Zia1985 skrev:

Siggelina skrev:Tack. Slitigt arbete inom sjukvården.

Jag är färdig syrra till årsskiftet, men längtar redan till pension!

Är just som syrra jag har jobbat.

Tack. Slitigt arbete inom sjukvården.

Gick i pension när jag var 63. Var helt underbart.

Finns en föreläsning på youtube, John Elder Robison "be different". Han talar mycket om normalitet. Han är själv autist och har lyckats bra i livet. Han har även gett ut en bok - Adventures of a fre-range asperian. Kanske finns att köpa på amazon.

På en större tillställning där man är placerad vid bord kan man inte bara gå fram och sätta sig hos folk. Då verkar man konstig. Man får hålla sig till sitt sällskap. Senare på festen när de flesta fyllnar till är det lättare att få kontakt. Gå ensam till en större fest är inte bra. Obs, ofta viktig...

Viktigt i det sociala livet är att visa intresse för andra. De flesta vill ha någon som lyssnar på dem. Så kan man få kontakt. Man behöver också lyssna på vad de säger t.ex vad deras barn heter o.s.v. När man träffas nästa gång kan man återkoppla till vad de pratat om förut. Man ska nog inte ta upp ...

Bästa tråden. Mycket spännande.

Skrev fel, ska vara rightfighter.

Rightfiter?

Äter antidepressiva, 50 mg citalopram. Funkar mycket bra för mig.

Försök inte vara en besserwisser och kritisera andras arbete. Försök komma ihåg när folk t.ex. Pratar om sin familj, vad barnen heter osv och småprata med dem om detta. Tala inte alltid sanning och kritisera inte chefen öppet. Om möjligt försök jobba deltid t.ex 75 procent. Pratar av egen efarenhet.

Portionskontroll är bra tror jag. Lägg upp det du bestämt att du ska äta och ta inte om. Detsamma gäller godis och fikabröd. Om man bestämmer sig för att inte äta vissa saker blir man vrålsugen på just det godiset eller fikabrödet och äter typ tio glassar.

Är autist men har ingen diagnos. Kom själv på i 50-års åldern vad det är för fel med mig, och då har jag ändå jobbat i sjukvården hela livet. Asperger "fanns" inte när jag var barn. Autist var en som inte pratade och satt och dunkade huvudet i väggen. Har alltid haft svårt med sociala kont...

Enligt kvantfysiken är vi bara energiformer. Lägenheten kanske återuppstår när du sätter nyckeln i dörren.

När jag var liten grät jag över våra gamla täcken som skulle slängas. Tyckte så synd om dem.

Hoppar du i vaken känner du vad han känner = empati

Sympati - man ligger i isvak och skriker på hjälp - dra upp honom
Antipati - gå därifrån
Empati - hoppa i isvaken och skrik lika mycket.

Kunde inte ljuga när jag var barn. Utgick från att andra kunde veta vad jag tänkte. En ny värld öppnade sig den dag jag förstod att det inte var så. Bara tanken på att inte ens vara ifred i sitt eget huvud.

Kan det vara så att folk har bråkat och skrikit i lokalen. Kanske behövs ett särskilt rum där gamla och handikappade kan få vänta i.

Så länge man inte är medvetet otrevlig mot någon (förutsatt att hen själv är trevlig) så har man ingenting att skämmas över.

När det pratas i fikarummet hör jag varje röst. Första halvan av arbetsdagen fungerar bra. Resten av arbetsdagen blir värre och värre. Tål knappt att höra bilarna åka förbi mig på vägen hem.

Blev fel, ska va aldrig orkat.

Har aldrig rakt jobba heltid, jobbat som mest 85%. Tjänar skapligt så det har fungerat. Kraschar i soffan efter en arbetsdag. Skulle aldrig orka någon kvällsaktivitet eller större uppgift en arbetsdag. Närmar mig pensionen, men så här har det tyvärr varit hela livet.

Asperger förefaller att gå i släkten i stor utsträckning. Är du säker på att du inte ärvt det av honom. Vi kan ju vara svåra att komma till tals med.