Jag har ingen diagnos men jag tror starkt på att jag har AS.

Jag har iallafall haft någon form av självmordstankar ända sedan jag var kanske 5-7 år. Jag minns hur mina tankar gick varje gång jag såg en stor traktor. Jag ville väll kanske inte rent specefikt dö men jag kände ett sug att iallafall testa att stoppa in foten under ett av hjulen för att testa innan man skulle göra något mer drastiskt. Nu på senare åren känner jag att jag inte vill vakna igen då jag går och lägger mig men jag skulle aldrig ta livet av mig, det som stoppar mig är väll mest det att det känns som folk som står mig nära kommer tycka man var feg som valde den utvägen. Sen så är jag väll lite för feg för att försöka också.

Jo men tanken på att hoppa från en bro känns stundtals angenäm. Som tur är så förstår jag också hur själviskt det vore av mig på mer än ett sätt att handla på det viset.
Ett abrupt slut på en legend känns liksom så klyschigt...

muuuns skrev:Jag har ingen diagnos men jag tror starkt på att jag har AS.

Jag har iallafall haft någon form av självmordstankar ända sedan jag var kanske 5-7 år. Jag minns hur mina tankar gick varje gång jag såg en stor traktor. Jag ville väll kanske inte rent specefikt dö men jag kände ett sug att iallafall testa att stoppa in foten under ett av hjulen för att testa innan man skulle göra något mer drastiskt. Nu på senare åren känner jag att jag inte vill vakna igen då jag går och lägger mig men jag skulle aldrig ta livet av mig, det som stoppar mig är väll mest det att det känns som folk som står mig nära kommer tycka man var feg som valde den utvägen. Sen så är jag väll lite för feg för att försöka också.

Det är vi nog många som kan känna så ibland. Det kan bli så att man börjar tänka på negativa saker, eller hjärnspöken, demoner etc. Och så börjar en spiral av negativa tankar som bara tar över mer och mer. Och drar ner en djupare och djupare. Tills man slutar fungera som vanligt. Och vips, har man dragit på sig en depression.

Så de här armarna på de negativa spiralerna, bör man fortast möjligt försöka hugga av. Kan ju vara lättare sagt än gjort, men det finns ju olika metoder. tex man kan föreställer sig att man skickar bort demonerna i en pappkartong, tänk dig att du liksom buntar in och tejpar igen, och sänder iväg skiten. Använd fantasin.

En annan metod är smach-metoden. Direkt det kommer en dålig tanke, tänk dig att du liksom tar ett racket och smachar till den, med att tänka på nått bra istället. När den där självmords önskan/tanken kommer tänk direkt, men jag har i allafal tränat idag, eller jag är ju ändå fortf ung, har åtm städat idag etc. Det behövs ofta inte så mycket om man tar det tidigt.

Det är nog så att alla har sådana tankar men frågan är bara hur mycket/lite.

Låt mig skriva något om AS och detta ämne. Man skulle kunna säga att personer med AS har svårt med det sociala umgänget och då blir det jobbigt i livet. Även munkar behöver socialt umgänge! Sedan så finns det tankar att man är mer lyckad om man är bra på det sociala. Om man sitter hemma mycket så har man tid att filosofera och tänka för mycket. Jag läste något om att social umgänge på något sätt kan fungera på samma sätt som en drog som gör en lyckligare. Självmord är inte enbart en tragedi. Det är också något ont.
Hoppas detta kan hjälpa...

Läs detta: http://m.psychologytoday.com/blog/asper ... nd-suicide