sigge skrev: Jag tror att en del i att visa att man bryr sig och vill lära känna någon är att kunna prata om och vara nyfiken på det som intresserar andra och inte bara en själv.

Sant, men inte helt lätt alla gånger.

Miche: Det är inget fel med hans empatiska förmåga. Det är vi föräldrar som fallerar i så fall. Han är ledsen för att han har föräldrar som inte är som kompisarnas. Att vi älskar honom och varandra är jag övertygad om att han vet. Ibland är det inte nog, tyvärr.

Vår son är så ledsen för att vi inte engagerar oss mer i hans hobbies och tycker att vi verkar ointresserade. Naturligtvis är vi inte ointresserade av honom och vi vill ju stötta honom i det han väljer att göra, men av hans hobbies är jag faktiskt helt ointresserad. Kan man förklara det här för ett ...

Som i alla andra fall (inkl. era) var den förste som visste att jag skulle få diagnosen Aspergers syndrom den som först utredde mig och gav mig diagnosen. De som remitterade mig/iakttog mig/känner mig anade på sin höjd att jag kunde ha AST/NPF. Ojdå! Jag tänkte nog mer på vem som var övertygad förs...

Flera i min omgivning säger att jag har det, men jag är inte utredd.

Hur lång tid tog din utredning och hur lång var väntan?

Jag har en ganska stor familj, två egna barn och så två bonusbarn. Varannan vecka har vi bara vårt gemensamma barn på snart 3 år och sen varannan har vi 4 barn från 3-10 år att ta hand om. De veckor vi har alla barnen har jag i princip ångest hela tiden när jag är hemma och är avstängd emotionellt ...

Alla föräldrar borde läsa läroplanen. Den är inte dålig, men efterlevs inte alltid. Läs man den så känns det lättare att tala med lärare och rektor på deras vis.

storfamilj skrev:Jag har en förälder med AS, jag själv har AS och ett av mina barn har det troligen också.

Samma som här, men jag vet inte om det har med ämnet att göra?

Du eller någon i din närhet?
Att du hade Asperger alltså.

politiskt indoktrinerade batikhäxor. Haha, det påminner mig om en kurator jag träffade för någon månad sedan. Jag hade nyss fått diagnosen, och det skulle bestämmas Now What? Jag, min läkare (som jag har stort förtroende för) och denna kurator enligt beskrivning ovan satt och skulle diskutera vilka...

Radioprogramet "Språket" är en favorit

alfapetsmamma skrev:Och på tal omtycktaste och sämstaste så blir jag galen på folk som säger eller skriver mest trevligaste, mer sexigare, mindre dummare osv.

Hallå, två plus blir ett minus har man lust att säga, men de som säger så skulle nog inte begripa.

Precis, de är inte de mest intelligentaste...

Jag brukar ha radar på stan och går omvägar om jag scannat in någon jag känner. Ännu värre om någon "dyker upp" hemma; ibland känner jag inte igen dem först! Pinsamt.

vimsan skrev:Jag: AS och ADD
Maken: NT
Blir:
Son 15: Utreds ADHD
Son 17: AS och ADD
Son 18: Drag av AS, aldrig utredd.

Grattis ungarna liksom. Man har inte lite ångest för att ha gett dom detta liv

Kunde varit jag som skrivit

Det kanske inte finns i alla kommuner, men någon typ av handledning måste de väl ha. Fast nu verkar det ju gå åt rätt håll, så lycka till!

Tycker hon om dig, så spelar väl inte resten någon roll?

Oklart vad, men några orelevanta detaljer måste det vara eftersom jag aldrig någonsin känner igen hus eller andra saker som jag gått förbi många gånger. Mitt lokalsinne är också uselt så jag tittar knappast på vägen. Uselt lokalsinne sa Bill, lokalsinnet är uselt sa Bull Sämre än mitt är det säkert...

Man har rätt att säga nej! Upplevs en handskakning som ett övergrepp så är det väl ingen tvekan.

Det är säkert en och annan som "trillat dit" just för att det är lätt att självmedicinera med alkohol. Tyvärr.

Min gissning är att de flesta som är gifta med en AS på detta forum själva har/borde ha samma diagnos.

Min blick irrar oftast, men ibland trampar jag fel eller cyklar in i något för att den är vänd inåt.

Det låter urjobbigt. Hur väl förberedd är han? Har du någon gång visat tvekan? Har förskolans specialpedagog kommit till hjälp? Även personalen där måste ju förbereda inför hämtningen?

Frågor men inga svar...

Kul med det omvända perspektivet!

Om det är ett problem på förskolan, men inte hemma, så kan väl förskolan med er tillåtelse, ta hjälp av specialpedagog för att hjälpa förskolepersonalen hantera situationen. En specialpedagog ställer inga diagnoser och gör ingen utredning.