Den sista berättelsen på listan är så rörig, så jag slutar här. Hoppas ni tyckte det var intressant!

Kan det ha varit så här det gick till?

Översättning av listan Top 10 Strangest Theories About Mysterious Occurrences skriven av Louisa Naruskiewicz och publicerad på Listverse 10 februari 2021.

Kathleen Peterson dödades av en uggla

Den 9 december 2001 ringde författaren Michael Peterson nödnumret för att rapportera att han hade hittat sin hustru Kathleen medvetslös nedanför trappan i deras stora hus runt 02:40. Kathleen var död när räddningspersonal anlände och en obduktion skulle senare visa att hon hade dött av blodförlust ungefär två timmar efter fallet. Hon hade även skador i bakhuvudet som tydde på att någon hade slagit henne med ett trubbigt föremål, och coronern kom fram till att Kathleen inte hade dött i fallet, utan kunde ha blivit slagen. Hon hade även alkohol i blodet. Polisen vände misstankarna mot hennes make, som de trodde hade attackerat henne med en eldgaffel.

Men det fanns en annan möjlig mördare: en uggla. Man hittade flera mikroskopiska ugglefjädrar i Kathleens hår. I rätten backade tre experter möjligheten att en uggla kunde ha attackerat henne och orsakat ett dödligt fall ned för trappan. De kom också fram till att såren i hennes skalp kunde ha orsakats av uggleklor. Tallbarr och klumpar av hennes eget hår hittades i Kathleens händer, vilket också pekar på att ugglan kan ha trasslat in sig. Om det verkligen var ugglan som var den skyldiga, kom den undan med det, eftersom Michael Peterson satt åtta år i fängelse för hustruns död.

Incidenten i Dyatlovpasset orsakades av ett sovjetiskt vapenprov

I januari 1959 bestämde sig tio högskolestudenter för att vandra i Uralbergen i Sovjetunionen. En medlem, Jurij Judin, hoppade av ganska tidigt eftersom han hade ont i en höft. Teamet skulle återvända den 12 februari. Den 20:e började en sökexpedition bestående av deras klasskamrater och lärare leta efter dem. Sex dagar senare, hittade sökteamet en lägerplats med nio uppsättningar fotavtryck och två kroppar i närheten under en tall. De fortsatte och hittade ytterligare tre kroppar i snön. Först i maj hittade man de sista fyra vandrarna på botten av en ravin. Bevisen på platsen var underliga från första början. Tre kroppar uppvisade huvud- och bröstskador av den typ som man får av en mycket stark kraft, tex. vid en bilolycka. En av dem saknade tungan. Tältet var uppslitet inifrån. Flera av vandrarna hade bara underkläder på sig.

De sovjetiska myndigheterna undersökte det hela och kom fram till att sex hade dött av förfrysning och tre av trauma. De håller än i dag fast vid att alla vandrarna dog i en lavin, men deras hastiga undansmusslande av fallet har gjort folk misstänksamma och lett till alternativa teorier. Jurij Judin sade att han trodde att en explosion, kanske från ett vapenprov, hade ägt rum, och att den sovjetiska militären hade tystat ned det hela. Märkliga orange ljusklot hade setts av andra vandrare i närheten vid tiden för incidenten och vissa tror att det kan ha varit någon sorts bomb. Man upptäckte spår av radioaktiv strålning på lägerplatsen och även en bit tyg från en militärjacka. Föräldrarna till expeditionsledaren Igor Dyatlov trodde också att militären på något sätt hade mörkat studenternas död.

Rey Rivera kastades från en helikopter

Den 24 maj 2006 hittades 32-årige ekonomiskribenten Rey Rivera död i konferensrummet på Belvedere Hotel i Baltimore, Maryland. Han hade senast setts åtta dagar tidigare när en husgäst såg Rivers ta emot ett telefonsamtal och sedan springa frenetiskt från sitt hus.
Brottsplatsen gjorde snabbt myndigheterna förbryllade. I taket ovanför Rivers kropp fanns ett litet hål som antydde att han hade ramlat igenom nästan vertikalt, men det fanns ingestans varifrån han kunde ha hoppat. Trots att han hade svåra skador på kroppen, hittades Riveras glasögon och mobil oskadda bredvid honom. När hans hus genomsöktes, hittade man en bisarr lapp fasttejpad på baksidan av hans dator, med citat från Frimurarnas texter, listor på filmtitlar och namn på kändisar i Hollywood.

Vid tiden för hans död, verkade Rivera vara lyckligt gift och på väg att uppfylla sina drömmar om att skriva för filmen. En av de mest intressanta teorierna är att Rivera slängdes genom hotelltaket från en helikopter, hanske för att han försökte "snygga till" sin barndomsvän, Porter Stansberry, profil. Stansberry undersöktes för ekobrottslighet vid tiden för Riveras död och hade förbjudit sina anställda att uttala sig under utredningen. Utredarna har ifrågasatt teorin om helikoptern eftersom man inte hörde några främmande ljud vid tillfället, platsen var för lågt belägen för att en helikopter skulle kunna flyga där och den närbelägna hamnen skulle ha varit en bättre plats om man ville göra sig av med en kropp. Däremot stödde en tidigare hotellanställd teorin och sade att helikoptrar brukade flyga lågt över hotellet, trots att det egentligen var emot flygreglerna.

"Oakville Blobs" var förångade maneter

1997 chockades invånarna i Oakville i delstaten Washington av underligt gelatinliknande material som föll från skyn. Den genomskinliga gelén, som kom att kallas "Oakville blobs", föll i pyttesmål droppar ungefär hälften så stora som riskorn, under en period av tre veckor och gav både människor och djur sjukdomssymptom som påminde om influensa. En undersökning av lokala vetenskapsmän hittade mänskliga vita blodkroppar i materialet, vilket ledde till teorin att blobbarna åtminstone tidigare hade varit levande materia. Invånarna spekulerade i huruvida det kunde vara toalettinnehåll som dumpats från förbipasserande flygplan, vilket kunde förklara varför det gjorde folk sjuka, men flygbolagen avfärdade snabbt detta eftersom avföring från flygplan alltid färgas blå. Andra trodde att det kunde vara ett märkligt vetenskapsexperiment som utfördes på stadens invånare.

Men den mest intressanta teorin är också den mest fantasifulla. Vissa människor påpekade att blobbarna påminde om maneter och framhöll teorin att blobbarna på något sätt kunde vara släkt med dessa varelser. Möjliga militära bombningar av en närbelägen sjö kunde ha kastat upp bitar av maneter i luften och fått dem att blandas med regnmoln. Staden föll för denna teori och säljer nu "manetdrinkar" med vodka och gelatin i stadens bar.

Barnen Sodder kidnappades av fascister

(Nu blir det lite repetition...Ö.a.)
På julafton 1945 bröt en häftig brand ut i familjen Sodders hem. George och Jeannie Sodder var immigranter från Italien och bodde med sina tio barn i Fayetteville, West Virginia, ett område med många andra italienska familjer.
Vid 00:30 svarade Jeannie på ett telefonsamtal från en kvinna som hävdade att hon hade ringt fel. Runt 01:00 hörde hon hur ett föremål träffade taket och rullade en bit, men hon somnade om igen. En halvtimme senare, vaknade hon upp i ett rökfyllt hus. Jeannie, George och fyra av barnen lyckades fly (en son gjorde militärtjänst och var alltså inte hemma, ö.a.). Man försökte ringa till brandkåren flera gånger, men samtalen gick inte fram. Georges stege var försvunnen. Han försökte köra fram sin lastbil så att han kunde klättra från den upp till andra våningen, men den ville inte starta. Brandkåren svarade inte förrän efter flera timmar, och då var huset helt nedbrunnet. Elden sades bero på en elolycka.

George och Jeannie trodde inte att deras fem saknade barn dog i eldsvådan, eftersom man aldrig hittade några skelett eller andra kvarlevor. Familjen Sodder satte upp en anslagstavla med bilder på barnen och fortsatte att leta efter dem under resten av sina liv. Det kom flera uppgifter från lokalinvånare om att de hade sett barnen Sodder under åren efter branden, och 1968 fick familjen ett brev som påstods komma från en överlevande son. Det innehöll ett foto av en ung man som var mycket lik honom, men ledtråden ledde ingenstans.
Många privatspanare har kommit att tro att barnen kidnappades i en hämndaktion. George Sodder var känd för att han öppet uttryckte sitt hat mot den italienske diktatorn Benito Mussolini, vilket gjorde vissa av grannarna upprörda. Två månader före branden hade en kringresande affärsman grälat med George och sagt "ditt hus kommer att gå upp i rök och dina barn kommer att förgöras!" eftersom George var emot Mussolini. En privatspanare upptäckte att den hotfulle affärsmannen hade suttit i juryn som kom fram till att eldsvådan var en olyckshändelse, vilket gör det ännu mer osannolikt att det hela var en olycklig slump.
Om barnen kidnappades, kanske de valde att inte höra av sig, av rädsla för att resten av familjen skulle råka illa ut.

Elisa Lam lekte en dödlig lek

Kanadensiska collegestudenten Elisa Lam checkade in på Cecil Hotel i Los Angeles den 28 januari 2013. Först delade hon ett rum med några flickor hon inte kände, men bytte rum efter att de andra flickorna klagade på att hon uppförde sig underligt. Själva hotellet har haft ett kusligt rykte i flera decennier som platsen för flera självmord och kopplingar till flera mord.
Men Lams fall är ett av de mest bisarra. Lams familj bad polisen att söka efter henne efter att hon inte hade hört av sig under resan. Polisen släppte underliga bilder på Elisa som smyger in och ut ur en hiss i hotellet strax innan hon försvann. Lam verkar gömma sig från någon i korridoren, eller så kanske hon upplever någon sorts mentalt kristillstånd. Senare upptäcktes det att hon behandlades för bipolaritet, men hon hade hållt sin sjukdom i schack under flera år.
Den 21 februari hittade man Lams kropp i en vattentank på hotellets tak. Dödsorsaken ansångs vara drunkning av misstag. Frågor upp stod genast om hur hon lyckades ta sig upp på taket, dit ingången var låst, och hur hon lyckades lyfta tillbaka det tunga locket till vattentanken från insidan.
Den vanligast förekommande teorin om hur Lam dog, är att hon plötsligt hade börjat må väldigt dåligt psykiskt, men en butiksanställd som såg henne samma dag som försvinnandet, sade att Lam verkade glad och avslappnad och köpte souvenirer åt sin familj.
Men den konstigaste teorin handlar om det övernaturliga. Lams märkliga beteende i hissen har fått vissa att tro att Lam lekte en koreansk hisslek. Denna vandringssägen, som påminner om spegelleken "Svarta Madame", går bl.a. ut på att trycka på hissknappar i en viss ordning för att ta sig till en annan dimension.
Sanningen om Lams död är fortfarande ett mysterium.

P.S. Om du vill veta mer om den koreanska hissleken och liknande, lyssna på podden Spöktimmen som har flera avsnitt om "dödliga lekar". Men, som man säger, don't try this at home. Ö.a.

Oljuden i Havanna var ett soniskt vapen

2016 började diplomater på Kuba att drabbas av en underlig sjukdom. Dussintals amerikaner och kanadensare rapporterade att de hörde ett underligt ljud som varade mellan 20 sekunder och en minut. Vissa upplevde ett tryck i öronen samtidigt som de hörde oljudet. Under en tvåårsperiod rapporterade flera i personalen att de hade drabbats av hörselbortfall, illamående och minnesförlust kopplat till ljuden. I september 2017 tog USA:s regering hem all icke-nödvändig personal och avrådde från resor till Kuba. 2018 upptäckte Kanadas regering att deras personal hade drabbats av hjärnskador och hämtade hem dem.
USA:s regering hävdade att Kuba var ansvarigt för det inträffade. Experter har spekulerat i huruvida Kuba eller en tredje part kan ha testat ett soniskt vapen. Ackustiska eller soniska vapen har varit i utvecklingsstadiet sedan åtminstone 1990-talet och vissa sorter har använts runtom i världen för att skingra folkmassor och demonstranter. De långsiktiga effekterna av denna sorts apparatur känner man fortfarande inte till. Tusentals kubanska forskare och myndighetspersoner undersökte fallet vid tidpunkten då det inträffade och förnekade att det hade någonting att göra med en potentiell attack, men många människor låter sig inte övertygas.

Gloria Ramirez råkade skapa en dödlig kemikalie

I februari 1994 togs 31-åriga Gloria Ramirez in akut på Riverside General Hospital med skyhögt blodtryck och andningssvårigheter. Hon gavs lugnande och defibrillerades av läkarna, som upptäckte att hennes kropp var täckt av någon sorts oljig film. Sjukhuspersonalen lade också märke till att hon hade en märkligt fruktig, vitlöksstinkande andedräkt och att det flöt någon sorts partiklar i hennes blod. Sjuksköterskan som tog blodprovet, svimmade strax efteråt, och snart började även andra i rummet att svimma. Tjugotre personer kom att uppge olika symptom. Sjukhuset evakuerades på all personal förutom de som skulle hjälpa Ramirez, men hon dog 45 minuter efter att hon hade anlänt till sjukhuset, av komplikationer p.g.a. cancer.

En första utredning utförd av California Department of Health and Human Services kom fram till att sjukhuspersonalens märkliga symptom berodde på masshysteri, vilket de drabbade i personalen häftigt tillbakavisade. De allvarligast drabbade fick sjukhusvård i två veckor. En andra utredning, utförd av Livermore National Laboratory, kom fram till en annan slutsats. De trodde att Ramirez i hemmet hade använt en kemikalie som kallas dimetylsvaveloxidgel (tror jag...ö.a.) för att behandla sin smärta. Detta ämne luktar vitlök och ger en oljeaktig hinna. När syre tillsattes, kan det ha förvandlats till dimetylsulfon och format kristallerna i Ramirez' blod. Sedan, med hjälp av elchocker från defibrillatorn, kan det ha blivit dimetylsulfat, en giftig kemikalie som kan ha förgiftat sjukhuspersonalen.

Overtoun Bridge luktar underligt
(VARNING! LÄS INTE OM DU ÄR KÄNSLIG FÖR BERÄTTELSER OM DJUR OCH BARN SOM DÖR!)

En relativt intetsägande bro i Skottland hyser en mörk hemlighet som har hemsökt staden Glasgow i många år. Overtoun Bridge är känt som en plats där hundar hoppar mot sin död, chockar lokalbefolkningen och väcker uppmärksamhet i internationell media. Så många som 600 hundar kan ha dött på detta vis, vilket har givit upphov till teorier om att det kan ha en övernaturlig orsak. 1994 kastade en man sin egen son från bron, i tron att pojken var djävulens barn, vilket spädde på brons mörka rykte. Vetenskapsmäns undersökningar har emellertid resulterat i en annan teori. Den starka lukten av mink-mysk kan vara för frestande för djur att motstå. Denna jaktinstinkt skulle, kombinerat med brons form och den omgivande växtligheten, som ger en viss illusion om platt mark, kunna lura djuren att tro att det inte finns något stup. Bon tillhörande mindre djur, t.ex. minkar, har dessutom hittats nära bron, vilket också bidrar till teorin. Vilken den sanna orsaken än är, finns det nu varningsskyltar på Ouvertoun Bridge, där det står att alla djur som promenerar över bron måste vara kopplade.

Rodney Marks mördades av en kollega

Om det är något ställe man inte vill bli svårt sjuk eller skadad på, så är det Sydpolens ödsliga tundra. Rodney Marks var en 32-årig astrofysiker som forskade åt Chicagos universitet. Han och hans flickvän tillbringade båda vintern på Amundsen-Scott South Pole Station med 48 kollegor. Den 11 maj 2000 besökte Marks stationens läkare tre gånger för att han inte mådde bra, och de försökte be om medicinsk rådgivning via satellit, men följande dag dog Marks. Det tog ett halvår innan man kunde transportera iväg kroppen för obduktion, då det visade sig att Marks hade dött av mentolförgiftning (!). Det uppkom genast spekulationer om huruvida Marks hade druckit mentol avsiktligt, kanske p.g.a. depression i den öde polarmiljön. Men Marks var förlovad, tycktes trivas med sitt jobb och hade dussintals personer att umgås med. Dessutom hade han sökt vård omedelbart, vilket gör att självmord verkar ännu mer osannolikt.
Det finns de som tror att han kan ha råkat förgifta sig själv genom att försöka bränna egen alkohol, men den teorin är föga trolig, eftersom stationen hade en välfylld bar. Den enda möjliga teorin, menar de flesta, är mord, och till skillnad från vid de flesta mordfall, har det här ett väldigt specifikt antal misstänkta. Men den unika miljön innebär också att USA, Nya Zeeland och Australien har gemensam jurisdiktion, vilket har hindrat alla viktiga undersökningar. Antarktis enda mordgåta är fortfarande olöst.

Kahlokatt skrev:Rodney Marks mördades av en kollega

Vad lustigt jag rubriken om en artikel om det där fallet nyligen.

Nu tänkte jag skriva lite om oidentifierade personer, men jag kommer inte att översätta hela listor, utan välja de fall jag tycker är mest intressanta.
Fallen här nedan är hämtade från listan Top 10 Mysterious Unidentified People av C.J. Phillips, publicerad på Listverse 20 juli 2020.

Shotgun Man

Sekretess brukade vara en vägledande princip inom den organiserade brottsligheten i USA, i stället för ett mål att sträva efter, som det har blivit sedan FBI började jaga dem. Principen omertá, tystnadslöftet som tas bland medlemmar i "La Cosa Nostra", har visat sig vara ett användbart vapen när man kämpar för att medlemmar inte skall åka fast och bli dömda.
Ingenstans märks detta mer tydligt än i det svartsjuka hemlighållandet av en gevärsviftande mördares identitet. Mördaren slaktade italienska invandrare i 1910-talets Chicago och kallades "Shotgun Man" och var själva förkroppsligandet av Liemannen. Han arbetade för några mafiosi som kallades "Svarta Handen", en grupp utpressare som utövade sitt inflytande över staden tills Al "Scarface" Capone befäste makten ungefär ett decennium senare.
Den mystiske skytten dödade 15 personer runt "Dödens hörn" (hörnet mellan Oak street och Milton street), varav fyra stycken på bara 72 timmar under slutet av sitt mördartåg. P.g.a. Svarta Handens politiska, rättsliga och naturligtvis brottsliga inflytande i Little Italy i Chicago, var det ingen som sade något, trots att det fanns många vittnen till vart och ett av morden. Rykten har cirkulerat i över hundra år och många tror att mannen hämtades över från Sicilien enbart för morden, med tanke på att gevär var favoritvapnet för mafiosi i "det gamla landet." Vi kommer nog aldirg att få veta vem skytten var, men på den tiden var det många som visste.

Torson i Bolney

Moderna människor behöver sällan befatta sig med döden, utan stöter bara på den då och då, i regel när det handlar om någon älskad släkting eller vän som dör på ålderns höst. Att upptäcka en död kropp är med andra ord väldigt tramatiskt för de flesta. Att upptäcka en del av ett lik är kanske ännu otäckare.
Colin Oliver traskade längs vägen mellan Cuckfield och Burgess Hill i England, en tur på ungefär 7 km, fredagen den 11 oktober 1991. Han var en hårt arbetande lagerarbetare och eftersom han var i 60-årsåldern, var Oliver tvungen att ta en kort liten avstickare in i skogen nära Bolney för att lätta på trycket. Där, i undervegetationen, inlindad i en matta, låg en blodig torso. Den döde troddes ha varit en man i 60-årsåldern. Hans huvud och händer var avskurna (en arm var avskuren 2 tum nedanför armbågen med en yxa eller en bultsax, förmodligen för att avlägsna en tatuering som skulle kunna användas som identifiering). Sedan 2011 har man kommit fram till att torson förmodligen satt på en man som var i sena 30- eller tidiga 40-årsåldern, att han var mellan 168 och 172 cm lång och att han förmodligen kom från södra Tyskland, men hade bott i England under sitt sista levnadsår.

Stenmannen

Det finns många seriemördare som fortfarande går fria, vars identitet inte är känd och som i pressen bara är kända under olika alias. Många är förmodligen döda sedan länge och har tagit sina hemligheter med sig i graven. Kalifornien har Zodiaken, New York har Long Island-mördaren, London har Jack Uppskäraren och Calcutta har Stenmannen.

Jämfört med många seriemördares störda och ofta komplicerade modus operandi, gjorde Stenmannen det enkelt för sig. Han letade upp en sovande, hemlös person, såg till att han inte var iakttagen och sedan, när kusten var klar, krossade han sitt offers skalle med en stor sten. Stenmannen dödade ungefär 13 personer i Calcutta 1989. Samma man kan även vara skyldig till 12 liknande mord i Mumbai mellan 1985 och 1988. Sedan 2009 har kusligt nog en rad liknande mord ägt rum i staden Guwahati. En copycat? Eller fortsättandet av en lång "karriär" inom mord?

Nu ska vi prata seriemördare. Listan heter 10 Still-Unidentified Serial Killers, är skriven av Benjamin Welton och publicerades på Listverse 27 maj 2019.

Tack vare framsteg inom teknologi, speciellt kriminalteknik, är rättsväsendet nuförtiden bättre utrustat för att tackla problemet seriemördare. 1970- och 1980-talet, då historier om seriemördare dominerade nyheterna från USA till Australien, tycks långt borta. Men känslan av säkerhet är relativ.

Det finns fortfarande seriemördare någonstans där ute som aldrig har åkt fast. Några av monstren på den här listan är utan tvekan döda, men andra kan vara vid liv. Sökandet fortsätter efter dessa tio seriemördare och förhoppningsvis kommer vi alla att få uppleva den dag då de ställs inför rätta, precis som Joseph James DeAngelo, den misstänkte Golden State Killer.

Dr. No

Fallet med Ohio Prostitute Killer, också känd som "Dr. No," kom först att uppmärksammas av reportrar efter att man upptäckte kroppen av 23-åriga Shirley Dean Taylor. Taylors kropp hittades bakom ett vägräcke i Medina County i Ohio 20 juli 1986. Taylor var känd i området som en "arbetande flicka." Hennes mördare hade inte bara slagit ihjäl henne, utan också stulit alla hennes smycken och nästan alla hennes kläder.

Liknande mord i Ohio fortsatte i nästan ett decennium. 8 februari 1987 hittades 27-åriga Anna Marie Patterson död vid Interstate 71 nära Cincinnati, Ohio. Det var undersökande reportern Michael Berens från The Columbus Dispatch som upptäckte att Patterson, som förmodligen var det sjätte offret i serien, passade in i ett mönster. En obduktion av Pattersons kropp avslöjade att hon hade misshandlats brutalt och dödats inom 48 timmar efter att hon först försvann i januari 1987. Obduktionen visade också att Pattersons kropp hade förvarats i en kyl under en tid, vilket tydde på en mördare som antingen var nekrofil eller möjligen kannibal.

Berens upptäckte också att Patterson hade letat kunder på en lastbilsparkering i Austintown, Ohio, en småstad strax söder om Cleveland. Ögonvittnen berättade för Berens och polisen att Pattersons sista samtal kom från en lastbil vars förare kallade sig "Doctor No." Pattersons kropp kan ha legat i en lastbil med kylutrymme.
Andra misstänkta offer för Dr. No är bl.a. Patricia Corley, en kvinna som hittades ihjälslagen nära Interstate 70 den 9 april 1992. I 24 år kallades Corley bara för "Jane Doe" tills en DNA-undersökning avslöjade hennes sanna identitet i oktober 2016. Vid tiden för sin död var Corley en 29-årig mor med en nyfödd son. Corley slogs ihjäl med ett trubbigt föremål precis som de andra, och hade en viss koppling till lastbilsparkeringar. (Hennes kropp hittades nära en sådan.)

Ytterligare ett av mördarens eventuella offer identifierades 2018 som Marcia King, en 21-åring ursprungligen från Little Rock, Arkansas, som bar en unik jacka av hjortläder när hon hittades 24 april 1981. Kings kropp upptäcktes på Greenlee Road nära Troy, Ohio. Hon hade blivit ihjälslagen med någon sorts trubbigt föremål och hade bara varit död i några timmar när hennes kropp upptäcktes. Berens tror att King var Dr. No's första offer.

Information om Dr. No eller Ohio Prostitute Killer fortsätter att nå den amerikanska lokalpressen. I maj 2017 hävdade Mark Duvelius, tidigare utredare i Warren County, Ohio, att Dr. No var en man från Mellanöstern med långt, mörkt hår och mellan 25 och 40 vid tiden för mordet på Patterson.
2019 stod 49-årige Samuel Legg III anklagad inför en jury i Arizona för tre fall av våldsamt mord (aggravated murder står det på engelska, jag vet inte vad som är den svenska termen, ö.a.) och ett mord. Alla dessa mord ägde rum i Mahoning County i Ohio. Än så länge finns det massor av bevis, speciellt DNA-bevis, för att Legg låg bakom mordet på Patricia Corley, liksom andra mord i nordöstra Ohio. Värt att notera är också att Legg faktiskt arbetade som lastbilschaufför i många år.

Alla är inte övertygade om att Legg är den ökände Dr. No, än mindre att han mördade Marcia King.

Rainbow Maniac


Rainbow Maniac, alias Mördaren i Paturisparken, är en seriemördare som riktade in sig på de homosexuella invånarna i Carapicuiba, en stad med 400 000 invånare inom metropolen São Paulo. Mördaren tros för tillfället vara ansvarig för 13 mord och kan även ha dödat tre män i grannstaden Osasco.

Galningen fick först smak för blod den 4 juli 2007, när han mördade 32-årige Jose Cicero Henrique i Paturisparken. De flesta andra av Rainbow Maniacs efterföljande offer passar in i det mönster som inleddes med mordet på Henrique - deras kroppar kläddes delvis av före eller efter döden, varefter de dumpades i parkens undervegetation. Nästan alla offer upptäcktes med byxorna lindade runt knäna och alla var skjutna med en .38-kalibrig pistol.

Mer än ett år efter att morden inleddes togs en tidigare polis vid namn Jairo Francisco Franco i förvar och frågades ut om sin eventuella inblandning i morden. De främsta bevisen mot Franco var ett ögonvittne som hävdade att hen hade sett Franco i Paturis under natten för ett av morden. Ett annat vittne trädde fram och sade att Franco brukade "cruisa" (leta sexpartners) i Paturis.

Trots att den brasilianska polisen sade till pressen att de var säkra på att Franco var mördaren, släpptes han igen 23 augusti 2011, efter att en jury kom fram till att han var oskyldig (med fyra röster mot två).

Freeway Phantom
(TRIGGERVARNING: BARNAMORD)

Washington, DC, hade det inte lätt i slutet av 1960- och början av 1970-talet. Efter mordet på Martin Luther King Jr., blev det ett fyra dagars upplopp i staden, vilket ledde till att 13 personer dog och 900 olika affärer skadades. 1970 utgjorde afro-amerikaner 71% av stadens befolkning, medan de vita blev allt färre, då de tenderade att flytta till förorter i Maryland och norra Virginia.
Mitt i denna bubblande häxgryta av rasmotsättningar och våld, dök Freeway Phantom (Motorvägsfantomen) upp. Brottsvågen inleddes den 21 april 1971. Den kvällen skickade 24-åriga Valerie iväg sin 13-åriga lillasyster Denise Spinks till en närbelägen 7-Eleven. Hon fick 5 dollar och instruktioner om att köpa matvaror och läsk. Hon kom aldrig tillbaka till sin familj i Congress Heights. Carol rövades bort och hennes kropp hittades inte förrän sex dagar senare, inte långt från Interstate 295 och Suitland Parkway. Carol hade blivit utsatt för sexuella övergrepp, svårt misshandlad, skuren i ansikte, torso och armar och sedan strypt till döds. En senare obduktion visade att Carol hade hållits vid liv av sin mördare i flera dagar innan man upptäckte hennes kropp.

Mördarens nästa offer, 16-åriga Darlenia Johnson, som bodde i samma kvarter i Congress Heights som familjen Spinks, rövades bort den 8 juli 1971 medan hon reste till sitt arbete som sommarvikarierande rådgivare på Oxon Hill Recreation Center. Ett ögonvittne hörde av sig och sade att han hade sett Johnson åka i en bil av gammaldags modell med en äldre svart manlig förare. Johnsons kropp hittades senare bara 4.6 meter från den plats där man hittade Carol Spinks kropp. Svår förruttnelse gjorde det omöjligt för utredarna att avgöra huruvida Darlenia hade utsatts för sexuella övergrepp eller ej, men man kunde se att hon hade strypts till döds.

Det tredje offret, tioåriga Brenda Crockett, upptäcktes den 28 juli nära en tunnel vid US Highway 50. Hon hade strypts till döds. Precis som Carol, hade Brenda rövats bort när hon var på väg till affären.
Innan det förfärliga året 1971 var över, hann Motorvägsfantomen med ytterligare två offer. Tolvåriga Nenomoshia Yates rövades bort den 1 oktober och hennes kropp hittades sex dagar senare på Pennsylvania Avenue. Yates hade strypts till döds. Mördarens äldsta offer, 18-åriga Brenda Denise Woodard, kidnappades från en busshållplats den 15 november, höggs flera gånger och dumpades sedan, som om hon var skräp, nära Prince George's County Hospital. Woodards mördare lämnade en hånfull lapp bredvid kroppen med texten: "Detta är liktydligt med hur lite jag känner för människor speciellt för kvinnor. Jag kommer att erkänna de andra när ni fångar mig om ni kan!" Brevet var undertecknat "Freeway Phantom."

Det sista offret, 17-åriga Diane Williams, som gick sista året på high school, försvann efter att ha gått ombord på en buss. Hennes kropp hittades vid I-295. Hon hade inte strypts till döds, men hennes kropp dumpades bara 8 km från den plats där man hade hittat Carol Spinks. Trots flera anklagelser om att DC:s polisstyrka inte lade ned några större resurser på att hitta mördaren (en dubbel anklagelse eftersom den också anklagade polisen för rasism), frågades flera misstänkta ut i fallet. Till dessa hörde medlemmar av Green Vega Rapists, ett gäng som var ökända för att röva bort och våldta flickor i DC-området när de var ute och åkte i en grön Chevrolet Vega. Gängmedlemmarna gav emellertid varandra alibi.
Två tidigare poliser, Edward Sullivan och Tommie Simmons, förhördes också, men bara om mordet på Angela Denise Barens, ett offer som inte troddes ha mördats av Motorvägsfantomen.

Alphabet Murderer

Liksom fallet med Dr. No, kan Aphabet Killer (Också känd som Double Initial Killer) vara på väg att avslöjas tack vare 2000-talets vetenskap. Den 20 augusti 2013 dömdes New York-bon Joseph Naso i en domstol i Kalifornien för morden på Carmen Colon, Pamela Parsons, Roxene Roggasch, Tracy Tofova och ytterligare två kvinnor. Marin County Court dömde Naso till döden. Naso utbrast "Denna dom var som ett hatbrott mot mig," innan han pekade finger åt juryn. Vid sidan av Nasos band till New York och hans arbete som professionell fotograf (ett yrke som innebar att Naso reste fram och tillbaka mellan New York och Kalifornien, fanns andra omständigheter som pekade på Naso, t.ex. likheterna mellan hans offer i Kalifornien och offren i Rochester 1971 och 1973. Liksom de senare offren i Kalifornien blev alla tre offren i New York våldtagna och strypta, plus att de hade dubbelinitialer. Tioåriga Carmen Colon (ej att förväxla med offret i Kalifornien) försvann från området Bull's Head den 16 november 1971. Hennes kropp hittades två dagar senare liggande på en sten nära staden Riga. Hon hade strypts och utnyttjats sexuellt.
Sjutton månader senare försvann 11-åriga Wanda Walkowicz från Avenue D i Rochester och hittades en dag senare död på en rastplats i Webster, New York. Det sista offret, 11-åriga Michelle Maenza, rövades bort nära sitt hem i Webster Crescent och hittades två dagar senare i den lilla staden Macedon i New York.

Vid sidan av Naso misstänktes ännu en man för att vara Alphabet Killer - Kenneth Bianchi, som bodde och arbetade i Rochester vid tiden för morden. Bianchi och hhans kusin Angelo Buono mördade senare flera kvinnor i Los Angeles och blev ökända som Hillside-stryparna. Det enda som är tveksamt gällande Nasos eller Bianchis skuld är det faktum att de dömdes för att ha mördat vuxna kvinnor, inte småflickor.

New Bedford Highway Killer

Mellan 1988 och 1989 blev den lilla staden New Bedford i Massachusetts hem för en ännu inte identifierad seriemördare. Det första offer som hittades, 29-åriga Debra Medeiros från Fall River, upptäcktes den 3 juli 1988 nära Route 140 North. Mederios hade först rapporterats försvunnen av sin mor, som var orolig för sin dotter efter att Debra och hennes pojkvän hade haft ett mycket uppslitande gräl. När Debras kropp till slut hittades, fanns bara skelettet kvar.

Mördarens senare offer hittades alla mellan senhösten 1988 och våren 1989. Bland offren fanns 28-åriga Robbin Rhodes, som senast hade setts i New Bedford någon gång i antingen mars eller april 1988; 28-åriga Rochelle Clifford Dopierala, som senast hade setts i New Bedford i april 1988; 25-åriga Debrah Lynn McConnell, som senast sågs av sin familj i maj 1988; 35-åriga Debra DeMello, som senast såg på väg från ett utslussningsprogram för f.d. fångar den 18 juni 1988; 36-åriga Nancy Paiva, som försvann den 7 juli 1988, 25-åriga Dawn Mendes, som försvann den 4 september 1988; 26-åriga Mary Rose Santos, som senast sågs den 16 juli 1988 och 24-åriga Sandra Botelho, som senast sågs den 11 augusti 1988. Alla dessa offer var antingen narkomaner eller prostituerade och deras kroppar upptäcktes alla på eller nära Route 140, Interstate 195 eller Route 88.

Under utredningen, förhörde och intervjuade man tre män. Den förste, Anthony B. DeGrazia, bodde i Lakeville, Massachusetts. DeGrazia hade identifierats av en prostituerad från New Bedford, som hävdade att DeGrazia, som hade en distinkt tillplattad näsa, hade förgripit sig på henne någon gång under 1988. DeGrazia dömdes senare för 17 våldtäkter och överfall, men efter att ha suttit fängslad ett år, släpptes DeGrazia mot borden i januari 1990. Några månader senare begick han självmord.

Daniel Tavares Jr. blev huvudmisstänkt många år senare, 2015. Det året dömdes Tavares, som hade känt offret Sandra Botelho, för mordet på Gayle Botelho 1988. Tavarse hade dödat Gayle p.g.a. en kokainskuld. När Gayles kvarlevor hittades begravda på TAvares bakgård 2000, satt Tavares redan i fängelse för att ha mördat sin mor, Ann Tavares, 1991.

Huvudmisstänkt bland de flesta skribenter och amatörkriminologer är Kenneth C. Ponte. Ponte anklagades 1990 för mördet på Rochelle Dopierala. Ponte hade tidigare arresterats för drogrelaterade brott och även för att ha förgripit sig på Dopierala när de var tillsammans. Ponte flyttade dessutom till Florida för en kort period 1988 innan de flesta av offren hittades. Ponte, som var advokat, stämde också in på en av profileran av New Bedford Killer, som profilerarna trodde hade profesionella kunskaper om rättsväsendet. 1990 lade man ned åtalet mot Ponte, men han arresterades på nytt 2009 för ringa stöld. 2010 hittades han död i sitt hus i New Bedford.

Stenmannen

(lite repetition här)
Vissa tror att Stenmannen bara är en vandringssägen; det pratas om en liknande person i Mumbai. I Kolkata i Indien blev emellertid 13 personer mördade under sex månader 1989. Alla tretton offren var hemlösa, dödades i gryningen och hade blivit slagna i huvudet med tunga stenar.

Tragiskt nog, pga att alla offer var utfattiga, har ingen ännu identifierats av Kolkatas polis. I flera år sade de bara att de trodde att mördaren var en ung man med svår mentalsjukdom, kanskse paranoid schizofreni. Polisen närmast erkände att morden på hemlösa och mentalsjuka personer inte intresserade vare sig allmänheten eller särskilt många inom det indiska rättsväsendet.

Otroligt nog är Kolkatas Stenman inte den ende "stenmannen" bland seriemördare i Indiens historia. Maheshwar Padhi arresterades 2000 anklagad för att ha dödat sju personer i Berhampur i södra Orissa. Precis som galningen i Kolkata, dödade Padhi sina offer genom att slå dem i huvudet med stora stenar.

Seven Bridges Killer

Bridgecombe och Halifax är två counties i North Carolina som sällan dyker upp i nyheterna. De enda plats man kan kalla en stad är Rocky Mount. Det var här Seven Bridges-mördaren har varit mest aktiv och mördat unga svarta kvinnor som var antingen prostituerade, narkomaner eller både och.

29-åriga Melody Wiggins var ett av de första offer som hittades. 2005 hittades Melodys kropp av en bonde i närheten av Seven Bridges Road. Bonden trodde först att han hade hittat ett hjortkadaver, men till sin fasa hade han hittat Melodys skelett, översållat med fluglarver och skalbaggar.

Nästa offer som hittades var Nikki Thorpe, mer känd som Miss Jackie. Hon var uppvuxen i ett stökigt bostadsområde på Stokes Street. Miss Jackie var känd för att fläta håret på traktens knarkare och langare, som betalade henne med droger och ibland sex. Miss Jackies kropp hittades förruttnad längs Seven Bridges Road. Liksom Melody och ännu ett öffer, 50-åriga Ernestine Battle, fanns inte tillräckligt mycket kvar av Miss Jackie för att man skulle kunna fastställa någon dödsorsak.
Miss Jackie och Ernestine kände varann. Två år senare hittades kroppen av 31-åriga Jarniece Latonya Hargrove av en bonde i ett skogsområde ungefär 16 km från de andra offren. Seven Bridges-mördaren tros ha mördat Wiggins, Thorpe, Battel, 40-åriga Roberta Williams, 43-åriga Christine Marie Boone och ytterligare några kvinnor.

En av de starkast misstänkta i fallet, Antwan Pittmen, dömdes 2011 för mordet på 28-åriga Taraha Nicholson. Nicholson hade hittats strypt till döds i ett skogsområde 8 km från sitt barndomshem 7 mars 2009. Pittman, uppvuxen i Edgecombe County, är huvudmisstänkt i sju av Seven Bridges-fallen, men har ännu inte ställts inför rätta för dem.

Atlanta Ripper

Mellan 1911 och 1912 dödade en oidentifierad seriemördare flera svarta och färgade kvinnor och lämnade deras kroppar på Atlantas gator. Tidningarna i Atlanta växlade mellan att ignorera mörden eller att göra sensation av dem och kalla mördaren för "Jack the Ripper" efter den ökände seriemördaren som hemsökte London 1888. Den amerikanske Jack the Ripper kom senare att kallas enbart för Atlanta Ripper. Liksom sin mer berömde "namne", har denna person också varit okänd i över hundra år.
Mellan 20 maj och 1 juli 1911, under en period av sju lördagskvällar, berövade Atlanta Ripper flera kvinnor livet. Nästan alla dessa kvinnor beskrevs av stadens vita reportrar som attraktiva och välklädda. Ingen av de tidigaste offren blev våldtagen, men allihop knivskars till döds innan de stympades på ett horribelt vis. Detta senare faktum fastställde att morden var av sexuell natur.

Mördarens sjunde kända offer, 40-åriga Lena Sharp, hade nästan halshuggits av sin angripare. Mordet på Sharp försåg polisen med en av deras första ledtrådar. När hennes mor inte kom hem, gav sig Shaprs unga dotter ut för att leta efter henne. På vägen sprang hon in i en välklädd svart man vars personlighet skrämde henne. När den unga kvinnan försökte springa iväg från mannen, tog han fram en kniv och högg henne i ryggen. (Hon måste väl rimligen ha överlevt för att ha kunnat lämna signalement, ö.a.)

Mördarens nästa aktiva period inkluderade ett tio månader långt spann då han mördade och stympade 13 olika kvinnor. Det sista kända offret dödades fredagen den 10 maj 1912. Man känner bara till namnet på två av Atlanta Rippers offer (Lena Sharp och Belle Walker; den senare dödades den 28 maj 1911) och det är ont om konkreta detaljer. Allt som allt tros Atlanta Ripper ha dödat 21 kvinnor.

Seriemördaren i Hwaseong

De mest ökända olösta seriemorden i Sydkoreas historia ägde rum mellan 1986 och 1991. I staden Hwaseong, i provinsen Gyeonggi, hittades tio kvinnor, mellan 14 och 71 år gamla, mördade. Fallet sysselsatte mängder av poliser och man hade runt 3000 misstänkta.

Mördarens första kända offer, 71-åriga Lee Wan-im, hittades den 15 september 1986 i en kohage. Bland hans andra offer fanns:
Park Hyun-sook, 25
Kwon Jung-bon, 25
Lee Kye-sook, 23
Hong Jin-young, 19
Park Eun-joo, 29
Ahn Gi-soon, 54
Park Sang-hee, 14
Kim Mi-jung, 14
och Kwon Soon-sang, 69.
När Park Sang-hee upptäcktes den 16 september 1988, hittade detektiverna en hårlock som inte tillhörde offret. Denna hårtest ledde så småningom till att en 22-årig man vid namn Yoon arresterades. Han släpttes den 27 juli 1989, i brist på bevis.
Ett annat viktigt bevis dök upp efter mordet på Ahn Gi-soon. Ett ögonvittne såg den 54-åriga kvinnan färdas tillsammans med en okänd man under mordkvällen. En fantombild släpptes senare och mannen beskrevs vara i 20-årsåldern, mellan 165 och 170 cm lång, med ovalt ansikte och "europeiska" ögon.

Fallet med seriemördaren i Hwaseong togs upp på nytt 2007 när två kvinnor i staden försvann. De identifierades som Park, 52, och Bae, 46. Park var revisor och Bae var värdinna på en karaokebar. Båda kvinnorna försvann bara någon mil från de tidigare brottsplatserna 1986 - 1991. Dessutom hittades en tonårsflicka mördad i Hwaseong 2004, ett fall som inte heller är löst.