Är 30 år gammal och sitter på rättspsyk med diagnosen asperger. Jag får inga mediciner och är helt och hållet frisk. Jag är dömd till sluten psykvård eftersom jag bedöms ha hög återfallsrisk i brottslighet av allvarligt slag vilket inte stämmer.

Jag blev polisanmäld av mina föräldrar 22a april 2012 och har sedan dess varit inlåst.
Har bra kontakt med mina föräldrar som ångrar att dem anmälde mig och som till slut försatte mig i den här situationen. Jag va tidigare ostraffad och trodde aldrig jag skulle bli dömd till sluten psykvård. Erkände att jag hade brukat våld mot min pappa, t.ex. sparkat vid tre tillfällen. Har en pappa som gjort mig helt tokig och inte visat någon större förståelse för att jag inte vill bo hemma och jag behöver jobb. Hans supande blev jag extremt less på men det i sig har aldrig lett till att jag misshandlat honom. Hans beteende mot mig har genom åren varit oacceptabelt eftersom jag blivit kränkt och fysiskt misshandlad när jag va liten.

Mina föräldrar har inte lyssnat på mig. Jag har sagt till min mamma "vill du jag ska bränna ner huset eller?" utan att få en reaktion av henne som lett till att hon pratat om hur jag ska ta mig vidare i livet. Att bränna ner huset blev givetvis räknat som olaga hot. Nekade inte till något men jag hade även en advokat som inte brydde sig om att ens informera mig om vilket straff som eventuellt väntade mig vilket va 1.5 år i fängelse för brottet grov fridskränkning. Det fick jag reda på efter jag hade erkänt allting. Advokaten hjälpte till en hel del att sänka mig.



Moderator atoms - förtydligade rubriken.

Hej! @four-leaf ja det var en besvärlig situation, men om du är dömd till vård så skall väl ditt ärende upp till utskrivnings/anvarsnämnden och dom gör en bedömning för ev utskrivning. Om det är det du menar, men det kan vara svårt för dom att bedöma om du inte har ngt nytt boende, och så länge du sitter där lär det vara svårt. Ett ''moment22''. Det är inte så att du har några släktingar eller bekanta du kan få bo hos till du kommer i ordning och så? Då kan dom nog bevekas lättare. Det vill säga om du vill komma ut därifrån. Hoppas verkligen detta kan lösa sig för dig

Nej har inget nytt boende men jag oroar mig mer för min egen ekonomi än nytt boende just nu. Jag har varken pengar från socialen eller försäkringskassan och mitt enda sätt att betala de vårdräkningar som kommer har varit genom spel på internet.

Får du någon behandling för de problem som ledde till din dom, dvs svårighet att kontrollera din aggression?

Har du enbart diagnosen AS, inte något annat också, t ex ADHD?

Om du aldrig har jobbat så borde du ju kunna ansöka om sjukersättning och på så sätt ordna din försörjning.

Det är alltså inga problem att använda internet på rättspsyk?

Alien skrev:Får du någon behandling för de problem som ledde till din dom, dvs svårighet att kontrollera din aggression?

Har du enbart diagnosen AS, inte något annat också, t ex ADHD?

Om du aldrig har jobbat så borde du ju kunna ansöka om sjukersättning och på så sätt ordna din försörjning.

Det är alltså inga problem att använda internet på rättspsyk?

Sveriges riksdag har stiftat en lag som gör att alla patienter har rätt till fri tillgång till internet. Den började gälla i juni i år. Jag har haft tillgång till internet sen augusti då mina föräldrar körde hit min stationära dator. Jag får ingen behandling för problem som ledde till min dom och jag har ingen annan diagnos. Försäkringskassan anser inte min situation vara stadigvarande och därför är jag inte berättigad till hel sjukersättning som kuratorn här på psyket velat att jag skulle skriva under på ansökan om.

Jag har inte svårt att kontrollera min aggression. Mellan pappa och mig har det varit mer av att han ofta höjer rösten vilket gör att jag även gör det. Har kännt mig hotad av hans sätt att bete sig. När jag va liten va jag livrädd för honom ibland.

four-leaf skrev:Jag har inte svårt att kontrollera min aggression. Mellan pappa och mig har det varit mer av att han ofta höjer rösten vilket gör att jag även gör det. Har kännt mig hotad av hans sätt att bete sig. När jag va liten va jag livrädd för honom ibland.

Men nu förstår jag inte. Du sparkade din far flera gånger och blev därför dömd för misshandel. Det är väl bevis på att du har svårt att kontrollera din aggressivitet, iaf ibland. Eller menar du att du gjorde det med kallt blod, att du tyckte det var smart gjort?

Jag tycker att det låter som både din far och du har problem med aggression. Men just därför borde ni inte bo tillsammans heller.

Jag har inte riktigt fattat varför du dömts till rättspsykiatrisk vård och inte till fängelse. Det kan väl inte enbart bero på att du har AS?

Jag tycker faktiskt det är ologiskt att bli dömd till vård men inte få någon vård. Är det bara förvaring så kunde du ju lika gärna sitta i fängelse. Får du aldrig prata med någon kurator, psykolog el läkare?

Jag har en barndomskamrat som var i en liknande situation och valde att sätta stopp med hjälp av ett hagelgevär. Den personen hamnade på rättspsyk och personen var icke-våldsam och väldigt snäll.

Man behöver inte nödvändigtvis ha aggressionsproblem för att man blir arg och våldsam i trängd situation. Faktiskt. Enstaka incidenter tyder inte på det. Våld kan dessvärre bli ett försvarssystem när man känner sig missförstådd och illa behandlad.

Finns det något sätt att ordna boendet efter rättspsyk utan att bo med pappa?

Alien skrev:

four-leaf skrev:Jag har inte svårt att kontrollera min aggression. Mellan pappa och mig har det varit mer av att han ofta höjer rösten vilket gör att jag även gör det. Har kännt mig hotad av hans sätt att bete sig. När jag va liten va jag livrädd för honom ibland.

Men nu förstår jag inte. Du sparkade din far flera gånger och blev därför dömd för misshandel. Det är väl bevis på att du har svårt att kontrollera din aggressivitet, iaf ibland. Eller menar du att du gjorde det med kallt blod, att du tyckte det var smart gjort?

Jag tycker att det låter som både din far och du har problem med aggression. Men just därför borde ni inte bo tillsammans heller.

Jag har inte riktigt fattat varför du dömts till rättspsykiatrisk vård och inte till fängelse. Det kan väl inte enbart bero på att du har AS?

Jag tycker faktiskt det är ologiskt att bli dömd till vård men inte få någon vård. Är det bara förvaring så kunde du ju lika gärna sitta i fängelse. Får du aldrig prata med någon kurator, psykolog el läkare?

Jag har fått enbart diagnosen Asperger syndrom. Det finns ingen psykolog här och överläkare och underläkare pratar man bara med när det gäller mediciner. Inget annat! Överläkaren har aldrig tid och kuratorn kommer bara för att "hjälpa" med ekonomi. Skicka in papper till försäkringskassan som jag skriver under och så. Vård finns inte här för min del. Jag vet inte ens varför det står vissa saker i den rättspsykiatriska utredningen. Jag har efter över ett år inte ens fått läsa igenom hela den rättspsykiatriska utredningen. Den undanhålls från mig medvetet för att dem inte gillar att jag läser sånt om mig själv. Kanske rädda att man ska ifrågasätta.

Rättspsyk är nog vad skulle kunna kalla den moderna tidens salemsiska kafka institut.

earlydayminer skrev:Jag har en barndomskamrat som var i en liknande situation och valde att sätta stopp med hjälp av ett hagelgevär. Den personen hamnade på rättspsyk och personen var icke-våldsam och väldigt snäll.

Man behöver inte nödvändigtvis ha aggressionsproblem för att man blir arg och våldsam i trängd situation. Faktiskt. Enstaka incidenter tyder inte på det. Våld kan dessvärre bli ett försvarssystem när man känner sig missförstådd och illa behandlad.

Att man får utbrott när man känner sig inträngd i ett hörn trodde jag kunde hända alla. Men just därför måste man få hjälp att hantera det, att upptäcka när det är på gång. Att misshandla kan aldrig vara acceptabelt.

Man brukar ju tala om autistiska raseriutbrott och också om "meltdowns". Som i dessa trådar:

vredesutbrott-autistic-tantrums-t3643.html

asperger-meltdown-neurologisk-storm-t12923.html

raseriutbrott-hur-hanterar-ni-dom-t25388.html

four-leaf skrev:

Alien skrev:Får du någon behandling för de problem som ledde till din dom, dvs svårighet att kontrollera din aggression?

Har du enbart diagnosen AS, inte något annat också, t ex ADHD?

Om du aldrig har jobbat så borde du ju kunna ansöka om sjukersättning och på så sätt ordna din försörjning.

Det är alltså inga problem att använda internet på rättspsyk?

Sveriges riksdag har stiftat en lag som gör att alla patienter har rätt till fri tillgång till internet. Den började gälla i juni i år. Jag har haft tillgång till internet sen augusti då mina föräldrar körde hit min stationära dator.

Har ett minne av att detta kritiserats, eftersom brottslingar då kunnat hota offer/vittnen via mail, och även forsätta med kriminella affärer via internet. En generell anmärkning, menar inte att just du skulle göra det.

four-leaf skrev:Jag får ingen behandling för problem som ledde till min dom och jag har ingen annan diagnos. Försäkringskassan anser inte min situation vara stadigvarande och därför är jag inte berättigad till hel sjukersättning som kuratorn här på psyket velat att jag skulle skriva under på ansökan om.

Man låser alltså in folk som anses extra farliga på rättspsyk istf i fängelse. Men sedan får de enbart mediciner, och ska efter en tids medicinering anses botade och släppas ut bland folk? Tycker den tiden borde kunna användas till terapi.

Hur länge har du haft din diagnos? Vad gjorde du innan du åkte in? Hade du någon kontakt med hablliteringen eller arbetsförmedlingen?

Man har väl avskaffat den tillfälliga sjukersättningen, vilket jag tycker är dumt. Om du har förmåga till arbete borde väl avgöras genom arbetsförmågebedömning hos FK.

Alien skrev:

four-leaf skrev:

Alien skrev:Får du någon behandling för de problem som ledde till din dom, dvs svårighet att kontrollera din aggression?

Har du enbart diagnosen AS, inte något annat också, t ex ADHD?

Om du aldrig har jobbat så borde du ju kunna ansöka om sjukersättning och på så sätt ordna din försörjning.

Det är alltså inga problem att använda internet på rättspsyk?

Sveriges riksdag har stiftat en lag som gör att alla patienter har rätt till fri tillgång till internet. Den började gälla i juni i år. Jag har haft tillgång till internet sen augusti då mina föräldrar körde hit min stationära dator.

Har ett minne av att detta kritiserats, eftersom brottslingar då kunnat hota offer/vittnen via mail, och även forsätta med kriminella affärer via internet. En generell anmärkning, menar inte att just du skulle göra det.

four-leaf skrev:Jag får ingen behandling för problem som ledde till min dom och jag har ingen annan diagnos. Försäkringskassan anser inte min situation vara stadigvarande och därför är jag inte berättigad till hel sjukersättning som kuratorn här på psyket velat att jag skulle skriva under på ansökan om.

Man låser alltså in folk som anses extra farliga på rättspsyk istf i fängelse. Men sedan får de enbart mediciner, och ska efter en tids medicinering anses botade och släppas ut bland folk? Tycker den tiden borde kunna användas till terapi.

Hur länge har du haft din diagnos? Vad gjorde du innan du åkte in? Hade du någon kontakt med hablliteringen eller arbetsförmedlingen?

Man har väl avskaffat den tillfälliga sjukersättningen, vilket jag tycker är dumt. Om du har förmåga till arbete borde väl avgöras genom arbetsförmågebedömning hos FK.

Jag studerade innan jag åkte in. När jag åkte in hade jag praktik i ett digitaltryckeri med bra kontakt med mina arbetskollegor. Hade börjat spela korpfotboll med dem och ett par andra. Jag har tidigare aldrig haft någon diagnos tills jag fick AS diagnosen i juni förra året. Jag har inte haft kontakt med arbetsförmedlingen sen sommaren 2011 för i augusti 2011 började jag på en yrkesutbildning som tryckare som gick bra och ledde till praktik.

Du bedömer dig själv som "helt och hållet frisk" men man hamnar på rättspyk. Det kan, såklart, vara en situation där du har omgetts av en komplett skara inkompetenta idioter som bara vill dig illa. Men tycker du att det framstår som ett sannolikt scenario, om det hade gällt någon annan än dig själv?

Vi kan såklart inte gå på mer än vad du skriver. Men saker som sparkar och "vill du jag ska bränna ner huset" låter i min bok inte speciellt friskt.

Steg ett att komma tillbaka ut i friheten är kanske snarare att lära dig mer om dig själv och få självinsikt, även om du själv upplever dig som frisk. Ställ dig själv frågan -- KAN det vara så att jag är sjuk?

Personer som står en väldigt nära t.ex föräldrar kan vara så inbäddat i ens uppväxt att det är oerhört svårt att värja sig. Det gör att detta är aktuellt i den relationen, inte generellt övh.

Ihålig skrev:Du bedömer dig själv som "helt och hållet frisk" men man hamnar på rättspyk. Det kan, såklart, vara en situation där du har omgetts av en komplett skara inkompetenta idioter som bara vill dig illa. Men tycker du att det framstår som ett sannolikt scenario, om det hade gällt någon annan än dig själv?

Vi kan såklart inte gå på mer än vad du skriver. Men saker som sparkar och "vill du jag ska bränna ner huset" låter i min bok inte speciellt friskt.

Steg ett att komma tillbaka ut i friheten är kanske snarare att lära dig mer om dig själv och få självinsikt, även om du själv upplever dig som frisk. Ställ dig själv frågan -- KAN det vara så att jag är sjuk?

Nej jag är en fullt fungerande person och jag måste ju säga som det är. Jag kan ju inte ljuga men du får tycka vad du vill om hur något låter i din bok. Sitt inte och döm en person du inte känner på nätet. Då kan du lika gärna strunta i att kommentera. Nej det kan inte vara så att jag är sjuk om jag inte har en förkylning eller nåt och jag trivs med hur jag är och skiter i vad andra tycker och därför kommer jag aldrig vara så dum så jag frågar mig själv om jag är sjuk såvida jag inte har en förkylning lr annat fysiskt. Jag är sjuk bara för att jag vill ha uppmärksamhet av mina idioter till föräldrar som inte ens verkar bry sig om att prata med sin son om dennes framtid. Fattar inte hur man kan va så dum som dig och skriva som du gjort.

Jag trivs bra här utan friheten med min dator och har inte bråttom med någon frihet om det innebär att man måste erkänna sig sjuk för att bli fri. Om det finns tydliga bevis på att mina handlingar är på grund av allvarlig psykisk sjukdom och inget annat så kan jag ta det men tyvärr har inte det framkommit speciellt bra. Jag är väldigt förvirrad i den här situationen för ingen berättar ett skit här, ingen terapi. Har bara fått höra "om du vill ha terapi så får du betala för det själv när du kommer härifrån"..

Nu tycker jag det låter lite som du skyller ifrån dig. Att du sitter på rättspsyk beror på att dina föräldrar handlat fel (som anmälde dig för misshandel och hot), på att advokaten inte skötte sitt jobb och på att domstolen dömt fel.

Du har tappat kontrollen, och ser ändå inte att det är något fel på dig? Hur ska du då kunna förhindra att det sker på nytt?

Är det enbart din far du riskerar misshandla? Då bör du definitivt undvika honom. Men varken vården el vi här vet ju om du skulle tänkas kunna reagera likadant mot andra i en framtida konfliktsituation då du känner dig trängd. Om din mor gått emellan dig och din far, skulle du ha slagit henne då?

För att dömas till rättspsykiatrisk vård (enligt LRV) ska man väl lida av en "allvarlig psykisk störning". Brukar väl betyda antingen psykos el hög risk för självmord. Enbart din AS borde inte kvalificera dig till denna "vård" (el vad det nu är), såvida du inte har stor benägenhet för just autistiska raseriutbrott.

Fattar inte varför du inte fått läsa hela rättspsykiatriska utredningen. Antar att de motiverar det med att det inte vore bra för din psykiska hälsa. Eller deras fysiska hälsa, om de anser att du är våldsam och farlig.

Har du genomgått en ''stor sinnesundersökning'' så står det väl där en del?

Har du någon som hjälper dig utanför rättspsyk?

T.ex att begära ut rapporter och lämna in ansökningar osv..?

Alien skrev:Nu tycker jag det låter lite som du skyller ifrån dig. Att du sitter på rättspsyk beror på att dina föräldrar handlat fel (som anmälde dig för misshandel och hot), på att advokaten inte skötte sitt jobb och på att domstolen dömt fel.

Du har tappat kontrollen, och ser ändå inte att det är något fel på dig? Hur ska du då kunna förhindra att det sker på nytt?

Är det enbart din far du riskerar misshandla? Då bör du definitivt undvika honom. Men varken vården el vi här vet ju om du skulle tänkas kunna reagera likadant mot andra i en framtida konfliktsituation då du känner dig trängd. Om din mor gått emellan dig och din far, skulle du ha slagit henne då?

För att dömas till rättspsykiatrisk vård (enligt LRV) ska man väl lida av en "allvarlig psykisk störning". Brukar väl betyda antingen psykos el hög risk för självmord. Enbart din AS borde inte kvalificera dig till denna "vård" (el vad det nu är), såvida du inte har stor benägenhet för just autistiska raseriutbrott.

Fattar inte varför du inte fått läsa hela rättspsykiatriska utredningen. Antar att de motiverar det med att det inte vore bra för din psykiska hälsa. Eller deras fysiska hälsa, om de anser att du är våldsam och farlig.

plåtmonster skrev:Har du någon som hjälper dig utanför rättspsyk?

T.ex att begära ut rapporter och lämna in ansökningar osv..?

Min mor har gått emellan och det har inte hänt någonting. Det som gjort att jag misshandlat min far är för att han inte kommunicerar. Aldrig pratat. Åratal av nonchalans och psykisk provokation. Vänder ryggen till när man vill prata. Men jag kan säga att min far har blivit bättre på att lyssna på mig eftersom hans önskan inte är att jag ska sitta inlåst. På det sättet har jag märkt att han blivit bättre för han vill inte att mitt liv ska se ut så här.

Inlåst på rättspsyk utan allvarlig psykisk störning, ingen medicin, ingen psykos eller något som liknar allvarlig psykisk störning. Trots det ändå ansedd som juridiskt sett allvarligt psykiskt störd med bara en diagnos som asperger.

Har extremt liten benägenhet till s.k. autistiska raseriutbrott. Har inte fått någon hållbar motivering till varför jag inte fått läsa igenom min RPU. Det har bara sagts att jag ska tänka framåt och den är inte aktuell nu längre. Jag ska helt enkelt bara glömma bort den och inte ens tänka att den finns.

Mina föräldrar har hjälpt mig med mycket utanför som att satsa pengar på sport för att kunna betala vårdräkningarna. Dem har lämnat in ansökningar till socialen. Min bror har han med hjälpt mig med sådant. Mina föräldrar har även tagit hit papper om ekonomiskt bistånd från socialen som jag kunnat skriva på och posta själv i närmaste brevlåda (finns två på sjukhusets område).

Är du intagen på en klinik utanför ditt landsting?

http://www.svt.se/agenda/patienter-hall ... miska-skal

Det är tydligt att rättssäkerheten är dålig för dem som hamnat på rättspsyk. Svårt att få en second opinion:

http://www.svt.se/agenda/mirijam-snatta ... n-i-ett-ar

Jag har några spontana frågor, för en del av det du berättar gör mig förvirrad:

- vad menar du med vårdräkningar? Har aldrig hört talas om att någon som blivit tvångsintagen sedan måste betala för vården själv?!

- menar du att rättspsyk inte vill släppa ut dig förrän du har ett nytt säkrat boende?

- hur kommer det sig att du suttit i ett helt år? Det omprövas väl var tredje månad och vad jag förstått måste man väl vara en direkt fara för sig själv eller andra för att de ska hålla kvar en?

-tycker du inte själv att det är oroväckande att enda anledningen till att du inte spöat på din pappa mer är det faktum att din mamma gått emellan?

Om det faktiskt är så att du måste betala din egen rättspsyk-vistelse och att de dessutom håller dig gisslan för att du inte har pengar är det ju en mindre skandal. Men jag ser en hel del frågetecken med din berättelse, och det är därför jag undrar.

Det här med vårdräkningarna har tagit upp på TV:

tvangsinlasta-kravs-pa-avgift-efter-vard-svt-t34568.html