tack för alla svar , jag är fortfarande samma person , de borde va de som räknas, känns bara lite tungt att få en sådan här diagnos när man är 32 år, och veta hur man ska hantera de, känner mig lite som lisbeth sallander, har fotografiskt minne och skäms för de, kännermig som ett ufo

tack för svaret gusgus, jo de är nog ofrånkomligt att man måste berätta för sina syskon. hoppas att dom kompisar jag har accepterar mig för den jag är

har nyligen genomgått en neuropsykiatrisk utredning, och efter de att alla tester är avklarade så har jag fått diagnosen asperger, vilket jag har misstänkt länge. både mina föräldrar vet om diagnosen , för dom Intervjuades under kartläggningen. så till min fråga ska man berätta för syskon och kompis...