Jag brukade dricka kaffe innan läggdags i tonåren. När jag blev lite äldre höll det mig vaken istället. Nu dricker jag massor dagtid för att det är lugnande (och för att jag somnar för sent och sover för lite). Mina larm har alltid varit brandlarms-sorten som skrämt upp en, men du verkar ju ha försö...

Inga eller små problem om jag mår bra. Annars är det helt åt skogen, kan räcka med obekväma kläder.

Originalframträdandet
http://www.youtube.com/watch?v=DwyMB19q7ms

Och hans erkännande ingame
http://media.mmo-champion.com/images/ne ... hecker.jpg

Säger bara det, det är en dålig idé att ha en NT som ansvarig för kontinuitet.

nisse skrev:Det är en säkert en bra bok men jag hoppade till när jag såg priset på 445 kr hos Adlibris, varpå jag avvaktar med köp.

You took the red pill... det är mycket att reda ut inombords och som flera skrivit, bolla med någon om du kan.

Du måste inte ordna allt, på en gång. Det är ett gott råd jag aldrig skulle lyssna på.

Den här måste jag köpa hem, tack för tipset!

Vi har några anställda som gör liknande föreläsningar internt. De fungerar lite som evangelister på väckelsemöten, och du behöver inte ta det på allvar, åtminstone gör inte jag det :) Om något så är de rejält insnöade på sitt område och allt ska fungera på ett enda sätt (som dessutom inte är produkt...

Japp :) känner igen allt, och hoppade av skolan vid ett tillfälle för att det blev för mycket. Kvartsrasten mellan föreläsningstimmar var ren terror. Det var innan min diagnos och allt sånt. Det viktigaste är väl att du trivs, och försök att inte känna dig 'skyldig' till att ha brutit mot normer, nä...

Vad gäller situationen när man är flera, som fikabordet på jobbet så kan det vara bra, då kan man delta i den mån man har lust, och 'samtalet' flyter på ändå även om man inte är aktiv själv. Annars kan man glida in, ta centrum och/eller vara pajas, och sen luta sig tillbaka. Dagens 'sociala arbete' ...

Jag mår illa...

Mina föräldrar blev inte särskilt förvånande, mer "aha, det är därför han är annorlunda". Nu får jag stötta min systerdotter som fick diagnosen i tidig ålder och hon får förståelse även av familjen som redan gått igenom en sådan uppväxt oförstående.

Stirrade neråt som yngre, oftast rakt fram nu. Många såna där 'egenheter' har förändrats efter att någon påpekat att det inte är vanligt. Det är en god idé att inte stirra på folk däremot

Hann gå på kanske 2 samtal hos terapeut efter att jag kraschat. Hon bad mig välja mellan utredning och psykoanalys, och det var inget svårt val.

Om det varit nedåtgående en lång period och du till sist "frigjort" dig så kan det nog kännas positivt, även om det kanske är lite tomt ibland. Annars är separationer ett helvete, tycker jag, och det är min vetenskapliga uppfattning

Börja i liten skala på internet. Sen kan det vara väldigt svårt i ett litet samhälle om du inte samtidigt börjar bredda dina intressen till sånt 'gemene man' pratar om.

Bättre. Har fortfarande allt att dras med men får mindre ångest över att ha problemen. Har fler strategier och kan parera en del kurvor enklare med lite framförhållning.

Det är helt enkelt ruskigt bra.

Om du frågar mig så, nej.. jag är rätt dålig på att vara egoistisk. Tillräckligt dålig på det för att i princip köra mig själv i botten hellre än att inte hjälpa. Om du frågar mina föräldrar? Well.. under hela uppväxten fick jag "egoist" slängt i ansiktet nästan dagligen. Jag lever nästan...

Att själva berättelsen är så standard som man kan vänta sig försöker jag bortse från så att det inte stör inlevelsen alltför mycket.

Men musiken! Bildspelet! Och lagom sentimentalt, får nog ta med kudden ändå.

Helgerna är enda tillfället under veckorna då jag vaknar utvilad, så jag ser verkligen fram emot dem. Att försöka vara social har jag inte en tanke på.

IckyFlix skrev:Ja, jag håller med Bjäbbmonstret, det var faktiskt ganska uppenbart att det var tänkt att jag skulle jobbat.

Den hade jag missat. Men jag hade nog frågat när dagen närmade sig vad som blev bestämt.

Brukade vagga tills jag fick det påpekat för mig. Numer 'rak i ryggen' Verkar lite vanligt. Ibland hemfaller jag i gamla mönster men det brukar räcka med att ägna det lite uppmärksamhet i ett par dagar då.

Ogillar verkligen när folk dyker upp för tidigt om det är hemma hos mig

Trivs helt fullständigt med mig själv bortsett från kärleksrelationer och att jag inte kan gå ut och njuta av en fest och dansa.

Och det är inte små saker...