Hej alla,
Detta är mitt första inlägg, och jag söker mig hit för att ev få hjälp i form av förslag från andra som kan ha liknande erfarenheter.

Om detta är irrelevant, hoppa ner till *** för min konkreta frågeställning.
Kort om min bakgrund:
Jag har vetat sedan ca 10-11 års ålder (för 26-27 år sedan) att jag inte var som andra. Jag vände mig starkt emot att få någon diagnos, då diagnosen asperger inte var känd i Sverige vid detta tillfälle. Det enda som fanns var ADHD, och det visste jag med säkerhet att jag inte hade/var.

För ca 10 år sedan fick jag veta om asperger, och insåg att detta förmodligen stämde på mig. För 5 år sedan, efter att ha träffat ytterligare personer med asperger, så visste jag med säkerhet att så var fallet. Trots detta ville jag i min stolthet kämpa vidare mot att få en diagnos, iom att jag hade klarat mig (halvdant) så långt utan en diagnos. Jag hade kämpat så länge mot detta, att jag inte bara ville "ge upp". Min funktion hade blivit allt sämre och sämre, och jag fick en mängd psykiska och fysiska besvär och åkommor, migrän, IBD, hudutslag och svampangrepp, panik-ångest, sömnsvårigheter, sväljsvårigheter, ingen aptit, depression, och till sist en konstant ångest som satt i ca 2 år. Just när jag till sist sökte för att få utrett ev diagnos, så fick jag problem med AF, som gjorde fel i mitt ärende, vilket ledde till att jag blev utan ersättning i ett halvår, medan dessa fel utreddes. Just som min munhälsa kollapsat, troligen pga övriga fysiska problem med näringsintag, och jag var i behov av akut tandvård, vilket jag tvingades vänta med i ett halvår tills ärendet blev färdigt. Då hade det givetvis förvärrats avsevärt, och så även min ångest. Jag borde såklart ha tagit lån för att fixa tänderna, men jag var fullkomligt handlingsförlamad och trodde att AF skulle rätta till felet och allt skulle lösa sig snabbare än det gjorde.

***
Nu har jag, efter att till sist ha blivit diagnostiserad med asperger, varit sjukskriven i ett och ett halvt år, och ska nu genomgå en arbetsförmågeutredning. Jag har nyligen börjat återfå lite funktion, men är förvånad över hur lite och sakta det gått, vilket gjort mig modsänkt. Jag förväntade mig en kallelse till Helsingborg, då jag bor strax utanför Helsingborg, och det finns ställen som gör sådana utredningar här. Men så kom det istället en kallelse till Lund, vilket innebär resande med kollektiv trafik, eftersom jag inte har bil. En resa på ca 4-5 timmar ToR, +utredningen. Jag kontaktade min handläggare på FK för att om möjligt få utredningen gjord i Hbg istället (rättare sagt min mor gjorde detta, då jag var lamslagen att göra något). Hen svarade då att "detta väljs SLUMPMÄSSIGT" och går inte att ändra... Kan det verkligen vara så? Kastar de tärning eller drar lott om vart man ska genomgå utredning? Eller var detta en nödlögn av något slag?

Kan sådant här avgöras slumpmässigt? Framför allt i dessa tider av global PANDEMI, när man uppmanar människor att undvika kollektiv trafik... Jag har efterfrågat sjukresa, för att klara av att genomgå utredningen. Men jag har inte ens fått ett konkret svar. Jag är ytterst rädd att jag inte kommer klara av denna utredning iom de kollektiva resorna, jag har helt enkelt inte den kapaciteten i nuläget. Jag finner det helt ofattbart, är FK inte medvetna om att det pågår en pandemi? Det är väl visserligen inte utan anledning att vi har, i nuläget, ca 81000 aktiva corona-fall i sverige, men endast 1000 i Danmark, ca 6000 döda i Sverige och 600 i Danmark. Jag har undvikit kollektiv trafik sedan februari, och har även använt ansiktsmask sedan dess (i offentlig inomhus miljö). Jag är nämligen i riskgrupp pga av Asthma, så detta är potentiellt en fråga om liv och död i mitt fall. Ska man behöva utsättas för sådan här risk helt i onödan? Samtidigt som vi uppmanas att inte åka kollektivt?

Jag har, som sagt, efterfrågat en ändring till Helsingborg, alternativt hjälp med transport på annat sätt än med kollektiv trafik, men har inte fått något som helst gehör från FK. Ytterligare problem är att jag inte ens kan köpa biljett för resan. Min telefon, iPhone5, är för gammal för Skånetrafikens app. Swish och BankID och allt annat fungerar hur bra som helst, men inte Skånetrafiken. Jag har fått detta bekräftat av Skånetrafiken. Och det går inte att köpa biljett på bussen, då framdelen är avstängd. Ska jag tjuvåka på bussen? Det bryter mot min moral, även om jag inte lämnas något val, jag kommer isf ha hjärtat i halsgropen, och om jag blir stannad av en kontrollant missar jag förmodligen tåget pga detta.

Allt detta har sänkt mig och gjort mig fysiskt lamslagen, vilket jag ser som kroppens sätt att försvara mig mot panikångesten. Jag tar även benzo-medicin, något jag ALDRIG trott jag skulle göra. Jag avskyr verkligen såna mediciner, eftersom kroppens signaler inkl ångest inte är utan anledning, utan är signaler som påtalar problem. Jag anser att det eg inte hjälper att koppla bort signalen. Det vore som att koppla bort oljelampan när den börjar lysa på en bil... lampan är inte problemet, den SIGNALERAR ju bara att det finns ett problem, brist på olja i det fallet. Kopplar man bara bort lampan så leder det till större problem än en lysande lampa, så småningom skär motorn och bilen dör... Ändå är jag där jag är, och tar dessa för att kunna överleva en dag i taget. Jag har nu även återfått konkreta suicidtankar. Generellt sett har jag inte velat leva de senaste åren, men kämpar på eftersom jag vet att livet inte är statiskt. Kanske blir det bättre någon gång i framtiden. Och jag tror på en mening med livet, jag tror att detta leder till något meningsfullt i längden.

Jag har ingen avsikt att låta som en snyft-historia, och önskar inga "synd om dig" svar eller liknande, min situation beror till stor del på mig själv, och min stolthet att inte vilja ha en diagnos. Jag ser inte stolthet som någon positiv egenskap alls, och till sist blev det nog en sjukdom i sig själv, att till vilket pris som helst inte få en diagnos, vilket jag bittert ångrar idag. Men det är inte synd om mig, jag mår bara dåligt. Jag är trots allt väldigt lyckligt lottad i livet, och så väldigt många mår så mycket sämre än jag.

***
Vet någon ifall man kan få sjukresa till arbetsförmågeutredning? Eller någon annan form av transport så att jag kan undvika kollektiv trafik? Vad händer om jag inte klarar av det hela? Tar de min sjukpenning så att jag står utan inkomst? Finns det något annat jag kan göra? Jag vill verkligen få denna utredning överstökad, men sannolikheten att jag klarar ett antal såna här resor till Lund och tillbaka för en utredning är liten.

Om något verkar oklart får ni gärna fråga. Jag har svårt att sålla detaljer som är av vikt och ej, så jag ber er ha överseende med mitt långa inlägg. Jag har ändå försökt hålla det kort.

Tack så mycket!

Kanske kan ett Personligt Ombud vara till hjälp http://po-skane.org/

Det står att hjälpen är för personer med psykisk funktionsnedsättning, Det står inget att det måste vara diagnosticerat, men kanske är det underförstått.

Jag tyckte om hur ditt inlägg var skrivet. Jag kan inte ge dig pepp för jag sitter med samma tankar om livet.

Hej

Du kan ju kolla om du kan få sjukresa beviljad om du kommer med ett intyg från någon professionell kontakt t ex på hab eller psykiatrin, där det står att du är i behov av färdtjänst för att ta dig dit och hem.

Har du haft kontakt med habiliteringen tidigare så kanske du kan få vägledning av t ex någon socionom där? Du skulle kunna säga t ex att du behöver sjukresa till din arbetsförmågebedömning hos Af och att du annars inte kan åka och låt dom ställa frågor.

Om sjukrese-frågan tar tid att lösa så kanske det också är bra att ta reda på om du kan ansöka om anstånd för bedömningen just pga det?

Att söka PO är ett bra förslag. Kolla om det är väntetid eller om du kan få kontakt direkt.

Mistermr skrev:Hen svarade då att "detta väljs SLUMPMÄSSIGT" och går inte att ändra... Kan det verkligen vara så? Kastar de tärning eller drar lott om vart man ska genomgå utredning? Eller var detta en nödlögn av något slag?

Jag gjorde min NPF-utredning 3 mil hemifrån, vilket innebar kollektivtrafik och bussbyten. De intervjuade mig om det på ett sätt som gör att jag tror att det var en del av utredningen, dvs de ville se om jag klarade av att passa tider.

Mistermr skrev:Jag har, som sagt, efterfrågat en ändring till Helsingborg, alternativt hjälp med transport på annat sätt än med kollektiv trafik, men har inte fått något som helst gehör från FK. Ytterligare problem är att jag inte ens kan köpa biljett för resan. Min telefon, iPhone5, är för gammal för Skånetrafikens app. Swish och BankID och allt annat fungerar hur bra som helst, men inte Skånetrafiken. Jag har fått detta bekräftat av Skånetrafiken. Och det går inte att köpa biljett på bussen, då framdelen är avstängd. Ska jag tjuvåka på bussen? Det bryter mot min moral, även om jag inte lämnas något val, jag kommer isf ha hjärtat i halsgropen, och om jag blir stannad av en kontrollant missar jag förmodligen tåget pga detta.

Även om det inte går att köpa biljetter ombord går det väl fortfarande att köpa biljetter eller resekort hos ett ombud?
https://www.skanetrafiken.se/biljetter/ ... orsaljare/

Bor du i samma region du ska göra utredningen eller behöver du resa över regiongränser (länsgränser)?