En av de saker som gör att jag vägrar att ens försöka hitta en sysselsättning är att jag vet att FK är som blodhundar så snart man lyfter ett finger i något som kan likna arbete. De ca 13 000 netto jag kan tjäna på förtidspension + ersättningar/bidrag är svåra att slå med en vanlig sysselsättning med låga kvalifikationer, och är inte sysselsättningen rolig blir det bortkastat att arbeta för mindre än vad jag får i bidrag.

Jag ser inte ett arbete med ersättning på lägre än 20 000 netto i månaden som ens värt att överväga. Bara slit och tråkigt för ingenting. Grejen är den att jag VILL sysselsätta mig med någonting men jag vågar knappt ens prova på avancerade hobbysysselsättningar/ideellt arbete för att FK mycket väl skulle kunna vara där och förstöra.

Att arbeta gratis men behålla hela min pension/ersättning är något jag skulle kunna tänka mig men rädslan för FK och hur de skulle kunna tänkas reagera avhåller mig från att söka någon form av sysselsättning ens på den fronten.

Nu duger ju inte vilket jobb som helst. Jag har en gång för länge sen testat att arbeta på restaurang och detta var skittråkigt. Jag blev less direkt. Sanningen är den att majoriteten av vanliga jobb tråkar ut mig och är omöjliga för mig att behålla eftersom det helt enkelt är för understimulerande. Också ett problem.

Du är medveten om att det låter som om du egentligen inte alls skulle ha några problem med att arbeta, du vill bara inte för du "tjänar" för bra på att gå hemma och låtsas vara arbetsoförmögen samt att du är för kräsen för att ta vilket jobb som helst?

Tack så jävla mycket för att du bidrar till att jag, med min enorma inkomst av 6000 kr/månad efter skatt på sjukersättning, blir misstrodd och får den stora äran att höra att jag lever så jävla gott på bidrag och att jag bara är fruktansvärt lat som inte söker jobb.
Jag som skulle offra min högra arm för att vara kapabel att arbeta och faktiskt ha en inkomst som går att leva på.

Fy satan.

tahlia skrev:Du är medveten om att det låter som om du egentligen inte alls skulle ha några problem med att arbeta, du vill bara inte för du "tjänar" för bra på att gå hemma och låtsas vara arbetsoförmögen samt att du är för kräsen för att ta vilket jobb som helst?

Tack så jävla mycket för att du bidrar till att jag, med min enorma inkomst av 6000 kr/månad efter skatt på sjukersättning, blir misstrodd och får den stora äran att höra att jag lever så jävla gott på bidrag och att jag bara är fruktansvärt lat som inte söker jobb.
Jag som skulle offra min högra arm för att vara kapabel att arbeta och faktiskt ha en inkomst som går att leva på.

Fy satan.

Jag vet inte om jag skulle klara ett arbete. Jag klarar inte utbildning i alla fall, och inte restaurangjobb.

Känns lite tveksamt att du skulle kunna få ut 13000 på förtidspension och andra bidrag....

Josef1 skrev:Jag vet inte om jag skulle klara ett arbete. Jag klarar inte utbildning i alla fall, och inte restaurangjobb.

Så det du egentligen menade med hela harrangen var att du skulle vilja försöka och se om du klarar ett jobb, men törs inte för du är rädd att bli av med ersättningen?

Jag, som själv har sjukersättning, är aningen allergisk mot (och förundrad över) att man in fact tydligen kan tjäna mer pengar på att vara sjuk än på att jobba. Är det så att arbetare tjänar åt helvete för lite eller är det så att du får åt helskotta för mycket i bidrag? Tål att tänka på.

tahlia skrev:

Josef1 skrev:Jag vet inte om jag skulle klara ett arbete. Jag klarar inte utbildning i alla fall, och inte restaurangjobb.

Så det du egentligen menade med hela harrangen var att du skulle vilja försöka och se om du klarar ett jobb, men törs inte för du är rädd att bli av med ersättningen?

Jag, som själv har sjukersättning, är aningen allergisk mot (och förundrad över) att man in fact tydligen kan tjäna mer pengar på att vara sjuk än på att jobba. Är det så att arbetare tjänar åt helvete för lite eller är det så at tdu får åt helskotta för mycket i bidrag? Tål att tänka på.

Ja, jag skulle vilja prova men att ens göra det skulle säkert få FK att börja jävlas och då skulle mitt liv vara förstört. Därför undviker jag allt som har med jobb att göra.

Det är enbart i ett äckelkapitalistiskt samhälle som bidragstagare är mindre värda som människor och därför ska ha mindre.

Jag ser inte mitt människovärde som lägre och anser att mitt bidrag borde vara högre. Jag skäms inte det minsta.

En dräglig tillvaro och möjligheten att ha en och annan hobby bör alla ha rätt till. Men varför ska man ha rätt att dra in lika mycket pengar som personen som håller på att slita arslet av sig på en arbetsplats, eller personen som har ansvar för 300 anställda? Till exempel. Var tror du arbetsmoralen (alt och viljan att göra rätt för sig) skulle ta vägen om du drog in mer än en person som lägger ned minst 8 timmar om dagen på något som de (ofta) vantrivs med, men måste göra för att överleva?

tahlia skrev:En dräglig tillvaro och möjligheten att ha en och annan hobby bör alla ha rätt till. Men varför ska man ha rätt att dra in lika mycket pengar som personen som håller på att slita arslet av sig på en arbetsplats, eller personen som har ansvar för 300 anställda? Till exempel. Var tror du arbetsmoralen (alt och viljan att göra rätt för sig) skulle ta vägen om du drog in mer än en person som lägger ned minst 8 timmar om dagen på något som de (ofta) vantrivs med, men måste göra för att överleva?

De flesta älskar ju sina jobb och anser att det är jobbet som gör dem till människor. Det är det intrycket jag fått.

Egentligen skiter jag dock i andra. Jag bryr mig om de som är snälla mot mig, dit räknas inte vanliga skattebetalare även om det är deras pengar jag lever på.

tahlia skrev:En dräglig tillvaro och möjligheten att ha en och annan hobby bör alla ha rätt till. Men varför ska man ha rätt att dra in lika mycket pengar som personen som håller på att slita arslet av sig på en arbetsplats, eller personen som har ansvar för 300 anställda? Till exempel. Var tror du arbetsmoralen (alt och viljan att göra rätt för sig) skulle ta vägen om du drog in mer än en person som lägger ned minst 8 timmar om dagen på något som de (ofta) vantrivs med, men måste göra för att överleva?

Håller med, arbete måste löna sig. Vem skulle annars frivilligt jobba och betala skatt, trots allt så är det ju så att de är dom som jobbar som gör att de som inte kan eller vill joba ändå kan ha en dräglig tillvaro.

Kan man inte jobba så ska samhället ställa upp med stöd så att man har råd med en rimlig levnadsstandard och lite nöjen och fritidsintressen. VILL man inte jobba trots att man kan så kan man diskutera om samhället ska ställa upp med hjälp...

Att köpa kläder för tusentals kronor i månaden är inte att räkna som dräglig levnadsstandard och det är nåt som få som jobbar har råd med.



Så jag tycker att dsu Josef1 mest verkar vara en gnällspik som tar för givet att andra ska försörja dig.

Moggy skrev:Att köpa kläder för tusentals kronor i månaden är inte att räkna som dräglig levnadsstandard och det är nåt som få som jobbar har råd med.

Så jag tycker att dsu Josef1 mest verkar vara en gnällspik som tar för givet att andra ska försörja dig.

Ja, jag tar för givet att jag ska ha det bra i livet. Eftersom jag är så ointresserad av människor ser jag ingen mening alls att leva om jag inte har pengar att köpa kläder för.

Jag vill nog egentligen dö, trots att jag inte är deprimerad. Skulle ta livet av mig om det inte vore för kläderna.

Josef1 skrev:De flesta älskar ju sina jobb och anser att det är jobbet som gör dem till människor. Det är det intrycket jag fått.

Egentligen skiter jag dock i andra. Jag bryr mig om de som är snälla mot mig, dit räknas inte vanliga skattebetalare även om det är deras pengar jag lever på.

Du lever på mina pengar Josef1 men jag anser att du har så allvarliga problem med dig själv så det gör mig inte direkt sur. Däremot är ditt sätt att uttrycka dig direkt provocerande.

Anledningen att tycka illa om sitt jobb är det tabu att säga att man gör det för det kan försämra ens möjligheter att få ett nytt om man skulle behöva det. Många går dock omkring och hatar sitt jobb men har inga alternativ. Och i mitt fall är det definitivt inte arbetet eller mitt yrke som gör mig till människa.

Josef1 skrev:

Moggy skrev:Att köpa kläder för tusentals kronor i månaden är inte att räkna som dräglig levnadsstandard och det är nåt som få som jobbar har råd med.

Så jag tycker att dsu Josef1 mest verkar vara en gnällspik som tar för givet att andra ska försörja dig.

Ja, jag tar för givet att jag ska ha det bra i livet. Eftersom jag är så ointresserad av människor ser jag ingen mening alls att leva om jag inte har pengar att köpa kläder för.

Då får du väl skaffa ett välbetalt jobb då om det är så viktigt för digmed pengar.

Alternativt starta eget företag.

Eller så vinner jag på Lotto och även efter det fortsätter ta ut min förtidspension, vilken jag har rätt till även om jag skulle bli miljonär, utan att betala tillbaka ett öre till samhället. Det enda jag förlorar om jag har tillgångar är så vitt jag vet bostadstillägget.

Det är precis vad jag har planerat, att bli stormrik och ändå ta ut förtidspension och försöka nå förstaplatsen på hatlistan.se genom att dyka upp i samhällsdebatter då och då och även blogga. Får börja i lokalpressen/lokal-tv.

Alternativt bor jag hemma hos pappa till 30-35 och investerar pengarna jag får från FK. På tre år är det 300 000 ungefär, som jag sen kan ta ränta på eller lägga i aktier.

Josef1 skrev:
Alternativt bor jag hemma hos pappa till 30-35 och investerar pengarna jag får från FK. På tre år är det 300 000 ungefär, som jag sen kan ta ränta på eller lägga i aktier.

Vad gör du om din pappa säger att han inte vill ha dig boende där längre då?

Moggy skrev:Vad gör du om din pappa säger att han inte vill ha dig boende där längre då?

Det gör han inte, men om han skulle göra det har jag förhoppningsvis i alla fall en buffert att leva på i vilket fall. Nu har operationer och kläder tagit alla pengarna men jag ska börja spara förr eller senare.

I värsta fall har jag alltid självmord som ett alternativ.

Bjäbbmonstret skrev:Du lever på mina pengar Josef1 men jag anser att du har så allvarliga problem med dig själv så det gör mig inte direkt sur. Däremot är ditt sätt att uttrycka dig direkt provocerande.

Jag har problem med andra, inte med mig själv. Jag själv är den enda jag egentligen inte har problem med.

Josef1 skrev:Jag har problem med andra, inte med mig själv. Jag själv är den enda jag egentligen inte har problem med.

Jag bryr mig faktiskt inte om ifall du definierar om ditt problem med dig själv som att du har ett problem med andra. Det är två sidor av samma mynt.

Bjäbbmonstret skrev:Jag bryr mig faktiskt inte om ifall du definierar om ditt problem med dig själv som att du har ett problem med andra. Det är två sidor av samma mynt.

Meningen med livet för mig är inte att fungera tillsammans med andra. Andra är och förblir bara ett hinder i mitt liv, ett problem. Jag är inte problemet i mitt liv även om andra kanske tycker felet ligger hos mig.

Bjäbbmonstret skrev:Däremot är ditt sätt att uttrycka dig direkt provocerande.

Det ser jag bara som en kvalitet.
Det är den provokativa tonen som gör Josef1s inlägg läsvärda. När de flesta är mähän till filbunkar behövs det folk som utmanar den goda seden och de vedertagna uppfattningarna.

Som det ser ut nu är det Josef1 som skriver bäst.
Ni andra låter mest som en samling förskrämda miljöpartister...

Jag sa att du hade ett problem inte att du var ett.

Hur kan du få ut 13 000 på FK och bidrag?

Jag får drygt 9 000 före skatt, och det är baserat på ett inte så dåligt betalt fabriksjobb. Visserligen förlorade jag flera tusen per månad PLUS AFA-försäkringen, eftersom jag inte gav upp direkt utan "utnyttjade ramtiden" till att försöka hitta ett sätt att kunna arbeta. Sådant straffar sig ganska dyrt, bättre att ge upp direkt.

(Ja, jag är bitter över hur det blev för mig när jag kämpade så gott jag kunde för att kunna arbeta - och att det lönar sig att inte kämpa.)

EDIT: (Jag är nästan mer än bitter, jag hakar upp mig något otroligt på det orättvisa i att de som kämpar mest förlorar mest. Jag låg inlagd på sjukhus samtidigt som en annan person som jag har kunnat följa sedan. Hon blev sjukpensionär så fort det föreslogs. Hon hade mycket lägre SGI än jag, men har nu AFA + högre sjukersättning, så det skiljer flera tusen. När hon blev sjukersatt, så försökte jag praktisera, arbetsträna, gick på sjukpenning, a-kassa, rehabpenning, som sedan låg till grund för min sjukersättning i stället för lön. AFA hade gett mig 3500 till per månad, om jag bara inte hade låtit mig luras av FK - jag har barn, och FK säger att man kan dryga ut dagarna genom att inte ta ut 100 % eftersom första året ramlar man inte ur försäkringen om man gör så. Tyvärr gäller det INTE AFA, även om FK säger det. En oersatt föräldradag, och man förlorar AFA.)

Bror Duktig skrev:Hur kan du få ut 13 000 på FK och bidrag?

Jag läser att han troligtvis räknat fram en teoretisk summa och ska nu väga detta mot ett förmodat arbete.

imperativ skrev:

Bror Duktig skrev:Hur kan du få ut 13 000 på FK och bidrag?

Jag läser att han troligtvis räknat fram en teoretisk summa och ska nu väga detta mot ett förmodat arbete.

Om det handlar om bostadstillägg, så kan det kanske stämma, men då försvinner ju pengarna till boendet.
Jag bor otroligt billigt, och det är min räddning.

Jag undrar också hur du, Josef1 kan få ut de 12-13000:- du talar om. Är din pension baserad på en tidigare lön eller har du haft en barnförsäkring som täcker upp?

Förstår rädslan för att prova på aktiviteter. Ser de att man ens har rörelseförmåga kniper de ju slantarna av en.

Jag brukar säga att jag ska ta livet av mig och ta folk med mig i döden företrädelsevis handläggare av olika slag samt deras barn om de jävlas med min pension eller sjukskrivning på minsta vis. Då blir det tyst.

Blir förbannad när folk talar till mig som om jag borde vara rädd för indragen pension. Senast hos läkaren lät det så här:

- Så vad har du för inkomst?
- Ja, alltså fast pension typ, sade jag.
- Jaha, hihi, då behöver du inte vara rädd för att de ska tvinga dig att jobba eller så då rå, tihi, det känns väl bra!.

Men alltså, det är knappast sådana som Josef1s fel att "sanningen" om utbrett fusk och lättja bland sjukskrivna fått fotfäste. Ni vet väl att det är ett politiskt hittepå?!

Inte kan man väl kalla det lättja att han är rädd för att förlora en förmånlig pension? Tänk om han provar på en aktivitet, det går hyfsat bra, men sedan kraschar han mentalt och får gå på soc. Är det rätt det, när han har ett dokumenterat svårt liv bakom sig och kanske då tar mod till sig att försöka sig på någonting? Nej jag förstår ingalunda missunnsamheten här.

Är folk så hårt inrunkade i att det ska vara samma misär för alla?