Haha Den hade jag helt glömt. Svågern läste den med övertygelse för sådär 15-20 år sedan.

Jag var bara tolv-tretton år när En ding ding värld såldes i Sverige och vågade då knappt läsa den, för jag trodde benhårt på allt som stod i den och fattade inte att det mesta bara var blaj. Bl.a. läste jag en artikel om några leksaker som hade blivit "besatta av djävulen" och jag blev fruktansvärt rädd.

"Rymdvarelser stal mitt ansikte", jo det låter ju väldigt troligt.

Ja den tidningen minns jag! Tyckte den var väldigt intressant, en del grejer var på riktigt och annat var montage.

Min syster brukade köpa de där tidningarna ibland. Mycket intressant att läsa där. Antar att de blev överflödiga när internet kom.

Vem mördade prinsessan? (varning, väldigt brutala detaljer)



Familjen Ramsey var som hämtad ur en saga. Fadern John var framgångsrik entreprenör, modern Patsy hade varit Miss West Virginia. De hade en son, Burke, och en dotter med det märkliga namnet JonBenét (efter faderns namn, John Bennett). Familjen kom från Sydstaterna och JonBenét hade deltagit i flera skönhetstävlingar för barn. Hon såg ut som en liten prinsessa med fluffigt sockervaddshår.
Familjen bodde i en slottsliknande villa i Boulder, Colorado. De hade tjänstefolk och ett privatflygplan.

Den 26 december 1996 ringde Patsy Ramsey till larmcentralen och berättade upprört att hennes dotter hade blivit kidnappad. John Ramsey hade fått motta ett långt, underligt brev på tre sidor: "Vi har din dotter. Ta ut 18 000 dollar (...) om du berättar för någon om din situation, som polisen eller FBI, kommer dom dotter att bli halshuggen."
Polisen skötte inte fallet speciellt bra: Familjens villa spärrades inte av och familj och vänner kunde komma och gå, vilket naturligtvis ledde till att eventuella spår förstördes.

Det var fadern John som några dagar senare gjorde den fruktansvärda upptäckten. JonBenét hittades i familjens vinkällare, bakbunden och med förtejpad mun. Hon hade garrotterats med en snara och en pensel. Halva skallen hade krossats när hon var döende eller redan död och hennes kropp bar märken från något som kunde vara en elpistol. Hon hade även utsatts för sexövergrepp.
Coloradopolisen misstänkte familjen. Det fanns inga tecken på inbrott, utpressningsbrevet var skrivet på ett av familjens block med en handstil som påminde om Patsys och penseln som JonBenét garrotterats med kom från Patsys målarlåda.
Snart var drevet igång. Familjen blev USA:s mest hatade och folk förfasade sig över bilderna på lilla JonBenét uppsnofsad till tänderna i olika skönhetstävlingar. Det spelade ingen roll att John och Patsy förklarade att skönhetstävlingar för barn ses som normalt i Sydstaterna. Folk såg dem som arroganta, skamlösa, rika, perversa barnamördare.

Snart upptäckte polisen emellertid tecken på att JonBenét förmodligen hade mördats av någon som kommit utifrån. Man hittade ett främmande könshår på JonBenéts kropp och främmande DNA under hennes naglar och i hennes trosor. Dessutom visade det sig att en bakdörr hade stått olåst på morgonen efter att hon försvunnit och att ett fönster i källaren var trasigt. Familjen hade ätit julmiddag hos vänner och kom hem sent. Satt någon i den stora villan och väntade? Ville någon hämnas på John Ramsey? Detta ansåg FBI:s kände profilerare John Douglas. Utpressningsbrevet hade, menade Douglas, drag av rollspel och filmcitat. Lösensumman var relativt modest, vilket kunde tyda på att gärningsmannen var ganska ung. John Ramsey hade precis före mordet fått en utbetalning på 18 000 dollar. Hade förövaren sett denna summa på någon handling i huset?
Familjen hade aldrig visat några tecken på våldsamhet. "Man kan knuffa ett barn så att det ramlar olyckligt, men man garrotterar inte ihjäl någon av misstag!" sade Douglas.
Familjen Ramsay har fått en officiell ursäkt av åklagarämbetet i Boulder och det anses nu klart att förövaren var en för familjen okänd person. Patsy avled tragiskt nog i cancer 2006 och fick aldrig veta vem som berövat hennes dotter livet.
Fortfarande har ingen gripits för det grymma brottet.

Livbåten på världens ensligaste ö

Den 49 kvadratkilometer stora Bouvetön ligger 170 mil norr om Antarktis nordöstra kust. Norge gör anspråk på den sedan 1930 och ön förvaltas av norska Polarinstitutet, men den har aldrig varit bebodd och besöks sällan ens sommartid. Där finns bara en väderstation, en byggnad som uppfördes som skydd under besök förstördes av ett jordskred.
Bouvetön består nästan helt av is och brukar kallas "världens ensligaste ö". Vädret är oerhört hårt och det är mycket svårt att gå iland bland de branta klipporna, bebodda av aggressiva sälar. De fåtal forskare som besöker ön kommer med helikopter.

1958 skapades en flack lavaplatå på ön. Ett sydafrikanskt forskarteam kom för att besöka ön 1964 och den norske havsforskaren Torbjörn Lunde, som deltog i teamet, berättar om deras märkliga fynd:
"I en liten insjö hittade vi en till synes oskadd livbåt. Färgen var väldigt avskavd och vi kunde inte hitta någon märkning som kunde ha avslöjat var den kom ifrån. Det samma gällde för ett par åror och ett livbälte som hittades en bit bort."
Man fanns inga spår efter andra människor, något läger eller ens någon lägereld. Livbåten måste ha kommit till ön efter att lavaplatån bildades, så den hade alltså legat på ön i högst sex år. Men varifrån kom den?


Historikern Mike Dash har formulerat tre teorier:
1. Båten har alltid varit tom och sköljts i land. Men hur kom då årorna och livbältet att ligga prydligt sida vid sida? Dessutom verkade ju båten ha forslats en bit på ön.
2. Båten har lämnats av en okänd expedition. Men varför då lämna kvar båten? Och hur tog de sig ifrån ön? Om de hade tillgång till helikopter, varför då göra sig omaket med båten?
3. Båten lämnades av en grupp skeppsbrutna som hade den ofattbara oturen att hamna ur askan i elden då deras båt strandade på världens ensligaste ö. Men vart tog de då vägen?
(Jag funderade på kannibalism, men då måste ju åtminstone en person ha blivit kvar...)

Kahlokatt skrev:Livbåten på världens ensligaste ö

Den 49 kvadratkilometer stora Bouvetön ligger 170 mil norr om Antarktis nordöstra kust. Norge gör anspråk på den sedan 1930 och ön förvaltas av norska Polarinstitutet, men den har aldrig varit bebodd och besöks sällan ens sommartid. Där finns bara en väderstation, en byggnad som uppfördes som skydd under besök förstördes av ett jordskred.
Bouvetön består nästan helt av is och brukar kallas "världens ensligaste ö". Vädret är oerhört hårt och det är mycket svårt att gå iland bland de branta klipporna, bebodda av aggressiva sälar. De fåtal forskare som besöker ön kommer med helikopter.

1958 skapades en flack lavaplatå på ön. Ett sydafrikanskt forskarteam kom för att besöka ön 1964 och den norske havsforskaren Torbjörn Lunde, som deltog i teamet, berättar om deras märkliga fynd:
"I en liten insjö hittade vi en till synes oskadd livbåt. Färgen var väldigt avskavd och vi kunde inte hitta någon märkning som kunde ha avslöjat var den kom ifrån. Det samma gällde för ett par åror och ett livbälte som hittades en bit bort."
Man fanns inga spår efter andra människor, något läger eller ens någon lägereld. Livbåten måste ha kommit till ön efter att lavaplatån bildades, så den hade alltså legat på ön i högst sex år. Men varifrån kom den?


Historikern Mike Dash har formulerat tre teorier:
1. Båten har alltid varit tom och sköljts i land. Men hur kom då årorna och livbältet att ligga prydligt sida vid sida? Dessutom verkade ju båten ha forslats en bit på ön.
2. Båten har lämnats av en okänd expedition. Men varför då lämna kvar båten? Och hur tog de sig ifrån ön? Om de hade tillgång till helikopter, varför då göra sig omaket med båten?
3. Båten lämnades av en grupp skeppsbrutna som hade den ofattbara oturen att hamna ur askan i elden då deras båt strandade på världens ensligaste ö. Men vart tog de då vägen?
(Jag funderade på kannibalism, men då måste ju åtminstone en person ha blivit kvar...)

Det spillas upp en massa bråte på ensliga öar inget konstigt alls.

slackern skrev:Det spillas upp en massa bråte på ensliga öar inget konstigt alls.

Citerar Kahlokatt...

Kahlokatt skrev:Men hur kom då årorna och livbältet att ligga prydligt sida vid sida?

Sedan bör man också tänka på hur ofattbart isolerad den här ön är, samt att det inte finns några naturliga stränder, så det är föga troligt att en båt skulle hamna så långt "inåt land". Det troligaste är nog att den skulle slås i spillror mot klipporna.

Miche skrev:

slackern skrev:Det spillas upp en massa bråte på ensliga öar inget konstigt alls.

Citerar Kahlokatt...

Kahlokatt skrev:Men hur kom då årorna och livbältet att ligga prydligt sida vid sida?

Jag kan tänka mig att det är en ren slump, fins säkert någon matematisk formel för att räkna ut det.

Kahlokatt skrev:Sedan bör man också tänka på hur ofattbart isolerad den här ön är, samt att det inte finns några naturliga stränder, så det är föga troligt att en båt skulle hamna så långt "inåt land". Det troligaste är nog att den skulle slås i spillror mot klipporna.

Det är just pga det isolerade läget skräp spolas upp. Ta vilken söderhavsö som helst och kolla bråten som spolas upp. Det har inte angivits vilka höjder det rör sig om. Men den delen utav världen är ökänd för sina blåsiga och stormiga hav. Kan tänka mig att vågorna kan bli rätt höga i en storm som färdas i en västlig till österlig riktning.

Flygeln i Furusundsleden

En man bosatt på en liten ö utanför Furusund stötte på en mystisk metallkonstruktion på grunt vatten inte långt från huset där han bodde. Han drog upp den på land och konstaterade att det var innanmätet - ramen och strängarna till en flygel. Allt trä hade tydligen ruttnat bort. Flygelramen användes sedan som trädgårdsdekoration. Men varifrån den hade kommit förblev ett mysterium...

Mannens familj fick höra en historia om en förmögen herre som någon gång på 1930-talet hade anordnat en kulturell tillställning i sitt hem vid Dalaröfjärden söder om Stockholm, dit han hade bjudit in kulturpersonligheter från hela Norden. En av de mest eminenta gästerna var den finländske kompositören Jean Sibelius. För att hedra denne hade man köpt in en fabriksny Steinway-flygel, på vilken Sibelius framförde hela Finlandiasviten. Efter den tillställningen bestämde värden att ingen annan någonsin skulle få spela på flygeln. Han låste locket och gömde nyckeln. Efter ett tag insåg han att det var otillräckligt, därför beslöt han att flygeln skulle sänkas i havet.

Det är inte omöjligt att det var resterna av den flygeln som påträffades utanför Furusund, det märkliga är att det är sju mil fågelvägen mellan Dalarö och Furusund.

Källa: Norrtelje Tidning 2014-08-14

The Springfield Three - en kriminalgåta


Springfield, Missouri, tidigt 1990-tal. Suzanne Streeter, 19, och Stacy McCall, 18, är bästa vänner, men ganska olika som personer. Susaan är en blonderad bohem som drömmer om att bli kosmetolog, medan Stacy är en prydlig brudklänningsmodell som skall börja på college.
Den 6 juni 1992 firade de två flickorna att de hade gått ut high school. Runt 02:00 bestämde de sig för att åka hem till Suzanne och övernatta där.
Suzannes mamma Sherrill Levitt, 47 år och hårfrisörska, var ensam hemma i det lilla huset på Delmar Street. Vid 23:15 pratade Sherrill i telefon med en väninna.
Suzanne och Stacy kom förmodligen till huset runt 02:30, då de sminkade av sig (man fann bomullsrondeller med sminkrester) och gick och lade sig.

Morgonen därpå kom flickornas kompis Janelle Kirby förbi. Hon upptäckte att lampkupan ovanför husets ytterdörr var krossad. Inne i huset fanns bara hunden, som verkade skärrad. Plötsligt ringde telefonen. Janelle svarade och möttes av en man som hävde ur sig obsceniteter.
Sherrill var kedjerökare, men hade lämnat kvar sina cigarrettpaket. Stacy verkade ha gått ut i bara t-shirt och trosor.
När polisen till slut anlände hade tyvärr flera personer varit inne i huset, letat och städat. Två av spjälorna i persiennen i Suzannes fönster var särade som om hon försiktigt hade kikat ut i natten.

Polisen menade att de tre kvinnorna måste ha blivit bortförda och att det hela var planerat. Huset låg ganska undanskymt och Sherrill skulle ha varit ensam hemma om inte flickorna runt 02:00 bestämt sig för att åka dit och övernatta. Men om bara Sherrill var måltavla, varför passade då inte gärningsmannen (männen?) på att föra bort henne när hon var ensam? Skulle någon som kommit för att överfalla en ensam kvinna göra det även om två andra kvinnor befann sig i huset (flickornas bilar stod parkerade utanför)?
Om flickorna var de tänkta offren, hur kunde då gärningsmannen veta att de spontant hade bestämt sig för att sova hos Suzanne?
Om både Suzanne och Sherrill var tänkta offer, varför slog då gärningsmannen till när det var en extra kvinna i huset? Och hur kunde han slå till utan att lämna minsta spår efter sig (förutom en krossad lampa)? Kanske tog han Sherrill först och kom sedan tillbaka för att röva bort flickorna?

Man fick faktiskt ett kusligt vittnesmål. En grannkvinna, som hade stått utanför sitt hus vid soluppgången, påstod att hon hade sett en skåpbil köra fram till huset där kvinnorna befann sig. Suzanne satt bakom ratten och såg helt förgråten ut. En mansröst sade: "Gör inget dumt nu", varefter Suzanne körde iväg. Någon skåpbil hittades aldrig och vittnesmålet bemöttes med skepsis.

Richard Cox, som dömts för kidnappningsförsök och som gripits, men friats, för sexualmord, påstod sig "veta saker" om fallet, men har aldrig erkänt och inget tyder på att han skulle vara skyldig. Enligt ett seglivat rykte ligger de tre kvinnorna begravda under betonggolvet i ett parkeringshus och undersökningar med radar har visat att det faktiskt kan finnas tre gravar där. Anhöriga vill naturligtvis att det grävs på platsen, men polisen kommer med det underliga argumentet "Parkeringshuset byggdes efter att de försvann." Men kropparna kan ju ha legat i jorden på den plats där parkeringshuset byggdes, då gärningsmannen varit helt säker på att ingen skulle kunna hitta dem under en stor betongbyggnad. Det är väl mycket mer otroligt att någon skulle göra sig omaket att borra ned lik under betonggolvet i ett parkeringshus!

Det här måste väl vara det kändaste försvinnandet i Sveriges historia? Lyssnade på en intressant dokumentär på P3 om honom. Fick ett tips om den appen. Tack du som tipsade mig om den.

Miljardärens försvinnande är fortfarande en gåta
Finansmannen Carl-Erik Björkegren var en av Sveriges rikaste män. Efter en personlig konkurs på 1,3 miljarder kronor blev han dock en av Sveriges fattigaste – och ett av Sveriges mest uppmärksammade kriminalfall.

http://www.metro.se/nyheter/miljardaren ... BqRXpJIlg/

http://www.businessinsider.com/iceland-sea-monster-lagarfljotsormur-video-2014-10
Denna video - som påstås visa det isländska sjöodjuret Lagarfljótsormur - har nu bekräftas vara äkta(!) av den isländska kommission som ansvarat för utredningen.
Resultatet missänkts dock vara partiskt och ämnat att öka turistnärigen.

Juste namn på "ormen". Isländska namn rockar! Fast lite svårt att uttala för en icke-isländsktalande. Jag tror jag kallar henne Lagga; sjöodjuren brukar väl ofta kallas "hon". (Nessie, t.ex. är ett gammalt smeknamn för Agnes, men av förståeliga skäl är det inte så populärt längre.)

Da jeg fikk min katt, så hun på meg og spurte hva jeg ville kalle den, men så, før jeg fikk sagt det jeg tenkte, så sa hun det jeg tenkte.

Morden i Hinterkaifeck
(från Listverse, översatt från engelska av mig)


Morden i Hinterkaifeck är ett av de kusligaste och mest mystiska brotten i Tysklands historia.
Familjen Gruber bestod av Andreas, hans hustru Cäzilia, deras vuxna dotter Viktoria, som var änka, samt hennes barn, lill-Cäzilia och Josef. De hade även en piga som hette Maria Baumgartner (stackars Maria arbetade bara en enda dag innan hon blev mördad; den tidigare pigan hade givit sig av för att hon menade att huset var hemsökt). De bodde på en liten gård kallad Hinterkaifeck, ungefär 6 mil från München.
Andreas berättade för sina grannar om några mystiska omständigheter i slutet av mars 1922; han hade sett fotavtryck som ledde från skogen mot hans gård, men inga som ledde tillbaka. Ännu underligare var att han hörde fotsteg på vinden och fann en främmande tidning. En uppsättning husnycklar försvan. Och sedan, 31 mars, blev hela familjen mördad i ladan, en efter en, med en gruvhacka. De hittades några dagar senare. Man kom fram till att vem som än hade mördat familjen så hade denna person stannat kvar en tid på gården; grannarna såg att det rykte ur skorstenen och djuren hade fått mat. Polisen trodde först att motivet var rån, men fick släppa denna teori när man fann massor av kontanter i huset.

Än i dag vet ingen vem som mördade familjen Gruber. Münchenpolisen utredde fallet i flera decennier, men ingen misstänkt blev någonsin ställd inför rätta. Vissa tror att mördaren kan ha varit Viktorias make Karl Gabriel, som sades ha dödats i skyttegravarna under Första Världskriget. Hans kropp återfanns aldrig.

En personlig historia. Sammanträffanden måste logiskt hända ibland, men det är iaf spooky.

Hittade på Youtube en hel skiva som jag har någonstans på vinyl och inte lyssnat på på över 20 år. Fast jag lyssnade inte ofta på skivorna eftersom jag bara hade bandspelare när jag var ung och alltså hade mina egna skivor på band tills jag fick råd att skaffa stereo. Skivan hade jag på band. Medan jag sitter och lyssnar på Youtube så fryser webbläsaren så det blir tyst ett tag. På precis samma ställe som min gamla kassett tog slut så man fick vända på den. Bröts mitt i låten. På exakt samma ställe...

Vem satte Bella i almen?
(från Listverse, översatt och något bearbetad av mig)

18 april 1943 var fyra pojkar från Stourbridge i England ute och letade fågelägg i Hagley Woods när de stötte på en stor alm (av det slag som kallas wytch elm på engelska). När en av pojkarna klättrade upp i trädet, hittade han en mänsklig dödskalle i den ihåliga stammen. Pojkarna tillkallade polis, som fann ett helt skelett dolt i trädet. Skelettet bar en sko, fragment av kläder och en vigselring av guld. Offrets ena hand hittades begravd bredvid trädet och en bit taft satt fast i munnen på dödskallen, vilket indikerade att offret hade dött av kvävning.
Efter en obduktion kom man fram till att offret var en kvinna och att hon hade varit död i minst 18 månader. Som av en händelse hade en invånare i trakten faktiskt rapporterat att han hört en kvinna skrika i Hagley Woods ungefär 18 månader tidigare.
Fastän kvinnan aldrig identifierades, började legenden växa några månader senare, då märkligt klotter började dyka upp på väggar, ofta lydande: "Who put Bella in the Wych elm?" Dessa meddelanden verkade alla ha skrivits av samma okända person, som kan ha haft kunskap om vad som hänt. Senast detta meddelande dök upp var 1999, då det sprejades på en 200 år gammal obelisk i Wychbury. Det fanns teorier om att den oidentifierade kvinnan kunde ha blivit ett offer för svart magi eller att hon tillhörde en spionring som avslöjade industrihemligheter för Luftwaffe.
Över 70 år har gått och fortfarande vet ingen vem "Bella" var eller vem som placerade henne i almen.

John Doe nummer 24
(från Listverse, översatt och något bearbetad av mig)

Morgonen den 11 oktober 1945 hittade polisen en oidentifierad afroamerikansk tonårspojke vandrande omkring på gatorna i Jacksonville, Illinois. Den unge mannen var döv, stum och kunde inte kommunicera. Han fördes så småningom inför domstol och dömdes att hamna på Lincoln State School and Colony. Eftersom han var den 24e oidentifierade mannen som hamnade i statens mentalvårdssystem, kom han att för alltid bli känd som "John Doe No. 24" (en oidentifierad person kallas på engelska för John eller Jane Doe). Vid den här tiden var statens institutioner ökända för att vara brutala och inhumana, så John utsattes för övergrepp i flera år.
För att göra det hela värre blev han med tiden blind. Trots alla sina svårigheter lyckades John Doe No. 24 emellertid behålla en positiv attityd och ett sinne för humor. Efter att ha suttit på mentalsjukhus i över 30 år skickades han till slut till ett vårdhem i Peoria. John skrev ofta ned namnet "Lewis", vilket kanske var en ledtråd till hans sanna identitet, men ingen fick någonsin reda på vem han var. Han tros ha varit 64 år när han dog av en stroke 28 november 1993. Efter att ha läst om John Doe, bestämde sig musikern Mary Chapin Carpenter för att köpa en gravsten åt hans omärkta grav. Hon förevigade honom också i en sång kallad "John Doe No. 24".

Kahlokatt skrev:Jag var bara tolv-tretton år när En ding ding värld såldes i Sverige och vågade då knappt läsa den, för jag trodde benhårt på allt som stod i den och fattade inte att det mesta bara var blaj. Bl.a. läste jag en artikel om några leksaker som hade blivit "besatta av djävulen" och jag blev fruktansvärt rädd.

"Rymdvarelser stal mitt ansikte", jo det låter ju väldigt troligt.

http://www.endingdingvärld.se funkar!

Fast forumet förstår inte att det är en länk..

kiddie skrev:En personlig historia. Sammanträffanden måste logiskt hända ibland, men det är iaf spooky.

Hittade på Youtube en hel skiva som jag har någonstans på vinyl och inte lyssnat på på över 20 år. Fast jag lyssnade inte ofta på skivorna eftersom jag bara hade bandspelare när jag var ung och alltså hade mina egna skivor på band tills jag fick råd att skaffa stereo. Skivan hade jag på band. Medan jag sitter och lyssnar på Youtube så fryser webbläsaren så det blir tyst ett tag. På precis samma ställe som min gamla kassett tog slut så man fick vända på den. Bröts mitt i låten. På exakt samma ställe...

Hu... läskigt...

Olyckan vid Djatlovpasset
(Är lite lat och orkar inte skriva nånting själv utan kopierar från Wikipedia)

Olyckan vid Djatlovpasset var en olycka som resulterade i att nio skidåkare dog under mystiska omständigheter i norra Uralbergen. Olyckan skedde natten den 2 februari 1959 på den östra delen av berget Cholat Siachl (Det döda berget på Mansi-språket). Bergspasset där olyckan skedde, har namngetts Djatlovpasset efter gruppens ledare Igor Djatlov. Trots flertalet utredningar har man inte lyckats fastställa varför de nio skidåkarna övergav sitt läger mitt i natten och frös ihjäl. Inte heller har man lyckats utreda hur de avlidnas märkliga skador uppkommit.

De mystiska omständigheterna kring skidåkarnas död har givit upphov till mycket spekulationer. Utredningen av dödsfallen tyder på att vandrarna rev upp sitt tält inifrån och begav sig iväg halvnakna, barfota under kraftigt snöfall i 30-gradig kyla; medan liken inte visade något tecken på motstånd, så hade ändå ett offer krossad skalle, två hade totalkrossade revben och en kvinna ur teamet saknade sin tunga. Några av offrens kläder innehöll även små halter strålning. En intressant sak är att personerna med krossade revben trots allt inte hade några som helst blåmärken eller yttre skador på kroppen, vilket borde ha uppstått om någon annan människa bragt dem om livet. Utredare från Sovjetunionen beslutade därför att endast "en framtvingad okänd kraft" hade orsakat dödsfallen.

Orsakerna till olyckan är fortfarande okända, men en förklaring skulle kunna vara att gruppen flydde tältet i tron om att en lavin dundrade ner för bergssluttningen de tältade intill. "Lavinen" skulle egentligen ha varit ett lågt flygande jetflygplan. Men trots lavinteorin och många andra spekulationer, är det svårt att förklara de mycket märkliga skadorna på kropparna som inte finner någon förklaring.

Olyckan vid Djatlovpasset (Wikipedia)

Finns en (diskutabel) dokumentär också där dom misstänker Yeti;

https://www.youtube.com/watch?v=3taDQgXT_6o

Kanske inte den mest vetenskapligt gjorda dokumentären men det finns ändå en del intressanta tankar och upptäckter i den så helt klart värt att se om ni frågar mig (om inte annat så för 'skrämselfaktorn' ).