Ofta när man läser om olika kriterier eller typiska "aspiegrejer" så kommer "Se mönster i allt" upp. Jag förstår inte riktigt vad som menas med detta, så jag har svårt att avgöra om det är något jag själv gör eller inte.

Menas det att man hela tiden kopplar ihop saker med en annan, t.ex. mönster i personers beteende om de t.ex. blivit misshandlade? Alltså någon form av bra analytisk förmåga till varför en sak påverkar en annan?

Eller att man tittar på t.ex. gatustenar och ser mönster där eller på träd eller något? Eller både och? Vore glad för en förklarning, gärna av de här inne som anser sig se "mönster i allt" förstås.

Kan väl vara både och men främst är det nog att man ser samband och kopplingar i det som händer runt omkring en, i människors beteenden och i naturliga processer.

Ofta kan det nog vara att man har god analytisk förmåga om man ser dessa mönster i tillvaron, men det kan lika gärna bli så att man ser saker som inte finns där. Att man börja göra sammankopplingen mellan händelser som inte alls har nåt med varann att göra, bara för att nåt rent slumpmässigt har hänt som gör att man tror att det finns nåt samband.

Hjärnan är väldigt bra på att upptäcka såna här mönster men ibland är den för känslig och hittar så att säga saker som inte finns där, eller våldigt långsökta sammankopplingar.

Förmodligen är känslig intuition ett resultat av mönsterigenkänningen, att vi omedvetet tolkar tecken som är för subtila för att vara uppenbara och så känner vi att vi kommer på nåt helt utan vidare.

Ett bra exempel här kan vara när man spelar ett slumpmässigt spel, som poker. Spelar man mycket poker så upplever man att man har perioder när korten jävlas med en och man ständigt åker på bakslag där man borda ha vunnit, eller tvärtom att man har korten med sig och får in dom där korten som är just vad man behöver.

Vi kanske tom upplever att vi kan påverka turen genom att göra vissa saker, en slags vidskeplighet. En liten ritual man gör för att få tur och när den funkar så får vår mönsterigenkänning en bekräftelse på att det sätmmer. När det inte funkar så ignorerar vi det.

Rätt vanligt i idrottsvärlden där vissa utövare har nån maskot, som t.ex ett par stumpor som alltid används när det är match.


Skulle gissa på att de flesta upplevelser av nåt övernaturligt av typen telepati, att nån gammal kompis ringer precis när man tänkt på den och liknanande saker kan förklaras med hjärnans mönsterigenkänning i kombination med vår dåliga intuitiva förmåga för att bedöma slump och sannolikhet.

Menar du alltså att människor med AS ser extra mycket mönster, också mycket vid tillfällen då två saker inte alls behöver ha med varandra att göra egentligen? Att AS-hjärnor kopplar ihop saker ändå?

Hjärnan är otroligt duktig på att hitta just mönster. Jag "hör" t.ex. ganska ofta min mobilringsignal i sorlet från människor (fastän det inte ringer hos någon), ibland har det hänt att jag hör den eller andra välbekanta trudilutter i rent brus. Jag har ingen aning om hur vanligt det är bland "folk i allmänhet".

Jag känner inte till om folk med AS har den egenskapen i större mån än andra. Vissa har iaf större förmåga till mönsterigenkänning än andra, eller åtminstone så är det vissa som "lyssnar" mer på den förmågan.



Jag är iaf rätt känslig på den här punkten och har alltid sett mönster och tolkat in saker i det som händer runt omkring mig.



Sysslade med platespotting där man ska se regskyltar på bilar i nummerordning, från 001 och uppåt. Håller man utkik efter regskyltarna så blir det lätt att man ser mönster i numren ma ser, vissa siffror och kombinationer lägger man märke till oftare. går man omkring på vänter på ett visst nummer länge, och så helt plötsligt ser man en bil med nummret man väntat på så kan man ge sig tusan på att man en kort tid därefter kommer att se flera bilar med just det nummret.

Se gärna filmen Pi. Den handlar om en man som vill hitta ett mönster...

nallen skrev:Hjärnan är otroligt duktig på att hitta just mönster. Jag "hör" t.ex. ganska ofta min mobilringsignal i sorlet från människor (fastän det inte ringer hos någon), ibland har det hänt att jag hör den eller andra välbekanta trudilutter i rent brus. Jag har ingen aning om hur vanligt det är bland "folk i allmänhet".

Ja sådant kan nog många höra. Det jag undrar är ju mest hur "extremt" hela detta mönsterseendet ska vara för att det ska tolkas som ett typiskt AS-drag.

Hej lingOn!

En teori jag har är att ju mer analytisk man är, ju lättare har man/kan man ha att se konkreta eller abstrakta mönster i tillvaron.

(Jag som för min del är mera "kännslostyrd" inför sådant här ser näst intill inga mönster alls när jag tänker på saker och ting omkring mig.)

Låter rimligt.

geocache skrev:Hej lingOn!

En teori jag har är att ju mer analytisk man är, ju lättare har man/kan man ha att se konkreta eller abstrakta mönster i tillvaron.

(Jag som för min del är mera "kännslostyrd" inför sådant här ser näst intill inga mönster alls när jag tänker på saker och ting omkring mig.)

Kan nog ligga en hel del i det.

Kanske kan förklara en del "kulturkrockar" mellan känslomänniskor och mer analytiska människor, att man inte riktigt ser verkligheten på samma sätt och har svårt att förstå att den andre inte ser sånt sam man själv tycker är självklart.


jag upplever ofta att det är som att prata med en vägg att försöka resonera med känslostyrda människor, då dom baserar hela sitt resonemang på nåt som jag inte tycker är speciellt betydelsefull och dom inte ser de faktorer som jag använder i mitt resomemang.

Kan någon ge ett exempel på ett mönster som de ser ofta eller så?

Jag spelade skitgubbe(kortspel) med tre andra en gång. När antal vinster var på 3 6 6 6 så började den med tre vinster vinna mera, vilket höll oss på 666 ganska länge. Under denna period så envisades tre stycken sexor att dyka upp hela tiden. Aldrig fyra eller två stycken.

Det kan även innebära att man försjunker i att följa mönstret i tapeter och tyger, eller ser gatstenars placering etc.

Att se mönster i allt är typiskt psykotiskt beteende.
Man ska passa sig för detta och vara medveten om att vi med AS generellt har lättare att fastna för detaljer (dvs "se mönster" som vi försöker pussla ihop till en helhet/ få svar på) och just därför kanske vi löper större risk för att utveckla psykoser.

Jag tolkade det här med att se mönster som något som yttrade sig väldigt konkret, som Mördarsnigel skriver:

Mördarsnigel skrev:Det kan även innebära att man försjunker i att följa mönstret i tapeter och tyger, eller ser gatstenars placering etc.

Det Nallen skriver om att höra sin mobil, kan ju ha att göra med att personer med AS ofta är känsligare för hörselintryck/rentav har bättre hörsel än många andra.

Jag vet inte om man kan kalla att se mönster i allt, men jag kan fastna i associationskedjor av kausalitet (orsak-verkan). Mest för att det roar mig, inte som nåt riktigt tvångsmässigt.

Sen ser jag gärna mönster i saker jag SER, alltså inte abstrakta saker utan gatubeläggning, väggar, moln, att en massa mer saker är gröna omkring en (inte grönska alltså) en dag, att det är mycket ränder eller prickar eller rutor plötsligt (inte att det är modernt just nu alltså) osv.

Jag tror både på vår förmåga till det konkreta mönster-seendet och det abstrakta.

Att se mönster gör att man kan förstå vad som ska hända innan det händer, och därmed förstå vad som förväntas av en. Det är till hjälp när man lär sig att fungera socialt.
"I en sådan här situation så brukar folk alltid säga såhär, så då kan jag också göra det om jag vill smälta in"
Det är genom lagring av komplexa mönster (autopiloter) som jag har lärt mig att fungera som vanligt folk, i sociala situationer.

missbutterfly skrev:Att se mönster i allt är typiskt psykotiskt beteende.
Man ska passa sig för detta och vara medveten om att vi med AS generellt har lättare att fastna för detaljer (dvs "se mönster" som vi försöker pussla ihop till en helhet/ få svar på) och just därför kanske vi löper större risk för att utveckla psykoser.

Väldigt kategoriskt uttalande som jag inte alls håller om.

Varför skulle det vara nåt negativt och sjukt med att se monster lite här och där i tillvaron?

Jag tror att just den förmågan har bidragit med många så kallade intuitiva språng inom vetenskapen där någon kommer på nåt nytt genom att koppla ihop saker som vid en första anblick inte verkar ha nåt samband.


Visst kan den här förmågan göra att man tar fel ibland och ser nåt som inte finns där, men det kan ju även vara så att mönstret verkligen finns där för någon att upptäcka.

Moggy skrev:Varför skulle det vara nåt negativt och sjukt med att se monster lite här och där i tillvaron?

just MONSTER är väl lite psykotiskt att se?

Savanten Svante skrev:

Moggy skrev:Varför skulle det vara nåt negativt och sjukt med att se monster lite här och där i tillvaron?

just MONSTER är väl lite psykotiskt att se?

Oops, hehe!

Tror knappast att det är människans benägenhet att se mönster som är ens en liten orsak till psykoser, att låtsas som att valfria saker inte finns är säkert mycket värre.

alfapetsmamma skrev:Jag vet inte om man kan kalla att se mönster i allt, men jag kan fastna i associationskedjor av kausalitet (orsak-verkan).

Ja, jag skulle räkna sånt in i se mönster, iaf som kedjorna handlar om saker som inte är i ens vardag och ens omedelbara närhet?

alfapetsmamma skrev:Mest för att det roar mig, inte som nåt riktigt tvångsmässigt.

Vad är det egentligen för skillnad?

Saninaé skrev:Jag spelade skitgubbe(kortspel) med tre andra en gång. När antal vinster var på 3 6 6 6 så började den med tre vinster vinna mera, vilket höll oss på 666 ganska länge. Under denna period så envisades tre stycken sexor att dyka upp hela tiden. Aldrig fyra eller två stycken.

Bra, då e ja inte ensam. andra siffror bryr jag mig inte mycket om. 666 ar annoying

Moggy skrev:Jag tror att just den förmågan har bidragit med många så kallade intuitiva språng inom vetenskapen där någon kommer på nåt nytt genom att koppla ihop saker som vid en första anblick inte verkar ha nåt samband.

Givetvis.
Gränsen mellan genialitet och galenskap är hårfin, sägs det.

Visst finns det många fördelar med att "se mönster" i tillvaron, omgivningen (vad det än må vara) men. Jag säger bara MEN..
Jag tror inte att jag kommer lyckas förklara det jag vill få fram gällande detta då det handlar mest om egna erfarenheter som är "svårbeskrivna" (både i ord och text.)