En krigshjältes död

Det 150 år gamla mordet på George "Colvos" Colvocoresses, hjälte från amerikanska inbördeskriget, förbryllar än i dag historiker och privatspanare. Grekisk-amerikanen blev först berömd som kapten på USS Saratoga under kriget. Han gick i pension 1867 och sköts ned på Clinton Street i Bridgeport, Connecticut, fem år senare.

Colvocoresses var på väg till New York och hade med sig 8000 dollar i en läderväska och även en käpp med ett bambusvärd i. Han sköts en gång i vänster sida av bröstet, tillräckligt nära för att krutet skulle tända eld på hans skjorta. En pistol, ett kruthorn, tändhattar och kulor hittades en liten bit från hans kropp. Den tomma väskan hittades nästa dag, några hundra meter bort.

Kaptenens svärdskäpp såg ut som om den hade skadats i strid. Eftersom pengarna var försvunna, antog man förstås att det var fråga om ett rån, men några vittnen rapporterade att Colvocoresses hade uppfört sig underligt före sin död, så det finns en teori om att någon specifikt hade utsett Colvos till måltavla. Tyvärr kunde man inte utreda fallet ordentligt, eftersom polisen handskades så ovarsamt med bevisen, vilket vissa menade berodde på inkompetens, medan andra menade att de avsiktligt försökte dölja något.

Under åren som gick var det flera personer som erkände mordet, bland dem en dansk soldat som på sin dödsbädd erkände att han hade dödat Colvocoresses under ett rån som hade gått snett. Ändå är en av de mest genomgripande idéerna att krigshjälten begick självmord. Denna hypotes stöddes entusiastiskt av försäkringsbolag, som inte ville betala ut Colvocoresses försäkringspremier på nästan 200 000 dollar.

The Ruislip Murder Mile

På kvällen den 14 september 1954 var 21-årige Jean Mary Townsend på väg hem till Londonförorten Ruislip från en fest i West End. Hon sågs sista gången när hon lämnade South Ruislip Station runt midnatt, och hennes lik återfanns nästa dag, strypt med hennes egen scarf. Det fanns inga tecken på sexuellt våld, fastän Jeans skor och strumpor hade tagits av och hittades i närheten, tillsammans med hennes handväska.

Fallet började med några goda ledtrådar. En man som arbetade på amerikanska ambassaden sade sig ha jagat iväg en voyeur några dagar tidigare. En kvinna som bodde nära mordplatsen hävdade att hon hade hört en kvinna skrika den natten och kort därefter två män gräla, varav den ene pratade amerikansk engelska. Utredarna trodde att mördaren kunde ha varit en amerikansk soldat, troligen någon som arbetade på South Ruisling Air Station, som ligger i närheten. Man antog också att det inte var gärningsmannens första mord. Tidigare samma månad blev en prostituerad, Ellen Carlin, strypt i Pimlico, strax efter att ha setts tillsammans med en sergeant från amerikanska flygvapnet. Detta mord kom dock senare att tillskrivas skotske seriemördaren Peter Manuel.

Trots en löftesrik inledning, fann detektiverna aldrig någon trolig misstänkt för mordet på Jean Townsend. Sexton år senare blev en kvinna som hette Gloria Booth mördad på samma sätt som Jean, i samma område, som nu kallades "Ruislip Murder Mile." Polisen misstänkte att det kunde vara samme gärningsman, men fann aldrig något att styrka detta påstående med.
(Bilden har inget samband med texten.)

Skjutningen i Portencross

Den 13 oktober 1913 satt Mary Speir Gunn framför brasan med sin syster Jessie och hennes make Alexander McLaren i deras stuga utanför Portencross i Skottland. Plötsligt ekade det av pistolskott och kulor kom flygande genom fönstret. Alla tre blev träffade, men Alexander och hans hustru återhämtade sig från sina skador. Mary dog omedelbart av ett skott i hjärtat.

Först trodde utredarna att Alexander McLaren var det tilltänkta offret. De första skotten gick genom hans stol och missade honom med bara några centimeter. Han hade just gått i pension från sitt arbete som bonde och hade sålt boskapen på auktion. Den som kände till hans affärer kunde anta att familjen hade gott om pengar. Rån verkade vara ett troligt motiv, men skytten gjorde inga försök att ta sig in i stugan. Kanske såg han att han inte hade lyckats döda Alexander och ville inte råka ut för en direkt konfrontation, då han hade fått slut på kulor.

Senare föreslog utredarna att det kunde ha varit en försmådd älskare som ville döda Mary. Hon var väl känd för att vara mycket vacker och kallades kärleksfullt för "the Beauty of Beith." Polisen gjorde förfrågningar ända borta i Kanada, där Mary Gunn tidigare hade bott med en annan syster, men de fann inget hållbart.
Allt man kom fram till var att mördaren förmodligen var en främling. Flera lokalinvånare hävdade att de under morddagen hade träffat en okänd man som frågade om vägen till Portencross. Över hundra år senare vet man fortfarande inte vem han var.

b]En adelsmans död[/b]

I nästan 700 år hade den italienske adelsmannen Cangrande della Scallas död ansetts vara en olyckshändelse, men 2004 bekräftade en modern obduktion de misstankar som länge har förekommit - att han faktiskt blev förgiftad. Naturligtvis väckte detta frågan: Vem mördade honom?

Cangrande, en del av den styrande släkten i Verona, var först soldat i Guelph-Ghibellinska krigen. Han blev ensam härskare 1311 och erövrade flera närbelägna stadsstater. 1329, efter flera kampanjer, tog Cangrande till slut kontroll över Treviso. Efter att han intagit staden blev han sjuk, sängliggande, och dog några dagar senare.
Samtida källor hävdar att Cangrande blev sjuk efter att ha druckit ur en förgiftad källa, men moderna historiker påpekar att hans symptom också tyder på förgiftning. När hans kropp grävdes upp 2004, fann forskarna att den hade mumifierats naturligt och att flera organ fortfarande kunde undersökas. En fullständig obduktion utfördes, men det var palynologin (läran om pollen och sporer, ö.a.) som gav forskarna deras främsta ledtråd. Prov togs på tjocktarm och avföring och en analys avslöjade sporer från den giftiga fingerborgsblomman.
Resultaten stöddes ytterligare av den toxikologiska analysen av avföring, lever och hårprover, i vilka man fann giftiga koncentrationer av digitoxin och digoxin. Cangrandes död var nästan helt säkert ett mord, men gärningsmannen lär man aldrig identifiera. Historikerna har dock en uppenbar misstänkt: Cangrandes brorson, Mastino II, som tog makten efter sin farbrors död.

Hittar du alla dessa historier på internätet eller? Personer som försvinner spårlöst har alltid fascinerat mig.

Liebe skrev:Hittar du alla dessa historier på internätet eller? Personer som försvinner spårlöst har alltid fascinerat mig.

Ja, oftast på en sajt som heter Listverse, men en del kommer från annat håll, t.ex. en sajt som heter Historic Mysteries.

Här kommer en ny lista från Listverse, översatt av mig! Originalet heter 10 mysteries involving families och är skriven av Simon Griffin den 14 december 2017.

Allison och Marie-Josee Benitez

Den 14 juli 2013 lämnade efter ett gräl 19-åriga skönhetsdrottningen Allison Benitez och hennes mamma det hus där Francisco Benitzes, Allisons far, bodde i Perpignan i sydligaste Frankrike. Sedan tycks de ha försvunnit.
Francisco, som varit medlem i franska främlingslegionen, sade till sin hustrus vänner att hon och Allison hade åkt till Toulouse, men inte ville slå på sina mobiler. Till hustruns familj sade han ingenting. Allisons vänner blev bekymrade och rapporterade att kvinnorna var försvunna. Francisco anmälde dottern och hustrun försvunna först efter en vecka.
Trots vad Francisco hävdade, hade kvinnorna inte tagit bilen, och film från övervakningskameror på tågstationen visar att de inte tog tåget heller. Misstankarna föll på Francisco, vars älskarinna Simone de Oliveira Alves försvann 2004 efter att ha gjort slut med homom. Man kunde inte spåra någon aktivitet till mor och dotter Benitez' telefoner eller kort efter att de försvunnit.
Fyra veckor senare hängde sig Francisco. I sitt självmordsbrev med en medföljande video hävdade han att han inte stod ut med falska anklagelser.
Spår av Allisons blod hittades i Franciscos frys (!) och tvättmaskin, som hade rengjorts efter kvinnornas försvinnande, men några fler spår av kvinnorna har man aldrig hittat.

Ö.a. Det verkar ju uppenbart att Francisco mördat både dottern och hustrun, troligen även älskarinnan, men vad gjorde han av deras kroppar?

Familjen Cowden

Den 1 september 1974 campade Richard och Belinda Cowden med sina två unga söner i Siskiyou Mountains i Kalifornien. Familjen skulle äta middag med Belindas mor, som bodde i närheten, men när de inte dök upp begav sig modern till campingplatsen, där hon hittade kontanter, en dyr plånbok och yngste sonens blöjpaket, blan annat. Det fanns inga spår av själva familjen, så modern kontaktade polisen, men trots noggranna undersökningar hittade man ingenting.
Åtta månader senare hittade två jägare av en slump hela familjens kvarlevor undangömda i en avlägsen del av skogen. Alla utom Richard hade helt tydligt blivit sjutna, men man fann inget vapen på platsen. Hur Richard hade dött kom man inte fram till, men polisen tror inte att han var mördaren. Knappt några framsteg har gjorts med fallet sedan man upptäckte kropparna, men polisen har faktiskt en misstänkt. Dwain Lee Little, som för tillfället sitter i fängelse för ett annat brott, befann sig i området runt den tid då familjen försvann. Just då var han villkorligt frigiven för våldtäkt och mord på en 16-årig flicka och han ägde samma typ av skjutvapen som hade använts för att döda familjen Cowden. Kriminalpolis Dee Davis säger att även om Little sitter i fängelse, kommer rättvisa inte att skipas förrän han har bevisats vara skyldig till morden, men undersökningen är ett sådant hafsverk att det kanske aldrig sker.

Jividen-Adamsmorden

I maj 2014 försvann Brandon Jividen tillsammans med sin flickvän Rebecca Adams och hennes döttrar Michelle och Jaracca, tre och fem år. Man hittade inga tecken på något underligt i deras hem i Alaska, bara 800 meter från den plats där deras kroppar hittades. Kroppen av familjens hund hittades också på platsen. Det finns så gott som inget bevismaterial alls kopplat till fallet, förutom upptäckten av två handeldvapen och fem patroner. Polisen säger att båda vapnen hade inhandlats av Brandon, som bar två pistolhölster när han hittades, men bara ett av serienumren stämde. Trots det faktum att man inte kunde hitta några motiv till brottet, trodde polisen att det handlade om ett utökat självmord och lade ned fallet i juni 2015.

Familjen Godard

Den 1 september 1999 lämnade doktor Yves Godard sitt hem i Caën i Frankrike och hyrde en yacht tillsammans med sin hustru Marie-France, sexåriga dottern Camille och fyraårige sonen Marius. Ingen av dem har setts till sedan dess.
Familjens bil lämnades i hamnen i Saint Malo och i den fann man spår av Marie-Frances blod. Tydligen hade Yves och Marie-France grälat våldsamt innan de gav sig av, eftersom Yves trodde att hon var otrogen, vilket fick polisen att misstänka att det handlade om fult spel.
Under dagarna efter försvinnandet såg man yachten flera gånger innan olika delar av båten hittades uppspolade runt Engelska Kanalen, t.ex. en flytväst, en jolle och en livbåt. Polisen fick anonyma brev om att Yves hade setts tillsammans med barnen på Isle of Man och sedan på skotska Isle of Lewis följande månad, men inget av detta kune bekräftas. Polisen misstänker att breven kan ha skrivits av Yves själv för att förvirra polisen. De misstänkte också att delarna från båten kunde ha varit ett försök av Yves att simulera ett skeppsbrott.
I januari 2000 fastnade en väska, som tillhört familjen, i ett fiskenät i Engelska Kanalen. Senare det året upptäckte fiskare i kanalen också en mänsklig dödskalle, som senare visade sig vara Camilles. Ytterligare en dödskalle hittades av några andra fiskare, som kastade tillbaka den i vattnet av någon anledning.
Polisen trodde att Yves mördade hela familjen och flydde för att starta ett nytt liv, men mysteriet blev ännu mer komplicerat 2006, när man hittade hans lårben och skenben på botten av Engelska Kanalen...

Barbara och Patricia Grimes

Den 28 december 1956 gick 15-åriga Barbara och 13-åriga Patricia Grimes från Cook County i Illinois på bio för att se Elvisfilmen Love Me Tender. De två flickorna skulle möta sina syskon - en bror och en syster - vid en busshållplats efter bion och åka hem tillsammans, men flickorna kom aldrig. Ett stort sökpådrag följde, där t.o.m. Elvis själv gick ut och vädjade till flickorna att komma hem igen, eftersom man misstänkte att de hade rymt. Men 22 januari 1957 hittade man deras nakna kroppar i snön nära en isolerad landsväg inte långt från Bridewell Prison. Man kom fram till att flickorna hade dött samma dag som de skulle gå på bio, och snart erkände en hemlös man morden, men tog sedan tillbaks sina ord och menade att han tvingats till erkännandet och polisen undersökte honom inte närmare.
Strax efter att kropparna upptäcktes, fick flickornas mor Loretta ett anonymt telefonsamtal från en man som hävdade att han hade mördat flickorna. Han verkade även ha ingående kunskap om fallet.
När 15-åriga Bonnie Leigh Scott från Addison, Illinois, mördades under samma omständigheter följande år, fick Loretta ytterligare ett samtal från samme man, som åter igen berättade detaljer om morden. Mordet på Bonnie Leigh löstes, men man kunde inte hitta några kopplingar mellan de två fallen. Trots att han dömdes till 99 års fängelse, släpptes Bonnie Leighs mördare efter elva år och vem han var har aldrig gjorts allmänt känt. Han dog 2010, så kanske kan fallet aldrig lösas.

Dupont De Ligonnes-morden

Den 21 april 2011 upptäckte franska polisen kropparna av Agnes Dupont de Ligonnes och hennes fyra barn, som var mellan 13 och 18 år gamla, begravda under terrassen till deras hem. Tillsammans med sina två hundar hade familjen skjutits och dödats, troligen i sömnen. Fadern Xavier, en ättling till den franska adeln, fanns ingenstans att finna. Sista gången man såg honom var den 15 april, när han lämnade sitt hotell, bärande på ett gevär.
I december 2010 hade Xavier börjat besöka en skjutbana och strax före morden hade han skrivit till barnens skolor och sagt att familjen snart skulle lämna landet. Han hade också sagt till vänner att han var en spion och fick vittnesbeskydd. Vid samma tid hade Xaviers affärer börjat gå sämre och han var tvungen att låna pengar från den kvinna han hade en affär med.
Trots omfattande undersökningar, fanns inga spår efter Xavier eller några tecken på vart han hade tagit vägen. I juli 2015 tog fallet en kuslig vändning när polisen fick ett signerat meddelande från Xavier, där det stod:
"Jag lever fortfarande".
Sedan dess har inget hänt i fallet.

Familjen Ade

Natten till den 23 mars 1897 upptäckte Justice Simpson från Paradise Ridge i Tennessee att hans grannes hus stod i ljusan låga. Eftersom han inget kunde göra, då huset redan höll på att uppslukas totalt, varnade Simpson de andra grannarna, då elden började sprida sig. När det började regna, slocknade elden och man kunde se hur stor förödelsen hade blivit. Inne i huset låg familjen Ades kroppar, Jacob (60), Pauline (50), Lizzie (20) och Henry (13), samt Rosa Moirer (10), en granne och vän till familjen.
Teorin om att det hela var en olyckshändelse avskrevs snart och misstankar växte att det kunde handla om ett mord som gått snett. Denna teori avskrevs emellertid också, när man upptäckte att Rosas kropp, som bara var lätt bränd, saknade en hand och delar av huvudet. Man fann också kontanter. Den rådande teorin blev då att familjen hade blivit mördad och att elden startades för att dölja bevisen. Man fann emellertid aldrig några motiv eller misstänkta och fallet lades ned nästan genast.
(Bilden har inget samband med texten.)

Sarah och Jacob Hoggle

Den 7 september 2014 tog Catherine Hoggle sin tvåårige son Jacob och treåriga dotter Sarah med sig för att besöka hennes mor i Montgomery County i Maryland. När hon kom hem senare den dagen, berättade hon för barnens far, Troy, att hon hade lämnat av Jacob hos en kamrat. När han vaknade nästa dag, upptäckte Troy att även Sarah var borta. Catherine påstod att dottern var i förskolan, men allt eftersom dagen gick, blev Troy alltmer orolig. Catherine, som hade en lång historia av psykisk ohälsa, sade att hon inte mindes vilken förskola dottern gick på. När Troy gick till polisen, smet Catherine iväg och försvann. Fyra dagar senare fann man henne när hon vandrade runt i en grannort, och hon togs i förvar av polisen. När hon blev utfrågad, påstod hn sig ha lämnat barnen hos en god vän, men några fler detaljer än så har hon vägrat att ge.
Ett storskaligt sökpådrag startade, men man hittade ingenting. Undersökningen blev en mordundersökning, när Catherine ställdes inför rätta i två fall av försummelse och bortfövande, men med hänsyn till hennes mentala ohälsa har hon gång på gång ansetts för sjuk för att kunna delta i en rättegång.
Trots att polisen tror att barnen har mördats, tror släktingar att de fortfarande kan vara vid liv och att Catherine faktiskt kan ha lämnat över dem till goda vänner i ett försök att rymma med dem.
Det finns inga som helst ledtrådar gällande barnens öde, så vad som helst är möjligt.

Edward Wheeler Hall och Eleanor Reinhardt Mills

Den 16 september 1922 upptäckte ett promenerande par i New Jersey liken av en man och en kvinna, senare identifierade som Edward Wheeler Hall och Eleanor Reinhardt Mills. Kropparna hade arrangerats för att se ut som ett kärlekspar som låg ned tillsammans under ett äppelträd. Hennes hand vilade på hans knä och han hade sin arm om hennes midja.
Vid närmare inspektion, blev det uppenbart att paret hade mördats. Edward hade skjutits en gång, men hade en hatt över ansitet så att det skulle se ut som om han bara tog en tupplur. Eleanors öde var grymmare. Hon hade blivit skjuten tre gånger, fått halsen avskuren och struphuvudet och tungan utplockade. En scarf användes för att dölja detta, men den var täckt av blod. Runt paret låg bitar av sönderrivna kärleksbrev. Det visade sig att paret, en pastor och en körsångerska, hade haft en affär. Närvaron av kärleksbreven verkade tyda på att en försmådd äkta hälft kunde vara inblandad i morden.
Olyckligtvis skötte polisen fallet uruselt från första början. Det tog så lång tid för dem att komma till brottsplatsen att en folkmassa hade samlats och förstört bevismaterial - Edwards visitkort, som noggrant hade placerats vid hans fötter - genom att skicka runt det så att alla förhoppningar om att hitta mördarens fingeravtryck gick i stöpet.
Bland de misstänkta fanns paret som upptäckte dem, Edwards hustru och svågrar och t.o.m. Ku Klux Klan. 157 vittnen kallades till förhör, men ingen åtalades för morden och fallet är fortfarande olöst.

Donna och Richard Muller

Donna Muller, 49, och hennes 22-årige son hittades döda när polisen kallades till deras hem i Philadelphia den 19 januari 2014. Båda hade blivit skjutna i huvudet med en halvautomatisk pistol, Donna i hallen och Richard i ett sovrum. Man fann inga tecken på rån eller på att någon brutit sig in, och polisen kom fram till att familjens hund varken hade skällt eller försökt att attackera gärningspersonen. De kom även fram till att morden utfördes av en ensam person och de hittade t.o.m. DNA på brottsplatsen.
Det finns två huvudteorier gällande varför dessa till synes helt ofarliga människor sköts ihjäl. Den första är att de var de olyckliga offren för någon som tagit fel på identitet, eftersom polisen inte kom på någon anledning till att någon skulle vilja mörda modern och sonen.
Den andra teorin är att morden är relaterade till andra mord som ägde rum vid samma tid och plats som Mullers.
Några dagar efter mordet på mor och son Muller, sköts en 32-årig man till döds i sin bil. I början av februari hittade man ytterligare tre män ihjälskjutna i sitt hem i samma område. I det fallet hade dock två av offren bundits, huset hade slagits sönder och flera poliser var inblandade. Polisen tror också att de tre männen i detta fall var involverade i droghandel. Dessutom matchade varken vapnen eller modus operandi i de senare morden fallet Muller.
Polisen har erbjudit 40 000 dollar i belöning till den som har information om fallet, men ingen har hört av sig.

Blandat mystiskt (från listan 10 Mysteries Unlikely To Ever Be Solved av Estelle Thurtle, publcierad på Listverse 29 december 2017.

The Gurning Man

På 1970-talet rapporterade flera kvinnor i Glasgow iSkottland ett underligt fenomen. En man som var ungefär i 50-årsåldern hade börjat trakassera dem på ett underligt sätt.
En kvinna sade sig ha sett mannen sitta på hennes sängkant när hon vaknade mitt i natten. Mannen, som senare döptes till The Gurning Man (ungf. Den grimaserande mannen), flinade åt henne medan han drog med händerna upp och ned för bröstet. Kvinnan skrek åt sin man att vakna, men häpnade när hon upptäckte att mannen hade försvunnit utan ett spår.
Två tonårsflickor hade också råkat ut för Gurning Man en kväll när de var på hemväg. Båda sade sig ha sett en otroligt mager, skallig man, klädd i vad som såg ut som en gymnastikdräkt, stå under en gatlykta. När flickorna passerade honom, flinade han underligt mot dem, men sade inget. När de såg sig om, var han borta.
Sju klagomål kom in mellan 1976 och 1979, och i sex av dessa hävdades att Gurning Man hade varit inne i personernas hus. Enligt de flesta rapporter verkade mannen extremt exalterad. Än i dag vet ingen vem han var eller varför han uppförde sig så underligt.

(Bilden har inget samband med texten.)

Saturday Mthiyane

1987 upptäckte invånarna i Sundumbili, KwaZulu-Natal, Sydafrika, en ung pojke på ungefär fem år som levde i vildmarken. Han hade ett brutet ben och uppförde sig som ett djur.
Upphittarna tog pojken till närmaste polisstation. Därifrån togs han till en skola för handikappade barn, där han fick namnet Saturday Mthiyane: Saturday för att han hittades på en lördag och Mthiyane för att det var skolans rektors efternamn.
Saturday uppförde sig våldsamt mot de andra barnen i skolan, slog dem och vägrade att leka med dem. Han tog sig in och ut ur byggnaden genom fönstren och stal rått kött i kylskåpet.
Experter trodde att pojken kunde ha vuxit upp bland apor i vildmarken, som en scen ur Djungelboken. Pojken grävde också gropar i marken, älskade bananer och tyckte om att kasta in mat i munnen. Tio år efter att han hade hittats, hade Saturday bara en enda vän i skolan. Han kunde fortfarande inte prata och hade inte varit sjuk en enda gång.
Fastän allt tyder på att Saturday hade övergivits eller kanske gått vilse, fann man aldrig hans mor och anledningen till att han uppfostrades av djur i vildmarken är fortfarande ett mysterium, 2007 dog Saturday i en eldsvåda och hans historia förblev olöst.
(Bilden har inget samband med texten.)

Trakasserierna mot Bill och Dorothy Wacker

Bill och Dorothy Wacker var ett helt vanligt, tillbakadraget par som hade bott i Ohio under större delen av sitt äktenskap. Av okänd anledning blev de föremål för våldsamma trakasserier. Plågorna började 1984 och varade till 1993.
I januari 1985, efter att de hade haft inbrott och blivit bestulna tre gånger på mindre än ett år, hörde Bill för första gången av sig till polisen. Samma år attackerades Dorothy i hemmet när hon återhämtade sig från en hjärtoperation. Hon släppte in en man som bad att få låna telefonen. Han sade adjö efter att ha ringt ett samtal, men gav sig inte av. I stället smög han upp bakom den intet ont anande Dorothy och slog henne i huvudet. När hon var medvetslös, band han henne, satte munkavle på henne och lämnade henne på köksgolvet. Lyckligtvis undkom hon relativt helskinnad, men inkräktaren stal flera saker i huset, bl.a. en revolver, en klocka, en radioscanner och en kamera. Under de kommande månaderna lämnade han dock tillbaka sakerna. I stället började han busringa till paret, bankade på huset sent om kvällarna och lämnade meddelanden på verandan och väggarna. Polisen var helt förstummad.
1993 slog mannen till igen. Han attackerade Dorothy och hon fick flera stora sår i huvudet.
Paret Wacker försökte hålla huset övervakat i hopp om att få fast inkräktaren, men till ingen nytta.
Bill och Dorothy är döda nu och man lyckades aldrig få fast personen som gjorde deras liv till ett helvete.

Etienne Bottineau och nauskopi

I slutet av 1700-talet kom en man vid namn Etienne Bottineau på konceptet nauskopi (att se bortom horisonten). Han hävdade att han kunde se bortom horisonten, eftersom fartyg lämnade ett märke eller "intryck" i atmosfären. Han arbetade med sin talang från sitt hem på Mauritius tills han kunde förutsäga flera skepp på väg till ön medan de fortfarande var bortom horisonten. Han hade alltid rätt i sina förutsägelser och lyckades förutsäga 575 fartygs ankomst till ön mellan 1778 och 1782. Alla förutsägelser skrevs ned och Bottineau erbjöds en stor pengasumma för att avslöja sin hemlighet. Men han vägrade förklara för någon exakt hur han kunde "se" skeppen innan de dök upp vid horisonten.
Frankrike tackade nej till hans idé att han skulle bli lärare i nauskopi där, så Bottineau återvände till Mauritius och förutsåg fartygs ankomst fram till sin död- Han tog med sig sin hemlighet i graven.

Kyron Hormans försvinnande

Den 4 juni 2010 kom Kyron Horman till Skyline Elementary School tillsammans med sin styvmor, Terri Moulton Horman. Kvart i nio lämnade Terri skolan, efter att ha lämnat av Kyron nära hans klassrum. En av eleverna skall senare ha sett Kyron vid skolans södra ingång.
När Kyron inte dök upp i sitt hemklassrum, rapporterade läraren honom som frånvarande. När Terri gick för att vänta på skolbussen vid 15:30 upptäckte hon att Kyron inte var med på bussen och att han inte hade varit i skolan på hela dagen.
Kyron rapporterades som försvunnen och en sökgrupp bildades samma dag, men han är fortfarande försvunnen. Misstankar föll på Terri Horman, men hon gick 2016 ut i media och förnekade att hon på något sätt hade varit inblandad i Kyrons försvinnande 2016. Hon misslyckades i två prov med lögndetektor, men har ändå aldrig blivit officiellt misstänkt.
Kyrons öde är ännu inte känt.

Asha Degrees försvinnande

Tidigt på morgonen den 14 februari 2000 packade nioåriga Asha Degree sin skolväska och gick hemifrån. Hon började promenera längs North Carolina Highway. Det stormade, men Asha fortsatte promenaden tills em förbipasserande bilist vände om och körde åt hennes håll. Då sprang Asha in i skogen.
Senare på morgonen upptäckte hennes föräldrar att hon var försvunnen, och ringde polisen. Det tog över ett år innan man hittade hennes väska vid Highway 18. På den plats i skogen där Asha försvann finns nu en anslagstavla där man ber om information om hennes försvinnande.
Det är fortfarande oklart om Asha Degree rymde hemifrån eller rövades bort. 2016 fick FBI in ett tips om en flicka som såg ut som Asha och som kan ha klivit in i ett distinkt fordon på North Carolina Highway 18 år 2000. Men vart hon tog vägen är fortfarande ett mysterium.

Keith Bennetts kvarlevor

Mellan 1963 0ch 1965 mördade Ian Brady och Myra Hindley fem barn och begravde fyra av sina offer på Saddleworth Moor. Hindley dog 2002 och Brady 2017, efter att ha vägrat avslöja var ett av offren, Keith Bennett, låg begravd.
Man har länge trott att Keiths kvarlevor också ligger under Saddleworth Moor, men trots omfattande undersökningar har man hittills inte hittat något. 2003 och 2009 utfördes specialsökningar, men dessa var fruktlösa- Ian Brady vägrade bestämt att ge någon information under båda sökningarna. Keith Bennetts mor dog 2012 utan att ha fått ge sin son en ordentlig begravning och ett farväl.
2012 hävdade Jackie Powell, målsman för Ian Brady, att hon hade fått ett brev som skulle lämnas över till Bennetts mor när Brady dog- Powell förhördes av polisen, men något brev dök aldrig upp.