Här vill jag att ni skall dela med er av de sakerna som kan tyckas märkligt för de flesta.
Jag kan börja med att ge ett par exempel-

När jag går och någon går bakom mig börjar jag fundera över ifall jag går normalt och tappar då nästan kontroll över musklerna och börjar gå konstigt.

Jag tänker på att inte gäspa med för korta intervaller för att inte väcka intresse.

Det går ej att sitta i en annan ställning än försvarsställning så länge.

Det första påståendet känner jag igen mig i

Jag också!

Det är otroligt irriterande. Sen hör man alltid ett skratt någonstans som man självfallet inbillar sig att någon skrattar åt gångstilen.

zingobang skrev:Jag tänker på att inte gäspa med för korta intervaller för att inte väcka intresse.

Been there..

zingobang skrev:Det är otroligt irriterande. Sen hör man alltid ett skratt någonstans som man självfallet inbillar sig att någon skrattar åt gångstilen.

Eller huuuuur... Fast i andra sammanhang med då.

På typ tåg tycker jag det är jobbigt och veta hur man ska byta ställningar på armarna så det inte ser dumt ut typ...

Fy fan vad det måste vara ansträngande med den där självmedvetenheten! Jag har ingen koll alls på hur jag gör. Jo utom när jag hör att jag allt oftare pratar för mig själv. Då brukar jag försöka då tyst på mig.

Ja, snälla nån. Klart man nojar på sånt man har pekats ut för i hela sitt liv (eller under alla år då folk brukar formas och kanske många fler). Känner igen mig, och det finns mer i högen.

Bjäbbmonstret skrev:Fy fan vad det måste vara ansträngande med den där självmedvetenheten! Jag har ingen koll alls på hur jag gör. Jo utom när jag hör att jag allt oftare pratar för mig själv. Då brukar jag försöka då tyst på mig.

Hahaha, det är sjukt jävla jobbigt.. Det är liksom inte då och då utan VARJE sekund.
Tänk dig gå utanför dörren och så måste du:
1. Tänka på hur du går.
2. Hur du har händerna.
3. Tänka hur du ska promenera för det inte ska se "dumt" ut.
4. Hellst inte glömt något, det är fett pinsamt att gå tillbaka av nån underlig andledning om man tillexempel glömt.. Tja plånboken kanske..
5. Om du möter nån; ögonkontakt? Om man känner personen; ska man hälsa? Ska man titta? Vill denne prata med en?

Alla dessa grejor och så massa annat jag inte kommer på sådär på rak arm, samtidigt som du ska tänka på; kroppsspråk, ordval, lyssna på typ kassörskan, hellst le eller så (glömmer jag ALLTID).

Osv osv...

Yep detta kan vara otroligt jobbigt, därför jag tog upp det


Kan lägga till några ifall ni kanske känner igen er i dessa med-

Kontrollera så att fötterna inte pekar på någon.

Tröjan måste ligga perfekt, rättar till den ca 1 gång i minuten.

Om jag märker att jag sitter likadant som någon annan måste jag ändra sittställning för att denne icke skall tro att jag härmar denne.

Får blackout när jag tittar folk i ögonen och kommer då inte på vad jag skall säga.

Det tar ungefär en vecka att återhämta sig efter att rutinen blivit ändrad.

Blir så stressad av att prata med människor att jag ofta bara nickar och ler utan att uppfatta vad dem sade.

Måste göra saker med fingrarna och låtsas att jag är fokuserad på det när någon går förbi.

Kolla på klockan innan jag pratar för att inte behöva titta i ögonen.

Låtsas hålla uppe tidningen som om jag läser den när någon är i närheten fast jag är för stressad för att ens göra det.

zingobang skrev:Om jag märker att jag sitter likadant som någon annan måste jag ändra sittställning för att denne icke skall tro att jag härmar denne.

Hahaha, jag med...

zingobang skrev:Får blackout när jag tittar folk i ögonen och kommer då inte på vad jag skall säga.

Jag med, om jag inte planerat det i förväg.

zingobang skrev:Blir så stressad av att prata med människor att jag ofta bara nickar och ler utan att uppfatta vad dem sade.

Ibland... Eller så svarar man nått riktigt korkat..

zingobang skrev:Måste göra saker med fingrarna och låtsas att jag är fokuserad på det när någon går förbi.

Jo, jag känner igen mig i det lite..

zingobang skrev:Låtsas hålla uppe tidningen som om jag läser den när någon är i närheten fast jag är för stressad för att ens göra det.

Jag vågar inte det på nått underligt sätt.


Okej, känner ni gen denna då?
Man möter nån. Det kliar som FAN i huvudet på ett ställe. Du vill SÅ klia där.. Till slut så tänker du "fuck it" och kliar. Efter en liten stund börjar det klia igen...
Fan vad sånt är jobbigt.

Oj vad mycket igenkänning det är här. Och ja Bjäbbmonstret det är jobbigt.

Yep den känner man igen, sedan börjar man skämmas över att man har kliat så många gånger och kompenserar genom att göra någon annan rörelse för att få variation.

zingobang skrev:Yep den känner man igen, sedan börjar man skämmas över att man har kliat så många gånger och kompenserar genom att göra någon annan rörelse för att få variation.

HAHAHAHA, ja!!!!

Och typ ropa på allmän plats, någon?

Förresten är inte sådana här beteenden mer typiska för social fobi än just AS? (Många med AS har nog social fobi dock..)

Peace skrev:Förresten är inte sådana här beteenden mer typiska för social fobi än just AS? (Många med AS har nog social fobi dock..)

Jag har tänkt många gånger att jag "bara" har det, men jag har mina specialintressen så jag är rätt säker att jag har "skiten"

Var medveten om detta när jag skapade tråden tyckte bara att det var mer lämpligt att skriva AS med tanke på vilken sida detta är

Hundralappen skrev:Jag har tänkt många gånger att jag "bara" har det, men jag har mina specialintressen så jag är rätt säker att jag har "skiten"

Har inte jättestarka specialintressen, men har en del andra AS/NPF-symptom.

Peace skrev:Förresten är inte sådana här beteenden mer typiska för social fobi än just AS? (Många med AS har nog social fobi dock..)

Kan väl se lika ut på ytan, men det är stora skillnader mellan att vara neurologiskt klumpig och oförmögen att automatisera (och även att noja på grund av det) och att bli nervös och folkskygg av rent psykiska orsaker, för att man känner sig underlägsen som person och så vidare. Även om det förra (är med och) leder till det senare hos en del av oss.

Brukar ni prata med er själva på kvällen när ni lagt er i sängen om det är nått som brytt er hjärna under dagen? Typ...

Inte prata med mig själv ljudligt, så att andra hör. Däremot "pratar" jag med mig själv hela tiden inuti mitt huvud, med min inre röst.

Peace skrev:Inte prata med mig själv ljudligt, så att andra hör. Däremot "pratar" jag med mig själv hela tiden inuti mitt huvud, med min inre röst.

Jag menar inte stå och vrålskrika
Prata innombords gör jag hela tiden. Jag menade mer i sängen som att viska/tänka typ.
Fast det kanske alla gör..

Hundralappen skrev:Brukar ni prata med er själva på kvällen när ni lagt er i sängen om det är nått som brytt er hjärna under dagen? Typ...

Ja,absolut, rösten i huvudet/jag ställer nästan frågar till mig själv ^^ ofta detta som skapar min sömnlöshet. Ser dock rösten inom mig som det jag i själva verket är, min essens. Det är ganska konstigt om man tänker efter att man samtalar som om man var två personer.

zingobang skrev:

Hundralappen skrev:Brukar ni prata med er själva på kvällen när ni lagt er i sängen om det är nått som brytt er hjärna under dagen? Typ...

Ja,absolut, rösten i huvudet/jag ställer nästan frågar till mig själv ^^ ofta detta som skapar min sömnlöshet. Ser dock rösten inom mig som det jag i själva verket är, min essens. Det är ganska konstigt om man tänker efter att man samtalar som om man var två personer.

Ja!
Så fler än jag ser aspergern som en person och "jag" som "jag"? Typ?

Massor av igenkänning... har varit mycket värre när jag var yngre dock. Tror man kan träna bort mycket, men så har jag också bättre självförtroende nu. Är lite över 30 och skoltiden är långt borta. Det var då alla kommentarerna haglade. Under min vuxentid har folk sällan vågat säga något tror jag.
Självanalyserar fortfarande för mycket men det är i regel i nya situationer jag gör så. Har alltid hatat och känt mig skrämd av nya situationer och att behöva improvisera socialt. Övning ger resultat om man ser till att utmana sig själv. Men ändå. En middag med vänner förstörs enkelt genom att ytterligare en, för mig, okänd person följer med. Då kan jag inte förutse hur denne beter sig och jag blir passiv och tyst. Detta med gångstil är en stor grej och jag nämnde det för min
psykolog nyligen. I skolan hörde jag att jag gick konstigt... studsade fram och har alltid haft dålig hållning.. framåtlutad och pekade ofta utåt med fötterna. Har jobbat bort det mesta men nojar i stället över att inte vara för självmedveten. Det blir ju konstigt då också. Skulle kunna skriva en hel uppsats om det här men ska hejda mig för er skull.