Har du pratat med honom om dina känslor?

Nej det är ju just sådant som jag inte klarar i real life...

...Jag kan bara bekräfta att jag är kär i honom och inte vill vara utan honom...

Och dessutom>vi har ju samma psykolog,fast på olika tider)...om han inte hade brytt sig om mig hade han inte gått till psykologen..så tolkar jag det i alla fall...

Är det äkta känslor från hans sida kommer han att vilja förstå din situation och möta dig.

Tror definitivt på att det äkta känslor...att skynda långsamt eller hur man nu uttrycker det skulle kunna funka om han har tålamod...och om han också har problem med ngt kan man ju stötta varandra...

Han är inte så himla pratsugen nu,vilket jag kan förstå,får helt enkelt vänta tills han mår bättre...

p.s

Jag har personliga problem som jag måste reda ut...kan tänkas att han blev irriterad eftersom jag måste ha lite andrum ibland... men jag är verkligen mycket intresserad av honom...

Jag har inte gått till Aspergercentrum utan till studenthälsan.Det visar sig att han också har varit där,att vi har samma psykolog...Han mår inget vidare och har tydligen frågat hur han ska få kontakt med mig. Dessutom har han varit utanför min föreläsningssal minst 2 gånger och genom hans kroppsprå...

hm men det innebär ju att jag måste ta första steget och jag tror att jag först och främst söker mig till habiliteringen...

ja jag får skynda långsamt eller hur man nu säger...

kommer inte på något annat???...

jag tror att det är mina försvarsmekanismer som sätts igång automatiskt och jag vet inte hur man stänger av dem???...

Låter som en bra ide men jag är väldig dålig på att ta första steget...

Eftersom jag är så pass introvärt så har vi i inte kommit så långt än,det handlar mera om att vi flörtar...men ja jag trivs bättre när bara han tex finns i korridoren utanför föreläsningssalen...

Det skiftar...kan vara några veckor eller flera månader...det beror mycket på miljön också...till exempel om det är mycket folk på universitetet och han är omgiven av "folk",känner jag inte
för att gå fram och prata,bara för att ge ett exempel...

tack...

Jag har en känsla av att jag har sabbat det hela...men det vore kanske bra att prata med en aspergerpsykolog trots allt,tror att även det är oundvikligt...

Vore bra om du kan skicka länken till habiliteringen@Miche

Tack... just nu känns det mest som om jag står och stampar på samma ställe och inte riktigt kommer någonstans... En av hans kompisar ville skicka mig till en psykolog,men jag har dessvärre dåliga erfarenheter av psykologer,därför tyckte jag att det var bättre att skriva här,varpå han svarade att jag...

...Plus att det känns som om han också behöver egentid...i natt spelade han till exempel Diablo 3...

biologic @det var faktiskt han som tog första steget och berättade om sina känslor...

jag läser tyska,befinner mig på nivå tyska 2 just nu...

ja,det kan jag hålla med om,jag sprang omkring i fyra år och låtsades att jag var"normal" ... ^^

...Han var nog mera irriterad i början när han inte kände till att jag har aspergers...då tyckte han att jag ignorerade honom...


Vilket ledde till att jag då berättade att jag har aspergers...han har nog accepterat
det...det är nog mera jag som inte har accepterat min diagnos... ^^

Hej, Jag är en aspie som läser på universitetet.Jag började där för fyra år sedan,och sedan visade det sig att en av mina medstudenter blev förälskad i mig.Han har också nämnt att han vill ha mer än bara vänskap. :-)154 Han är jättegullig,men jag har inte berättat tidigare för honom att jag har aspe...

Det är absolut inget akut problem,är bara en smula irriterad på biverkningarna,(mundtorrhet,bland annat).