Hej alla!
Jag är ny här, hittade detta forum igår och blev så glad för här finns ju jättebra information.
Jag misstänker att min son har Aspergers. Skolan är inblandad och en utredning skall göras.
Vad jag undrar är om det missgynnar en person att få en diagnos?
Jag tänker på studier, arbetsliv osv.
Är man skyldig att informera när man tex söker jobb?
Känner ni att ni blir särbehandlade?
Tacksam för svar!
/Selwyn

Men måste man gå ut med sin diagnos om man inte själv vill?
I skolan är det ju en klar fördel om lärarna vet om det eftersom den som har ex asperger ofta blir missförstådd, oskyldigt dömd för saker som han egentligen inte rår över, samt behöver extra hjälp med skolarbetet.
Jag tänker på min son som nyss har börjat 7.an...
Jag hade hoppats att all problematik skulle försvinna när han började i högstadiet, ny skola nya vänner nya förutsättningar att lyckas.
Men det dröjde inte många dagar förrän klagomålen började komma, okoncentrerad, spelar pajas, skrattar rakt ut, svårt med det sociala samspelet, läsa koder osv osv.Samma saker som vi har tampats med sen dagis, ja ännu tidigare kanske...
Jag blir så ledsen för hanns skull.Han har inga riktiga vänner, han är omtyckt i skolan, får vara med, men därutöver är det stopp.Han tar aldrig kontakt med någon, släpper aldrig någon inpå livet.Han föredrar att vara hemma, spela gitarr, lyssna på musik, rita och kolla på film.Och så har det alltid varit.
Kompisarna upplever honom som jobbig och konstig, han är för mycket..
Han är världens goaste kille och det gör så ont i mig varje gång han blir tillsagd för han kryper ihop mer och mer och jag märker hur ledsen han är, även om han inte vill prata om det.Han kommer sällan ihåg och har svårt att återberätta händelser.
nu har jag stått på mig i skolan och sagt att vi måste göra något och jag tycker att jag har fått bra respons.
Jag är rädd att han ska bli deppig och tycka att allt är meningslöst.

selwyn skrev:Hej alla!
Jag är ny här, hittade detta forum igår och blev så glad för här finns ju jättebra information.
Jag misstänker att min son har Aspergers. Skolan är inblandad och en utredning skall göras.
Vad jag undrar är om det missgynnar en person att få en diagnos?
Jag tänker på studier, arbetsliv osv.
Är man skyldig att informera när man tex söker jobb?
Känner ni att ni blir särbehandlade?
Tacksam för svar!
/Selwyn

Om det kommer att missgynna honom om han får en diagnos, har nog med hur hans problematik ser ut, mer än vad diagnosen heter.

Man är inte skyldig att uppge att man har en en diagnos inom npf för någon, om man inte själv vill. Men här handlar det också om hur synlig ens problematik/svårigheter är. Ibland kan det vara en vinst i att vara ärlig, men när och hur uppriktig man ska vara, får man nog ta ställning till för varje individuellt tillfälle.

Om man blir särbehandlad beror nog också på hur synliga "svårigheterna" är, men också hur gammal man är och i vilken miljö det handlar om.

Däremot så tror jag att man ska skilja på att vara särbehandlad och att uppleva sig särbehandlad. Ofta har vi nog en förmåga att känna oss annorlunda, och därmed felplacerade, när vi kan ha svårigheter med att få en mening och ett sammanhang i det vi utsätts för.

Sedan är min erfarenhet som vuxen att barn med en diagnos inom npf, tillskrivs svårigheter och beteenden som problematik/attitydproblem mm som om det alltid hör till funktionsnedsättningen, fast dessa beteenden finns lika ofta hos vanliga NT-barn, där man låter det passera.

Den största risken med att diagnosticera barn anser jag är att "strålkastarljuset" (fokuset) hamnar på att "leta" avvikelser, så att man blir blind på det som är vederbörandes styrkor och det som faktiskt fungerar.

Hanteras inte en diagnos på ett balanserat sätt, så tror och tänker jag att det finns en risk att man kan göra individen mer handikappad än vad de egentligen är.

En diagnos och utredning löser inte "problematiken", den talar bara om inom viket område, varför det ser ut som det gör, var och hur den yttrar sig för den enskilde individen.

selwyn skrev:Men måste man gå ut med sin diagnos om man inte själv vill?

Man måste aldrig gå ut med sin diagnos, det väljer man själv.

Det låter som att det är tufft för din son och ni runt omkring honom. På din beskrivning verkar han vara en väldigt fin kille.

Tips: Du känner till vårt underforum om <a href="http://www.aspergerforum.se/barn-och-foraldraskap-f13.html">Barn och föräldraskap</a>?

Tack!Ja han är en toppenkille, verkligen.
Men jag tycker så synd om honom och känner mig så maktlös.
De flest ämnen han har i skolan går bra, men det finns ett par som är närmare en katastrof, ex matte.
Han hänger inte med där och behöver extra undervisning.
Problemet är ju att när han inte hänger med eller tycker att något är tråkigt stör han sina klasskompisar genom att prata, springa runt och spela pajas.

Det är också ett stort problem som alltid har funnits där.Det ä precis som om han inte vet hur han ska vara med andra människor och då tar han pajjasrollen, han får kompisarna att skratta åt honom och då tror han att allt är bra, men han förstår inte att de skratta för att han gör/säger sådana saker som de andra inte skulle drömma om att säga/göra, för de vet att det inte passar sig eller att situationen/tillfället är fel.
Jag har så många ggr sagt till honom att han inte behöver förställa sig, han är perfekt som han är.Men han har aldrig lyssnat på det örat, trots klagomål och konsekvenser från både vuxna lärare och kompisar.

När han var mindre hade han massa tics för sig.Han harklade sig, hummade osv.Det är helt borta nu.
En sak till som han har svårt för är att sköta sin hygien, det måste alltid tjatas.Det är alltså inget som han självmant tar tag i.Det kan ju vara en tonårsgrej med...

barracuber skrev:

selwyn skrev:Men måste man gå ut med sin diagnos om man inte själv vill?

Man måste aldrig gå ut med sin diagnos, det väljer man själv.

Det låter som att det är tufft för din son och ni runt omkring honom. På din beskrivning verkar han vara en väldigt fin kille.

Tips: Du känner till vårt underforum om <a href="http://www.aspergerforum.se/barn-och-foraldraskap-f13.html">Barn och föräldraskap</a>?

@selwyn

Jag är ju moderator här. Om du vill kan jag kopiera över inläggen om din son härifrån till en ny tråd i Barn och föräldraskap, så är chansen större att fler föräldrar läser och svarar. Om du vill ha mer input vill säga?

Tack jättegärna!

barracuber skrev:@selwyn

Jag är ju moderator här. Om du vill kan jag kopiera över inläggen om din son härifrån till en ny tråd i Barn och föräldraskap, så är chansen större att fler föräldrar läser och svarar. Om du vill ha mer input vill säga?

Hej och välkommen selwyn!

Din fråga kan sönderdelas i två delar:

1) Blir man särbehandlad för att man har AS?
Ja, iom att man uppför sig udda. Många kan lära sig "spela NT", men det kostar en del kraft.

2) Blir man särbehandlad för att folk vet att man har diagnosen AS?
Ja, det tror jag kan hända. Därför är det bättre att berätta om vad har svårt med (och också vad man har lätt för) än att berätta om sin diagnos. AS-diagnosen yttrar sig så olika att man ändå måste berätta.

Själv förlorade jag jobbet när det framkom att jag hade AS. AS kan ju inte botas. Givetvis kunde jag ha förlorat jobbet ändå, pga mitt AS-beteende. Men iom att jag hade AS så kunde arbetsgivaren säga att jag inte skulle ha fått ett jobb på öppna marknaden, och det var tydligen orsak nog att de inte ville ha med mig mer att göra. (Jag hade ju fått jobb där via öppna marknaden en gång, men kraven på snabbhet, flexibilitet och stresstålighet hade ökat.)

Det verkar troligt att din son har något inom NPF-området. Kanske AS, kanske ADHD, kanske bägge två (inte ovanligt). Om han har AS (med el utan ADHD) så kan Aspergerklass vara det bästa. Dels är undervisningen anpassad för AS-barn, dels så får han träffa andra med samma diagnos, som accepterar honom som han är.

Hej!
Tack för alla svar!
Var har de aspergerklass?

Alien skrev:Hej och välkommen selwyn!

Din fråga kan sönderdelas i två delar:

1) Blir man särbehandlad för att man har AS?
Ja, iom att man uppför sig udda. Många kan lära sig "spela NT", men det kostar en del kraft.

2) Blir man särbehandlad för att folk vet att man har diagnosen AS?
Ja, det tror jag kan hända. Därför är det bättre att berätta om vad har svårt med (och också vad man har lätt för) än att berätta om sin diagnos. AS-diagnosen yttrar sig så olika att man ändå måste berätta.

Själv förlorade jag jobbet när det framkom att jag hade AS. AS kan ju inte botas. Givetvis kunde jag ha förlorat jobbet ändå, pga mitt AS-beteende. Men iom att jag hade AS så kunde arbetsgivaren säga att jag inte skulle ha fått ett jobb på öppna marknaden, och det var tydligen orsak nog att de inte ville ha med mig mer att göra. (Jag hade ju fått jobb där via öppna marknaden en gång, men kraven på snabbhet, flexibilitet och stresstålighet hade ökat.)

Det verkar troligt att din son har något inom NPF-området. Kanske AS, kanske ADHD, kanske bägge två (inte ovanligt). Om han har AS (med el utan ADHD) så kan Aspergerklass vara det bästa. Dels är undervisningen anpassad för AS-barn, dels så får han träffa andra med samma diagnos, som accepterar honom som han är.

Du kan kolla om det finns aspergerklass i din kommun, t ex ringa den som har hand om skolorna i kommunen.

Eller googla "din kommuns namn" + aspergerklass.