Tycker att det är mycket begärt att folk i allmänhet ska ha kunskap om eller vara insatta i vad en AS/AST diagnos innebär. Ska man förutsätta att folk ska vara jätteinsatta av eller intresserade av något som de kanske aldrig, åtminstone vad de vet har kommit i kontakt med? Ibland förundras jag över hur en del aspergare liksom verkar ha en uppfattning och önskan om att andra och hela världen ska vara uppfyllda av och ha ett intresse av AS och andra psykiatriska problem som man eventuellt dras med.

Dagglarv skrev:Jo, kan inte alltid vara så lätt för människor att veta hur de ska reagera heller, så länge de är öppna för ett svar de kanske inte förväntade sig, är villiga att lyssna och vidga sin bild av Aspergers så försöker jag mest uppskatta nyfikenheten. Jag vet verkligen inte allt om allt själv, så.

...

Håller med, man vet långtifrån allt själv om andras eventuella problem och sjukdomar, diagnoser m.m. Tycker det är fel att göra sig lustig över eller håna någon på grund av denne inte är tillräckligt kunnig.

bardamu skrev:blir det inte svårare att börja med något ju mer man tänker på det?

Jag försöker att inte trötta ut mig genom att göra allt i huvudet en massa gånger innan jag börjar... men... jag måste ha en plan. Folk som du vet instinktivt vad de ska börja med. Men jag vet det faktiskt inte! Jag måste tänka till lite.

Blir det bäst om jag börjar dammsuga eller är det bättre att jag går till affären och köper kattsand först? Då kan jag byta i kattlådan och sedan dammsuga eftersom man alltid spiller lite. Så slipper man dammsuga två gånger. Och ska jag ändå till den affären precis vid apoteket så kan jag ta mitt ärende där när jag ändå är ute. Vilket ger, 1 apoteket 2 köpa kattsand 3 byta i lådan 4 dammsuga.

Annars kan jag dammsuga först, komma på att jag måste till apoteket springa dit komma på att jag behöver sand springa tillbaka och sedan byta lådan och sedan dammsuga en gång till.

Jag har inge bra flyt. Jag måste komma på manuellt vad som blir bäst.

Det här gäller väl i för sig inte bara AST men det är i samma stil:

"Det är hur lätt som helst att få en diagnos", "Vem som helst kan ju få en diagnos nu för tiden" och något som "Jag hade kunnat lura till mig en diagnos om jag velat, det är bara att läsa på", alltså visst det har väl blivit fler som har fått diagnoser och därför även feldiagnoser och det pratas mer om psykisk ohälsa än förr men är det verkligen "lätt" någonstans..?

Och en liten grej som jag inte riktigt vet är ett skämt eller om det faktiskt kan vara så; "att det är lättare att få/"köpa" en diagnos om man går till en privat läkare." Känns orealistiskt men samtidigt så ska man inte ifrågasätta mänsklig idioti.

Wine skrev:Tycker att det är mycket begärt att folk i allmänhet ska ha kunskap om eller vara insatta i vad en AS/AST diagnos innebär.

Tror det är mer attityden. Om någon säger Aspergers, det har man ju hört talas som men jag vet faktiskt inte vad det är! så är det helt OK.

Däremot att gå på som en ångvält och påstå saker som de tror de vet, är lite annat.

Tycker jag iallafall.

Sedan kan det bli lite roligt oxo, OK att skratta då hoppas jag.

Laika skrev:

Grapefrukt skrev:Min pappa brukar säga att det finns lite Asperger i alla, eftersom alla har svårigheter med att kommunicera med vissa sorters individer.

Sådant har jag hört flera säga. Det är så respektlöst att relativisera på det sättet. Om någon säger att hen är utbränd säger ju inte jag att "vi är alla mer eller mindre stressade på jobbet så jag förstår precis hur du har det".

Eller till någon med cancer.
Om jag minns rätt så har alla celler som kunde varit cancerceller bara att våran kropp hanterade det innan de började dela sig okontrollerat.

Rätta mig om jag har fel!

Wine skrev:Tycker att det är mycket begärt att folk i allmänhet ska ha kunskap om eller vara insatta i vad en AS/AST diagnos innebär. Ska man förutsätta att folk ska vara jätteinsatta av eller intresserade av något som de kanske aldrig, åtminstone vad de vet har kommit i kontakt med? Ibland förundras jag över hur en del aspergare liksom verkar ha en uppfattning och önskan om att andra och hela världen ska vara uppfyllda av och ha ett intresse av AS och andra psykiatriska problem som man eventuellt dras med.

Jag kan delvis hålla med om det du säger, men jag tycker att slutsatsen av sådana här videor snarare kan ha en framtida effekt (berätta vilka fördomar som finns), snarare än att försöka bemästra omgivningen av vad de borde ha vetat sedan innan.

Asperger (och andra NPF med, för den delen) är ju sådant som påverkar en själv väldigt mycket men antalet människor som har det ligger på några promille, varav det blir en stor diskrepans mellan omgivningens förväntningar och ens egna upplevelse.

Dessutom så har Asperger generellt negligerats när det kommer till belysande av minoritetsgrupper som har det svårt i samhället under de senaste årtiondena, vilket flera trådar (jag tänker bl a på kritiken mot "Den som får finnas") har uppmärksammats. Min teori är att vi varken är är en kapitalstark grupp samt sociala tillkortakommandena som försvårar för att frågorna ska uppmärksammas i stort.

Moderator:

Diskussionen om att fejka sig till en diagnos finns nu här: kan-man-fuska-sig-till-en-diagnos-t44040.html