Det är något som arbetssökande med funktionshinder kan få.

Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd - SIUS, är ett individuellt stöd till en arbetssökande
med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga inför en anställning.
Det särskilda stödet ges till såväl den arbetssökande som till arbetsplatsen av en SIUS-konsulent som har särskild kompetens i introduktionsmetodik.
---
Inför en anställning av en arbetssökande med funktionshinder som medför nedsatt
arbetsförmåga kan SIUS-konsulenten ge ett särskilt stöd vid introduktionen. SIUS- konsulenten samverkar med arbetsplatsen om uppläggning av introduktionen och svarar för att ge det individuella stödet till den arbetssökande enligt en handlingsplan. Det kan ibland innebära att SIUS-konsulenten arbetar sida vid sida med den arbetssökande
i de aktuella arbetsuppgifterna under en tid. Stödet trappas ned successivt under stödperioden för att helt upphöra när den arbetssökande kan utföra planerade uppgifter självständigt. Stöd genom en SIUS-konsulent förutsätts inte pågå längre tid än sex månader.

http://www.ams.se/admin/Documents/faktablad/sius.pdf

Det är nästan förvirrande hur många åtgärder man kan få:
http://www.ams.se/go.aspx?C=96

Det står inte vad som händer efter stödperioden, men kanske blir det OSA el lönebidragsanställning sen.

Är det några som haft det? Funkade det bra?

Alien skrev:Det är något som arbetssökande med funktionshinder kan få.

Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd - SIUS, är ett individuellt stöd till en arbetssökande
med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga inför en anställning.
Det särskilda stödet ges till såväl den arbetssökande som till arbetsplatsen av en SIUS-konsulent som har särskild kompetens i introduktionsmetodik.
---
Inför en anställning av en arbetssökande med funktionshinder som medför nedsatt
arbetsförmåga kan SIUS-konsulenten ge ett särskilt stöd vid introduktionen. SIUS- konsulenten samverkar med arbetsplatsen om uppläggning av introduktionen och svarar för att ge det individuella stödet till den arbetssökande enligt en handlingsplan. Det kan ibland innebära att SIUS-konsulenten arbetar sida vid sida med den arbetssökande
i de aktuella arbetsuppgifterna under en tid. Stödet trappas ned successivt under stödperioden för att helt upphöra när den arbetssökande kan utföra planerade uppgifter självständigt. Stöd genom en SIUS-konsulent förutsätts inte pågå längre tid än sex månader.

http://www.ams.se/admin/Documents/faktablad/sius.pdf

Det är nästan förvirrande hur många åtgärder man kan få:
http://www.ams.se/go.aspx?C=96

Det står inte vad som händer efter stödperioden, men kanske blir det OSA el lönebidragsanställning sen.

Är det några som haft det? Funkade det bra?

Man ska kunna få det under lönebidragsanställning i max 6 månader och i undantagsfall max 12 månader. Man kan även få stödet då man praktiserar på en arbetsplats om man har en rehabhandläggare på AF. Jag har iaf. fått infon att det måste vara en rehabhandläggare för att SIUSkonsulent ska kunna kopplas in.

Men, som så ofta låter det väldigt fint på pappret. I verkligheten är det svårare. Det är väldigt ont om SIUS-konsulenter enligt min fd. AF-handläggare, men verkar kosntigt för det verkar finns minst en på (nästan) varje kontor. Sedan handlar det säkert om den goda viljan finns oxå.. Om det finns SIUSkonsulenter när det blir aktuellt för mig har min fd. o. min nuvarande handläggare sagt att jag har rätt att få det om det finns någon ledig.
Först ska vi hitta en ny praktikplats, vilket inte är helt lätt har det visat sig..

Ja, alla åtgärderna gör en snurrig.. Fast faktabladen på hemsidan är hyfsat heltäckande. Resten kan man förhoppningsvis fråga sin handläggare eller kundtjänst om.

sommar skrev:Man ska kunna få det under lönebidragsanställning i max 6 månader och i undantagsfall max 12 månader. Man kan även få stödet då man praktiserar på en arbetsplats om man har en rehabhandläggare på AF. Jag har iaf. fått infon att det måste vara en rehabhandläggare för att SIUSkonsulent ska kunna kopplas in. Men, som så ofta låter det väldigt fint på pappret. I verkligheten är det svårare. Det är väldigt ont om SIUS-konsulenter enligt min fd. AF-handläggare, men verkar kosntigt för det verkar finns minst en på (nästan) varje kontor. Sedan handlar det säkert om den goda viljan finns oxå.. Om det finns SIUSkonsulenter när det blir aktuellt för mig har min fd. o. min nuvarande handläggare sagt att jag har rätt att få det om det finns någon ledig.
Först ska vi hitta en ny praktikplats, vilket inte är helt lätt har det visat sig..

Ja, alla åtgärderna gör en snurrig.. Fast faktabladen på hemsidan är hyfsat heltäckande. Resten kan man förhoppningsvis fråga sin handläggare eller kundtjänst om.

Hoppas du hittar en lämplig praktikplats!

Det är lite förvirrande med AF:s info tycker jag. Man går in på den lokala websajten. Sen klickar man på nåt man tycker verkar intressant och plötsligt är man på den allmänna, för hela landet.

Har hört om något som heter SAMS och letat efter det men hittar bara detta:
Nacka

Jag är lite kritisk till att praktikplatser tycks vara så vanligt i de sammanhang som diskuteras ovan. Risken finns att vi då blir mer sedda som statligt finansierad extrahjälp än arbetstagare. Hur ofta leder praktikplats till anställning egentligen. Jag misstänker attd et inte är så i majoriteten av fallen.

Som med alla praktiker som ska leda till lönebidragsjobb så gäller det för handläggaren (SIUS-konsulenten) att sälja in "praktikanten". "Även om X är långsam, inte flexibel utan föredrar att hålla på med samma sak tills det blir klart, inte så pratsam, inte vill vara med på fikarasterna (el vad det nu är), så är X mycket bra på att göra Z och Y."

Tidigare fanns ett projekt med EU-pengar, Fuma (Funktion, Mångfald och Arbetsmarknad), som skulle få ut just yngre NPF-personer i arbetslivet:

Projektet är ett ESF-projekt med syfte att utveckla metoder för att arbeta med alternativa individanpassade former för sysselsättning för personer med neuropsykiatrisk diagnos.

Inom projektet vill man identifiera förnyade perspektiv mot målgruppen utifrån ett jämställdhetsperspektiv samt utveckla en modell för hur samverkansparterna ska arbeta med alternativa individanpassade former för sysselsättning för målgruppen.

Målet är att 50 % ska ha arbete med eller utan arbetsmarknadspolitiskt stöd på den öppna arbetsmarknaden eller via arbetskooperativ eller gått vidare till arbetsförberedande utbildning.

Fuma

Har hört att det var framgångsrikt men inte hittat så mycket konkret.

Bl a skulle en skrift utarbetas med information till arbetsgivare. Vad de skulle tänka på, vad som kunde vara svårt för Aspergare (t ex after work på fredagarna och personalfester).

Jag tänker mig en ömsesidig anpassning. Aspergare (som inte jobbat tidigare) behöver lära sig vad som går an och inte går an, arbetsgivare hur arbetet anpassas för just denna grupp.
Pengarna verkar som vanligt vara ett problem:

Det har nu lett till att ett tiotal funktionshindrade, som hade kunnat få arbete i år, ännu inte kunnat börja jobba. Vi hör projektledaren för FUMA-projektet Per Widén.
- Det är tråkigt för den här målgruppen, som var på väg in i arbete, men där vi helt plötsligt ”stängde av kranen”, säger han.

FUMA-projektet finansieras till hälften av EU, men även Uppsala kommun, landstinget och arbetsförmedligen är med. Det sjösattes hösten 2005 i syfte att hjälpa personer som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden på grund av olika neuropsykiatriska funktionshinder som till exempel ADHD och Asberger. Totalt ingår 60 personer i projektet och förra året var ett riktigt lyckoår för FUMA. Då fick ett 20-tal personer jobb och om allt hade gått enligt planerna så hade ytterligare ett tiotal personer kunnat komma ut i arbete i år. Men det har inte gått att ordna eftersom projektet är beroende av lönebidragspengarna som kommer från arbetsförmedligen i Uppsala. Det är de pengarna som är slut.

SR Uppland

Alien skrev:

sommar skrev:Man ska kunna få det under lönebidragsanställning i max 6 månader och i undantagsfall max 12 månader. Man kan även få stödet då man praktiserar på en arbetsplats om man har en rehabhandläggare på AF. Jag har iaf. fått infon att det måste vara en rehabhandläggare för att SIUSkonsulent ska kunna kopplas in. Men, som så ofta låter det väldigt fint på pappret. I verkligheten är det svårare. Det är väldigt ont om SIUS-konsulenter enligt min fd. AF-handläggare, men verkar kosntigt för det verkar finns minst en på (nästan) varje kontor. Sedan handlar det säkert om den goda viljan finns oxå.. Om det finns SIUSkonsulenter när det blir aktuellt för mig har min fd. o. min nuvarande handläggare sagt att jag har rätt att få det om det finns någon ledig.
Först ska vi hitta en ny praktikplats, vilket inte är helt lätt har det visat sig..

Ja, alla åtgärderna gör en snurrig.. Fast faktabladen på hemsidan är hyfsat heltäckande. Resten kan man förhoppningsvis fråga sin handläggare eller kundtjänst om.

Hoppas du hittar en lämplig praktikplats!

Det är lite förvirrande med AF:s info tycker jag. Man går in på den lokala websajten. Sen klickar man på nåt man tycker verkar intressant och plötsligt är man på den allmänna, för hela landet.

Har hört om något som heter SAMS och letat efter det men hittar bara detta:
Nacka

Tack! Med lite tur kommer det fixa sig.

Ja, det är lite förvirrande. Jag har råkat ut för samma sak. SAMS har jag aldrig hört talas om förut.

Jag fick reda på häromdagen att det allra nyaste är att numera ska SIUSkonsulenterna enbart finnas inom jobb & utvecklingsgarantin. Så har man praktik som inte leder till jobb får man numera INTE hjälp av en SIUSkonsulent. Socialstyrelsen, FK. och AF. håller på att ta fram ett Pm om vad som ska gälla för oss funktionshindrade. Vilket snurr med alla dessa regler. Det skapar varken ro för oss eller de som jobbar vid myndigheterna o. andra inblandade. Hoppas nu det leder till nå´t bättre iaf!

Kristofer skrev:Jag är lite kritisk till att praktikplatser tycks vara så vanligt i de sammanhang som diskuteras ovan. Risken finns att vi då blir mer sedda som statligt finansierad extrahjälp än arbetstagare. Hur ofta leder praktikplats till anställning egentligen. Jag misstänker attd et inte är så i majoriteten av fallen.

Varken jag eller Tess har haft någon praktik som inte lett till jobb, däremot har vi båda haft praktikplatser som lett till jobb.

AF har (trots vad ryktena säger) hyffsat bra koll på vilka arbetsgivare som sätter i system att ta in praktikanter som gratis arbetskraft, och dessa arbetsgivare får som regel inte heller några praktikanter.

Däremot får man vara beredd på att börja med en praktikperiod, under vilken det gäller att jobba järnet, för att bevisa för arbetsgivaren att man är värd att satsa på.
Gör man som många andra, och bara glider på praktikplatsen, därför att man bara tycker man blir utnyttjad, och det "ändå inte är något riktigt jobb", så tro fan att man inte får någon anställning.

Har försökt skaffa lönebidragsanställning med 'hjälp' från SIUS-konsulent en gång. Det var det sämsta jag gjort i hela mitt liv!! "Konsulenten" ifråga var en trött & korpulent isländska som vid det första mötet deklarerade klart och tydligt för mig varför hon tyckte sitt arbete var jobbigt. AS kände hon till lite vagt.

När jag sedan kom ut till arbetsplatsen fick jag inte någon introduktion av verkstadsägaren; bara en avmätt huvudnickning och vi byter om där borta. Sen åker du iväg med honom där. Sen var det ett jävla lyftande av stålbjälkar upp via rangliga byggställningar för att svetsa fast dem på taket ca 3,5 meter över golvet. Den olidliga högsommarvärmen gjorde sitt till. Arbetsoverallen jag fått låna stickade och passade illa. Så såg dagarna ut; tungt slit i sommarvärmen, ingen betalning, ingen som sade tack. Förutom verkstadsägaren bestod arbetsstyrkan av ett tiotal bondlurkar och hans förståndshandikappade syster. Hennes ansikte påminde mest om en babianröv. Hans gamla mamma jobbade också där, hon hade hand om administrationen. Hon kunde i alla fall verka trevlig.

Efter en tid dök min SIUS-konsulent ut dit. Jag tyckte att vad fan gör hon här, jag har inte bett henne komma hit. Hennes ansikte rann av svett när hon trippade förbi svetsaggregaten i sina damloafers med tofs. Hon frågade hur det gick. Jodå, det funkar väl hyfsat, sa jag. Men hur länge är det tänkt att jag ska praktisera här? "det kan jag inte svara på, men det kan ta upp emot sex månader..."

Dagen därpå låg jag kvar i sängen. Jag hade stått ut i tre veckor.

Jag hade inte lust att vara tacksam för möjligheten att slita hund gratis längre.

Nej, det fanns ingen anledning att vara...

Vilka jeppar...

Men förihelvete; fattar ni inte att man kanske får börja som praktikant, om man inte har någon yrkeserfarenhet?

Hur fan har ni tänkt få några jobb med den typen av attityder egentligen, kan ni överhuvudtaget tänka längre än näsan räcker?

En sak skall ni ha klart för er: jag som jobbar har ingen lust att betala för några arbetsskygga slackers som tror de kan få allting gratis här i världen, och som bara skiter i att jobba om det arbete som erbjuds inte är lika med drömjobbet!!

ford skrev:Däremot får man vara beredd på att börja med en praktikperiod, under vilken det gäller att jobba järnet, för att bevisa för arbetsgivaren att man är värd att satsa på.

Mjae.. Jag och flera bekanta (kanske inte någon vettigt statistiskt underlag) har motsatt erfarenhet. Man får hintar om att jobb vankas om man jobbar hårt, men sedan så ger de hinten till nästa praktikant. Eller tar inte in ngn ny men gillar en period av hårt arbete. I synnerhet gäller detta en viss arbetsgivare. Men som du säger, det är bra med kontroll. Jag vill dock att det skulle finnas bättre attityder mot grupper som aspergare på arbetsmarknaden så att normen för aspergare skulle kunna bli vanligt lönearbete, därav en viss skepsis till praktik.

ford skrev:En sak skall ni ha klart för er: jag som jobbar har ingen lust att betala för några arbetsskygga slackers som tror de kan få allting gratis här i världen, och som bara skiter i att jobba om det arbete som erbjuds inte är lika med drömjobbet!!

Om vi tar detta som ett lösryckt citat, dvs. ur sammanhanget här, så är jag fullständigt överens med dig!

För övrigt så hade jag gärna hoppats på att mitt exjobb lett till anställning, men det är uterednings- och minskadeanslagstider där.

ford skrev:Men förihelvete; fattar ni inte att man kanske får börja som praktikant, om man inte har någon yrkeserfarenhet?

Hur fan har ni tänkt få några jobb med den typen av attityder egentligen, kan ni överhuvudtaget tänka längre än näsan räcker?

En sak skall ni ha klart för er: jag som jobbar har ingen lust att betala för några arbetsskygga slackers som tror de kan få allting gratis här i världen, och som bara skiter i att jobba om det arbete som erbjuds inte är lika med drömjobbet!!

Jag har ingen lust att ägna mig åt slavarbete månadsvis mot löftet att kanske bli anställd. Särskilt inte hos ngn inskränkt skåning som tror att han är någon slags 1800-talspatron. Då väljer jag studier istället.

Det enda värdet i arbete är lönen. Får man ingen lön finns det ingen mening i att arbeta. Jag tillhör alltså inte de som ser ett egenvärde i själva arbetet. Särskilt inte när man förväntas vara inställsam & visa tacksamhet för möjligheten att få slita gratis. Bara för att Ford gillar att gå dräng betyder det inte att de som inte gillar det är slackers.

Skall du ha ett jobb, efter att länge varit utanför arbetsmarknaden/inom något du inte jobbat med tidigare så får du nog vara med på att börja som praktikant, nyexaminerad eller ej.

Hade du tänkt längre än näsan räcker så hade du sett praktikarbetet som en investering, för att kunna få ett betalt jobb. Tyvärr är ingenting gratis här i världen, inte ens anställningar.

Visst, med något års erfarenhet inom yrket skall du inte behöva räkna med någon praktikperiod, åtminstone inte om du är fullt frisk. Men skall du gå med lönebidrag så kanske arbetsgivaren vill ha en arbetsprövening, för att kunna bilda sig en egen uppfattning om vad du duger till.

Att studera kan vara en mycket vettig åtgärd om man vill slippa skitjobb som man inte trivs med, men även om du utbildar dig får du nog räkna med att, som helt nyexaminerad börja med en praktikplats, samt att du även får vara beredd på att ev. till en början ta en del skitjobb inom det yrket du utbildat dig till, fram tills dess att du skaffat dig 1-2 års erfarenhet och jobbat dig upp alt. lyckats byta jobb, med hjälp av de meriter du skaffat dig.

-Acceptera den hårda verkligheten (som gäller oss alla, inte bara funktionshindrade, f.ö.), eller låt bli att gnälla över din låga aktivitetsersättning (som egentligen dessutom borde ifrågasättas, om du bara avviker från en praktikplats, därför att det inte passar dig).

Ford:

Förutsatt att det är en vettig praktikplats så kan det vara en bra idé. Jag vet inte om det KS beskrev lät som en vettig praktikplats.

Det här med att praktik även för nyutbildade jag är skeptisk till. Har man en utbildning så tycker jag att man ska kunna få en riktig anställning.

KrigarSjäl skrev:Har försökt skaffa lönebidragsanställning med 'hjälp' från SIUS-konsulent en gång. Det var det sämsta jag gjort i hela mitt liv!!
Efter en tid dök min SIUS-konsulent ut dit.

Jag tyckte att vad fan gör hon här, jag har inte bett henne komma hit. Hennes ansikte rann av svett när hon trippade förbi svetsaggregaten i sina damloafers med tofs. Hon frågade hur det gick. Jodå, det funkar väl hyfsat, sa jag. Men hur länge är det tänkt att jag ska praktisera här? "det kan jag inte svara på, men det kan ta upp emot sex månader..."
Dagen därpå låg jag kvar i sängen. Jag hade stått ut i tre veckor.

Jag antar att tanken ska vara dels att praktikanten vill ha och klarar av jobbet, dels att arbetsgivaren ska anställa vederbörande efter 6 månader. SIUS-konsulenten ska vara ett stöd för praktikanten, ibland jobba sida vid sida. Tanken hisnar vid tanken att den trötta och korpulenta damen skulle delta i "lyftande av stålbjälkar upp via rangliga byggställningar för att svetsa fast dem på taket ca 3,5 meter över golvet".

Praktiken är alltså ett led i att få det efterlängtade jobbet, inte ett straffarbete. Tänk dig att du fick syssla med nåt du verkligen gillade och ville hålla på med. Skulle då 6 mån praktik förefalla ett orimligt pris? Det är ju inte som man går totalt utan pengar under tiden, man får ju sitt vanliga bidrag.

Kristofer skrev:Ford:

Förutsatt att det är en vettig praktikplats så kan det vara en bra idé. Jag vet inte om det KS beskrev lät som en vettig praktikplats.

Det här med att praktik även för nyutbildade jag är skeptisk till. Har man en utbildning så tycker jag att man ska kunna få en riktig anställning.

Det beror på vad du menar med "riktig anställning". Nuförtiden får man oftast 6 mån provanställning först el också ett vikariat. När tiden gått ut kan arbetsgivaren låta bli att förlänga anställningen utan att behöva motivera sig. Men man får iaf lön från arbetsgivaren under tiden.

Har man däremot ett funktionshinder, varit långtidsarbetslös, långtidssjukskriven, invandrad med svenska som främmande språk, då räcker inte det. Arbetsgivaren vill ha bevis för att man klarar av jobbet el veta exakt vad man klarar av. Och vill inte betala för att få veta. Ur arbetsgivarens synvinkel kan allt vara en extra kostnad, om vederbörande inte funkar. En praktikant måste ha en handledare, det kostar tid, dvs pengar.

ford skrev:Men förihelvete; fattar ni inte att man kanske får börja som praktikant, om man inte har någon yrkeserfarenhet?

Hur fan har ni tänkt få några jobb med den typen av attityder egentligen, kan ni överhuvudtaget tänka längre än näsan räcker?

En sak skall ni ha klart för er: jag som jobbar har ingen lust att betala för några arbetsskygga slackers som tror de kan få allting gratis här i världen, och som bara skiter i att jobba om det arbete som erbjuds inte är lika med drömjobbet!!

Jodå, det har du visst det.
Allt annat kostar mer.

Ja ska få arbete nu, möjlien. Vet du att du kommer at få betala mer för att jag jobbar än attjag slckar, trots att inte jag vill och trots att kommundelen inte har flis?

Jag har gått på praktik med aktivitetsersättning och praktiserat som biblioteksassistent, något jag trivs mycket bra med och de har varit mycket nöjda med mig, dock har det kärva ekonomiska läget med många uppsägningar inom biblioteksväsendet pga av den usla ekonomin gjort att jag ej kan få anställning med lönebidrag men jag kommer att få en OSA anställning inom den närmsta framtiden istället, efter sommaren kan jag fortsätta där jag är nu, fast som OSA istället för lönebidragsanställd, vilket jag inte tycker enbart är en nackdel för då blir jag anställd av kommunen och inte av bibilioteket och är därmed är friare från just den specifika arbetsplatsen, dessutom skiljer sig inte lönen så väldigt mycket åt heller.

Min aktivetsersättning har varit ganska hyfsad då den grundar sig på den a-kassa jag hade när jag började med min praktik och den var inte så extremt låg.

Mardröm skrev:

ford skrev:Men förihelvete; fattar ni inte att man kanske får börja som praktikant, om man inte har någon yrkeserfarenhet?

Hur fan har ni tänkt få några jobb med den typen av attityder egentligen, kan ni överhuvudtaget tänka längre än näsan räcker?

En sak skall ni ha klart för er: jag som jobbar har ingen lust att betala för några arbetsskygga slackers som tror de kan få allting gratis här i världen, och som bara skiter i att jobba om det arbete som erbjuds inte är lika med drömjobbet!!

Jodå, det har du visst det.
Allt annat kostar mer.

Ja ska få arbete nu, möjlien. Vet du att du kommer at få betala mer för att jag jobbar än attjag slckar, trots att inte jag vill och trots att kommundelen inte har flis?

För det första: även om det skulle kosta mer, så betalar jag hellre för folk som på något vis vill göra rätt för pengarna, än för de som inte vill det.

För det andra: sett från en samhällsekonomisk synvinkel är ett lönebidrag detsamma som en investering: meningen är nämligen att man skall ha lönebidraget under den tid som krävs för att man skall utvecklas tillräckligt mycket, för att senare klara sig utan lönebidraget.
M.a.o. en investering, med syftet att få in funktionshindrade på den ordinarie arbetsmarknaden.

För det tredje: även om en lönebidragsanställning ofta kostar mer pengar i kronor räknat, än vad en aktivitetsersättning gör, så kommer den som jobbar med lönebidrag trots allt att göra något produktivt för pengarna, så frågan är om inte nettoutgiften för samhället blir lägre, med lönebidrag, än med sjuk-/aktivitetsersättning.

Alien skrev:

Kristofer skrev:Ford:

Förutsatt att det är en vettig praktikplats så kan det vara en bra idé. Jag vet inte om det KS beskrev lät som en vettig praktikplats.

Det här med att praktik även för nyutbildade jag är skeptisk till. Har man en utbildning så tycker jag att man ska kunna få en riktig anställning.

Det beror på vad du menar med "riktig anställning". Nuförtiden får man oftast 6 mån provanställning först el också ett vikariat. När tiden gått ut kan arbetsgivaren låta bli att förlänga anställningen utan att behöva motivera sig. Men man får iaf lön från arbetsgivaren under tiden.

Har man däremot ett funktionshinder, varit långtidsarbetslös, långtidssjukskriven, invandrad med svenska som främmande språk, då räcker inte det. Arbetsgivaren vill ha bevis för att man klarar av jobbet el veta exakt vad man klarar av. Och vill inte betala för att få veta. Ur arbetsgivarens synvinkel kan allt vara en extra kostnad, om vederbörande inte funkar. En praktikant måste ha en handledare, det kostar tid, dvs pengar.

Jag tror dock inte att de flesta praktikplatser leder till jobb, snarare att staten/skattebetalarna betalat lön och företaget fått gratis arbetskraft. Hur många praktikplatser är eg. tänkta att leda till jobb? Varför ska jag som skattebetalare finansiera företags arbetskraft?

Provanställning är riktig anställning ja. Riktigt jobb = anställning och lön utan bidrag och annat.

Dessutom, tar man emot bidrag så kan man inte hävda sig vara lika fri gentemot systemet som man är utan bidrag. För bidrag ger systemet dig. Då finns per automatik kravet på motprestation, dvs. att du måste vara delaktig i systemet och sympatisera med det. Ju mindre bidrag du tar emot ju friare är du!

ford skrev:

Kristofer skrev:Jag är lite kritisk till att praktikplatser tycks vara så vanligt i de sammanhang som diskuteras ovan. Risken finns att vi då blir mer sedda som statligt finansierad extrahjälp än arbetstagare. Hur ofta leder praktikplats till anställning egentligen. Jag misstänker attd et inte är så i majoriteten av fallen.

Varken jag eller Tess har haft någon praktik som inte lett till jobb, däremot har vi båda haft praktikplatser som lett till jobb.

AF har (trots vad ryktena säger) hyffsat bra koll på vilka arbetsgivare som sätter i system att ta in praktikanter som gratis arbetskraft, och dessa arbetsgivare får som regel inte heller några praktikanter.

Däremot får man vara beredd på att börja med en praktikperiod, under vilken det gäller att jobba järnet, för att bevisa för arbetsgivaren att man är värd att satsa på.
Gör man som många andra, och bara glider på praktikplatsen, därför att man bara tycker man blir utnyttjad, och det "ändå inte är något riktigt jobb", så tro fan att man inte får någon anställning.

Bara att inse att ni haft en j*la tur + att du själv kämpat på. Jag trodde i det längsta att de skulle bli så bra som det sas, men hur jag kunde vara så naiv begriper jag inte.

Jag har dessutom oturen o. få en sämre AF-handläggare än förut som begär att jag i princip ska göra jobbet själv trots mitt AS. Visst arbetsförmedlare gör det överlag, men min verkar vara en av de värre. Hon är inte bara lat utan lathet med mod. Hon svarar inte ens på mina mail längre o. då jag ringer o. frågar verkar hon inte minnas mail o. enligt min arbetsterapeut på VC. jobbar hon ostrukturerat och för stunden. Varken förberedelser inför möten eller bakgrundsfakta om mig tar hon in. Poletten verkade lite ramla ner då min kurator ringt o. talat om för henne typ vad som gäller o. att inte Samhall är det första bara för hon snabbt ska kunna vila sig igen. Hon visar varken engagemang, intresse eller att hon vet ngt. om AS. Tur är att jag har förmåga o ännu ork att leta själv + att min kurator o. min arbetsterapeut hjälper till trots att det inte är deras jobb.

Jag kan tänka mig att praktisera, men AF. hade jag gett en spark i r*ven om ngt. bättre ställe funnits som kunnat o. velat hjälpa mig. AF. borde skrotas eller omorganiseras o. ta in nya friskare krafter.

Måste erkänna att många här haft rätt ang. detta. Dock ska man inte ge upp för lätt o. utnyttja alla kontakter o. möjligheter man har utanför AF. o. försöka ringa själv även där man inte har någon kontakt om man fixar det. inte nöja sig med sjukpension och/eller daglig versamhet direkt när det knorrar om man känner att man orkar & kan mer även om AF. skulle säga det.

Och visst jobba hårt om man verkligen får en praktikplats o. inte slöa för då får man skylla sig själv.

Samt försöka byta handläggare om det är rent åt h*vete. Jag har haft de tankarna för där är en ny handläggare på väg in på mitt lokalkontor.

Jag tycker dock inte praktik är fel. Felet är att AF. knappt har kontakter/avtal med företag o. inte giter ringa + att många företag inte tar in folk utan erfarenhet eller som går en utbildning, vilket jag tycker är dumt. Tyvärr är det så slimmat idag o. det är synd om företagen. De som mest hamnar i klistret är återigen vi funktionshindrade o. de sjuka och/eller skadade. Samhället är sj*t på en del sätt bl.a. vad gäller myndigheter, ersättningar där nivåerna är alldeles för låga o. reglerna byråkratiskt krångliga o. högsta hönsen har på tok för höga löner.