Hej,
jag skulle vilja ha hjälp med era erfarenheter där ni genom psykiatrin/FK bytt arbete som passat ert funktionshinder bättre.

Jag blev för en månad sedan sjukskriven (första gången jag blir det) för recidiverande depression - svår episod. Jag är sjukskriven några månader till och min läkare tycker inte att jag bör återgå till mitt nuvarande arbete då jag blir för utmattad av det, och jag håller med. Har jobbat tre år *borttaget*, och det som gjort att jag hamnat i djup depression är att dagligen vistas i miljö med stora folkmassor, rörelse, ljud och ljus. Jag har totalt dränerat mig energimässigt och jag kan inte längre tänka.

Planen som jag förstår det är som så att jag ska träffa en kurator vid några tillfällen och tillsammans komma fram till vad jag ska göra istället. Jag är skeptisk till att jag kommer få någon större hjälp (har varit på ett möte hittills, kunde inte besvara kuratorns frågor om vilka arbete jag kan tänka mig då jag upplever ALLA som krävande) att hitta ett jobb som bättre passar mig, och vet att min framtid ligger i mina händer. Och jag vet inte vad som kommer hända efter min sjukskrivning, jag är livrädd för att bli utan jobb/inkomst. Jag vet bara att där jag jobbar nu, om jag går tillbaka dit, så kommer det snart ta stopp igen..

Kuratorn har föreslagit att vi ska ha möte med FK, eventuellt AMS också och om jag vill med mitt jobb och se om dom kan erbjuda annan tjänst. Jag är rädd att jag ska ta flera steg bakåt, då praktik har kommit på tal, jag är trött på praktik då jag har varit på flera sådana innan jag fick fast anställning tre år sedan och vill inte få det sämre.

Är det någon annan som har haft samordnat möte med FK/AMS/Kurator - hur går detta till? Jag är väldigt rädd för att bli tvingad till en situation jag inte trivs med, och har svårt att säga nej till olika förslag. Är orolig för att framstå som lat och ovillig att förbättra min situation. Har väldigt svårt för förändringar.

Hur avgör dom hur mycket man kan arbeta? Räcker det att min läkare ger mig ett intyg på att jag endast bör arbeta 50% om hon anser det? Eller vill FK att jag ska visa det på något sätt? Även i mina tidigare arbeten på kontor, redaktioner, café, fabrik upplever jag enorm stress och trötthet. Det som tar energi är mina svårigheter med sociala kontakter, svårigheter att sortera intryck/ljud/ljus, svårigheter att utföra arbete bland folk, svårigheter med att bli tittad på (tappar fokus), kan inte äta lunch/fika osv. och känner ett ständigt utanförskap. Jag trivs ensam men jag har märkt att det över tid gett mig ohälsosam effekt att alltid känna mig utanför/annorlunda.

Det jag har lärt mig om mig själv genom åren och som jag tror skulle fungera i det långa loppet är att arbeta 4-5 timmar om dagen i en lugn miljö med uppgifter som är tydliga och har en viss struktur. Helst ingen kundkontakt och så gott som inget telefonanvändande. Det ska inte heller vara överdrivet stressat. Jag har kandidatexamen inom tvproduktion men den branschen är helt fel för mig, får ångest bara av att tänka att hamna i sådan arbetsmiljö. Jag kan tänka mig att plugga igen när jag har vilat upp min hjärna (om det ens går), men då en kortare utbildning på 1-2 år. Har ni något aspergervänligt yrke/jobb att rekommendera?

Jag *borttaget* påbörjade min NPF-utredning 2011 då jag upplevde svår stress, ångest, panikattacker och oro i arbetssituationer, fick aspergerdiagnos 2014.

Långt inlägg, men jag ville få med så många detaljer som möjligt för att få bättre tips.. Hoppas någon kan hjälpa mig med att plantera ett idéfrö på vad jag ska göra av mitt liv. Eller kommer denna ovissheten av att aldrig "hitta hem" eller "mening med livet" fortsätta för alltid?

Moderator: Tog bort en del uppgifter på TS önskan.

Föreslår kontorsjobb eller hantverksyrke (t.ex kyltekniker). Kanske du kan hjälpa folk att producera video till youtube mm?

När det gäller FK/AMS/AF mm så bör du kanske mest prioritera att bli sjukskriven länge så att du kan ändra livskurs i din egen takt. Tvivlar på att de har den kunskap som behövs om arbetsmarknaden.

plåtmonster skrev:Föreslår kontorsjobb eller hantverksyrke (t.ex kyltekniker). Kanske du kan hjälpa folk att producera video till youtube mm?

När det gäller FK/AMS/AF mm så bör du kanske mest prioritera att bli sjukskriven länge så att du kan ändra livskurs i din egen takt. Tvivlar på att de har den kunskap som behövs om arbetsmarknaden.

Drömmen vore ju att jobba med något sådant, men jag kan inte se att det skulle fungera i praktiken. Jag har "provat mig fram" mer eller mindre hela livet, utsatt mig för jobbiga situationer på arbetsmarknaden.. Har tappat all hopp om att det ska finnas något jobb som jag mår bra av. Har inte orken att försöka längre.

Jag har ingen erfarenhet av FK osv. men man har ju hört att dom inte i första taget vill acceptera att man "tar det lugnt".

Oroligt och hopplöst, det är vad som ekar just nu.

Orolig och hopplöst är vi alla aspergers. Men se det mer positiva sidan framöver istället.
Det är upp till läkaren att bestämma om din arbetssituation, just nu vill hon att du ska ta det lugnt
och inte stressa nåt. Jag har varit sjukskriven några månader nu (också första gången) jag var samma som du, lika stressad och orolig, hopplöshet.

Tappa inte hoppet, utan se en insikt längre fram än det som händer nu. Just nu är det snart Jul och folk ska fira nyår, passa på och njut för folk är upptagna med något annat nu.

http://www.aspergerforum.se/intyg-fran-fk-kan-ge-formaner-du-inte-kanner-till-t24756.html

vofff skrev:Orolig och hopplöst är vi alla aspergers. Men se det mer positiva sidan framöver istället.
Det är upp till läkaren att bestämma om din arbetssituation, just nu vill hon att du ska ta det lugnt och inte stressa nåt. Jag har varit sjukskriven några månader nu (också första gången) jag var samma som du, lika stressad och orolig, hopplöshet.

Tappa inte hoppet, utan se en insikt längre fram än det som händer nu. Just nu är det snart Jul och folk ska fira nyår, passa på och njut för folk är upptagna med något annat nu.

http://www.aspergerforum.se/intyg-fran-fk-kan-ge-formaner-du-inte-kanner-till-t24756.html

Tack för dina ord.
Har så svårt att släppa alla oroliga tankar bara och se att det kommer en lösning. Översköljs av tankar att bli tvingad till saker, bli styrd i en riktning som känns fel. Men borde bli bättre på att leva i nuet.. som tur är verkar min läkare förstående för min situation, så det är i alla fall en trygghet.

Jag känner precis som du Stratocaster. Enda skillnaden är att jag istället för jobb mest försökt mig på olika utbildningar jag inte klarat slutföra. Jag är rent utsagt rädd för dem jag nu är i händerna på, myndigheter och instanser och allt vad det kan tänkas heta. FK är värst, jag blir paralyserad inför paragrafryttare. Möten på möten men ingen framtidsplan, eller framtid alls känns det som.