Fick min diagnos för 2 år sedan i vuxen ålder. Min familj har sedan dess inte ställt en enda fråga om det och inte frågat hur jag mår. Mina vänner vet om det, accepterar det, undrar dock inte något om det. Det känns skönt, men ibland skulle jag uppskatta om någon i min familj eller bland mina vänner...

Jag känner igen mig en del i det du beskrivit. Kort om min bakgrund; uppvuxen med ensamstående mamma. Ingen kontakt med pappa under uppväxten. Fick i senare tonåren kontakt med min pappa men han hör sedan dess knappt av sig (ett grattis-sms till födelsedagen men inget mer). Har två äldre systrar. Fi...