Självmordstankar

av **Deadly_Nightshade** » 2012-11-06 1:27:20

Är 27, man, precis samma sits.

Gör som jag: Sluta drömma om sånt du inte kan få - det förstör bara din själ, långsamt men säkert... Totalt meningslöst och direkt korkat att leva på falskt hopp och falska förväntningar.

Försök hitta ett substitut istället för att lättare kunna gömma undan dessa destruktiva tankar. Jag valde att försöka bygga någon slags karriär: ha ett jobb där jag får göra något jag tycker om. Det var 3 år sedan - idag jobbar jag som 3D-grafiker. Är fortfarande bostadslös och har inga vänner alls, men man får försöka ta ett steg i taget, och sätta upp (realistiska) mål - ett i taget; och försöka nå dem.

av **gadas** » 2012-11-06 13:24:40

lonleygamer skrev:Jag är en kille på 26 år och mår mycket dåligt. Jag kämpade mig igenom gymnasiet mycket osocial och inte veta vad som var fel för ens några år efter som jag fick min diagnos.

Jag har ingen kontakt med andra förutom familj/släkt, jag har varit med på diverse forum utan att få riktig kontakt med någon. Jag är oskuld och har aldrig varit på dejt.

Vill bara säga att de raderna sammanfattar min egen historia upp till 26 års ålder. Och naturligtvis är det inte bara vi två, bara för att vi har trott oss vara ensamma om det. De problem man har gemensamt med andra kan man lösa gemensamt med andra. Och de problem man eventuellt är ensam om kan man lösa ensam.

Uppriktigt, nej, jag har fortfarande tjugo år senare aldrig haft en dejt men det är inte de tjugo åren som avgör hur det blir för dig - utan de kommande tjugo åren, med helt nya möjligheter! Kanske för mig också...

Och desto ljusare har det blivit i övrigt. Jag kan säga helt uppriktigt det som för bara tio år sedan inte var självklart och det som många - kanske inte alls uppriktigt - säger bara några månader efter självmordstankar: Jag är glad att jag fortsatte leva. Även om jag räknar med de enorma lidanden som inte längre finns med mig, så var det nog värt det. Om inte annat så för att få se det mirakulösa i att man verkligen kan ta sig ur en så fruktansvärt djup och långvarig hopplöshet.

Att avsluta mitt liv hade eliminerat mina lidanden, ja, men också mina möjligheter att förmedla de här erfarenheterna till andra som kanske kan ha verklig nytta av dem - jag hade åtminstone haft det i tonåren om någon berättat dem för mig. Och dessutom hade jag aldrig fått uppleva alla de långa stunder av innerlig och oförbehållsam lycka som jag nu vet väntade på mig.

Dör gör man ändå. Men chansen att leva kommer inte igen.

av **Nummer13** » 2013-02-04 6:41:53

Förstår dig precis
även om jag inte vill tro det
handlar det om att skaffa vänner som sen
kan bli flickvän osv . men det vore dumt att bara skaffa vänner för att få flickvän
fokusera på vänner är det bästa

av **mikael** » 2013-02-04 8:47:07

lonleygamer skrev:Jag är en kille på 26 år och mår mycket dåligt. Jag kämpade mig igenom gymnasiet mycket osocial och inte veta vad som var fel för ens några år efter som jag fick min diagnos.

Jag har ingen kontakt med andra förutom familj/släkt, jag har varit med på diverse forum utan att få riktig kontakt med någon. Jag är oskuld och har aldrig varit på dejt.

Jag "tröstar" mig själv med att samla på gamla tv spel. annars håller jag på med konst/foto.

Allt jag vill ha är en tjej som älskar en, men det känns hopplöst. Har därför senaste 5 åren haft många tankar på självmord men inget seriöst ännu.

VET INTE VAD JAG SKALL GÖRA LÄNGRE

http://www.youtube.com/watch?v=BjIug7JADdo

av **mikael** » 2013-02-04 8:52:02

Du kommer att ångra självmordet:
http://www.youtube.com/watch?v=BjIug7JADdo
När livet sviker:

http://www.youtube.com/watch?v=uYSKvU7jkFo

av **gadas** » 2013-02-04 18:40:02

lonleygamer skrev:Jag är en kille på 26 år och mår mycket dåligt. Jag kämpade mig igenom gymnasiet mycket osocial och inte veta vad som var fel för ens några år efter som jag fick min diagnos.

Jag har ingen kontakt med andra förutom familj/släkt, jag har varit med på diverse forum utan att få riktig kontakt med någon. Jag är oskuld och har aldrig varit på dejt.

Jag "tröstar" mig själv med att samla på gamla tv spel. annars håller jag på med konst/foto.

Allt jag vill ha är en tjej som älskar en, men det känns hopplöst. Har därför senaste 5 åren haft många tankar på självmord men inget seriöst ännu.

VET INTE VAD JAG SKALL GÖRA LÄNGRE

Oj, vad jag känner igen mig... och andra. Hittar inget som inte stämmer - utom tv-spelen då...

Om det kan vara till någon tröst så har det blivit så ofantligt mycket bättre för mig från 30-årsåldern, på alla plan. Jag har fortfarande en del ångest, ibland en hel del, men jag har lärt mig så mycket om ångest och hur man kan hantera och helt slippa den.

Klart du ska söka hjälp. I efterhand tycker jag att jag kunde ha stått på mig mycket mer och krävt vård hur mycket jag än skickats hem. Du har praktiskt taget alla människor på din sida, utom ibland delar av personalen som redan har att göra...

Redigering: Hoppsan, hade visst redan svarat på inlägget! Jaja, ta det som en påminnelse eller roa dig med att undersöka eventuella skillnader mellan svaren...

av **Uddaaspergare** » 2013-02-07 1:16:07

Självmordstankar?????????? jo nog fan har man har haft det i huvudet och lust att bränna ner skiten för att nåt ska hända....att man säger att man behandlar andra som luft plus att man är psykotisk...beror väl då att något inte är som det ska eller? klarar inte av att ha bra kommunikation med andra människor.. det är stört omöjligt!!!!! känner ett hat inom mej för vet inte vad jag ska göra åt läget... :-)Raging

av **Jackal** » 2013-02-07 7:47:43

lonleygamer skrev:Jag är en kille på 26 år och mår mycket dåligt. Jag kämpade mig igenom gymnasiet mycket osocial och inte veta vad som var fel för ens några år efter som jag fick min diagnos.

Jag har ingen kontakt med andra förutom familj/släkt, jag har varit med på diverse forum utan att få riktig kontakt med någon. Jag är oskuld och har aldrig varit på dejt.

Jag "tröstar" mig själv med att samla på gamla tv spel. annars håller jag på med konst/foto.

Allt jag vill ha är en tjej som älskar en, men det känns hopplöst. Har därför senaste 5 åren haft många tankar på självmord men inget seriöst ännu.

VET INTE VAD JAG SKALL GÖRA LÄNGRE

Jag vet inte om det här är en tröst men jag har haft ett antal förhållanden och livet blir inte bättre för att man har en partner, det blir sämre.
Alla romantiska filmer du ser på tv, eller vad du nu har att jämföra ditt liv med, är bara påhitt, dom är inte sanna.
Man blir inte heller lyckligare av den senaste mercedesen, coca cola och man får inte en massa brudar med OLW.
Dom flesta som har ett förhållande, deras liv suger, jag tror inte att jag tänker ha några förhållanden mer.
Jag förstår att man nog skulle vilja prova i alla fall, precis som man inte förstår hur varm plattan är innan man har bränt sig men.
Jag har inte haft något förhållande på tre år och jag tycker att det är jättebra.
:-)Happy

av **Jackal** » 2013-02-14 21:28:54

Kolla på det här klippet.

http://www.youtube.com/watch?v=4Qyxz8bG ... E8B533417D

av **fredrik_192** » 2013-02-14 22:44:26

Jag är en kille som har nyligen fyllt 20.

Börjar mitt inlägg med att skriva, jag har förlorat oskulden när jag var 18.
Stod inte ut längre med att sitta och tonårsnojja över sånt, så jag köpte en hora och fick det undanröjt på en timme.

Mitt tankesätt efter samlaget är att bara leva som jag vill leva, man kan aldrig tvinga någon att vara ihop med en. Om du gör det du tycker är roande i livet och går efter magkänsla så finner man lycka automatiskt.

Lev i nuet, Down to earth.... Sympati känner jag för alla på forumet som har Asperger!

Har inte läst noga under hela tråden, typ bara inledningen och lite där till. Nån kanske reda har tagit upp lite av det jag har skrivit. Men tro mig, jag försöker förmedla en bra känsla till er alla

av **fredrik_192** » 2013-02-14 22:51:43

fredrik_192 skrev:Jag är en kille som har nyligen fyllt 20.

Börjar mitt inlägg med att skriva, jag har förlorat oskulden när jag var 18.
Stod inte ut längre med att sitta och tonårsnojja över sånt, så jag köpte en hora och fick det undanröjt på en timme.

Mitt tankesätt efter samlaget är att bara leva som jag vill leva, man kan aldrig tvinga någon att vara ihop med en. Om du gör det du tycker är roande i livet och går efter magkänsla så finner man lycka automatiskt.

Lev i nuet, Down to earth.... Sympati känner jag för alla på forumet som har Asperger!

Har inte läst noga under hela tråden, typ bara inledningen och lite där till. Nån kanske reda har tagit upp lite av det jag har skrivit. Men tro mig, jag försöker förmedla en bra känsla till er alla

Ops kanske inte får skriva om prostitution... :S

av **PaiMei** » 2013-02-15 12:19:16

Unib12 skrev:Men jag har en teori om hur människor gör när det väljer partner. Tror att det är ett beteende som sitter kvar från förr. Om en kvinna väljer en man söker hon efter trygghet, så att hon vet att ifall hon blir på smällen kan snubben ta hand om henne och barnen. Trygghetsfaktorer i det här samhället är stadig ekonomi och socialt skyddsnät. När jag applicerar den teorin på människorna i min omgivning stämmer det skrämmande bra. Så om ni vill ha tips så är mitt att ha många vänner och va rik och så kommer kvinnorna flockas.

Jag kunde inte ha formulerat mig bättre själv, klockren analys :-)049

av **Jacob22** » 2015-01-31 16:36:38

Känner verkligen i egen mig i detta, mår fruktansvärt dålig. Har varit kär till och från i vissa personer, men aldrig vågat ta steget. Hatar dessutom att jag är född 14 februari. Inte supersocial alltid heller, har en kompis som sällan träffar längre.

Detta bra sagt dock: Personligen brukar jag finna motivation i att tänka på alla år jag lidit. Jag tänker att ett framgångsrikt självmordsförsök skulle göra en 25 år av envist kämpande totalt meningslöst. För mig känns den tanken jobbigare än att genomlida någon enskild dag och därmed fortsätter jag, en dag i taget.

av **matterik** » 2015-01-31 18:41:31

Jag har haft problem med självmordstankar ganska länge typ sedan 2011 eller 2010 faktiskt. Men har fått en del hjälp på sistone via psyk. Sen hjälper medicin och boendestöd. Ett bloss då och då kan också hjälpa.

av **Kostymhippie** » 2015-01-31 22:11:40

Ja när det är som jävligast får man ta en dag i taget, ägna sig åt sina specialintressen och inte bry sig så mycket om framtiden.

av **lebannen** » 2015-01-31 23:13:57

Kostymhippie skrev:Ja när det är som jävligast får man ta en dag i taget, ägna sig åt sina specialintressen och inte bry sig så mycket om framtiden.

det där är en av anledningarna till att jag inte tror att jag har asperger (trots diagnos).
jag har inte och har nog aldrig haft något riktigt intresse som jag blivit sådär uppslukad utav. och även om jag blir lite mer intresserad än vanligt av något så har jag ändå ingen ork att "hålla igång" med det intresset. ingen drivkraft, ingen mental ork. räknas slösurf på internet som specialintresse? jag kan helt ärligt sitta vid datorn hela dagarna (och det gör jag också) och i princip inte göra något annat än att refresha trådar på diverse forum. tröttnar på det gör jag inte heller men jag ser ingen framtid i det dock, börjar ju bli gammal och måste försöka göra något med livet.

(ursäkta för off topic, om ni vill banna mig så låt gå jag är ändå van).

av **Dandelo** » 2015-01-31 23:36:03

lebannen skrev:
Kostymhippie skrev:Ja när det är som jävligast får man ta en dag i taget, ägna sig åt sina specialintressen och inte bry sig så mycket om framtiden.

det där är en av anledningarna till att jag inte tror att jag har asperger (trots diagnos).
jag har inte och har nog aldrig haft något riktigt intresse som jag blivit sådär uppslukad utav. och även om jag blir lite mer intresserad än vanligt av något så har jag ändå ingen ork att "hålla igång" med det intresset. ingen drivkraft, ingen mental ork. räknas slösurf på internet som specialintresse? jag kan helt ärligt sitta vid datorn hela dagarna (och det gör jag också) och i princip inte göra något annat än att refresha trådar på diverse forum. tröttnar på det gör jag inte heller men jag ser ingen framtid i det dock, börjar ju bli gammal och måste försöka göra något med livet.

(ursäkta för off topic, om ni vill banna mig så låt gå jag är ändå van).

Du kan ju ha ADD eller nåt. Kombodiagnoser finns också.

av **Bullz** » 2015-01-31 23:48:54

När jag var liten/yngre hade jag noll intresse av tjejer och nobbade alla, nu när jag är färdigutvecklad och vill ha en nobbar de mig istället. :mrgreen:

När jag var liten/tonåring fick jag vänner och tjejer serverade på silverfat, annat är det nu när man är vuxen och det är ingen bra kombination med AS.

av **enkille** » 2015-02-01 21:45:30

Lonleygamer, känner igen mig.. Det är som ett stort tomrum och en längtan som alltid funnits där.
Drömt och fantiserat om tjejer dagligen sen 7-8års ålder.

Bullz, ungefär samma här. Jag hade bara tjejkompisar när jag gick på dagis.. Efter det gick det utför om man blev den där udda typen som tjejer gärna håller avstånd ifrån..

Nu är man 30-40. bor hos mamma, oskuld, okysst, 0 framtidsplaner osv.. Skåpen fulla med OLW påsar, var är brudarna lixom ? :-)018

(sista var ett skämt). Mitt liv är ett skämt och jag garvar år det ganska ofta nuförtiden. (inte ett skämt) :lol: