Att kunna ignorera låter som en skön egenskap. Jag tror vi är ute efter vad den andre kan. Alltså jag vill inte behöva stå i dilemmat - behaga mig själv eller behaga andra? Eftersom jag är så rädd så slutar det med behaga andra, men det Jag vill är att bara vara mig själv hur konstig jag än framstår...

Åh jag förstår exakt vad du pratar om! Enda sedan jag var liten har jag alltid observerat. Alltid stått vid sidan av och lyssnat. Var bra så då, man slapp ju alla jobbiga kontakter. Men nu när jag är snart 25 fyllda så inser jag att så fort jag är ute bland människor eller måste ha kontakt med andra...