James Harrods försvinnande



Under 1700-talet var James Harrod en av Amerikas mest anmärkningsvärda upptäckare. Han grundade den allra första bosättningen i Kentucky, vilken fick namnet Harrodsburg. 1792, samma år som Kentucky officiellt blev en stat, bodde Harrod i Harrodsburg med hustru och dotter. Han bestämde sig för att ge sig ut på en jakttripp med två kompanjoner. Harrod återvände aldrig och det uppstod flera teorier om vad som hade hänt honom. Vissa trodde att Harrod frivilligt hade övergivit sin familj och givit sig av till en annan del av landet. Det förekom obekräftade uppgifter om att han ofta flirtade med andra män och kan ha haft utomäktenskapliga affärer.

Mrs. Harrod gifte visserligen om sig efter mannens försvinnande, men lyckades få ut skilsmässa 1804 baserat på att hon trodde att hennes make fortfarande levde - men det var egentligen något hon sade för att få ut skilsmässa. Hon trodde faktiskt att han mördats av en av sina kompanjoner. Tydligen var målet med hans resa inte att jaga, utan att hitta en silvergruva åt en mystisk man som bara var känd som "Bridges." Den tredje mannen som följde med Harrod och Bridges på resan hävdade att Harrod försvunnit efter att Bridges sade sig vara attackerad av indianer, men mannen bevittnade aldrig något som stödde Bridges historia. Senare såg man Bridges pantsätta några silverknappar som matchade dem Harrod hade på sin skjorta. Strax därefter hittade Harrods vänner ett skelett klädd i en knapplös skjorta i en grotta, men ingen tog någonsin reda på skelettet, så det identifierades aldrig, och Bridges försvann innan han kunde bli förhörd, så sanningen om vad som hände James Harrod är fortfarande inte känd.

(Bilden visar dagens Harrodsburg)

Jared Negretes försvinnande



19 juli 1991 gav sig 12-årige Jared Negrete från El Monte, Kalifornien, av till Camp Tahquitz i San Bernardino National Forest. Han skulle på en övernattningshajk med sin pojkscoutgrupp och de planerade att ta sig upp till toppen av det 3 500 meter höga berget Mount San Gorgonio. När gruppen närmade sig toppen, vandrade Jared plötsligt iväg och försvann, efter att uppenbarligen ha valt fel stig. När gruppen upptäckte att Jared var borta, lät man räddningsteam söka igenom ett stort område. De hittade flera matchande skoavtryck och några föremål som tillhört Jared, t.ex. hans ryggsäck, lite beef jerky och godispapper. Trots dessa ledtrådar, fann man aldrig Jared.

Den här historien skulle förmodligen vara en av alla tragiska historier om barn som försvunnit i vildmarken - om inte Jared lämnat en väldigt kuslig bild efter sig. Jareds kamera hittades också i skogen och på filmen fanns 12 nytagna foton som så småningom framkallades. De flesta var landskapsbilder tagna innan han försvann, men det sista fotot var ett självporträtt. Eftersom Jareds armar var för korta för att han skulle kunna hålla ut kameran särskilt långt, ser man bara hans ögon och näsa. Jared ser rädd ut och bilden togs efter att han försvann.
Detta självporträtt är det sista spår som finns av honom.
(Tyvärr hittar jag inte denna bild på nätet.)

Morden i Shenandoah National Park



19 maj 1996 reste ett ungt lesbiskt par till Shenandoah National Park i Virginia för att fotvandra. Kvinnorna hette Julianne Marie Williams och Laura "Lollie" Winans; Winans hade också med sin golden retriever.
Nästan två veckor senare, efter att ingendera av kvinnornas familjer hade hört av dem, kopplades myndigheterna in. När skogvaktare genomförde en sökning 1 juni hittade de en lägerplats och upptäckte att Williams och Winans hade blivit brutalt mördade. Båda kvinnorna hade bundits och försetts med munkavle innan de hade fått halsarna avskurna. Winans golden retriever vandrade omkring i området, oskadd.

Med tanke på kvinnornas sexuella läggning och att morden var så brutala och beräknande, undrade polisen om kvinnorna hade blivit offer för ett hatbrott. 2002 åtalades en fängslad man vid namn David Darrell Rice för att ha mördat de två kvinnorna. Han avtjänade redan ett 11-årigt straff för att ha attackerat en annan ung kvinna i Shenandoah National Park 1997 och var ökänd för sitt hat mot kvinnor och homosexuella. Man trodde att han hade attackerat Williams och Winans för deras läggnings skull.
Två år senare lades åtalet mot Rice ned, då man upptäckte att DNA och hårprover från brottsplatsen inte matchade honom.

Misstankarna vändes i stället mot en seriemördare som hette Richard Evonitz. I juni 2002 skulle Evonitz arresteras för ett ickerelaterat brott, men sköt sig när polisen fick fast honom. Forensiska bevis kopplade så småningom Evonitz till de olösta morden på tre tonårsflickor i mitten av 1990-talet. Eftersom dessa brott också hade ägt rum i Virginia ungefär samtidigt som Williams och Winans mördades, tror man att det kan ha varit Evonitz som mördade dem, men än så länge finns inget som kopplar honom till fallet.

Försvinnanden i Great Smoky Mountains National Park
(här jag jag inkorporerat vissa saker som jag har hört i ett avsnitt av Creepypodden gällande fallet Dennis Martin)



Great Smoky Mountains National Park sträcker sig mellan Tennessee och North Carolina och är den mest besökta nationalparken i USA, så det är förmodligen oundvikligt att flera olösta försvinnanden har ägt rum där.
14 juni 1969 var sexårige Dennis Martin (på fotot ovan) på utflykt i nationalparken med sin familj. Dennis och tre andra pojkar gömde sig på varsitt håll för att hoppa fram och skrämma de andra familjemedlemmarna. Dennis gömde sig bakom en buske - men kom aldrig fram igen. Omfattande sökningar i området gav inget resultat, men ett vittne som varit i närheten minde sig ha hört ett otäckt skrik någon gång på eftermiddagen, varefter han såg en hårig, människoliknande varelse springa in i skogen. Blev Dennis tagen av Big Foot?
Många år senare hittade en man vad som tycktes vara skelettet efter ett barn i parken, men informerade inte myndigheterna eftersom han var tjuvjägare. När han till slut rapporterade det under 1980-talet, kunde man inte längre hitta några kvarlevor. Ingen vet om det kan ha varit Dennis Martins lik.

Ett annat olöst försvinnande i Smoky Mountains gällde 16-åriga Trenny Gibson, som försvann under en skolresa till nationalparken 18 oktober 1976.

När studenterna var ute och vandrade, kom Trenny på något vis på avvägar och försvann utan att någonsin återfinnas.

25 september 1981 fotvandrade 58-åriga Thelma Melton genom parken på Deep Creek Trail med två vänner när hon kom för långt i förväg och försvann på andra sidan av en kulle. Ingen kunde någonsin hitta henne.

Ett av de senaste fallen är 24-årige Derek Joseph Leuking, som försvann 17 mars 2012. Hans bil hittades på parkeringen vid Newfound Gap. Han hade lämnat kvar alla sina saker, men på vindrutan satt en lapp med texten:
"Följ inte efter mig." Man kunde inte hitta minsta spår av Leuking i nationalparken.

Här följer återigen några berättelser från Listverse, nu paranormala upplevelser som poliser haft. Ursprunglig text av Estelle Thurtle 13 juli 2016, översättning K. Katt

Själasamlaren vid Ground Zero



Biträdande poliskommissarie Frank Marra, nu pensionär, var en av de poliser som hade till uppgift att genomsöka rasmassorna av World Trade Center-tornen i september 2001. Det var först 2013, när han ledde arbetet med intervjuer till en 11/9-relaterad bok som hette Hallowed Ground, som han mindes att han varit med om en paranormal händelse under sina långa skift på platsen. En av poliserna som också blev intervjuad nämnde att han hört en spöklik berättelse om en gammal Röda Korset-anställd som visade sig för några av poliserna som arbetade. Kvinnan försökte servera dem kaffe och smörgåsar, vilket var en av Röda Korsets sysslor under Andra Världskriget.
När han hörde denna berättelse, mindes Marra att han sett en svart kvinna i Röda Korsets dräkt visa sig flera gånger när han arbetade. Hon höll en bricka med smörgåsar och försvann varje gång han reste på sig för att försöka titta närmare på henne. Andra poliser som arbetat på platsen efter attentatet sade sig ha sett stora skuggor och "svarta skepnader" i bråten.
Efter att ha pratat med ett medium om sin upplevelse och fått höra att han kan ha fått se en "själasamlare" som skulle vägleda andar till andra sidan, tror Marra fast och fullt att det var vad han såg.
(Kvinnan på bilden är en tysk Röda Korset-syster från Andra Världskriget och har ingen koppling till historien.)

Poltergeisten i Enfield



1977 blev ett till synes helt vanligt hus i Enfield i norra London föremål för förfärliga nyheter. Det berodde inte på något brott eller på att ett barn försvunnit. I stället hävdade Peggy Hodgson att hennes hus hade tagits över av en ond ande. Hodgson hävdade att hennes dotter, Janet, sagt att hennes bröders sängar skakade och darrade. Nästa natt hörde Hodgson ett högt ljud från barnens sovrum. När hon gick dit, såg hon en byrå röra sig av sig själv. Hon och barnen kunde inte flytta tillbaka den igen. Man hörde konstiga knackningar i hela huset och Janet verkade kunna levitera ovanför sängen.

Fallet uppmärksammades så småningom av de berömda utredarna av paranormala händelser Ed och Lorraine Warren. Det förekom mycket prat och anklagelser och många trodde att Hodgson och hennes barn hade hittat på alltihop, men polisen Carolyn Heeps skrev på en edlig försäkran att hon hade bevittnat en paranormal händelse hos familjen Hodgson när hon skulle ge dem hjälp. Heeps bekräftade att hon hade sett en stol sväva precis ovanför golvet innan den förflyttade sig lite mer än en meter på egen hand.
När polisen lämnade huset, sade de att de inte kunde kunde hjälpa familjen, eftersom ingen förövare hade begått något brott.

Vare sig historien är sann eller ej, blev händelserna i Enfield föremål för skräckfilmen The Conjuring 2.
(Bilden sägs visa dottern Janet som leviterar.)

Teaterspöken i Salt Lake City


Vicesheriff Dave Murphy var oerhört skeptisk när det gällde det övernaturliga - tills han började arbeta som säkerhetsvakt på Capitol Theatre i Salt Lake City 2012. Murphy var gäst i TV-serien Paranormal Witness och berättade i detalj exakt vad han och andra poliser hade upplevt under sin tid på teatern. Murphy hade fnyst åt alla berättelser om det övernaturliga ända tills han själv såg mörka skuggor gå genom väggarna en natt. Sedan började dörrar slå igen av sig själva fastän ingen annan var på teatern. Så småningom började Murphy höra spöklika röster och musik och till slut dök en skepnad upp mitt på scenen. Vid ett tillfälle såg Murphy t.o.m. en kvinna klädd i kläder från tidiga 1900-talet. Han sade sig ha sett henne gå rakt förbi honom i det kontrollrum där han arbetade. Murphy berättade också att de skuggor han sett ville ha ut honom ur byggnaden och att de attackerade honom fysiskt!

Blair Fuller, administrativ chef för Salt Lake County Center for the Arts upplevde också övernaturliga saker i byggnaden: En hiss öppnade sig av sig själv och flera dörrar öppnades och stängdes. Fuller tror att den främste "missdådaren" är spöket av en 17-årig platsanvisare som dog i en eldsvåda på teatern 1947.

Varelserna vid Silbury Hill



En polis (namn okänt) som inte var i tjänst kom körande längs en väg nära Silbury Hill (en plats i England känd för "sädelsfältscirklar", min anm.) i juli 2009 när han såg vad som såg ut som tre brottsplatstekniker klädda i vita overaller som stod på en åker och stirrade på något på marken. Polisen stannade för att undersöka saken och lade märke till att alla tre figurerna han såg var över två meter långa och hade blont hår. När han närmade sig dem, hörde han också vad som lät som statisk elektricitet genljuda över åkern. När "teknikerna" fick syn på honom tog de till flykten och sprang utom synhåll fortare än vad som borde vara möjligt för en människa.

Enligt polisen undersökte de tre "varelserna" en sädesfältscirkel som hade dykt upp på åkern några dagar tidigare. Efter att ha upplevt ytterligare paranormal aktivitet (det står inte vad, min anm.), bestämde sig polisen för att kontakta UFO-experter, vilket ledde till att sädesfältcirkel-experterna Andrew Russell och Colin Andrews undersökte incidenten ledda av den vettskrämde polismannen. Polisenheten i Wiltshire kommeterade aldrig incidenten, utan menade att det var en privat angelägenhet, eftersom polismannen inte var i tjänst vid tillfället. Russell och Andrews är emellertid övertygade om att polismannen såg någonting "utomvärldsligt."

Den räddande rösten


(Bilden har inget samband med texten.)

2015 körde 25-åriga Jennifer Groesbeck, från Spanish Fork, Utah, hem med sin lilla 1 1/2åriga dotter Lily, när bilen körde in i en betongsugga och kraschade upp-och-ned i en flod. En fiskare fick syn på bilvraket i vattnet 14 timmar senare och ringde genast polisen. Polismannen Tyler Beddoes var en av de första som kom till olycksplatsen och när han såg en arm sticka ut genom fönstret på den sjunkna bilen hoppade han och tre av hans kolleger genast ned i vattnet för att se om de kunde hitta överlevande. Precis då hörde alla fyra männen en kvinnoröst som ropade på dem. Männen blev naturligtvis väldigt motiverade att rädda ett liv och tog sig till bilen bara för att upptäcka att Jennifer Groesbeck var död sedan flera timmar...
Men Lily levde. Hon hängde upponed, lyckligtvis utom räckhåll för det iskalla vattnet. Poliserna såg henne först inte, men så snart de kunde vända bilen rätt fick de syn på henne och fick henne ur bilen. Lily var medvetslös, men hennes ögonlock fladdrade.
Hon togs till sjukhus och överlevde.

UFOn i Rendlesham Forest



Någon gång mellan jul och nyår 1980 bevittnade James Penniston, då stationerad hos Royal Air Force i Bentwaters, England, någonting underligt i Rendlesham Forest. Penniston, högre säkerhetstjänsteman vid RAF Woodbridge var chef för den polisstyrka som kallades ut för att undersöka en flygkrasch i skogen efter att man sett oförklarliga ljus. Vad han och två andra polismän fann var ingenting som ens påminde om ett traditionellt flygplan. I stället såg de en märklig farkost som hade tre ben på marken. Farkosten var triangulär och helt intakt. Det som hände sedan, enligt männen, var rent övernaturligt. Penniston skrev en officiell rapport och hävdade att radiomottagningen slutade fungera intill den underliga farkosten, att blå och gula ljus reflekterades från dess yta och att luften runt den sprakade av elektricitet. Efter att ha ritat av symbolerna på farkostens sidor och mätt dess yta, upplevde männen hur ljusen på farkosten sidor intensifierades. Sedan lyfte det ljudlöst från marken, åkte genom skogen och försvann med enorm hastighet. Vid tidpunkten befann sig över 80 oliser på plats och alla bevittnade farkosten och dess färd.
Efter att incidenten rapporterats varnades all personal på platsen för att diskutera vad de hade sett och utredningen stämplades som topphemlig.

Demonhuset i Indiana



2014 bestyrkte en polisofficer en historia om ett hemsökt hus i Gary, Indiana, och sade att han helt och fullt trodde att det fanns något ondskefullt i huset. Modern i familjen som bodde i huset, Latoya Ammons, och mormodern, Rosa Campbell, hävdade att de tre barnen Ammons var besatta av onda andar som fick dem att levitera och gå baklänges uppför en vägg. Det skall också ha dykt upp mystiska fotavtryck i hella huset och till slut lyckades man fotografera en "varelse" på husets veranda. Fotografiet spreds av den lokala polisen tillsammans med uppgiften att huset var tomt när bilden togs. Bilden visade sig senare vara fejkad och tagen från en app, men det avskräckte inte flera personer - som polisofficeren, präster och socialarbetare - från att insistera på att det fanns demoner i huset. Synska personer besökte huset och hävdade att där fanns över 200 demoner som alla besatte de tre barn som bodde där. Besattheten fick tydligen barnens ögon att bukta ut, deras röster att bli djupa och deras munnar att le ondskefullt.
Familjeläkaren var emellertid inte övertygad, utan sade att barnen uppvisade vanföreställningar uppmuntrade av modern. Barnen togs om hand en tid, men familjen återförenades senare och bor nu i ett nytt hus. De har inte rapporterat några paranormala händelser sedan dess. "Demonhuset" revs i januari 2016 efter att det köpts av Zak Bagans, exekutiv producent av Ghost Adventures.

Mysterier från New England
(Benjamin Welton på Listverse 6 november 2015. Översättning K. Katt)

Vampyrer i New England


9 oktober 1890 hade The Vermont Standart en sensationell löpsedel: "Vampyrism i Woodstock." Artikeln berättade i detalj om en händelse som skall ha ägt rum 60 år tidigare, alltså 1830. Det året dog en man från trakten, Corwin, av TBC. Han begravdes på Cushing Cemetery i Woodstock - en vanlig viloplats för de bortgångna invånarna i denna lilla sömniga by i Vermont (alltså inte Woodstock känt för musikfestivalen).

Ett halvår efter begravningen blev även Corwins bror sjuk i tuberkulos. Efter att ha misslyckats med att finna vare sig orsak eller bot började många framstående män i byn, bland dem doktor Joseph Gallup och doktor John Powers från Vermont Medical College, att skylla på vampyrism. Som ett resultat av detta grävde man upp kroppen av den avlidne Corwin och obducerade den.
Under obduktionen fann man tydligen att Corwins hjärta inte hade förmultnat utan var fullt av blod. Enligt New England-sed tog man ut hjärtat och begravde det på byns allmänning.
Otroligt nog var det inte det första fallet av vampyrpanik i Woodstock. 1817 blev en student, Daniel Ransom, sjuk i TBC. Strax efter att han dött den 14 februari fick hans far för sig att sonen hade blivit vampyr, så han lät gräva upp honom, ta ut hans hjärta och bränna det för att skydda de kvarvarande medlemmarna i familjen Ransom.

Under 1800-talet förekom denna sed i hela New England. Det mest berömda fallet ägde rum i Exeter, Rhode Island, 1892 när en ung flicka som hette Mercy Brown dog.

Wood Devils

Coos County - det största, nordligaste distriktet i New Hampshire - består främst av landsbygd, är ofta kallt och väldigt glesbefolkat. Det är den perfekta platsen för en Sasquatch att vandra runt på. Här kallas de dock "wood devils" och sägs var höga, magra, gråhåriga djur. De har synts till i hela distriktet och även i andra delar av New Hampshire.



De snabba "skogsjävlarna" har setts åtminstone sedan 1800-talet. De föredrar de tjockt skogklädda områdena längs gränserna mot Kanada och Vermont. På 1970-talet hävdade många vandrare, invånare och amatörutforskare att de hade sett Bigfoot-liknande fotavtryck och även varelserna själva.

Appalachian Trail går genom White Mountains i Coos County och regionen har samma kultur och anda som Appalacherna. Vissa har kopplat "trädjävlarna" till andra varelser från appalachisk folkkultur, men New Hampshire är inte lika förknippat med Bigfoot-aktivitet som norra Stillahavskusten och norra delen av staten New York. Ändå är myten om "trädjävlarna" fortfarande ett spännande bidrag till folkkulturen.

Häxorna i Bristol

http://www.wookey.co.uk/wp-content/uplo ... 00x300.jpg
(häxan på bilden har ingen koppling till texten)

Långt efter häxrättegångarna i Salem upplevde även Bristol, Connecticut, häxhysteri mellan 1800 och 1810. I ett fall hävdade en ung flicka vid namn Merilla Norton att hennes moster hade "förhäxat" henne under natten, satt betsel på henne som på en häst och ridit henne ända till Albany, New York. Där hävdade Norton att hon tvingades bevittna ett häxkonvent med satanistiska riter. Efter att ha bekänt detta utsattes Norton för exorcism.

Nortons och andra personers vittnesbörd hjälpte till att inspirera till en serie häxerirättegångar i Bristol, vilka hörde till de sista i New Englands historia. En annan historia från Bristol handlar om Eiljah Gaylord, som blev så förfärligt plågad av en häxa att han tvingades flytta från stan.

Bristols häxrättegångar var visserligen inte ens i närheten så blodiga som de vid tidigare panikattacker i New England, men de hjälpte till att forma en cirkulär historia som börjar i 1600-talets Connecticut och slutar på samma plats 200 år senare.

Monstret i Pocomooshine Lake


(bilden är förstås helt äkta! )

Trots dess märkliga namn är Pocomooshine Lake en mycket vacker sjö i Princeton i nordöstra Maine. Den är ett historiskt semesterresmål, men blev ökänd på 1880-talet när vittnen hävdade att en gigantisk varelse levde i sjön.

1882 hävdade Sewell Quimby, ägare till ett sågverk, att han sett en 9 - 18 meter lång orm i sjön. Vissa skrattade nog åt historien, men tanken på att det bodde en jätteorm i Pocomooshine Lake hade kopplingar till indiansk folktro. I en historia hävdades att en strid mellan en shaman från Algonquinstammen och en hövding från Micmacstammen förvandlades till ett övernaturligt slag när båda förvandlade sig till monstruösa ormar. Efter att Algonquinshamanen vann, blev Micmachövdingen mördad och bunden vid ett träd nära sjön.

I dag kallas monstret ömsint för "Poco." Till skillnad från andra sjöodjur håller Poco inte bara till i vattnet, utan ger sig också ut i skogen, då hen lämnar enorma ormspår efter sig.

Djävulsapan i New Hampshire



I den lilla staden Danville i New Hampshire brukade en skrämmande varelse känd som "djävulsapan" yla högt om nätterna. Varelsen var en stor primat med långa klor, rödbrun päls och ett hundliknande ansikte med sylvassa tänder. Ibland tog den sig in i staden.
I september 2001 hävdade Danvilles brandchef att han såg en okänd varelse som sprang längs Danvilles gator sent en natt. Efter detta tillfälle sågs djävulsapan ytterligare nio gånger under en tvåveckorsperiod och orsakade lätt panik i hela Rockingham County.

Efter att eftersökningsgrupper inte lyckats hitta djuret i slutet av september dog ögonvittnesrapporterna ut och djävulsapan syntes inte till i Danville mer. De flesta tror att en förvildad men icke-demonisk apa låg bakom djävulsapehysterin, fast mer vidskepliga personer hävdar att varelsen har flyttat till de isolerade norra bergen i New Hampshire.

Rysliga olösta seriemord
(Mike Floorwalker, Listverse, 17 april 2013, översättning K. Katt)

Alfabetsmorden



I början av 1970-talet skakades området runt Rochester, New york av en serie brutala mord. Offren var alla unga flickor - men det var inte det enda de hade gemensamt. Carmeon Colon (längst ned till höger), Wanda Walkowicz (den rödhåriga) och Michelle Maenza råkade också ha dubbla, allitterativa initialer, vilket ledde till att pressen i början refererade till morden som "Dubbelinitialmorden", vilket senare ändrades till det mer kraftfulla "Alfabetsmorden." (De hittades även på platser vars namn började med samma bokstav som flickans i fråga. Min anm.)

Många personer förhördes i relation till brotten och en misstänkt som begick självmord strax efter det sista mordet troddes länge av många vara den skyldige - tills han postumt rentvåddes 2007 genom DNA-tester.
En farbror till ett av offren var också huvudmisstänkt, men han åtalades aldrig och rentvåddes senare när DNA-tester kunde utföras. Rochesterfödde Kenneth Bianchi var också länge misstänkt. Efter att ha flyttat till Los Angeles utförde han och hans kusin de mord som kom att attribueras till "Hillsidestryparen" - och fastän Bianchi aldrig officiellt har avskrivits från Rochestermorden, har han heller aldrig ställts inför rätta och hävdar fortfarande att han är oskyldig.

2011 åtalades 77-årige New Yorkbon Joseph Naso (gubben ovan) för att ha mördat fyra kvinnor i Kalifornien i slutet av 1970-talet. Han skulle förmodligen inte ha kommit att misstänkas för Rochestermorden om det inte vore för namnen på hans offer: Roxene Roggash, Pamela Parsons, Tracy Tofoya och - otroligt nog - en annan Carmen Colon! (Offren var i de här fallen vuxna kvinnor, min anm.)
När detta skrivs har Nasos rättegång i Kaliforniafallen skjutits upp gång på gång; ej heller har han ställts inför rätta för Rochestermorden.

Monstret i Florens



Mellan 1968 och 1985 härjade ett monster på gatorna i Florens i Italien. Han (eller möjligen hon) bar en .22 kalibers pistol och mördade sexton personer (plus förstörde i vissa fall de kvinnliga offrens genitalier) innan han bara försvann. Mördaren valde nästan alltid par, och polisen polisen har varit oerhört hämmade ("stymied" står det i originaltexten) i sina försök att definitivt lösa fallen.

Under utredningsarbetet intervjuade de över 100 000 (!) personer; fyra olika män har alla förklarats skyldiga till morden vid fyra olika tillfällen - och naturligvis kan de inte alla vara skydliga till alla mord. Många andra har arresterats i samband med brotten, bara för att släppas när mördaren slog till igen med samma vapen och modus operandi.

Oberoende utredningar har kommit fram till att Antonio Vinci, en släkting till två andra misstänkta för morden, är en trolig gärningsman; Vinci lever fortfarande - i frihet - och 2008 hävdade han sin oskuld i en intervju i "Dateline NBC". Vem än monstret är - eller var - verkar det inte troligt med en lösning närmare trettio år efter det sista mordet.

Bible John



I slutet av 1960-talet mördades tre unga skotska kvinnor av en Bibel-citerande mördare som kom att kallas "Bible John."
Alla offren var strypta med sina egna strumpbyxor. Dessutom hade allihop mens när de mördades, vilket mördaren tydligen kände till, eftersom han hade lagt bindor eller tamponger bredvid alla offren.

Jean Puttock - syster till offret Helen Puttock - kunde bidra med den enda kända beskrivningen av mördaren efter att ha delat en taxi med honom (och med sin olycksaliga syster) i en timme. Mannen hade kallat sig "John Templeton" och citerat väldigt mycket ur Bibeln. Han kallade t.o.m. den typ av danslokaler i vilka han mötte sina offer för "omoralens hålor."
Efter att Jean och hennes date lämnade taxin, fortsatte Helen vidare med John - bara för att hittas död nästa morgon. Mannen försvann utan ett spår.

Är jag osmaklig som skriver så mycket om bestialiska mord? Jag hoppas ni inte tror att jag finner dem upphetsande eller något sådant...
Är orolig att folk skall tro att jag är knäpp och sjuk för att jag intresserar mig för mystiska mordfall och oidentifierade lik.

Kahlokatt skrev:Är jag osmaklig som skriver så mycket om bestialiska mord? Jag hoppas ni inte tror att jag finner dem upphetsande eller något sådant...
Är orolig att folk skall tro att jag är knäpp och sjuk för att jag intresserar mig för mystiska mordfall och oidentifierade lik.

Det är lugnt.

Mystiska tragedier, tragiska mysterier
- Estelle Thurtle, 30 november 2016, Listverse, översättning K. Katt

Dubbelexplosionen på Lusitania


Lusitania sjönk 7 maj 1915, 18 minuter efter att ha träffats av en torped avfyrad från en tysk u-båt. Nästan 1 200 personer dog. Amerikansk press kallade Tyskland barbarer för att de attackerat ett passagerarfartyg i ett land som var neutralt i Första Världskriget vid denna tidpunkt. I Tyskland fick medborgarna höra att britterna lät skeppet sjunka eftersom det fraktade olagligt gods.

Mitt bland alla konspirationer och all förvirring uppstod ännu en berättelse, som än i dag är ett mysterium. Bara 15 sekunder efter att torpeden detonerade, skakades Lusitania av ännu en explosion. Vad detta var vet man fortfarande inte. En del tror att kallt vatten reagerade med fartygets ångpannor och fick dem att explodera, medan andra är övertygade om att man hade tänt på olaglig ammunition. Med tanke på att skeppet kunde ha klarat att träffas av en torped är den andra explosionen (som förmodligen fick skeppet att sjunka) fortfarande ett hett historiskt ämne.



En ängel i Haiti?


Evan Muncie överlevde 27 dagar fastklämd i en enorm grushög efter att en massiv jordbävning drabbat Haiti 2010. Läkarna som räddade honom kunde inte fatta hur han hade överlevt med tanke på hur utmärglad han var efter att inte ha fått mat eller vatten på en månad. Men den historia Muncie berättade gjorde dem än mer häpna. Muncie insisterade på att han överlevde tack vare att den person i vit rock gav honom vatten några gånger.
De flesta har avfärdat hans historia som hallucinationer, men det är fortfarande ett mysterium hur han kunde överleva om det faktiskt inte hade kommit någon och givit honom vatten. Det fanns inga som helst bevis för att någon annan person skulle ha kunnat klämma sig in på samma lilla yta som Muncie låg på.
Muncie hade inga allvarliga skador annat än sår på fötterna och han återhämtade sig helt.

Den enda gasmasken



Många konspirationsteorier som omgivit den tragiska kraschen av Malaysia Airlines flight MH17 har kunnat avfärdas, men en incident är fortfarande ett olöst mysterium. Varför hade en australiensisk passagerare på sig en syrgasmask och varför var han den ende?
Planet sköts ned av en luftvärnsrobot och dödade genast tre personer i cockpit. Planet - en Boeing 777 - slets sönder i luften efter att missilen träffat och man förlorade genast eltillförseln. Träffen ledde till att alla andra ombord på planet också dog. Eftersom planet saknade el fälldes inga gasmasker ned, men de föll förmodligen ned från sina förvaringsplatser när planet flög i bitar.
Även efter experters noggranna undersökningar är det osäkert varför endast en passagerare hade en mask runt halsen. Man vet inte heller om han hade använt den själv eller om någon på marken hade satt den på honom.

Kahlokatt skrev:Bible John

här får du det till att låta som att denna "John" är dömd men enligt wikipedia så är han inte ens identifierad.

https://en.wikipedia.org/wiki/Bible_John