Jag har inte varit med så länge här på ASforumet vet inte om det kanske passar sej att innan man börjar med att nyfiket fråga er (som vill) massa saker utan att kanske ge en kort presentation.

Så kort om mej innan jag kommer till frågeformulering.
Mikko, diagnoser adhd as ptsd är 36 och har fått diagnos för ca 4år sedan. Knäpp o knepig men väldigt ödmjuk. Vill ni veta mer får ni fråga. *ler*

Rutiner eller Ritualer!? Funderat en del på just detta, vissa som har AS kan väll ha rituella saker för sej som lätt kan bli tvångsmässiga tex ta på sej kläder på ett speciellt sätt eller vilja diska på ett speciellt sätt, ha en speciell ordning på olika saker.
Hur fungerar det hoss er som har ritualer för er nu i vuxen ålder samt hadde ni det som barn?
Och vad är skilnad igentligen på rutin och ritual? funderar på ifall det som andra ser som rituella saker kanske en person med as ser som rutinmässiga saker?
Jag vill ju ibland på olika sätt göra saker på ett speciellt sätt men inte tvångsmässigt, jag blir störd av att inte få göra men inte tokigt arg eller ångest laddad, men jag vill gärna ha det så göra det på speciella sätt för det blir enklare låter kanske helt knäppt men finns det någon som kan känna igen detta ??

Mikko

Ja här finns rutiner och ritualer. De går ofta hand i hand med varandra. Mina rutiner är ibland sådant som jag utvecklat på ett sätt att saker ska gå snabbt och smidigt till. Ritualerna är inget som hjälper på det hela direkt, snarare kräver de tid och krånglar till. Men jag behöver dem. Ritualerna ter sig nog ologiska och säregna för utomstående, medan rutinerna ofta är slipade och med syftet att underlätta.

I detta så finns det tvång. Jag har alltid, sedan barnsben, varit tvångsmässig. Men ritualerna har också ett annat viktigt syfte och det är att få mig att minnas. Jag är tankspridd och med ganska så dåligt minne i vissa situationer så att kolla och dubbelkolla hemmet blir ett sätt för mig att etsa in en klar minnesbild över hur saker är.

Jag tycker också att det är ett bra sätt att skilja mellan dem; att ritualer krånglar till det lite, medan rutiner underlättar.

Jag har en del saker som måste göras på vissa sätt, men de är jag så van vid att jag inte reflekterar över dem förrän någon annan bryter mot dem. En del av dem är absolut mer krångliga, således borde de vara ritualer. Jag kan bryta mot dem själv, om jag förberett mig på det, men då är det som att allting annat istället blir krångligt.
Det ska helt enkelt vara på vissa vis, allting annat är fel.

Sen har jag en del tvångsbeteenden, så pass att jag fick tvångssyndrom som bidiagnos, dessa är dock mer ångestorienterade, och rör kontroll av saker, att jag har rätt saker med mig tex, och en hel del sifferkontroll i alla möjliga sammanhang. Det tror jag ligger utanför AS-ritualerna, men jag vet inte.

Hej och välkomen!

mikkorothrissne skrev:Jag vill ju ibland på olika sätt göra saker på ett speciellt sätt men inte tvångsmässigt jag blir störd av att inte få göra men inte tokigt arg eller ångest laddad men jag vill gärna ha det så göra det på speciella sätt för det blir enklare låter kanske helt knäppt men finns det någon som kan känna igen detta ??

Jag öppnar alltid windows-program i en viss ordning på datorn för att få flikarna på rätt ställe. Hänger tvätten på ett visst sätt i torkskåpet (som jag tycker är smartast och snyggast). Vill gärna packa maten i på ett visst sätt i affären (mjuka förpackningar i plastkasse och hårda i papperskasse - väl ihoppusslade så allt ska passa precis). Trivs också när burkar står på ett snyggt och logiskt sätt i skåpen och att ljusstakar o dyl ska stå symmetriskt.

Jag får inte någon ångestattack om jag inte får ha det så men det stör mig när det inte är optimalt. Ser det inte som något tvång utan jag älskar helt enkelt ordning. Dock kan det säkert ändå gå omgivningen på nerverna om man händelsevis inte har samma uppfattning om vad som är optimalt. Jag tycker förstås alltid att just mitt system är smartast.

Försöker öva mig i att inte vara så petig, det går väl sisådär...

Vet inte om det var sånt du menade, jag har inga meningslösa ritualer eller rutiner, bara sånt som är praktiskt och underlättar.

Jag har inte funderat så mycket kring mina ritualer, även om det finns en hel del. Webbflikarna tex, måste vara i en viss ordning. Om de inte är det kommer jag att tänka på det tills jag ändrar.
Jag har rutiner på morgonen som måste gås igenom.
Tvångsbeteende har jag sällan, fast det blir ju mer tydligt att det är tvång när man blir tvingad att bryta rutinen.

carl skrev:Jag har inte funderat så mycket kring mina ritualer, även om det finns en hel del. Webbflikarna tex, måste vara i en viss ordning. Om de inte är det kommer jag att tänka på det tills jag ändrar.

Jepp! Det gäller både bokmärken och flikar. För mig är det så att webbflikarna ska vara i samma ordning som bokmärkena.

När jag diskar måste allting vara sorterat innan jag börjar, när jag tvättar så lägger jag alltid i tvätten på samma sätt, när tvätten är klar så viker jag alltid på samma sätt. Jag har massvis av små rutiner.

En av mina bröder kallar det självbevarelsedrift.

Tänker ofta på hur skönt det vore om jag bara kunde släppa allt och få det att flyta ändå. Men jag mår bra av att det görs på samma sätt, jag får en känsla av kontroll och struktur. Jag tror att alla människor, AS eller inte, har behov av det. Fast vi har ett större behov av det då vi för det mesta är ganska rigida i vår vardag.

Jag har också sådana där klassiska tvångsritualer som att inte gå på brunnslock. Det är ju inte så att jag måste gå ut och gå över brunnslock, men jag undviker att gå nära brunnslock. Jag går runt eller tar ett skutt över. Det kan vara skönt att "slänga in" lite humor i sitt tvångsbeteende. Det ser förmodligen ganska roligt ut när någon kommer skuttandes.

Apropå att gå så kan jag helt tillfälligt få för mig att jag måste gå på en viss färg om trottoaren har färgade stenar. Eller att jag måste kolla på en sak jag passerar. Eller att uppdatera en webbsida ett visst antal gånger.
Eller så kan jag få för mig att jag måste se brevbäraren innan han springer in i trapphuset.
Tillfälliga tankar om att göra såna saker kan bara dyka upp. Är det tvång även om det inte är rutinmässigt? En del saker känns som lite oflexibilitet också.

(Jag har faktiskt märkt av en del medlemmar på detta forum som har väldigt tydliga ritualer, man skulle nog kunna klocka en del )

Sådant där kan jag också få för mig, jag ser det som lite mer lekfullt än tvångsmässigt även om det kanske räknas som tvångsmässigt.

carl skrev:Apropå att gå så kan jag helt tillfälligt få för mig att jag måste gå på en viss färg om trottoaren har färgade stenar. Eller att jag måste kolla på en sak jag passerar. Eller att uppdatera en webbsida ett visst antal gånger.
Eller så kan jag få för mig att jag måste se brevbäraren innan han springer in i trapphuset.
Tillfälliga tankar om att göra såna saker kan bara dyka upp. Är det tvång även om det inte är rutinmässigt? En del saker känns som lite oflexibilitet också.

Ah, sånt kan jag också få för mig! Speciellt gå på rätt färg (vilket alltid är llite besvärligt när just den gatubeläggningen bryts och ersätts av något annat...), och när jag bodde i stan hade jag massvis med tvång på att hinna till punkt X innan bil Y hann köra förbi mig, när jag gick på trottoaren. Låter ganska banalt men var sjukt stressande.
Jag tror att det hör till tvångsbeteende, vilken grad av tvång beror väl på hur svårt det är att hindra sig själv från att göra det man tänker... En del är nog mer lekfullt som edm skriver.

Överlag har mycket såna saker minskat sedan jag flyttade tillbaka till landet. Lugnare miljö gör kanske att en del av kontroll-tvången kan minska. Å andra sidan, när jag åker in till stan nu för tiden känns det som att gå rakt in i ett skrikande, hetsigt kaos. Alla ljud, alla människor som väller fram, alla rörelser, alla färger...

När jag var liten var jag tvungen att sätta min mors tofflor på ett speciellt ställe i badrummet, annars skulle något hemskt hända.

Som vuxen viker jag all tvätt på ett speciellt sätt, helt automatiskt. Jag sätter alltid gaffeln på vänster sida och kniven på höger, också helt automatiskt. Har haft tvångstankar men äter nu medicin som hjälper.

earlydayminer skrev:En av mina bröder kallar det självbevarelsedrift.

Klart det är en självbevarelsedrift att ha kontroll på det man håller på med hur rigit det än må vara.

Några rutiner/ritualer jag har:
- Disken ska alltid sorteras och ställas i rätt ordning innan jag kan fundera på att börja.
(måste få överblick för att undvika förvirring)
- Kläderna måste ligga/hänga i rätt ordning.
(måste ha överblick för att undvika leta)
- Alla grejer har en specifik plats.
(måste ha överblick och kontroll för att slippa leta efter saker)
- Nycklar, mobil och plånbok finns alltid tillsammans i en hög.
(viktigaste grejerna jag har! vill slippa leta efter någon av dessa)
- Det som stör mig sorteras om eller slängs.
(störande detalj förstör hela ordningens helhet)
- I duschen har jag flera flaskor, den jag precis använde ställer jag på golvet.
(en tydlig visuell markering på "jag har gjort den biten")
- Ibland blir jag less på min ordning och jag byter plats på ALLT.
(otålighet? uttråkad?)

... ren självbevarelsedrift.
Det är antagligen väldigt svårt för andra att leva med mig.

IckyFlix skrev:Jag tycker också att det är ett bra sätt att skilja mellan dem; att ritualer krånglar till det lite, medan rutiner underlättar.
Jag har en del saker som måste göras på vissa sätt, men de är jag så van vid att jag inte reflekterar över dem förrän någon annan bryter mot dem. En del av dem är absolut mer krångliga, således borde de vara ritualer. Jag kan bryta mot dem själv, om jag förberett mig på det, men då är det som att allting annat istället blir krångligt.
Det ska helt enkelt vara på vissa vis, allting annat är fel.

Sen har jag en del tvångsbeteenden, så pass att jag fick tvångssyndrom som bidiagnos, dessa är dock mer ångestorienterade, och rör kontroll av saker, att jag har rätt saker med mig tex, och en hel del sifferkontroll i alla möjliga sammanhang. Det tror jag ligger utanför AS-ritualerna, men jag vet inte.

Håller med Icky här! Särskilt det här stycket kan jag relatera till:

"Jag kan bryta mot dem själv, om jag förberett mig på det, men då är det som att allting annat istället blir krångligt."

imperativ skrev:

earlydayminer skrev:En av mina bröder kallar det självbevarelsedrift.

Klart det är en självbevarelsedrift att ha kontroll på det man håller på med hur rigit det än må vara.

Några rutiner/ritualer jag har:
- Disken ska alltid sorteras och ställas i rätt ordning innan jag kan fundera på att börja.
(måste få överblick för att undvika förvirring)
- Kläderna måste ligga/hänga i rätt ordning.
(måste ha överblick för att undvika leta)
- Alla grejer har en specifik plats.
(måste ha överblick och kontroll för att slippa leta efter saker)
- Nycklar, mobil och plånbok finns alltid tillsammans i en hög.
(viktigaste grejerna jag har! vill slippa leta efter någon av dessa)
- Det som stör mig sorteras om eller slängs.
(störande detalj förstör hela ordningens helhet)
- I duschen har jag flera flaskor, den jag precis använde ställer jag på golvet.
(en tydlig visuell markering på "jag har gjort den biten")
- Ibland blir jag less på min ordning och jag byter plats på ALLT.
(otålighet? uttråkad?)

... ren självbevarelsedrift.
Det är antagligen väldigt svårt för andra att leva med mig.

Men det där låter ju hur vettigt som helst!

Låter i princip som hur jag vill ha och faktiskt har det. Men mina prylar (nycklar, plånbok osv) är på olika ställen, fast jag vet var jag har sakerna. Och schampo- och duschkrämsflaskan ställer jag tillbaks där de stod.

Jag brukar gå in på sidor i en vis ordning när jag går in på internet.
När jag ska göra iordning mig när jag ska gå och lägga mig så måste allt vara som vanligt annars tänker jag på det skitlänge. Samma sak när jag ska göra mig i ordning inför skolan.

Jag finner det ganska viktigt att jag varje vardagmorgon gör samma saker i rätt ordning och vid rätt tidpunkt. Har dessutom någon slags tvång, att jag absolut inte får komma för sent till skola och liknande. Riskeras det stannar jag hellre hemma hela dagen.

Problemet är då att vi bor ganska många i en för liten lägenhet med endast ett badrum och det blir lätt konflikter. Det är väl helt okej att vänta ca 10 minuter extra på duschen, men om det blir 30 minuter så klarar jag inte av det och har t.o.m. fått panik och låst in mig på mitt rum och gråtit resten av förmiddagen. Det förstår inte min familj alls, och så kan man ju inte ha det?

Det är viktigt att din familj respekterar ditt behov av rutiner. Kanske kan ni ha praktiska arrangemang för att underlätta morgonproceduren, som till exempel ett dusch-schema?

ingenting skrev:Det är viktigt att din familj respekterar ditt behov av rutiner. Kanske kan ni ha praktiska arrangemang för att underlätta morgonproceduren, som till exempel ett dusch-schema?

Det vore nåt. Ska prata med pappa om det tror jag. Tack för tipset!

Jag gissar på att du börjar samma tid varje dag vilket innebär att du behöver badrummet mellan två fasta tidpunkter de dagar du går i skolan. Föreslå att de tiderna är "dina" tider i badrummet för att du ska kunna ha en fungerande dag, de andra får sina tider och vet när de måste vara klara eller kan komma åt.

Miche skrev:Jag gissar på att du börjar samma tid varje dag vilket innebär att du behöver badrummet mellan två fasta tidpunkter de dagar du går i skolan. Föreslå att de tiderna är "dina" tider i badrummet för att du ska kunna ha en fungerande dag, de andra får sina tider och vet när de måste vara klara eller kan komma åt.

Det skulle nog fungera. Men de skulle nog klaga. Men lite sånt får man väl tåla.