Jag bor i en vanlig lägenhet med grannar runt om. Jag utsätts för ständiga trakasserier, kränkningar, hot osv.

Jag har vad man kallar auditiva perceptionsstörningar och är mycket känslig för utomkommande ljud, alltså ljud som inte hör hemma i min bostad utan kommer utifrån (gäller iofs även ventilation).

Jag behöver argument och exempel att ta med under ett möte angående min minst sagt kaotiska boendesituation.

Har du fått beviljat särskilt anpassad bostad? Vilka skäl har då gjort att du fått detta beviljat?

Viktigt att veta är att det för min del inte handlar om gruppbostad eller annan typ av särskilt boende utan om en egen bostad utan personal. Mitt behov är att få vara ifred.

Jag har kanske själv lika omfattande problem men jag tvingas mer eller mindre leva nattetid när jag är hemma eftersom det är då det är tystare. Kan inte sova om det är störningar ens om ljussättningen är fel.

Ringde runt lite i Stockholm och tyvärr bara per ryktesväg fick jag höra att man skulle kunna söka dispans på att få bo i seniorbostäder som oftast brukar vara rätt lugna. Det kräver visst å andra sidan mycket förhandling och tjat för det ska gå genom.

Min älsta sons kompis lider av klaustrofobi. Klarar inte av att vistas i små lägenheter. Han har fått hyra en sexrumsvilla av kommunen.

Hejsan

Det här är ett känsligt ämne för kommuner.

Jag har en anvisad bostad enligt LSS sedan 2002 MEN
hade jag ansökt idag så skulle jag inte fått ett sådant
beslut har det sagts till mig.

För kommuner verkar det inte som att de kan hjälpa en
till en lägenhet utan enbart hjälpa om man redan har en
lägenhet, något jag personligen tycker är sjukt!!!!

Om man har ett "psykiskt" handikapp så är fastighets-
förmedlingar rädda att hyra ut till en i Jönköping och jag
kan gissa att det samma gäller på många platser.

För mig betyder lägenheten skillnaden mellan liv och död
då det skulle vara helt omöjligt att bo tillsammans med mina
föräldrar. Jag önskar dig lycka till att få hjälp med en
bostad men ha inte för höga förväntningar.

Det är bostadsbrist i alla större regioner och det är
borgarnas fel eftersom de tog bort subventionen att bygga
allmännyttiga bostäder.

Hälsningar
Robert

Som jag har förstått det så är gången så här alla fall i en av Stockholms närkommuner.

Du behöver ett läkarintyg som intygar att du behöver denna anpassning och klart och tydligt skrivet på samma sätt som om du skulle ha rullstol och behöver bredare dörröppningar.

LSS eller den avdelning man tillhör inom vården ska i sin tur när dom beslutat om att du har rätten enligt lag beställa detta av den tekniska avdelningen i kommunen.

Där det brukar hänga upp sig är när Social eller LSS inte kommer överens om med kommunala bostadsbolaget/tekniska avdelningen i detalj vad som ska göras och vem som ska betala.

Det är vad jag har förstått av yttersta vikt att fråga ut den du kommer till vem som har ansvaret för att det genomförs och när.

Som jag har föstått det så ligger ofta dessa avdelningar och ska hålla på pengar och träter om vem som ska betala för VISSA saker inom att anpassa lägenheter är enligt lag fastighetsägarens ansvar men extraordinära hör till kommunen.

Så på dom med en kravspecifikation och begär, för att spara på din kraft, att få prata med den som har ansvar för genomförandet.

Men som sagt, först ett läkarintyg som styrker ditt behov.

Vad gäller ansökning av bostad med LSS som underlag är min uppfattning att man behöver visa behov av dagligt stöd. Det är alltså inte tillräckligt om man exempelvis har boendestöd några dagar i veckan. Dock hörde jag av en handläggare att lagstiftningen skall ändras vid årsskiftet; åtminstone luckras reglerna upp vad gäller boendestöd. Om inte annat kan du reda ut vad som gäller då.

Trolsk skrev:Vad gäller ansökning av bostad med LSS som underlag är min uppfattning att man behöver visa behov av dagligt stöd. Det är alltså inte tillräckligt om man exempelvis har boendestöd några dagar i veckan. Dock hörde jag av en handläggare att lagstiftningen skall ändras vid årsskiftet; åtminstone luckras reglerna upp vad gäller boendestöd. Om inte annat kan du reda ut vad som gäller då.

Menar du att man måste behöva hjälp dagligen för att få anpassad bostad?

Det är inte min uppfattning, alls, utan var och ett av stöd som finns i LSS är oberoende av varandra och kan inte villkoras. Det kan ju inte vara att har man rullstol och klarar allt själv bara man kommer in så får man inte dörrar som är tillräckligt breda för man inte behöver resten av vården.

Aspkvinna skrev:Menar du att man måste behöva hjälp dagligen för att få anpassad bostad?

Det är inte min uppfattning, alls, utan var och ett av stöd som finns i LSS är oberoende av varandra och kan inte villkoras. Det kan ju inte vara att har man rullstol och klarar allt själv bara man kommer in så får man inte dörrar som är tillräckligt breda för man inte behöver resten av vården.

Jag vet inte så noga. Det har varit mitt intryck efter att ha pratat med handläggare om att söka bostad med LSS som lagrum. Inget att sätta allt för stor tilllit till alltså. Poängen med mitt inlägg var mer att lagen skall enligt uppgift ändras vid årsskiftet.

Trolsk skrev:

Aspkvinna skrev:Menar du att man måste behöva hjälp dagligen för att få anpassad bostad?

Det är inte min uppfattning, alls, utan var och ett av stöd som finns i LSS är oberoende av varandra och kan inte villkoras. Det kan ju inte vara att har man rullstol och klarar allt själv bara man kommer in så får man inte dörrar som är tillräckligt breda för man inte behöver resten av vården.

Jag vet inte så noga. Det har varit mitt intryck efter att ha pratat med handläggare om att söka bostad med LSS som lagrum. Inget att sätta allt för stor tilllit till alltså. Poängen med mitt inlägg var mer att lagen skall enligt uppgift ändras vid årsskiftet.

Jag har pratat med en teknisk chef för en kommun i Stockholm dvs den person som har ansvar för praktisk genomförande av anpassningen.

Även jag har bett om anpassat boende, men får Nej och LSShandläggare fattar inte alls varför jag vill ha det, så det är kört.

Jag bor i en tvåa, har min dotter 1 vecka/mån. Jag skulle helst vilja ha en liten trea eftersom det känns så extremt rörigt att ha antingen mina saker eller hennes saker liggandes i mitt vardagsrum/sovrum. Behöver lugn och ro för att kunna sova gott varje natt. Att min lägenhet ligger i bottenplan med fönster åt alla håll så att man kan se in gör det inte hela inte bättre.
Men att försöka få någon att förstå det jag känner verkar omöjligt, så får helt enkelt acceptera att det kommer vara såhär i alla fall fram tills 2011 då min sjukskrivning går ut eller tills jag hittar ett jobb jag klarar av.

Så sitter där med samma fråga själv.

Schizotypal skrev:Även jag har bett om anpassat boende, men får Nej och LSShandläggare fattar inte alls varför jag vill ha det, så det är kört.

Har du styrkt det med ett läkarintyg ifrån din psykiater som kan ditt handikapp?

Aspkvinna skrev: Har du styrkt det med ett läkarintyg ifrån din psykiater som kan ditt handikapp?

Svar: Jag har ännu inte hittat någon psykiatriker som förstår mitt handikapp, de brukar få mig att känna mig än mer värdelös eller så låter de mig babbla i en timme innan de börjar kolla klockan och hoppas på att jag ska gå ungefär. Ska testa en ny psykiatriker nästa vecka och kan inte mer än hoppas att hon kanske förstår min situation.

Men ska inte förstöra denna tråd med mitt dilemma. Ville bara påpeka med mitt föregående inlägg att det kan se mörkt ut om man inte har tydliga fysiska problem att hänvisa till.

Schizotypal skrev:Även jag har bett om anpassat boende, men får Nej och LSShandläggare fattar inte alls varför jag vill ha det, så det är kört.

Du har inte överklagat beslutet?

Då LSShandläggaren och mitt boendestöd var här för att prata om mina problem så kom diskussionen om anpassat boende upp. De pressade mig och mina svar dög aldrig så får ge upp iden om anpassat boende.

Men både LSShandläggaren och boendestödet var TOTALT oförstående.
Svaret gick ungefär såhär: "Ja, men om du har dottern bara en vecka/mån kan du ju ta hennes rum och sova i det."

Vad de vet om är att jag mår otroligt dåligt över allt strul med soc omkring min dotter. Så att ha hennes saker i mitt vardagsrum (där jag är mest) skulle innebära att mitt psykiska mående skulle försämras än mer. Samt att jag mår bra av att ha ordentlig ordning, vilket det blir om jag har ett rum för henne och ett rum för mig (att bland annat vila i några timmar under dagtid då min partner tar hand om barnen själv). Samt ett vardagsrum för aktiviteter.

Schizotypal skrev:Vad de vet om är att jag mår otroligt dåligt över allt strul med soc omkring min dotter. Så att ha hennes saker i mitt vardagsrum (där jag är mest) skulle innebära att mitt psykiska mående skulle försämras än mer. Samt att jag mår bra av att ha ordentlig ordning, vilket det blir om jag har ett rum för henne och ett rum för mig (att bland annat vila i några timmar under dagtid då min partner tar hand om barnen själv). Samt ett vardagsrum för aktiviteter.

Schizotypal skrev:Jag bor i en tvåa, har min dotter 1 vecka/mån. Jag skulle helst vilja ha en liten trea eftersom det känns så extremt rörigt att ha antingen mina saker eller hennes saker liggandes i mitt vardagsrum/sovrum. Behöver lugn och ro för att kunna sova gott varje natt.

Jag försöker förstå hur du har det och tänka lite kreativt. Jag har varit ensam med mina barn på heltid i många år och långa perioder bott väldigt trångt och relativt primitivt. Då gäller det att försöka hitta kreativa lösningar på problemen här och nu - att vänta tills annat omkring fungerar är inte möjligt, speciellt inte om man har barn. Barn lever här och nu.

Du nämner inget om hur gammalt ditt barn är? Bor du och din partner i en tvåa tillsammans? Finns det fler barn där eftersom du nämner att din partner tar hand om barnen själv?

En möjlighet som jag själv har använt är att dela av ett rum i två med hjälp av en hylla, en (vånings)säng eller några garderober. Det kan ge ett litet krypin, en "ifredplats" nog för ett barn som inte bor där permanent. Lite lådor på en hylla högt uppe, lite lådor under en säng/soffa, en extra garderob för saker, ett krypin i en klädkammare - ofta finns det saker man kan göra som man inte har tänkt på.

En del människor sitter så fast i föreställningen att någon annan skall lösa problemen åt en själv. Det gör att man blir ett offer för andras ovilja eller för omständigheter man inte rår över. Att tillerkänna sig själv förmågan att av egen kraft förändra sin situation innebär att man upphör att vara ett offer och istället själv har ett ansvar för vad man gör och inte.

Jag säger inte att det är så för dig, om det vet jag alltför lite. Det är en allmän reflektion jag gör över att det inte är ovanligt att det är så. Om det gäller för dig får du själv fundera över.

Vi bor i en tvårumslägenhet. Det är jag och min dotter. Hon har sovrummet som sitt rum. Jag har vardagsrummet som mitt rum. Det finns ingen dörr till vardagsrummet men jag har satt för en barngrind.

I vardagsrummet finns TV, soffa, en fåtölj (som inte får plats någon annanstans) litet runt soffbord som nattetid även är sängbord med ditställd lampa som dagtid står i fönsret, säng, gigantiskt hörnskrivbord med dator och symaskin. Längs väggen står fyra billy-bokhyllor. Jag har dessutom två bord till bredvid skrivbordet som avställningsyta för pågående syprojekt.

Vardagsrummet rymmer alltså möbler och saker som hade kunnat fylla tre normalstora rum.

I min dotters sovrum finns säng, leksaker, tre fåtöljer som inte får plats någon annanstans, en bokhylla och en liten TV.

Köket är så trångt att man måste stänga köksdörren om man ska öppna kylen eller frysen. Ska man öppna skafferidörren så kan ingen sitta på stolen som står närmast.

Jag har inget socialt liv alls för jag vill och kan inte ta in folk i detta hem som inte ser särskilt inbjudande eller hemtrevligt ut hur mycket jag än försöker. Jag känner mig inte bekväm med hur här ser ut och här finns ingenstans alls att sitta och umgås och som känns avkopplande eller trivsamt.

Jag sover dåligt, har svårt att komma till ro. Jag kan inte sova i ett rum med så mycket saker runtom och tätt inpå.

Förutom detta så är väl egentligen det största problemet grannarna. Trakasserier, störningar, ofredande...

Jag har gjort vad jag kan för att vi ska få plats och kunna leva här. Att skärma av med möbler tycker jag man ska vara försiktig med när man har små barn. ALLA möbler som kan välta måste förankras i vägg eller tak.

Jag har förgäves letat annan bostad i 1,5 år. Svarat på massor med annonser men de flesta hör aldrig av sig eller så hör de av sig flera veckor efter att jag hört av mig igen, bara för att meddela att huset redan är uthyrt. Ja det är hus jag måste bo i för jag klarar inte att ha grannar vägg-i-vägg.

Jag tar gärna emot konstruktiva tips på hur jag ytterligare kan ta makten över och förändra min situation.

Jag bor i en tvårumslägenhet. Det är jag och min 5 åriga dotter (ca en vecka/mån). Hon har sovrummet som sitt rum. Jag har vardagsrummet som mitt rum samt vårat gemensamma vardagsrum.
Fast jag har en partner som brukar bo här mestadels under den tid som dottern är här. Annars har han egen lägenhet.
Fast mitt liv är än mer rörigt just nu eftersom jag inte verkar få ha dottern ensam så då måste även pappan till dottern bo här då hon väl är här (från sent fredag till söndag).

I min dotters rum finns 1 våningssäng med utdragssäng. 1 skrivbord och en vägg med garderober. Behöver en byrå och en bokhylla, men sedan så är det rummet nog klart. Har ordnat det praktiskt med nästan alla hennes leksaker i en stor resväska som man kan dra med sig om man vill leka inne i vardagsrummet.

I vardagsrummet finns 1 litet skrivbord, 3 bokhyllor (varav en med en TV på). Ena bokhylla står så det bildas en liten sovalkov där jag har min rätt så stora säng med hembyggd sängstomme. Ska monteras upp tyg runt så att det blir mer privat. Samt finns en hel del plats under sängen att förvara saker.
Dessutom står det en soffa och ett soffbord i rummet.

Har även ett kök där jag har en liten soffa (metallstomme och plasttyg) och mina tvättkorgar. Ska skaffa ett bord och stolar, men aldrig hittat ett som jag gillar eller får plats.

Har även en mindre altan där jag har ett plastbord och några stolar.

Kan sägas att det ligger på bottenvåningen med fönster åt alla håll så gott som, så inge roligt alls på det sättet. Drar man upp persiennerna så kollar folk rakt in och eftersom det ligger ett dagis samt en vändplan så gott som mittemot samt att största gräsytan råkar ligga intill så folk springer ju utanför hela dagarna.

Låter inte så kul Schizotypal med trångboddheten men framfölr allt när det gäller insynen och att inte få vara ifred i sin bostad för alt spring utanför.

Jag funderar väldigt mycket på hur man skulle kunna förtydliga vilka behov personer med AS kan ha när det gäller bostad och bostadsanpassning. För oss handlar det inte om att ta bort trösklar eller montera in handikapphissar.

Att inte få lugn och ro och att ständigt känna sig stressad och jagad är inte bra för hälsan, det är min övertygelse. Det är dessutom inte förenligt med uttrycket "goda levnadsvillkor".

DC skrev:Jag bor i en vanlig lägenhet med grannar runt om. Jag utsätts för ständiga trakasserier, kränkningar, hot osv.

Jag har vad man kallar auditiva perceptionsstörningar och är mycket känslig för utomkommande ljud, alltså ljud som inte hör hemma i min bostad utan kommer utifrån (gäller iofs även ventilation).

Jag behöver argument och exempel att ta med under ett möte angående min minst sagt kaotiska boendesituation.

Har du fått beviljat särskilt anpassad bostad? Vilka skäl har då gjort att du fått detta beviljat?

Viktigt att veta är att det för min del inte handlar om gruppbostad eller annan typ av särskilt boende utan om en egen bostad utan personal. Mitt behov är att få vara ifred.

Ta hjälp av kuratorn eller en arbetsterapeut för att samla ihop bra arugment, som finns på din habilitering. De kan också hjälpa dig att kontakta boendeanpassarna. Egentligen är det vitkigast att du har skrifltigt dokumentation på din diagnos.

Jag är också extremt ljudkänslig & hör saker som andra inte ens tänker på att det går att höra. Och jag kan inte sålla ljuden utan hör ständigt allt, ganska tröttsamt.Mina ljudproblem upptäcktes i samband med att jag flyttade till lägenhet. Har bott i hus hela mitt liv nästan. Blev en total chock. Eftersom jag första gången hade en högljudd fyllkaja ovanför mig som väckte mig ständigt, flyttade jag i ren desperation till lägenehten bredvid eftersom den snart var ledig & det var viktigt för mig att bo kvar i området. Två veckor efter att kontraktet skrivits på flyttade det in ett dagis & ett ännu värre helvete började. Jag trodde inte jag skulle vara hemma så mkt som det blev, men den ena sjukskrivningen efter den andra bidrog till för mkt hemmavistelse. Vaknade på slutet ständigt också av grannens idiotiska säng som knarrade fruktansvärt. Jag var väl överkänslig på alla plan vid det laget eftersom jag hörde ALLT i dagiset under mig.

I julas flyttade jag hem till mina föräldrar igen & hade lägenehten blev förvaringsplats. Läget blev desperat & som tur var hade jag en mkt sympatisk handläggare på soc som föreslog att jag skulle flytta till en tvåa. För där kunde jag i varje fall välja mellan två rum. Om det lät för mkt i det ena kunde man varva & gå till det andra.Det var ju inte mitt fel att jag stördes så av alla ljuden därför gick detta bra. Den här gången tänkte jag mig mkt noga för hur lägenheten skulle vara. Fick en i samma område fast inte ngt av dagishusen elelr ngn annan verksamhet längst ner. Nu har jag flyttat till en tvåa som ligger längst upp, och längst ut på en huslänga så jag har inga grannar på två håll. Trappuppgången är överlag tystare, för där jag bodde förut bodde jag dessutom, granne med en familj som hade sex barn. De barnen & deras kompisar visar ingen som helst respekt för andra hyresgäster. De smällde konstant i dörren rena terrorn & mkt annat skit som man fick utstå ljudmässigt. Kan också tillägga att man slipper ljuden utifrån mkt mer om man bor högst upp. Man blir inte lika disraherad av det som händer utanför iaf.

Även om mkt är bättre här kommer jag ändå försöka få det ljudisolerat så mkt som möjligt här med, för jag stör mig på vibrationerna från grannens stereo och ljud utifrån. Eftersom dagiset var där det var så vägrade hyresvärden göra ngt mer än de hade gjort. Och det dde hade gjort hade jag fått kämpa mit ill själv att få genomfört. Dagis borde aldrig få ligga i hyreshus. Ett tips är att sätta draperier för ytterdörren inifrån och kanske andra dörrar också. Tyg dämpar ljud rätt mkt. Störs man av ljud utifrån kanske man ska fixa extra tjocka gardiner och extra tjocka mattor till golven så dämpar det ännu lite mer. En jobbig sak är när man ska gå och lägga sig. Då hör jag en massa skrikande ljud som jag vet kommer från husets rörsystem. Då har jag på radio för att att distansiera skrikljuden. Det finns även hörselskydd. Tyvärr så funkar ännu inga av de jag provat särskilt bra. Ljuden tar sig igenom skyddet & det får nästan noll effekt. Men lite bättre kan det blir om man köper specialgjorda hörsleskydd på lasarettet för 160 kr.

Hoppas du fått lite tips av mina erfarenheter. Tro mig, jag vet precis hur jobbigt det kan vara. Ska lägga till jag hade ljudproblem även när jag bodde i hus, men inte lika tydliga som det blev i lägenhet sedan. Huset var bättre ljudisolerat.

Även om mkt är bättre här kommer jag ändå försöka få det ljudisolerat så mkt som möjligt här med, för jag stör mig på vibrationerna från grannens stereo och ljud utifrån. Ett tips är att sätta draperier för ytterdörren inifrån och kanske andra dörrar också. Tyg dämpar ljud rätt mkt. Störs man av ljud utifrån kanske man ska fixa extra tjocka gardiner och extra tjocka mattor till golven så dämpar det ännu lite mer.Det är ett helvete att bo nära en ytterdörr. Man bli ständigt störd av röklukt och spring i trappen. Så det hjälper att bo lite längre upp. Såg att du pratade om lugna seniorsboende. Har du möjlighet att få flytta till ett sådant så gör det. Mina morföräldrar bor i ett sådant och det är hur tyst och lugnt som helst. En jobbig sak är när man ska gå och lägga sig. Då hör jag en massa skrikande ljud som jag vet kommer från husets rörsystem. Då har jag på radio för att att distansiera skrikljuden. Det finns även hörselskydd. Tyvärr så funkar ännu inga av de jag provat särskilt bra. Ljuden tar sig igenom skyddet & det får nästan noll effekt. Men lite bättre kan det blir om man köper specialgjorda hörsleskydd på lasarettet för 160 kr.

narran skrev:Min älsta sons kompis lider av klaustrofobi. Klarar inte av att vistas i små lägenheter. Han har fått hyra en sexrumsvilla av kommunen.

Jäklar. Knappt att jag tror det är sant. I Göteborg hade de förmodligen bara gett honom ett tält. I stan väntar över 600 personer på lägenhet enligt beslut med LSS.

narran skrev:Min älsta sons kompis lider av klaustrofobi. Klarar inte av att vistas i små lägenheter. Han har fått hyra en sexrumsvilla av kommunen.

Hur mycket betalar han i hyra?

Hejsan, först ska jag presentera mig : mitt namn är Tomas jag är 32 och inväntar en nevropsyck utredning, jag tror själv inte att jag har as även om en av mina kompisar verkar tycka det, dock kan jag tänka mig att jag har någon form av ADHD.

så till huvudfrågan :
jag har flyttat nu två gånger pga störande grannar på dag tid, jag har förändrats och jag störs nu av saker/ljud som jag inte stördes av tidigare, jag får ångest och mår skit,

jag vet inte lägre vad som skulle stört mig för en massa år sen då jag inte hade dethär problemet och vad som är "legitimt" störade ljud, jag kan heller inte uppnå någott genom att klaga till hyresvärden då problemet är på dagtid

så antingen måste jag lära mig att stå ut och inte få ångest, flytta ytligare en gång eller
hitta någon form av stödboende, dock har jag inget övrigt behov av stödboende klarar vardagens uppfinner relativt okej, får hjälp av boendestöd.

finns det något sånt stödboende? och hur gör jag för att få flytta ditt ?

Hej och välkommen!

Det är många som har problem med ljudkänslighet. Här är några trådar som behandlar ljudkänslighet i allmänhet och några trådar om bostäder:

hjarnan-sorterar-inte-bort-t4207.html

ljudfraga-t8370.html

om-ljud-och-oljud-t8589.html

ljudproblem-omrostning-t8385.html

extremt-ljudisolerat-hus-t13464.html

aspergerboende-starta-ett-av-oss-for-oss-t13452.html

problem-med-mina-hogljudda-grannar-t14130.html

hur-ljudkanslig-ar-du-omrostning-t10880.html

lugn-och-ro-i-bostaden-t4385.html

as-och-bostad-t11890.html

brusreducerande-horlurar-t18477.html