolut inte förstår problematiken eller har för lite npf-kunskaper och så försöka att sköta sig så bra det går med basala saker som mat, sömn, syre och sånt.

Vi är djur i grund och botten och det primära är fasen så mycket viktigare än vad många tror eller vill tänka sig. Säger jag som ofta inte sköter sånt så bra jag borde själv... Men jag vet åtminstone om det...

alfapetsmamma skrev:

carl skrev:
ssri är dessutom ett så milt medel att det inte är så dramatiskt att äta det. (skulle var kul med statistik över hur många som tar det...)

Jag håller inte med. Visst är det bra och kanske t o m livräddande för många, men milt skulle jag inte kalla det, eller iaf inte biverkningarna som kan vara fruktansvärda under tiden man tar dem och även lång tid efteråt.

SSRI är inget man ska ta lättvindigt på, liksom inte läkemedel eller droger allmänt. ALLT man stoppar i sig har en verkan, såväl kemiska substanser man fått via läkare som knark som socker eller glutamat eller vad fan du vill.

Dessutom är aspisar ofta märkliga i sin upptagning av saker så man kan få mycket mer verkan av saker som andra verkar tåla bättre (och tvärtom också, för den delen).

Så mitt råd är att gå till en läkare som har hyfsat rykte, byta om den känns som den absolut inte förstår problematiken eller har för lite npf-kunskaper och så försöka att sköta sig så bra det går med basala saker som mat, sömn, syre och sånt.

Vi är djur i grund och botten och det primära är fasen så mycket viktigare än vad många tror eller vill tänka sig. Säger jag som ofta inte sköter sånt så bra jag borde själv... Men jag vet åtminstone om det...

Milt var kanske ett dumt ordval för mediciner. I jämförelse med depressionen och andra läkemedel menade jag..

Jag tycker inte att en höjning från 50mg till 100mg är så mycket. Själv gick jag från 25 till 50. Kanske 75mg vore en bra höjning? På sertralin/Zoloft tar det lång tid före man får effekt och det tar tid innan läkemedlet lämnar kroppen, man märker altså inte nån större skillnad om man låter bli att ta den en dag eller två.

Höj inte och sänk inte utan läkarens inrådan!

Har du höjt till 100mg och fortfarande inte får effekt efter en månad eller två, kan det vara dags att prova en annan antidepressiva, det finns många att prova på, vad som passar är individuelt. Det verkar som Svertralin/Zoloft är vanligast, då den verkar fungera på många.

alfapetsmamma skrev:
SSRI är inget man ska ta lättvindigt på, liksom inte läkemedel eller droger allmänt. ALLT man stoppar i sig har en verkan, såväl kemiska substanser man fått via läkare som knark som socker eller glutamat eller vad fan du vill.

Just glutamat är faktiskt en signalsubstans i CNS. Överdrivet intag lär kunna leda till celldöd med bl a mb Parkinson som följd.
Dessutom är den lilla raringen vida spridd i våra livsmedel under beteckningen E620.

alfapetsmamma skrev:Dessutom är aspisar ofta märkliga i sin upptagning av saker så man kan få mycket mer verkan av saker som andra verkar tåla bättre (och tvärtom också, för den delen).

Jag brukar svara hypersnabbt på olika mediciner. Känner även av om jag dricker minimala mängder alkohol (en folköl...)

carl skrev:

alfapetsmamma skrev:

carl skrev:
ssri är dessutom ett så milt medel att det inte är så dramatiskt att äta det. (skulle var kul med statistik över hur många som tar det...)

Jag håller inte med. Visst är det bra och kanske t o m livräddande för många, men milt skulle jag inte kalla det, eller iaf inte biverkningarna som kan vara fruktansvärda under tiden man tar dem och även lång tid efteråt.

SSRI är inget man ska ta lättvindigt på, liksom inte läkemedel eller droger allmänt. ALLT man stoppar i sig har en verkan, såväl kemiska substanser man fått via läkare som knark som socker eller glutamat eller vad fan du vill.

Dessutom är aspisar ofta märkliga i sin upptagning av saker så man kan få mycket mer verkan av saker som andra verkar tåla bättre (och tvärtom också, för den delen).

Så mitt råd är att gå till en läkare som har hyfsat rykte, byta om den känns som den absolut inte förstår problematiken eller har för lite npf-kunskaper och så försöka att sköta sig så bra det går med basala saker som mat, sömn, syre och sånt.

Vi är djur i grund och botten och det primära är fasen så mycket viktigare än vad många tror eller vill tänka sig. Säger jag som ofta inte sköter sånt så bra jag borde själv... Men jag vet åtminstone om det...

Milt var kanske ett dumt ordval för mediciner. I jämförelse med depressionen och andra läkemedel menade jag..

I så fall håller jag med.

Den förfärlige snömannen skrev:

Mördarsnigel skrev:Jag skulle vilja säga att lösningen är att fixa sitt liv så det blir mer givande.
Psykologerna är ganska villiga att skriva ut mediciner till en, trots att man kanske är deprimerad för att man är ensam, eller har en ohållbar livssituation vad gäller studier eller jobb.

Det har alltid varit det som är problemet och tidigare har jag vägrat att ta mediciner eftersom det var skolan som var den direkta orsaken till problemen. Det var när jag gick grundskolan...

Nu har jag tagit piller ett tag men jag anser fortfarande att det är huvudsakligen grundskolans fel att jag är på dåligt humör. Och min nuvarande utbildning är kass men den ska jag hoppa av så fort jag hittar nåt vettigare att göra.

Om du anser att det finns yttre anledningar så är det säkert de som är orsaken. Det var samma för mig, och jag hade inget ut av medicinen, utan mitt liv blev bättre när jag fick bekräftelse på att jag hade aspergers, och alltså inte kunde vara lika bra på allt som andra är bra på, samt att jag fick sjukskrivas så att jag kunde ta det lugnt och klura ut vad jag faktiskt ville göra med mitt liv utan att behöva distraheras av att behöva jobba eller plugga för att försörja mig.

Nu har vi ju inte samma issues ;], men jag tror att du också skulle sluta vara deprimerad om de yttre omständigheterna i ditt liv förnädrades till det bättre, samt att du kanske fick lite sinnesro angående ditt förflutna. Den sinnesron kan man iofs ofta få av att ha det bra i nuet. Då slutar man älta saker.

Håller med dig till fullo, girl.