Jag önskar att jag såg drag hos mina föräldrar eller syskon. Det skulle kännas mindre ensamt och vore roligt att känna mer släktskap. Jo, en släkting kommer jag på. Han är väldigt utåtriktad. Just det draget har varken gett honom eller omgivningen anledning att leta förklaring inom autismspektrum. Han är extremt pratsam, och har avancerat till chefsposition. Det är tydligt när han pratar med nära och kära som okända, att han inte klarar ömsesidighet och turtagning i samtal. Han föreläser och talar till andra. Sam-tal förmår han inte. Lyssnar inte. Han är väldigt allmänbildad, kunnig och vet allt om antikvarieteter, samlar och bygger kyrkorglar, går in i varje kyrka som finns runt om i landet.

Min pappa stod så långt bort från autismspektrum man kan komma. Det var absolut inget hinder för hans vilja att försöka förstå mig. Hans sociala och lyhörda natur gjorde att han kunde kommunicera bra med mig. Troligtvis hade han en högkänslig personlighet, precis som mig.

Är det lättare eller svårare i kommunikation för er som har föräldrar med AS?

Vilka är fördelarna/ nackdelarna?

Jag skulle kunna tänka mig att det hade kunnat både vara bättre eller sämre beroende på hur förälderns AS visar sig. Om personen varken visat mimik eller känslor eller varit bra på att klä känslor i ord hade det varit svårt för mig, tror jag.