Måste bara fråga en sak...

Mot slutet av den här roliga sidan hittade jag en perfekt beskrivning av Den Lille Professorn i puberteten (mina kursiveringar):

“Puberty and beyond is a challenge to Little Professors that makes the normal experience seem like a mere blip on the human radar. /../ The mating rituals of pre-adult humans are a mystery to the Little Professor because they involve unwritten rules, non-verbal communication and intricate dances of words, clothing, behaviour and timing.

They also irritate the Aspie with their seemingly unique purpose of just plain getting in the way of nature taking its course. If the Little Professor is interested in the opposite sex, then he is very interested in the prospect of mating.

Or if the Little Professor is interested in talking to a member of the opposite sex, then he is very interested in being able to converse without the prospect of sex intruding. Confusingly, he may want to get the whole awkwardness of sex out of the way so that he can progress to being mentally intimate without being distracted.”

Kommer osökt att tänka på John Nash i A Beautiful Mind.

Stämmer rätt bra även på mig som tjej. Jag är (eller rättare sagt var) intresserad av antingen det ena eller det andra - dvs antingen para sig eller snacka - men definitivt inte vid samma tillfälle och inte nödvändigtvis med samma person (eftersom de som man attraheras av rent fysiskt kanske inte går att ha något intellektuellt utbyte med och vice versa).

Nån mer som känner igen sig i denna beskrivning?

Ja, faktiskt.

Men nu håller jag mig borta från båda delarna.

Jag känner inte igen mig. Sex är något mycket intimt, det kan jag inte tänka mig ha med vem som helst. Alltså romantik/förälskelse + sympati = ev sex. Jag tror dessutom något ytterligare måste till, känslan av tillit och tillhörighet.

Bara intellektuellt utbyte kan jag tänka mig med flera. Men där kanske inte finns varken sympati, vänskap el förälskelse. Men jag kanske inte är så intellektuell, dvs jag kräver inte så mycket rent intellektuellt av en partner för att ha "intellektuellt utbyte". En person som skulle säga sig ha jättehöga resultat på ett IK-test, skulle jag bara bli avskräckt av.

Jag förstår inte dem som kan tänka sig sex med en person utan några som helst andra känslor inblandade. När jag försöker förstå hur de känner, tänker jag närmast på toalettbesök. När man är nödig så måste man gå på toa, och det kan vara vilken toa som helst. "Töm och glöm", som det kallas (känns som det är typiskt manligt fast fler och fler kvinnor också anammar den livsstilen).

Med 'intellektuell' menar jag inte nödvändigtvis nån som är med i MENSA utan nån man kan snacka med om intressanta saker och som är hyfsat på samma våglängd.

Jag skulle för övrigt inte heller hoppa i säng med 'vem som helst', men om reptilhjärnan hade fått styra med förnuftet bortkopplat så hade jag nog haft svårare att hålla tassarna borta från ett eller annat välväxt kalhygge i helt fel ålder, ex.vis på brädgårn.

Har alltid tyckt det är förargligt att man inte bara kan följa sina impulser utan att det ställer till problem. Problem som t ex inkluderar att man själv eller den andre blir kär efteråt, eller att båda blir det men att någon av parterna är upptagen på annat håll, eller att att man blir ihop, med alla problem som det innebär.

Nu undviker jag allt sånt och slipper därmed strul.

Jag håller med.

Manligt, pf. Möjligtvis mänskligt.
Ibland önskar jag att vi alla vore könlösa hönshjärnor utan några som helst tecken på tankeverksamhet.

Och tro mig, jag håller med dig Alien. Det är helt sjukt hur det är, jag har absolut inga förklaringar, eller någonting alls att komma med för jag minns inte varför. Jag var trots min "frånvaro" ganska populär som tonåring, och när fräscha & snygga flickor i min ålder drogs till MIG (what's going on eh?) så red jag väl på det en stund kanske, det kan mycket väl vara så att jag för en gång skull kände mig som en del av någonting även om det inte var så det var tänkt.

Jag fick dock nog inte napp för att jag var intellektuell för jag minns inte mig själv som mig själv, jag var alltid i en roll för jag har alltid varit totallt värdelös på att snacka om random stuff. Det går liksom inte, jag är en av världens tråkigaste människor så sett. Jag är dock bra på att imitera och sätta mig in i saker på ett trovärdigt sätt, dessutom är jag ganska underlig vilket förmodligen gjorde mig rolig då.

Numera kan inte heller jag tänka mig "oskyldigt sex" så att på den punkten är vi spikade hörru, Utomjordingen!

Det finns få saker i den här världen som överträffar känslan då man känner sig som en med en annan person.

Inger skrev:Stämmer rätt bra även på mig som tjej. Jag är (eller rättare sagt var) intresserad av antingen det ena eller det andra - dvs antingen para sig eller snacka - men definitivt inte vid samma tillfälle och inte nödvändigtvis med samma person (eftersom de som man attraheras av rent fysiskt kanske inte går att ha något intellektuellt utbyte med och vice versa).

Nån mer som känner igen sig i denna beskrivning?

Stämmer utmärkt på mig... Tyvärr. Jag blir ofta väldigt attraherad av tjejer som jag inte haft något vettigt att prata om och inte kunnat känna samhörighet med och har haft ett antal mycket nära kvinnliga vänner som jag i princip inte kunnat känna något eller endast mycket svagt sexuellt för.

Jag skulle önska att jag kunnat känna bådadera för en person riktigt starkt men hittills har jag alltid varit tvungen att kompromissa med något av behoven för att få det andra när jag börjat träffa någon.

Jag håller också med beskrivningen av "Little Professor" som Inger citerar i ursprungsinlägget. Jag har aldrig lyckats formulera det så klart ens inför mig själv och ämnet har varit uppe för diskussion för inte alltför länge sen. Ingen regel utan undantag dock, jag har genom åren träffat två tjejer som jag gärna vill/ville både prata och para mig med. Men inte ens där har båda intresseformerna funnits samtidigt, i det ena fallet har det varit månader och år av det ena följt av månader av det andra och så har det alternerat över tiden.

Jag håller också med earlydayminer i näst sista stycket, om att man ses som "världens tråkigaste människa" jag tycker ju bara att jag är seriös och förväntar mig att andra skall vara det och ge klara och enkla besked.

Inger skrev:Med 'intellektuell' menar jag inte nödvändigtvis nån som är med i MENSA utan nån man kan snacka med om intressanta saker och som är hyfsat på samma våglängd.

Jag skulle för övrigt inte heller hoppa i säng med 'vem som helst', men om reptilhjärnan hade fått styra med förnuftet bortkopplat så hade jag nog haft svårare att hålla tassarna borta från ett eller annat välväxt kalhygge i helt fel ålder, ex.vis på brädgårn.

Har alltid tyckt det är förargligt att man inte bara kan följa sina impulser utan att det ställer till problem. Problem som t ex inkluderar att man själv eller den andre blir kär efteråt, eller att båda blir det men att någon av parterna är upptagen på annat håll, eller att att man blir ihop, med alla problem som det innebär.

Nu undviker jag allt sånt och slipper därmed strul.

Lite OT nu, men:

Mensa är inget akronym, det skrivs alltså "Mensa", inte "MENSA". Ville bara ha det sagt.

"Töm och glöm" var fyndigt moderator . Jag skulle inte ha sex med första bäste för att jag ville och för att samhället och teve speglar en sån livsstil. Det är smartare och bättre att lära känna en person först och utveklas steg för steg tills man når dit ( om både vill det ).

Christer

Mja, jag håller med om att separera de två syftena, men jag skulle aldrig tänka mig att vilja utföra intima handlingar med personer jag inte respekterar intellektuellt. Det känns som att det skulle bryta ned min självrespekt.

Varför har man självrespekt nu igen?

Vem är det som gräver fram antika trådar ur källaren hela tiden? Den här kunde väl i alla fall fått vila i frid, den är väldigt inaktuell, på alla sätt och vis.

Aha, den var också gammal. Såg inte ens det... Ja, jag förstår din poäng...

Passar ändå på att svara på topic... jag känner mig mer synkron med kärleksbegreppet, jag blir intresserad av mest alla som vänner, och med särskilt mysiga tjejer kan känslan intensifieras och vänskapen blomma ut till något mer.

Fast det här rent åtrå-mässiga känner jag förstås igen att jag har drag av på ungefär samma sätt som "alla andra". En väldans vacker och charmig ung flicka någonstans kring de 20 var med på TV-inspelningen jag var med på i lördags, och visst kändes något slags attraktion där, "shit, vad snygg hon är".

Jag har dock inte alls någon uttalad känsla av att det då är automatiskt av naturen givet att jag ska och vill göra framstötar för att få ha sex med henne. Man kan väl ganska lugnt konstatera att det är ur den sortens instinkter hos den stora majoriteten vi har grunden för all otrohet, den rastlösa jakten på ny partner, uppbrott och nya relationer på löpande band osv...

Det är i och med detta det så länge har känts som att man själv är en modern människa med känslorna och instinkterna anpassade till verkligheten och vad det där med hur man inser att två människor verkligen må passa handlar om... att jag har en nyter inställning och enkelt och smärtfritt har kunnat anpassa mitt sätt att fungera till realistiska former...

...men lever i en värld i övrigt dominerad av instinktiva reptilhjärnemänniskor som inte fattat någonting av vad kärlek är, utan lever totalt fastvuxna i sina känslomässiga jätteband till att falla för ett utseende, ett utseende, ett utseende...

Särskilt närmast komiskt är det förstås att dessa utseendefixerade alltid dominerar lika totalt vid alla för mig och min sort annars perfekta mötesformer som nätdejting där det ändå handlar om att kunna berätta mer om sig själv, och att vi kan läsa allt möjligt om varandra...

...klart det har känts märkligt!

Klart slut om saken för den här gången.

Inger skrev:Vem är det som gräver fram antika trådar ur källaren hela tiden? Den här kunde väl i alla fall fått vila i frid, den är väldigt inaktuell, på alla sätt och vis.

Så antik var den ju inte, iaf inte ett år gammal ännu. Och bara för att frågeställningen är inaktuell för dig nu, så behöver den inte vara det för andra.

Och ibland påpekar vi ju att nya medlemmar ska söka för att hitta tidigare trådar om ämnet, i stället för att skapa den tionde tråden om samma sak.

Som jag ser det så har gränsen mellan kärlek och sex suddats ut en del... som det står i texten till en låt; "ska vi älska så ska vi älska till Buddy Holly"... men "i min lilla värld" måste kärlek inte alls ha med sex att göra. I alla fall inte självklart. Jag kan känna kärlek till människor, vem som helst, men det är inte samma sak som att jag vill ha sex med andra.

Sedan vet man ju aldrig i förväg vad man kan få se på stan... men får jag då se något som väcker lusten så tar jag fram mitt fiktiva spännband så jag håller tankarna på rätt spår och inte släpper efter för frestelsen.

För mig räcker känslan fysisk attraktion för att jag ska känna lust till könsumgänge (härligt ord!) med någon, och det är en känsla som de flesta honor mellan 18 och 35 kan få mig att känna. Dessutom tillkommer känslan av enorm glädje i fall de gånger det faktiskt är så att någon vill ha könsumgänge med mig. Som det är nu känns det som att jag i andras ögon saknar "könsvärde", vilket får mig att känns mig som en ofullständig människa.

Det jag drömmer om allra mest är dock en varm, seriös och varaktig kärleksrelation med könsumgänge som ett av inslagen och med familjebildning som följd, men i brist på sådan är tillfälligt sex något som kan muntra upp och stärka självförtroendet för en lång tid framåt. Även när det inte finns någon egentlig kärlek med i bilden så tycker jag att man kan få ut lite av den känslan, leva en stund i en underbar illusion.

Jag pratar aldrig med kvinnor öht (med undantag då) eftersom jag inte kan veta säkert om sex är helt uteslutet, samtidigt som jag aldrig är intresserad av motsatsen.

EDIT: Bleh, gammal tråd. Hatar att svara på dom.

Det är ett ganska vanligt fenomen, att man kan känna sexuell lust till vissa personer fast man inte är intresserad av dom på nåt annat sätt och vice versa...det finns undersökningar som visar att kvinnor känner sexuell attraktion till sk "alfahannar" i samband med ägglossning, men att de föredrar att ha relationer i med mjukare män i vardagen.
Alltså, mjukare män är bättre parters att leva med..alfahannar är intressantare att ha sex med och som far till sina barn.

Jag undrar jag om rent sexuell attraktion brukar vara detsamma som att man känner att personen ifråga skulle vara en lämplig förälder till ens barn.

Lime skrev:Alltså, mjukare män är bättre parters att leva med..alfahannar är intressantare att ha sex med och som far till sina barn.

Jag har rent irriterande lätt att tända på klassiska, kvinnliga attribut men det brukar vara en bra bot att tänka tanken att bli förälder ihop med personen ifråga.

Sen händer det visserligen att den boten inte fungerar trots att man knappast kan tänka sig att leva ihop med vederbörande. Jag antar att det är ett karaktärsfel ur livspartnersökandesynpunkt.

Undras förresten varför det känns rätt att skriva "ur ... -punkt". "-vinkel" vore väl mer logiskt". Jaja.

jonsch skrev:Jag har rent irriterande lätt att tända på klassiska, kvinnliga attribut men det brukar vara en bra bot att tänka tanken att bli förälder ihop med personen ifråga.

"Klassiska kvinnliga attribut" brukar vara tecken på egenskaper, ungdom, hälsa och hög fertilitet, som ur rent biologisk synpunkt är mest optimala för föräldraskap, sen att det inte alltid är kombinerat med andra lämpliga faktorer som anses fördeaktiga i samband med att vara förälder i vårat samhälle är ju en annan femma. (Men dessa egenskaper behöver inte heller andra kvinnor heller ha som inte har de mest optimala "biologiska" förutsättningarna.)

Off topic: Ur vinkel och från punkt, heter det. Fast det är nog många som blandar ihop uttrycken, även jag fast jag är en petimäter.

Alien, Lime har undanbett sig språkkommentarer.

Lime, 'dina' standardteorier om kvinnor och män börjar bli lite uttjatade nu. Kan du inte ta dem i nån annan tråd om du måste upprepa dem?

Alien skrev:Och ibland påpekar vi ju att nya medlemmar ska söka för att pitta tidigare trådar om ämnet, i stället för att skapa den tionde tråden om samma sak.

Hehe, jag kom på det efteråt.

Men jag tycker inte den här tråden tillför något och skulle uppskatta om folk kunde sluta skriva i den.

Inger skrev:Alien, Lime har undanbett sig språkkommentarer.

Lime, 'dina' standardteorier om kvinnor och män börjar bli lite uttjatade nu. Kan du inte ta dem i nån annan tråd om du måste upprepa dem?

Alien skrev:Och ibland påpekar vi ju att nya medlemmar ska söka för att pitta tidigare trådar om ämnet, i stället för att skapa den tionde tråden om samma sak.

Hehe, jag kom på det efteråt.

Men jag tycker inte den här tråden tillför något och skulle uppskatta om folk kunde sluta skriva i den.

Det var väl Jonsch inlägg Alien kommenterade?
Ursäkta då om du tycker mina inlägg i ämnet är så "uttjatade"...