Kaffar du eller lattar du?

....nej, kanske inte så bra...

kvikkjokkskt. Är detta det svenska ord som har lägst andel vokaler? Och finns det når ord med fler kn

Off topic: Ni kan meningen med fem "och" i rad, va?

Ganesh skrev:kvikkjokkskt. Är detta det svenska ord som har lägst andel vokaler? Och finns det når ord med fler kn

Hrrrmpf. Ssssss...
...nåja. Vet inte. *snömos i huvet* Men är det (språkligt) svenskt? Namnet är förvanskad samiska. I princip skulle vi då också kunna säga "krkskt" om något från den kroatiska ön Krk; eller göra ett liknande adjektiv av något georgiskt, berberskt eller koptiskt ord.

En halvparallell:
Någon gammal språkuv (minns inte vem) hävdade att "Ernstskt"* skulle innehålla den längsta konsonantgruppen sist i ett ord. Men är det svenska? Båda namnen är tyska inlån. Skulle den konsonantanhopningen vid tillfälle kunna uppstå i en nybildning inom svenskan - eller skulle vi spontant välja något konsonantfattigare istället? Det språkbruket aldrig varit vanligt, man brukar säga "Är det något av Ernsts barn" eller liknande. Och de flesta skulle snarare uttala det "Ernstst" (och många med sammansmält "r" och "n" också).
__________________________________________________

*som i "-Är det ett Berndtskt barn? - Nej, det är ett Ernstskt."

Här används fortfarande en gammal ändelse med -a/-sa för genitiv.

Exempel:

Det är Kajsa bil (för bilen som tillhör Kaj)

Det är henna jacka (för hennes jacka)

eller Det är Annasa jacka

Det är hansa skor (för hans skor)

eller Det är Bengtsa skor

Ibland blir det -a och ibland -sa beroende på genus och hur grundordet slutar. Men det är en konstruktion som ligger bättre i munnen än många inlånade/konstruerade varianter (för mig som har svenskt ursprung).

Någon fullständig grammatisk utredning kan jag dessvärre inte bistå med, det är bara en iakttagelse.

Titti skrev:
Det är Kajsa bil (för bilen som tillhör Kaj)

Vilket förstås vi utsocknes tolkar som att det är Kajsas bil, och man har glömt ett "s".

Kajsas bil borde då bli "Kajsasa bil"?

Kvasir skrev:

Titti skrev:
Det är Kajsa bil (för bilen som tillhör Kaj)

Vilket förstås vi utsocknes tolkar som att det är Kajsas bil, och man har glömt ett "s".

Kajsas bil borde då bli "Kajsasa bil"?

Förefaller rimligt. Om hon har någon bil.

Det här är ett gammalt sätt att uttrycka sig som man inte alls hör lika frekvent bland ungdomar som bland de äldre, speciellt när de talar med varandra. Föga förvånande men det ligger bra i munnen. Betydligt bättre än Ernsts är Ernsta.

Titti skrev:Betydligt bättre än Ernsts är Ernsta.

Hm, när jag tänker efter så tror jag att många östgötar skulle säga Ernstas.

Ganesh skrev:kvikkjokkskt. Är detta det svenska ord som har lägst andel vokaler? Och finns det når ord med fler kn

Hem. Ett hem som Andersson har är ett andersonskt hem.
Ett hem som Ernst har är ett ernstskt hem. Hmm. Blev inte så många k, men däremot jävligt besvärligt att säga.

/svante - ägnar en stund åt att knyta upp tungan igen

För att inte tala om frågan vilken skillnad det är på ett Ernstskt hem och ett Berndtskts?

Pemer skrev:Off topic: Ni kan meningen med fem "och" i rad, va?

Jag tar väl lösningen: Handlaren som hade beställt en skylt med "Kött och fisk" och ringde och ville ha skylten ändrad. "Jag vill ha större mellanrum mellan kött och och, och och och fisk".

Möjligen kan man dra det ett varv till. Killen som skulle få en utskrift av just den här historien, och sedan ville ha större mellanrum mellan varje ord. Det skulle bli 21 i så fall med samma variant, men skulle förstås bara bli krystat och larvigt...

Titti skrev:Här används fortfarande en gammal ändelse med -a/-sa för genitiv.

Exempel:

Det är Kajsa bil (för bilen som tillhör Kaj)

Det är henna jacka (för hennes jacka)

eller Det är Annasa jacka

Det är hansa skor (för hans skor)

eller Det är Bengtsa skor

Ibland blir det -a och ibland -sa beroende på genus och hur grundordet slutar. Men det är en konstruktion som ligger bättre i munnen än många inlånade/konstruerade varianter (för mig som har svenskt ursprung).

Någon fullständig grammatisk utredning kan jag dessvärre inte bistå med, det är bara en iakttagelse.

Det var intressant!

Fornsvenska genitiver, respektive:

*Kajs (-s aldrig i femininum) eller *Kaja(r) (vet inte hur de skulle ha sagt, tror inte namnet fanns då?? (Vid hypotetiska ord brukar man sätta en asterisk.))
(av *Kajsa: *Kajso; så kanske sammanblandning här; men gissar mer på dubbeländelse som för "hansa" nedan)
hennar, senare även henna (- och ackusativ, eller direkt objektsform, hana - därav den påhängda (enklitiska) formen -na som i "Jag såg'na igår".)
Anno (så här kommer formen från maskulinum, som i rikssvenskan - men plus -a(r) som i "hansa"?)
hans (många andra dialekter har senare dubblerat den till hanses - vilket får mig att gissa att den här har dubblerat med -a(r) istället. Kanske också betingat av frasrytmen då - sådant finns i många dialekter.)
*Ben(e)dikts eller Ben(e)dikta(r) (med flera former av själva namnet; inte säker på vilkendera ändelsen man använde - kan också ha varit båda).

Genitiv plural var alltid på -a (utom för vokalslutande stammar som "sko", där a:et kunde falla bort). Den ändelsen brukar också ha kommit med i genitivgrytan för moderna götamål, sedan -r:et föll bort ur entalsgenitiven -ar.

Här är ett ord som jag saknat ända sen jag var liten:
få - färre - ... färst ?

Jepp. Det finns. Det är helt korrekt svenska. Det förekommer att det står i ordböcker att det skulle heta få, färre, minst, men färst är äkta hederlig gammal ur-svenska. Helt korrekt!

Inpölad
Jag tog en skogspromenad i dag med en naiv föreställning att det hade torkat upp lite. Som vanligt i mina egna tankar hoppade jag över pölar och små vattenflöden utan att reflektera nämnvärt över det. Stannade efter ett tag upp och tittade mig omkring och konstaterade att jag befann mig i ett träskliknande område med kängorna djupt nersjunkna i sankmarken. Kunde inte se någon väg därifrån som inte skulle innebära vatten till knäna, jag var inpölad.

Bengtsa Johans väg
finns det en väg som heter i Varberg. Men inte så många andra gatunamn som är exempel på Tittis -a. Däremot finns det massor av gårdsnamn som har den ändelsen, och alltid med ett personnamn som förled. Är detta en götalandsföreteelse? Typ Västergötland-Norra Halland?

Pemer skrev:Ètt bra ord till! Wow!

Är wow verkligen saknat? Jag tycker det är ganska vanligt förekommande.

Ganesh skrev:Bengtsa Johans väg
finns det en väg som heter i Varberg. Men inte så många andra gatunamn som är exempel på Tittis -a. Däremot finns det massor av gårdsnamn som har den ändelsen, och alltid med ett personnämn som förled. Är detta en götalansföreteelse? Typ Värtergötland-Norra Halland?

För allt vad jag har hört - och särskilt på framsidan *illojal östsvensk*. Men jag måste inte ha hört allt. Särskilt inte om eventuella små språkfickor på något annat håll.
(Just "Bengtsa" och andra former av latinska namn kan väl också ha bildats under påverkan från nominativen "Benedictus" i stället för stammen "Benedict-"; men det kan ändå inte gälla övriga -sa.
I Finland finns former som "Bengtas" (vanligt gårdsnamn); där kan a:et vara inskottsvokal eller bildat ur -a(r) + -s; vilket vet jag inte.)

Glömde nämna i mitt förra inlägg:
Genitiv -s fanns i ental neutrum också; -a(r) var vanligast i fem., vanligt i mask., fanns inte i neutrum.
Formen "henne" är den gamla dativen.)

Karl skrev:

Pemer skrev:Ètt bra ord till! Wow!

Är wow verkligen saknat? Jag tycker det är ganska vanligt förekommande.

Näää.... det var mitt utrop om att ordet "otrevla" i inlägget innan var ett bra ord till...

Pemer skrev:Jepp. Det finns. Det är helt korrekt svenska. Det förekommer att det står i ordböcker att det skulle heta få, färre, minst, men färst är äkta hederlig gammal ur-svenska. Helt korrekt!

Yippie! Jag FÅR säga färst! Det har jag bara gjort på skoj ibland, men från och med nu ska jag säga det på allvar!

Färst tycker jag man hör folk säga ibland, om än inte ofta, men det brukar nog vara lite på skoj eller något som slinker ur dem för att det låter naturligt.

Inpölad tycker jag är ett utmärkt nytillskott i ordfloran.

Nonsenstrådens inlägg om vad som gafflades om fick mig att fundera på om två eller flera personer kanske kan begaffla ett ämen?

Många bra ord här. Men Ensamflickan: "får"? Bry dig inte så mycket om det! Om alla alltid bara sa och skrev vad man trodde man "fick" så skulle språket snabbt förtorftigas. Rättare sagt, det är en orsak till att massor med bra ord och uttryck försvinner hela tiden - särskilt i vår ängsliga tid.

Kvasirs "ämen" var också ett bra ord att finna något att betyda åt...

Zombie skrev:Många bra ord här. Men Ensamflickan: "får"? Bry dig inte så mycket om det! Om alla alltid bara sa och skrev vad man trodde man "fick" så skulle språket snabbt förtorftigas. Rättare sagt, det är en orsak till att massor med bra ord och uttryck försvinner hela tiden - särskilt i vår ängsliga tid.

Men när jag var liten fick jag lära mig att det inte hette så... Man fick istället formulera om det till typ "minsta antalet" el dyl.

Får => Färst => Färist