Jag har haft en lönebidragsanställning på ett apotek sen slutet av 2012. Jag fick ursprungligen jobbet genom MISA. Min handläggare på Misa hade fått kontakt med en apotekchef som behövde någon som kunde sköta diverse lager uppgifter (den förra personen skulle sluta och apoteket behövde en ersättare)...

Givetvis är det jättesvårt att passa in bland nt människor. Samtidigt tycker jag det är ganska intressant att läsa vad nt människor skriver om aspergare. Kollar man runt bland internetforum så kan man hitta inlägg som folk skrivit om vänner/bekanta till dem som har asperger. Det snackas ganska mycke...

Jag syftade mer på skuldkänslor. Men skamkänslor är nog en bättre och mer generell beskrivning. Jag utgick mer från min egen situation när jag skuldkänslor över saker jag gjort (även om jag förstås upplever många skamkänslor oxå).

När jag bläddrar runt på diverse aspergerforum så brukar jag se två typer av aspergare. 1. Aspergare som ser sig själva som bra personer. Ofta är de arga och bittra över hur omgivningen behandlar dem och brukar generellt sett inte vara speciellt självkritiska. Min morsa är typ precis så här. Hon har...

Kom just att tänka på detta ämne. Min morsa fick diagnosen asperger ungefär samtidigt som jag. Hon fick dock också en adhd diagnos. Jag har nog påverkats ganska negativt av min morsas uppfostran. Hon verkar ha ganska bristande empatisk förmåga. Allting är typ alltid någon annans fel. Hon blir ofta a...

Det var inte som jag förväntade mig. Även om det inte gick bra för min del. Det var en ganska liten sammankomst på typ 15 personer. Inget kostymtvång. Bara bröllopsceremoni och middag efteråt. Själva bröllopsceremonin var fin. Var glad över att jag närvarade på den. Känner dock samtidigt att jag bo...

Det var inte som jag förväntade mig. Även om det inte gick bra för min del. Det var en ganska liten sammankomst på typ 15 personer. Inget kostymtvång. Bara bröllopsceremoni och middag efteråt. Själva bröllopsceremonin var fin. Var glad över att jag närvarade på den. Känner dock samtidigt att jag bor...

Är 30 år och känner igen mig mycket. Har visserligen ett deltidsjobb (som jag vantrivs på), men ingen familj/släkt och har aldrig haft partner. Även om jag förstås är bitter och deprimerad över det, så kan jag samtidigt inte hjälpa att känna att jag förtjänar det. Jag har en tendens att vara självde...

Har haft en kurator i flera år som jag kontaktar efter behov. Hon är trevlig och professionell överlag. Hon har dock samtidigt en tendens att ofta klaga över att jag är negativ och att jag måste tänka mer positivt. Jag säger inte att detta är helt fel. Det är givetvis inte bra att hamna i en negativ...

Jag har dock fått ett par jobb på egen hand tidigare. Problemet är mest att min diagnos rekommenderar att jag ska jobba bestämda tider 30 timmar i veckan. Så det kräver liksom att jag inte bara tar mig an vadsomhelst. Det där förstår jag inte. Om du helt enkelt inte talar om att du har diagnos, så ...

Jag har dock fått ett par jobb på egen hand tidigare. Problemet är mest att min diagnos rekommenderar att jag ska jobba bestämda tider 30 timmar i veckan. Så det kräver liksom att jag inte bara tar mig an vadsomhelst. Och hälften av problemet är liksom att andra personer (som också är dåliga på det ...

Jag tror mycket av problemet är att jag inte är bra att förmedla budskapet. Först och främst brukar jag vänta med att klaga tills jag lugnat ner mig (om jag är arg tenderar jag att bli för impulsiv och överdramatisk). Men när jag är lugn framstår jag nog som för lugn och oberörd. Jag borde hitta någ...

Tänkte bara kolla vad folk har för erfarenhet av detta ämne. Senaste åren är det antagligen detta problem som orsakat mest lidande för mig. Det rör sig främst om AF/Sius handläggare som klappar en på huvudet och behandlar en som ett stort barn. Eller en chef på jobbet som lite diskret försöker hålla...

Jag tror halva problemet är att jag samtidigt mått väldigt dåligt senaste halvåret. Efter en jobbig brytning med en av mina närmsta vänner (och ett jobb där man blir så pass dåligt behandlad, att det nästan reducerats till ett vuxendagis) så har jag typ blivit mer deprimerad än på jättelång tid. Att...

Kristofer: jag vet
Jag var bara ironisk.

Fick nyss inbjudan till en väns bröllop. Det är typ första gången jag blivit inbjuden till ett bröllop sen jag var ett barn. Även om jag förstås är glad för deras skull, så fick jag en mindre ångestattack när jag fick inbjudan. Anledningen är mest att jag verkligen är bedrövlig på att närvara vid st...

Återupplivar den här gamla tråden. Sen augusti har jag typ undvikit "vännen" som behandlade mig så här. Först verkade det rätt lugnt. Fick typ två-tre sms som jag inte svarade på, men vid sidan av det hände inget. Sen i december började det eskalera. Under annandagjul så vaknade jag vid ty...

I och med att min nuvarande anställning börjat förvandlas från ett riktigt jobb till ett vuxendagis, så funderar jag på att söka andra jobb eller eventuellt utbildningar. Jag funderar mest på jobb som passar Aspergare. Jag hör ofta att IT/Programmering ska vara ett bra yrkesval för Aspisar. Det ska ...

Det är mer att jag utlovades andra saker i början av arbetet. Chefen jag hade då verkade betydligt mer kompetent än de efterkommande cheferna. Då fick jag vaga löften i stil med "just nu är du visstid anställd, men om du får fast anställning kommer det förstås bli aktuellt att ge dig mer timmar...

Jag tänkte mest bara kolla med andra medlemmar på forumet om saken. Själv är jag fast i lite av ett dilemma. Har jobbat på en lönebidragsanställning i 3,5 år. Första två åren kändes min närvaro uppskattad då jag hela tiden fick fler uppgifter att hantera. Sen något år tillbaka så har utvecklingen is...

Jag tänker främst på läkare, psykologer, arbetsförmedlingen etc. Jag har ganska blandade upplevelser. Det mesta har varit negativt. Jag stör mig främst på hur jag behandlats av arbetsförmedlingen. Min sius handläggare (som jag typ mött tre gånger under flera års tid) har varit direkt kränkande. När ...

Har inga vänner längre. Känner att jag håller på att deppa ihop.

Jag har praktiskt taget inga vänner längre. Vissa har startat nya liv/familjer i andra städer. Andra har jag avbrutit kontakten med för att dem bara är energitjuvar.

Börjar kännas väldigt deppigt.

Jag har en vän som bröt kontakten med mig efter en 10 års lång vänskap. Jag har varit nere i ett beroende och missbruk och tagit mig ur det. Jag besegrade till och med det. Jag ser mig inte som en missbrukare eller beroende längre, eller rättare sagt, jag vet att jag inte är det. Grejen är att han ...